En person som kallar sig Ikaros skickar ett mejl till sju olika ungdomar. I mejlet står det "Du är utvald. Lösenord: Ikaros". Med mejlet följer en länk till en blogg, Ikaros blogg. Emil heter en av ungdomarna som får mejlet, han och hans tjejkompis Filippa klickar sig in på bloggen och börjar läsa. Det handlar om Ikaros och bloggen är hens avskedsbrev till världen. Bloggen börjar på dag Ett och Ikaros avslutar första blogginlägget med "Jag finns. I dag och i nittionio dagar till. Nedräkningen har börjat."
De sju ungdomarna som har fått tillgång till Ikaros blogg blir alla berörda av den utlämnande bloggtexten, en del mer än andra. Några av dem blir helt fixerade av att hitta och hinna rädda Ikaros innan de hundra dagarna har gått. De undrar varför de sju är utvalda, de förstår att de alla måste ha stött på Ikaros på något sätt i sin vardag. Något samband måste det finnas mellan dem. De tar kontakt med varandra och försöker lägga upp planer på hur de ska kunna hitta Ikaros. Men dagarna går och efterhand kommer det fler och fler blogginlägg från Ikaros, där hen hela tiden räknar ner till dag hundra, den dagen när Ikaros ska försvinna från världen. Ikaros skriver mycket om att hen känner sig osynlig trots att andra finns runt omkring hen. Så har det varit i många år nu och Ikaros har till slut fått nog.
Johanna Nilsson räds inte att skriva om det svåra. Hon är mycket skicklig i att skriva om sorg, ångest och om de starka känslorna i sina ungdomsböcker. Jag har tidigare läst både Hon går genom tavlan, ut ur bilden, Pojken som botade sömnen och Janis den magnifika.
Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är en mycket stark och läsvärd bok! En bok som nog inte är för alla men som för en hel del ungdomar kan vara just den rätta boken att läsa om man likt Ikaros i boken känner mörkret i sig och runt sig.
Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är trots allt en bok som inger hopp. Bokens bästa avsnitt är när Ikaros och Emil pratar om vad man skulle sakna om man inte längre fanns.
"- Vara levande, sa Emil
- Va?
- Du kommer att sakna att vara levande."
Denna mening är central och återkommer flera gånger i boken. Känslan "att vara levande" är något som även andra personer börjar fundera på i boken. Kanske behöver man ändra sitt livsmönster ibland för att kunna "känna sig levande"?
