Äntligen!

Nu är den här, den tredje avslutande delen om Magnus Chase och hans kamp mot, eller med?, de nordiska gudarna.

Trots att Magnus är son till asaguden Frej så dör han i den första boken, Krigarens svärd, och blir en enhärje och fast i Valhall, som otroligt nog har formen av ett hotell. Han och hans vänner har ställts inför den ena utmaningen efter den andra och nu förväntas han hindra Loke från att segla iväg på sitt skepp Naglfar och starta Ragnarök, som kommer att förinta alla nio världarna. Inga små förväntningar på en blott 16 årig kille, även om han är halvgud och har hjälp av sitt talande svärd Jack och sina kamrater från våning 19, halvgudarna Alex, hans syster Sam, Halvdan, T.J och Mallory. Dvärgen Blitz och alven Heath är också med.

Frej bistår sin son med ett magnifikt vikingaskepp, praktiskt ihopfällbart till en näsduk. Dessvärre är det inte direkt omärkligt när det väl är uppfällt, det är helt neongult! De döper skeppet till Mikillgulr, som betyder Stor gul, och ger sig iväg. Eftersom att de ska ut till havs så ber de Percy Jackson om råd, som han gärna ger.

De har knappt hunnit mer än att ta sig ut från Valhall när de råkar ut för trubbel. De står på däck och går igenom vilka ledtrådar de har för att klara av uppdraget, då havet plötsligt börjar bete sig som om någon dragit ut badkarsproppen ur Massachusets Bay. Som om inte det var nog så kröns kanterna av nio jättekvinnor av is och vatten. Skeppet sugs ner i en virvel och när besättningen kommer till sans igen upptäcker de hamnat i Ägirs, havsgudens, mjödkittel. I vanliga fall är det inga problem, havsguden är numera mycket mer civiliserad än förr och dödar inte de som råkar hamna hos honom. Problemet är att Ägir har lovat sin fru Ran att döda Magnus eftersom att han lurade henne förra gången de möttes...

Det jag verkligen gillar med Rick Riordans böcker är den härliga humorn som  avspeglar sig dels i kapitlens namn men även i berättelserna och att han levandegör mytologin och dess olika gudar. Åtminstone jag behöver under tiden kolla fakta för att jag blir nyfiken på att lära mig mer.

 

En hisnande berättelse i Asgård

"God morgon! Du kommer att dö!

Ja, jag vet. Ni kommer att läsa om hur jag dog en smärtsam död, och ni kommer typ att säga: Wow! Vad häftigt, Magnus! Får jag också dö en smärtsam död?
Nej! Tänk inte ens tanken.
Strunta i att hoppa från ett tak. Strunta i att springa rakt ut på motorvägen eller sätta eld på er själäva. Det funkar inte så. Det som hände mig kommer inte att hända er. Dessutom skulle ni aldrig vilja vara i min situation. Om  ni inte har någon galen längtan efter att få se odöda krigare hacka varandra i småbitar, svärd flyga upp i näsan på jättar eller svartalfer  piffiga kläder, så tänk inte ens tanken på att försöka hitta dörren med varghuvuden.
Jag heter Magnus Chase. Jag är sexton år gammal. Det här är berättelsen om hur mitt liv gick utför efter  att jag lyckats ha ihjäl mig själv."

Ovanstående är första stycket i första kapitlet i boken "Krigarens svärd" av Rick Riordan. Rick har tidigare skrivit om Grekiska gudar och deras barn i berättelserna om halvguden Percy Jackson, han följde upp dem med historier om de Romerska gudarna och deras barn i berättelserna om Olympens hjältar och de forntida Egyptiska gudarna i Kanekrönkikan. Nu har tiden kommit till Asagudarna.

Magnus Chase är sexton är och bor på gatan sedan två år tillbaka, då hans mamma blev dödad av vargar med lysande blå ögon. Nu letar plötsligt hans morbröder efter honom, och han bestämmer sig för att ta reda på varför de vill hitta honom  just nu. Svaret är att han fyller sexton och räknas som vuxen och nu behöver de hans hjälp med att hitta ett vikingasvärd som varit försvunnet i tusen år. Eftersom att svärdet tillhörde Magnus far, guden Frej, så är det bara han som kan hitta det. Magnus morbror Randolph tar med honom till stället där svärdet enligt berättelserna ska finnas, och Magnus lyckas, till sin förvåning kalla upp det från flodens botten. Då när han känner sig som mest förvirrad och ber sin morbror att förklara vad som händer, kommer eldguden Surt för att göra anspråk på svärdet. Surt hotar att förgöra hela Boston om Magnus inte ger upp frivilligt, men Magnus förvånar sig själv genom att gå till anfall mot Surt, och lyckas häva ner dem i floden och skada Surt. Dessvärre dör han av ett eldklot som Surt lyckas slänga iväg i sista sekunden.  Sedan vaknar han, i Valhall. Valhall är guden Odens och de fallna krigarnas, enhärjarnas, boning. Nu börjar en desperat kamp mot klockan för Magnus och hans få förtrogna, om bara nio dagar så kommer Ragnarök, om de inte lyckas binda fast Fenrisulven...De behöver all hjälp de kan få, men vem kan de lita på? Under resans gång få träffar de bland annat på Loke, Tor, talade getter, dvärgar, alver och inte minst Ratatorsk, en mordisk ekorre som bor i världsträdet Yggdrasil...

Boken är vansinnigt spännade och humoristisk, vad sägs om kapitel som följande:
Mannen med metallbehån, Ombord på det ståtliga skeppet Tånagel, Sam trycker på ejectknappen, Be aldrig en dvärg att "ta det långa benet före" och Vem kom på att göra vargen odödlig?

Spänning, humor och berättelser från den nordiska mytologin, kan det bli bättre?
"Krigarens svärd" är första boken om Magnus Chase, nästa heter "The hammer of Thor".