Klimatångest på Litteralund

Även jag har varit på Litteralund i veckan! Som vanligt lämnade jag konferensen full av inspiration och energi och med flera ideér till nya projekt.

Det som jag vill dela med mig av här på bloggen är samtalet mellan författaren Mats Strandberg och forskaren Alexandra Nikoleris.
Alexandra Nikoleris arbetar på institutionen för Energi- och miljösystem på Lunds universitet och samtalet hade titeln Hur kan böcker - både fakta och skönlitteratur - få oss människor att reflektera över klimatförändringar.

Slutet är en dystopi som utspelar sig i Sverige i nutid. Människorna har precis fått reda på att kometen Foxworth är på väg mot jorden. Om lite drygt två månader så kommer kometen och jorden att krocka och då kommer hela vår planet, alla människor och djur att utplånas och försvinna.

Huvudpersonerna i detta universella drama är Simon och Lucinda. Simon vill tillbringa sin sista tid med sin flickvän och med sin familj. För Lucinda, som är svårt sjuk i cancer, blir tiden som är kvar en möjlighet för henne att börja leva. Lucinda lever plötsligt på samma villkor som alla andra (som ska dö inom kort). Jag har tidigare skrivit om Slutet här på Biblioteksbubbel.

Samtalet mellan Mats Strandberg och Alexandra Nikoleris tog avstamp i boken Slutet men hade fokus på den meningslöshet som många människor känner i och med dagens klimathot. I Slutet omvärderar människor sin syn på arbete, pengar och tid. Det som förr var viktigt blir helt oviktigt när vi vet att vår tid snart är slut. Kanske är det också så för vissa människor i dessa tider när hotet om klimatförändringar har blivit en reell verklighet och vi inser att vårt levnadssätt måste förändras. Vårt levnadssätt måste förändras vare sig vi vill det eller inte.

Slutet är framförallt en bok om livet och vad som är viktigt egentligen! De är också tankar som många människor (om)formulerar när klimathotet står över oss.

Samtalet handlade om så mycket mer, det är svårt att återge allt här. För er som inte har läst Strandbergs Slutet rekommenderar jag den verkligen. Boken passar äldre tonåringar (från ca 15 år) och alla vuxna.

Adventskalender Lucka 19

Kometen Foxworth är på väg mot jorden. Först var det bara indicier om att en komet var på väg och man gjorde omfattande beräkningar och undersökningar. Sedan stod det helt klart och utom allt tvivel att den 16 september kl 04.12 på morgonen kommer kometen att passera in i jordatmosfären. Det kommer då att bli tio gånger så varmt som på solens yta och inget levande kommer att överleva denna stunden.

Mats Strandbergs bok Slutet utspelar sig mellan 27 maj och 16 september. Människorna på jorden har precis fått veta att tiden fram till den 16 september är den tid som finns kvar, för enskilda individer och för hela mänskligheten.

Simon, en av bokens huvudpersoner, beger sig direkt hem till sin flickvän Tilda när han får beskedet om Foxworths ankomst. Han vill vara nära henne och dela ångesten med henne. Parallellt med Simon, Tilda och deras kompisar får vi möta Lucinda som är allvarligt sjuk i leukemi och som redan vet att hennes liv snart är slut.

Efter en fotbollsmatch med efterföljande festligheter försvinner så Tilda, ingen vet var hon är. Har Tilda försvunnit självmant eller har något brottsligt hänt henne? Simon och Lucinda möts då eftersom de båda känner och tycker mycket om Tilda. De vill båda hitta henne och få reda på vad som hänt.

Slutet är en bok som handlar om livet mycket mer än om döden. Vad väljer vi att göra med vårt liv och våra relationer om vi vet att vi har kort tid kvar att leva? Vad är viktigt i livet? Vilka strider väljer vi att ta? Vilka relationer vill vi satsa på? Vilka glädjeämnen finns en helt vanlig dag?

Detta är frågor som är viktiga att fundera på oavsett om vi har 75 år kvar att leva på jorden eller om vi, som människorna i Slutet, bara har drygt 3 månader kvar att leva.

Slutet är en mycket bra bok som passar för ungdomar i äldre tonåren och för vuxna. Läs den!!

Inte årets bästa bok, tyvärr

Jag gillar konceptet böcker om böcker. Det känns peppigt att läsa om någon som älskar böcker, för det ger mig en känsla av samhörighet redan från början. I barnboksaffären Bokslukaren i Stockholm snubblade jag över en bok som både med titel och omslag tog tag i mig, Flickan som ville rädda böckerna. Boken har sådär matt, lite dammigt, omslag och matta sidor som gör att bilderna nästan känns målade direkt i boken. Oemotståndlig!

Jag köpte boken som en julklapp till min rödhåriga och fräkniga 6(snart 7)-åring och vi läste den i förra veckan. Det är ingen bilderbok direkt, även om den har bilderboksformat och många och väldigt fina bilder, men den är inte heller uppdelad i kapitel. Tre kvällar tog det oss att läsa ut den.


Men så var det innehållet. En flicka som älskar böcker och en gammeldags bibliotekarie i kjol och knut. Okej, det kan jag ta. Men när sedan bibliotekarien har ångest över att behöva gallra böcker som ingen vill läsa längre och behåller dem på sitt rum... Nja, där får jag problem. Visst finns det enstaka titlar som jag inte vill ska försvinna från biblioteket för att jag tycker att de förtjänar att bli lästa och älskade av många fler, men generellt är min inställning till gallring ganska krass. Det måste göras. Alla, både bibliotekarier och låntagare, mår bra av att det görs.
Nåja, bibliotekarien tipsar flickan om en bok som är så otroligt bra att hon varken kan eller vill släppa den. Hon läser och läser och plötsligt är den slut, men berättelsen slutar som mitt i. Huvudpersonen ska få veta något fantastiskt, men vad?!? Frustrationen är stor och flickan letar med ljus och lykta efter boken i stadens bokhandlare för att hitta en där slutet finns med. Och här någonstans tappar boken mig fullständigt. För hon försöker inte rädda några böcker. Hon vill ta reda på slutet på en enda bok. Hon engagerar hela sin klass i letandet, men alla exemplar av boken saknar slutet. Flickan försöker få tag i författaren, men boken är skriven under pseudonym och inte ens personerna på förlaget vet vem det är. Det handlar om den här enda boken och alla de där böckerna som bibliotekarien ville rädda undan gallringen försvinner helt och hållet ur historien. Det är synd.


Det visade sig att inget skolbibliotek i kommunen hade köpt in boken, bara folkbiblioteken, och det kanske var rätt beslut. För boken kan inte bara leva på sina bilder när inte själva historien håller.

Ett ovanligt möte en vanlig måndag

Tänk dig en hängmatta mellan två träd i en sommarfin trädgård. Där i hängmattan ligger en ung tjej uppallad med kuddar och filtar. Hon har datorn på magen och skriver nonstop. Det är lite obekvämt och handlederna värker efter en stund… I trädet hänger högtalaren där musiken ljuder. Mobilen inom räckhåll så att hon kan ringa syrran efter ännu en smörgås. Så ser Ebba Hyltmarks favoritplats ut när hon skriver.

En helt vanlig måndag var jag nämligen med om ett ovanligt möte. Jag hade stämt träff med Ebba Hyltmark, författare till Alla suger och det är ingens fel. Boken är fantastiskt bra, läs vad Emelie skrev HÄR på Bubbel.

Ebba går sitt första år på gymnasiet, men boken började hon skriva på redan i sjunde klass. När den väl var klar i sitt första utkast, ett och ett halvt år senare var det bästa kompisen Charlie som var den första som fick läsa den i sin helhet och komma med synpunkter. Om jag förstod saken rätt var det även han som pushade på att Ebba skulle försöka få den utgiven.

Även Ebbas mormor betydde mycket. Hon som hjälpte Ebba 8 år med första boken genom att låna ut dator, fungera som stavningsexpert och bistå med utskrift. Efter att Ebba tecknat framsidan var det dags för uppläsning för familjen. Fortfarande ivrigt påhejande och stöttande. Men nu var det mer allvar. Mormor letade upp förlag och manus skickades iväg. Det var varken det första eller andra förlaget som tackade ja men det gäller att inte ge upp. Det var Brombergs som hade den goda smaken att tacka ja och nu har chansen att få ge ut flera böcker av denna fantastiska tjej.

Ebba sitter mitt emot mig på Ebbas skafferi i Lund (var annars ;) och pratar om sitt författarskap. Ögonen lyser och när hon blir ivrig gestikulerar hon livligt med händerna. Det här är en effektiv tjej som utnyttjar helger och lov till skrivande. Det fungerar även utmärkt att skriva samtidigt som hon är speaker på en idrottstävling.

Hon menar att det finns många fördelar med att vara (nästan) jämngammal med de hon skriver om. Tonen blir äkta och det finns många kompisar att låna repliker och beteenden ifrån. Jo, hon frågar alltid om det är ok.

Det är spännande att höra hur hon jobbade tillsammans med förlaget från den första versionen till att ett drygt år senare kunna fira en färdig och utgiven bok. Mycket har förändrats, slutet är helt annorlunda och personporträtten har fördjupats. Vissa avsnitt har hon fått jobba mycket med. I början var det här en rolig process men i slutet när det handlade om specifika ordval och kommatecken var det mindre kul.

Ebba, är precis som huvudpersonen Li, en stark tjej som vet vad hon vill. Förlaget kom med olika förslag till omslag, ” de sög verkligen”. Det slutade med att en av Ebbas kompisar fick agera modell och en annan skötte fotograferandet. Jag gissar att Ebba själv inte var inaktiv utan regisserade det hela. Sen fick hon ändå kompromissa med färgsättning och annat. Men nästa gång…

Vi pratar i gott och väl en timme och det är spännande att höra henne berätta om valen av namn, hur hon visualiserat personerna, Lis musiksmak och mycket annat.

Extra roligt är det att höra att bok nummer två finns i ett första utkast och att den rör sig i samma universum. Den som läst hennes första bok kommer att le igenkännande åt vissa detaljer även om den handlar om andra personer på Lis högstadieskola. Jag förutsätter att förlaget är beredda att ge ut även den här boken. Ännu roligare är det att tredje boken finns… i Ebbas huvud.

Ebba säger att Li är en udda fågel, inte alltid så trevlig och det är bara att hålla med. Men Li är en stark tjej som vet vad hon vill och kämpar för att det så ska förbli. Det finns flera mycket starka partier i boken, läs om hur ett övergrepp etsat sig fast i Lis medvetande på sidan 228 till exempel.

Till sist två lästips från Ebba: We were liars av E Lockhart vilken hon läste och grät floder på slutet. Maria skrev om den svenska utgåvan Kanske är det allt du behöver veta HÄR på Bubbel. Boken finns nu på min sommarlista.

Boktips två Som eld av Sara Lövestam. Det är bara att hålla med, den skrev jag om HÄR.

Har du nu mot förmodan inte läst Alla suger och det är ingens fel ännu så vänta inte. Vill du lyssna till Lis favoritlåtar under läsningen hittar du listan HÄR.

”Det blev så tomt efter att vi skrivit mycket i skolan, men då kom jag på att jag kunde fortsätta själv på fritiden. Men det var först när jag började läsa på allvar som mina egna personporträtt blev levande.”

