Adventskalender Lucka 21

Mira är en ganska vanlig tjej på nio år. Hon har en bästa kompis som heter Valentina och hon älskar rymden. Hennes högsta dröm är att bli astronaut, men hon vet också att för att bli det måste man vara superbra på matte. Hon är inte superbra på matte, men det finns en i klassen som är det, nämligen Sixten. Om hon bara lyckas bli kompis med honom så kanske han kan lära henne allt han kan.
En dag får Mira en anteckningsbok av sin farfar. Boken ser ut som en helt vanlig anteckningsbok, men av en slump upptäcker Mira att den är magisk. Om hon skriver en fråga i boken så svarar den av sig själv. Fast det går inte att skriva vilka frågor som helst. Rena faktafrågor som hon kan kolla upp genom en googling vägrar den svara på. Och sådant som ligger för långt fram i tiden är också svårt att få vettiga svar på. Men andra svar bara dyker upp på sidan precis när hon skrivit ner frågan.
Mira tänker egentligen inte berätta för någon annan än Valentina om boken, men det dröjer inte länge innan det kommer ut i alla fall och plötsligt vill alla i skolan ha svar på sina frågor. Mira och hennes bok blir kända och till och med de stora mellanstadieeleverna kommer till henne med sina frågor. Hur ska Mira hinna med sina egna frågor när boken svämmar över av alla andras? Och skulle boken kunna hjälpa henne att bli kompis med Sixten, så att hennes chanser att bli astronaut ökar?
I början känns det spännande med boken, men snart blir det mest besvärligt. Vad gör man egentligen när folk ställer frågor om någon annan, som den andre egentligen inte vill veta? Och vad händer när svaret är både jobbigt och svårt att få? Är det verkligen alltid bättre att veta, än att fortsätta tro och hoppas?
Det finns tyvärr inte fler tryckta böcker om Mira, men på Storytel finns Miras magiska stjärnkikare både som e- och ljudbok.

Adventskalender Lucka 16

Astrid och hennes lillebror Love är på väg med tåg till mormor i Dalarna. Trots att det är mysigt att vara hos mormor är Astrid sur, ja riktigt arg. Det här höstlovet skulle de egentligen ha tillbringat i solen på Teneriffa, men en översvämning i föräldrarnas bageri satte stopp för de planerna. Och nu sitter de där på tåget som kränger fram genom ändlösa skogar. När Love kommer tillbaka efter ett toabesök berättar han att han sett en man med svans. Astrid tror honom inte och blir ännu argare när han framhärdar och säger att det är sant. Att han aldrig lär sig när det räcker, när det är dags att sluta skämta. Mormor kan också säga sådana konstiga saker, det är Astrid van vid, men hon orkar inte med att Love beter sig likadant.

När de kommer fram till mormor berättar Love för henne om svansmannen och mormor blir allvarlig. Hon säger inte åt Love att sluta tramsa utan lyssnar som om det vore helt normalt att se personer med svans - troll? - på tåget.

Nästa morgon väcker mormor Astrid tidigt och säger att hon måste iväg några timmar, men att hon kommer hem i god tid innan de ska åka på marknad. Efterhand som timmarna går blir Astrid mer och mer orolig. Varför kommer inte mormor? De skulle ju iväg. Hon lovade att vara tillbaka i tid! Så knackar det på dörren och utanför står en tomtegubbe som presenterar sig som gårdstomten Herr grå. Han berättar att mormor är i knipa och att de måste hjälpa honom att rädda henne.

Trollen i skogen är första delen av tre i serien Bråfalls hemlighet. Det är en lättläst historia om väsen från den svenska folktron. Boken är skriven av Charlotte Cederlund som även skrivit trilogin om samiska Aili.

Adventskalender Lucka 11

Första boken om Frallan kom för något år sedan och jag har följt henne tillsammans med mina barn.

