torsdag 11 augusti 2016

DOKK1

Under en sommarvecka var jag, som vanligt,  på nordiskt berättarseminarium. I år gick det av stapeln i Danmark, närmare bestämt i Ry på Jylland. En vecka full av kurs och berättelser. För att bryta av brukar det arrangeras någon form av studiebesök. Ett av valmöjligheterna var att åka till Dokk1 i Århus.
En gigantisk byggnad, belägen i hamnområdet. Ett hus som bl a rymmer medborgarkontor, café, en högteknologisk parkering och inte minst stadens huvudbibliotek.
Runt hela byggnaden löper terrasser som rymmer lekplatser som ska föra tankarna till de olika världsdelarna.
När jag kommer in möts jag av rå betong, svarta hyllor och ett myller av människor. Det är rymd och det hela ger ett strikt intryck. Personligen tycker jag inte att kombinationen svarta hyllor och betong är så lyckad. Hyllornas färg och takhöjden gör att böckerna försvinner, det känns som om de hukar.
På andra våningen huserar barnavdelningen med ett stort antal barnfamiljer på besök. Även här finns svarta hyllor men det är inte det som dominerar eller drar till sig uppmärksamheten i första hand. Det är mängden lekaktiviteter som erbjuds i form av rutschkanor, datorspel, utklädningskläder, ja här finns allt! Överallt ser jag barn som leker och har roligt. Däremot är barn som läser eller botaniserar bland hyllorna ytterst få.
Jag förhör mig om vad som är skillnaden nu mot när biblioteket var ett mer traditionellt sådant på annan plats. Besöksantalet har ökat stort, speciellt stadens många studenter gillar att utnyttja det som bjuds. Människor som tidigare inte kom till biblioteket kommer i större utsträckning. Bland barnen kommer de flesta för att leka och inte alla har böcker med sig när de lämnar byggnaden.
Jag tänker på det som den irländske kursledaren på berättarseminariet berättade. I utsatta områden på Irland är den första insatsen som samhället gör att öppna ett bibliotek, långt innan fritidsgårdar o dyl är ens på tankestadiet. Dessutom anställs en superbibliotekarie. Hens uppgift är till en början att på olika sätt locka till sig traktens unga. I första hand enbart för att hänga utan några krav på "motprestation". Först när den nya målgruppen känner sig hemma och trygga på sitt bibliotek sätts stötarna in. Då blir det berättande, författarbesök, högläsning, bokcirklar....
Det är just det jag saknar här på Dokk, möten mellan besökare och bibliotekarier som visar, läser, puffar etc. Det kvittar hur högteknologiskt det är, mängden av tjusiga möbler och snygga skyltningar av böcker som finns, eller hur vackra och superflexibla lokalerna än är. Är du en ovan biblioteksbesökare hjälper inte tjusigheten och allt vackert tänk. Nu såg jag en stackars förskrämd bibliotekarie på hela stora barnavdelningen gömd bakom en disk i en undanskymd vrå. Fast vad vet jag, det myllrar kanske av superbibliotekarier med fickorna fulla av idéer och aktiviteter kring böckerna vid andra tillfällen. Låt oss hoppas det!
Hur det än är med den saken, tänk att helt gratis ha tillgång till allt detta. Tänk om bara några som inte är vana biblioteksbesökare kommer dit har roligt och någon gång har en bok under armen när de går därifrån. Då är det värt det!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar