Meja och de magiska fotbollsskorna

Igår var jag hemma och vårdade ett febrigt barn - och ett friskt som helst inte går till förskolan just nu. Feberskrutten (och den andra) låg mest i soffan och tittade på TV, men då och då tog vi TV-paus och läste en bok istället. Vi var några kapitel in i Meja  och de magiska fotbollsskorna och fortsatte med den, kapitel efter kapitel. Min 7-åring är väldigt tacksam att läsa för när vi väl har kommit igång. Hon kan vara lite svårflörtad ibland, och väljer nästan alltid TV framför bok om hon själv får välja, men väl vi börjat läsa så kan hon lyssna nästan hur länge som helst.

Meja ska äntligen börja spela fotboll i ett lag. Hittills har hon bara tränat hemma med hjälp av Bruno, en några år äldre granne som säger att han kan allt om fotboll. Han är hennes PT, personlige tränare, och Meja litar blint på honom.
Pappa har ont om pengar och säger att han inte har råd att köpa några fotbollsskor till henne, men kvällen innan första träningen med Berga United köper de ändå ett par skor. Bruno inspekterar skorna noga, säger att de inte är perfekta, men nog ska funka. Sedan säger han att om Meja tar på sig skorna på kvällen, stoppar ner fötterna (med skorna på) i en hink med ljummet vatten och sedan sover med dem på hela natten så kommer skorna att bli magiska. Meja vet inte vad hon ska tro, men hon vågar inte chansa. Frågan är bara hur hon ska lyckas göra detta utan att mamma märker något.
Den här boken handlar väldigt lite om fotboll, vilket man kanske kan lockas att tro av titeln, men desto mer om (Mejas) skilda föräldrar som inte kan prata med varandra, (Brunos pappas) bristande föräldraskap, att kissa i sängen fast man är ganska stor, hur det känns när ens mamma tar hem en ny "vän" utan att förvarna och att våga lita på att man kan även när andra säger att man inte kan det.
Trots många och lite svåra ämnen känns inte boken tung att läsa, och vi fortsatte tills den var slut ("Va, är den redan slut!"). Det är bok man kan diskutera mycket om man är på det humöret, det var inte vi pga. nämnda feber, och jag tror nog att den kan funka att reflektera kring även i helklassläsning.

Alla kan inte åka utomlands på semestern

Jag öppnade precis ett paket med en ny bok och läste den på stående fot vid skrivbordet. Hemma hela sommaren inleds med att fröken på förskolan frågar barnen vad de ska göra på sommarlovet. Den ena efter den andra av kompisarna berättar om utlandsresor, vattenland och äventyr. Berättarjaget drar till med att hen minsann ska på safari, medan hens mamma förskräckt sätter i halsen.

De har inga pengar till några resor, men så överaskar mamma med en cykelsafari till sjön. De har med tält och sovsäckar, kokar snabbnudlar på stormkök och grillar bananer och pinnbröd över öppen eld. Lejonen lyser med sin frånvaro, men vad gör egentligen det? Ingen vill väl ändå bli uppäten i sömnen!? Och kanske visar det sig att fler överdrev sina semesterplaner lite när fröken frågade.

Jag lånade raskt ut boken till en av förskoleklasserna, för jag tror att många barn behöver höra att man inte måste resa iväg så långt och göra så spektakulära grejer för att det ändå ska bli en rolig och spännande semester. Av samma författare finns också Veckan innan barnbidraget om hur mamman och barnet hankar sig fram på makaroner och korv, fast utan korven, med biblioteksbesök och bad i en plastpool i badrummet. Med hyfsat gott humör och silvertejp klarar man det mesta. Bilderna av Ellen Ekman känns igen av alla som läst Lilla Berlin i Metro. Samma pricksäkra detaljer.