Hon har tävlat, funderat över klimatet och haft lite problem med kärleken. Nu är det snart jul och Frallan ser verkligen fram emot jullov från skolan. Hon tycker inte det är så jättekul där nämligen.
Mormor fyller år på julafton och Frallan har kommit på den bästa födelsedagsklappen åt henne - att Frallan har lärt sig läsa. Hon har inte berättat det för någon än, inte för sin bästis Ester, inte för sin lärare  Mark, inte för mamma. Och definitivt inte för mormor. Men det är svårt att ha en hemlighet för mormor. Det brukar vara Frallan och mormor som har hemligheter ihop. Oftast för mamma. Till exempel att mormor brukar låta Frallan gå hem själv från skolan. Och att hon låter Frallan skära med vass kniv. Allt sånt behöver mamma faktiskt inte veta.
Men den här sista dagen i skolan före jullovet blir allt fel. Först råkar Frallan försäga sig så att både Ester och Mark förstår att hon kan läsa. Fast hon får dem att lova att inte besätta något för mamma eller mormor. Och sen, när mormor hämtat, stänger mormor in sig i syrummet för att sy bebiskläder åt Hanna och hinner inte leka med Frallan som hon brukar. Hanna är mormors nya bonusbarnbarn som ska komma och hälsa på vid jul. Det är mormors pojkvän Klaus barnbarn egentligen, men så som mormor håller på och syr och syr verkar det som att mormor tycker att Hanna är viktigare än Frallan. Plötsligt är ingenting roligt längre. Om inte mormor bryr sig om Frallan så kan det lika bra vara.
Och hur slår man egentligen in att man lärt sig läsa i ett paket?

Adventskalender Lucka 6

Jag vet ingen författare som kan det där med julstämning bättre än Astrid Lindgren. Nu har de tre Emil i Lönneberga-berättelserna som utspelar sig vid jul kommit i en egen samlingsvolym, med Björn Bergs originalteckningar fint restaurerade och färglagda.

Boken börjar med Det stora tabberaset i Katthult där Emil bjuder alla fattighjonen på julmaten som de feta släktingarna från Ingatorp egentligen skulle ha. Emils stora hjärta och rättvisepatos sätter honom i klistret. Både lilla Ida och drängen Alfred frågar honom om det verkligen inte är ett hyss, men ingen av dem hindrar honom från att ställa till med stort julkalas så att även de fattiga och hungriga stackarna från fattigstugan ska få känna julstämning. Och trots den fina intentionen blir det snickarboa för Emil dagen efter.
I nästa berättelse är det åter dags för julkalas i Katthult. Alla i Lönneberga är där (utom de stackars hjonen då såklart) och den unga lärarinnan får till både snöbollskrig och kysslekar bland gästerna. Fast sanning att säga är det mest barnen som uppskattar snöbollskriget. Emils pappa, som gett sig ut i snön för att fånga in pigan Lina som rymt från middagsförberedelserna, hamnar dessvärre mitt i striden. Emil får in en hård snöboll rakt i gapet på honom så att han varken kan gorma sitt "Eeeemil" eller förklara varför han stänger den stackaren i snickerboa. Igen. Men under sittlekarna, efter att Emil kysst prostinnan, får han till slut det där erkännandet av sin far som han så ofta längtar efter.
I sista berättelsen gör så Emil sitt största stordåd, det som inte bara ger honom erkännande från sin far utan från alla i hela socknen. Det börjar med att Alfred skär sig i handen. Såret blir infekterat och Alfred blir till slut riktigt sjuk. Han måste till doktorn i Mariannelund. Problemet är bara att det är snöstorm och Katthult är fullkomligt insnöat. Ingen kommer dit och ingen kommer därifrån. Men Emil är inte "ingen". Att förlora Alfred är helt enkelt inte ett alternativ. Han selar på sin häst och bestämmer sig för att det bara måste gå, kosta vad det kosta vill.
Det här är tre välkända historier, "alla" kan dem antingen från böckerna om Emil eller från filmerna. Men att läsa dem är ett fantastiskt sätt att skapa lite julstämning även här nere i Skåne där snön ofta lyser med sin frånvaro större selen av december (och resten av vintern också, för den delen ...). Däremot är jag inte speciellt nöjd med titeln på boken. Ingen av historierna innehåller egentligen något hyss. Allt Emil gör i böckerna gör han av kärlek, socialt samvete och godhet. Utom möjligtvis den där snöbollen i pappans gap. Men det var ju inte som att han siktade på pappan, och han räknade kallt med att alla som var ute också var med på leken. Slut på klagomål!

