Lindormars land av Frida Nilsson

 Sem och Immer är bröder och föräldralösa. Tant Tyra hämtade dem från barnhemmet men istället för att få ett riktigt hem där de kan trivas och leka så måste de polera nysilver hela dagarna, de får knappt mat och ibland slår tant Tyra Sem med en käpp. En dag möter de en råtta som kan prata och som erbjuder dem ett helt annat liv, med ett riktigt hus, god mat och leksaker, om de bara följer efter honom. Drottningen i landet önskar innerligt ett barn, men kan inte få något. Råttan Sotpäls har fått i uppdrag att försöka hitta ett barn som vill följa med och bli Indras. Immer, som är 8 år vill genast följa Sotpäls men Sem, som är 11 år, avstyr det hela. När de kommer hem blir tant Tyra arg, och för första gången slår hon Immer. Om hon inte gjort det, hade inget av det som hände hänt...

”En hand letade sig ut mellan draperierna, den var ljus precis som min egen hand men huden var grov och fjällig. De fyra beniga fingrarna hade klor. Kom pojkar, sa den milda drottningrösten. Kom och hälsa.”

Lindormars land är en berättelse i Bröderna Lejonhjärtas anda , men hos mitt vuxna läsarjag är det något i lyckligheten i pojkarnas nya liv hos Indra som skaver. Är detta ett lyckligt slut ”på riktigt”? 

De finstämda bilderna står Alexander Jansson för.

På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.

På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna...

Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.

Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.

Spöket i biblioteket

Det här fina omslaget sprang jag på häromdagen. Det var faktiskt också några kända ansikten jag såg på bilden. Jag lånade och tog med hem för att läsa. Så var det dags...

När jag öppnar boken möts jag av en stor svartvit bild av ett hus som ser sådär hemlighetsfullt och lite murrigt ut. Det är en skola och skolgården ligger öde. Det ser ut att vara disigt ute och det börjar mörkna…

Greta går på en skola som är lite mystisk. Skolan är över hundra år gammal. Golven knarrar där en går, det drar lite kallt och ibland hör Greta märkliga ljud. Hon kan höra tysta steg i trappan och nästan som svaga suckar från de mörka hörnen, men när hon vänder sig om är det ingen där. Eller är det någon där? Greta vet inte säkert. Ingen annan verkar märka något, utom kompisen Malte, som förstår. På väggarna i skolan hänger märkliga svartvita porträtt på barn som gått på skolan för länge sedan. De ser så allvarliga ut. En dag går Greta, Teo och Malte till skolans bibliotek. Där träffar de Amir som är bibliotekarie. Amir berättar att någon har använt stegen och tagit ned en bok. Stegen får bara Amir använda, för att ingen ska skada sig, och boken är en väldigt speciell bok. Boken handlar om tidsresor och är skriven av en forskare som levde för länge sedan. Nästa dag ser Greta en stor skugga i fönstret på biblioteket. Hon ser att det inte är Amirs skugga, det ser ut som någon helt annan. Snart börjar mystiska saker hända på biblioteket. Vad är det som pågår? Spökar det?

Spöket i biblioteket är skriven av Katarina Genar, med bild av Alexander Jansson. Boken är en fristående del i serien Mystiska skolan. De tidigare delarna i serien är Börja läsa-böcker, med lite mindre text och stora färgbilder. Det här är en fortsättning på berättelserna om Mystiska skolan, men med mer att läsa. Jag blev jätteglad när jag såg denna bok, för nu kan de som är fans av Mystiska skolans lätt-att-läsa böcker fortsätta i serien, när de andra blivit för enkla eller om de vill ha mer. Bilderna är i svartvitt och mjukt tecknade i fina nyanser. Jag tycker att det svartvita ger mycket till fantasin och passar så bra med spöktemat. Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den är så medryckande att jag nästan kan känna det lite kyliga draget från skolans golv när jag läser.

Spöket i biblioteket är en spännande och mysig rysare för de yngre läsarna. Den kommer vara perfekt att krypa upp med i en fåtölj i höst, medan vinden viner ute och bladen rasslar och skolorna börjat.

Välkomna till biblioteket...

Julkalender Lucka 21 - Nyckeln till Hinsides

Linus, hans tvillingsyster Linnea och deras mamma har hyrt ett hus på landet mitt ute i ingenstans. De ska semestra där och mamman fick hyra huset mot att hon jobbar med att restaurera det. På så sätt får de råd till en riktig långsemester.

 

Huset, som kallas Trakeborg, är ett mycket vackert och speciellt utformat hus, men ganska nedgånget. På plats träffar de husägaren som talar om att golven tyvärr är ganska murkna och att de, under inga omständigheter, får gå upp på andra våningen. Dessutom finns där knappt någon el, bara en generator som håller spisen och kylen igång. Linus, som hade hoppats på att kunna spela en hel del TV-spel under ledigheten blir inte helt glad. Han kan riktigt se de långtråkiga dagarna framför sig komma.

 

 

När Linus har lagt sig i sitt rum första kvällen ligger han och tänker på hela den långa semestern som han har framför sig och funderar över vad han ska ta sig till. Det är då han börjar höra mystiska ljud. Det är något som krafsar och skrapar på natten. Kanske är det inte bara golven som är murkna i huset. Vad döljer sig egentligen i huset Trakeborg?

 

Nyckeln till Hinsides är skriven av Albin och Karin Alvtegen och illustrerad av Alexander Jansson. Den här boken är spännande och fylld med mystik. Det är första delen av en trilogi, så fler böcker är att vänta. Huset Trakeborg bjuder både Linus och läsaren på ett vindlande episkt och magiskt äventyr!