Den sista människan av Lee Bacon

Bokens huvudkaraktär är roboten XR_935. Tiden är en inte för avlägsen framtid där styr i ensamt majestät efter att ha eliminerat människosläktet. De var inte bra för jorden och höll på att förstöra den med krig, brott och miljöförstöring. Jorden är helt enkelt en bättre plats utan dem.
Alla robotar har ett syfte och designas utifrån det, förutom PRES1DENT,  som är deras ledare. Alla robotar är alltid uppkopplade mot KUBEN, och inpräntas från dag ett att aldrig ha några hemligheter för varandra. XR_935 är designad för att bygga solpaneler, tillsammans med SkD_988 och Ceeron_902. Det har de gjort i 12 år, fyra månader, en vecka och tre dagar när deras tillvaro drabbas av paradoxen.
Paradoxen heter Emma och är en människa. Enligt alla alarmsystem ska hon omedelbart elimineras eftersom att hon är en farlig livsform, men hon verkar inte farlig, hon verkar...rädd. När Emma har berättat sin historia så bestämmer sig robotarna för att hjälpa henne, vilket inte är så lätt med tanke på att allt övervakas alltid och människor får inte ens finnas...
Under strapatserna börjar XR_935 omvärdera informationen den fått i hela sin tillvaro, kan det vara så att PRES1DENT inte visat hela sanningen?

En tänkvärd berättelse om AI, vikten av vänskap, tillit, förmåga till självständigt tänkande och mod.

En kopia

I helgen läste jag en ny lättläst bok om robotar. Omfång, språk och ton skiljer sig rejält från Min hemliga tvilling som jag skrev om i höstas, men tematiken var samma.

Oskar älskar att spela dataspel, men hans föräldrar tycker att han spelar alldeles för mycket och lägger alltför lite tid på sina läxor. Efter att ha googleöversatt sin engelskläxa, och av misstag valt tyska istället för engelska, får hans föräldrar nog. De ger honom datorförbud och kräver att han förutom läxorna ska börja hjälpa till mer hemma. Oskar blir förtvivlad, men så dyker det upp en reklamruta på skärmen, reklam för en gratis kopia av honom själv. Bara att skicka bild så levereras kopian direkt till dörren. Oskar kan inte motstå möjligheten att få en robot som gör allt det trista, som läxor och hushållsarbete, medan Oskar själv kan spela datorspel och göra roliga saker.

När kopian dyker upp är den skrämmande lik Oskar, och efter några inledande missar så börjar den verkligen göra allt som Oskar ber den om. Oskars kompis Verner tycker inte det är någon vidare idé med den här roboten, men Oskar lyssnar inte på hans oro. Det är ju strålande att få beröm av fröken och ha så nöjda föräldrar, utan att behöva jobba för det själv.

Men snart kommer även Oskar att märka att roboten kanske inte är så lätt att styra över som det först verkar. Vad händer om den börjar leva på eget bevåg, och slutar lyssna på Oskars kommandon? Vad händer om den vill ta Oskars plats på riktigt?

Jag tycker det är både intressant och skrämmande med AI. Tanken på att datorer och robotar börjar leva sina egna liv och tar över är egentligen inte ny, det finns flera filmer på temat. Hittills har det verkligen bara känts som SciFi. Men nu... Kanske är det inte så långt bort!?

Min hemliga tvilling

Leias föräldrar är robotforskare och har kommit väldigt långt inom AI, artificiell intelligens. En dag upptäcker Leia en robot som är en exakt kopia av henne själv nere i källaren. Eftersom hennes föräldrar har dolt den för henne, vågar hon inte berätta för dem att hon sett den. Istället undersöker hon den när föräldrarna åkt iväg på en drygt veckolång konferens i Indien. Hon lyckas starta (eller väcka) roboten, som snabbt anpassar sig till Leias sätt att prata och röra sig. Med hjälp av telefonens chattlistor, foton och filmer, fysiska fotoalbum och saker som Leia berättar laddar de över en mängd minnen till roboten som blir alltmer lik Leia. Leia döper henne till Nova.

Leia säger till Nova att de är tvillingar och att tvillingar hjälper varandra. Till exempel skickar hon iväg Nova till skolan för att göra ett matteprov i sitt ställe. Men vad händer när Nova vill bli självständig och alltmer sugen på att lära sig mer, göra mer, leva mer? En robot som lär sig nya saker på sekunder, är övermänskligt stark och "fullt funktionsduglig ner till minus tjugofem" som hon själv säger. Och som dessutom tar allt du säger som sanningar.

Leia märker att det inte är så lätt att hantera någon som är bättre på allt, och dessutom går runt och säger fel saker till både vänner och ovänner. Hon har snart förlorat kontrollen över Nova helt och hållet, med ganska ödesdigra konsekvenser för både sig själv och andra.

Det här är en otroligt spännande bok och den väcker dessutom en mängd frågor kring identitet, vad en människa är och hur långt vi ska och bör gå när det gäller AI. Jag bokpratade den just i en åk 5 och hade genast flera elever på kö. En riktigt bra bok av Kerstin Lundberg Hahn.