Adventskalender Lucka 1

Jag har fått äran att inleda årets Biblioteksbubbeladventskalender med en adventskalenderbok. Ett kapitel om dagen ända fram till jul. Det är åttonde året i rad som Rabén & Sjögren ger ut en kalenderbok och det har blivit en efterlängtad tradition. I år heter den Den helt sanna julsagan om kentauren som ville hem och är skriven av Mats Strandberg med färgglada illustrationer av Sofia Falkenhem.

Den lilla kentauren Ken Taur är på väg hem. I tre långa år har han varit fången och tvingats arbeta på en cirkus, men nu är cirkusdirektören bakom lås och bom och Ken har bestämt sig för att han inte vill vara utan sin familj en enda jul till, han måste ta sig hem. Det är en lång och farlig resa och han måste hålla sig undan från alla människor så att han inte råkar illa ut igen. Hur gärna han än skulle vilja ha sällskap på resan så går det inte, kentaurernas hemliga rike är så hemligt att ingen får veta var det ligger. Men när hans vän, eldflickan Gnistra som hjälpte honom komma bort från cirkusen, ber om att få följa med kan han inte neka henne. Gnistra är modig som få och hennes lysande eld visar sig många gånger vara bra att ha under den äventyrliga resan mot norr.
Under resans gång möter de fler och fler sagofigurer från kända sagor som känner sig missförstådda och orättvist behandlade. Det är prinsessan Acapella (som sagan gett namnet Törnrosa) och som själv stängt in sig i sitt slott efter att en prins tagit sig in och kysst henne (utan hennes samtycke) medan hon sov, det är Häxan som blivit hemlös efter att två odrägliga barn lurat in henne i ugnen och sedan ätit upp stora delar av hennes hus och det är Vargen som fått dåligt rykte sedan Rödluvan lurat alla att han ätit upp hennes mormor, när det i själva verket var så att Vargen var mormoderns bästa vän.
Till en början känner sig Ken inte helt bekväm med alla nya vänner - är de verkligen så snälla som de själva säger, han har ju hört sagoversionerna så många gånger - och det är inte helt enkelt att komma överens alla gånger. Men när det verkligen gäller, när Ken och hans följe kommer till Nordpolen och inser att Tomten blivit bortförd och hela julen är i fara, så visar sig de nya vännerna vara till stor hjälp.
Boken handlar om vänskap, om att våga lita på andra och att vi faktiska behöver varandra för att överleva. Och det är samtidigt en lektion i att noga kolla sina källor och inte svälja första bästa historia. Ofta finns två sidor av en händelse, och det är faktiskt möjligt att den ena ljuger för att få ihop en historia som passar hens syften.
Om du har läst böckerna om monstret Frank kanske du känner igen Ken därifrån, annars går det absolut att hänga med i historien lika bra ändå. Det är en halsbrytande historia i högt tempo och med lagom spännande cliffhangers. Min enda invändning är att de ganska små barn som historien vänder sig till kanske inte kan ursprungssagorna så bra att de hänger med på alla referenser. Men det här kan ju vara ett utmärkt tillfälle att även läsa dem. Börja idag och läs ett kapitel om dagen, annars läser du lätt ikapp några kapitel, de är inte längre än att du hinner två om dagen.