Systrarna av Silverdalen

Att hitta sin själsfrände, sin själssyster, som kan hjälpa en igenom mörka, svåra tider är temat i boken "Systrarna av Silverdalen". Huvudpersonerna heter Ylva-Li och Barbro, namnen känns igen från Astrid Lindgrens "Allra käraste syster". Ylva-Li är huvudperson i vår tid, hon är tolv år och lever tillsammans med sin mamma. Hon har inte många vänner i skolan, men längtar efter en riktig vän, en själssyster. Den vännen verkar inte finnas i denna världen, så Ylva-Li hoppas på att finna en ingång till en annan värld.Hon tänker på "Salikons rosor", som är ingången till "den andra världen"i Allra käraste syster.
Ylva-Li och hennes mamma blir ovänner om en struntsak och Ylva-Li cyklar iväg, fast besluten att inte höra av sig till mamma på ett långt tag. Så blir det också. När Ylva-Li är ute på skolgården ser hon plötsligt en flicka klädd i gammaldags kläder, som vinkar till henne. Hon kan inte låta bli att följa efter. Och så har hon funnit sin ingång till en annan värld.
Den värld hon kommer till är den sista krigsvintern 1945, en iskall vinter, ett stort gammalt hus, ett hem för föräldralösa flickor eller flickor vars föräldrar inte kan eller vill ta hand om dem.
En ganska hård värld, där fröken Olsson regerar.
Barbro heter flickan, som upptäcker Ylva-Li och de blir genast vänner. För att inte bli skickad någon annanstans låtsas Ylva-Li vara krigsflykting ifrån Frankrike och tack vare det får hon stanna. Det står nämligen klart ganska snabbt att hon har ett uppdrag i "den andra världen" och innan hon utfört det kan hon inte återvända till sin egen värld. Hon måste lösa uppdraget som flickan, "med gammaldags kläder" gett henne. Men hur skall hon göra det, hur skall hon göra för att träffa henne igen och förstå vad hon menar?
Det blir ett spännande och stundtals hemskt äventyr innan gåtan är löst. Det blir också en berättelse om stark vänskap, som håller genom svåra tider.
Pascale Vallin Johansson har skrivit Systrarna av Silverdalen. "Berättelsen utspelar sig på Rådans flickhem, som grundades i slutet av 1800 talet av Axel och Sofia Alms stiftelse. Där växte flera generationer flickor upp med både bra och dåliga erfarenheter. Flickhemmet lades ner 1946, men stiftelsen finns fortfarande...personerna och händelserna är skapade utifrån min egen fantasi", skriver hon i slutet av boken.

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Jag fastnar direkt i Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Boktiteln är lånad ifrån en låt av Håkan Hällström och boken känns just lite som en ”Håkan-låt” som blivit en roman. Den berättar om "hela natten-dans", vänskap, män med svarta hattar, småstaden och ensamheten i en liten etta i storstaden. Huvudpersonen är Cassiopeja Svensson som är 19 år och lämnar den lilla småstaden för Stockholm och juriststudier. Hon är ganska oinspirerad och less både på vardagen, vänner och kärlek. Men så kommer två nya människor in i hennes liv och allt börjar förändras, det blir spännande och färgglatt men också läskigt. Boken är klassad som vuxenlitteratur men kommer funka jättebra för elever i åttan och nian som älskar böcker som känns som en dagbok och handlar om hjärtekross.

 

Det går inte att tycka illa om Cassiopeja och det går inte att sluta läsa boken. Vad som framförallt skiljer denna bok ur mängden är Katarina Sandbergs språk, det är fantastiskt bra, nytänkande, nästan aldrig klyschigt och det bara flyter på! Här får ni ett smakprov på detta språk, ett citat från sida 80.

Jag vill inte att de ska vara där, det blir för mycket. Det handlar inte om luftslott längre, för plötsligt har jag tvåhundratusen kilo betong i mina händer. Jag bygger upp en hel jävla förort av förväntningar enbart utifrån denna händelse och det blir så himla mycket svårare att rasera.

Kickboxaren

-          Ge mig telefonen, jävla tunnis!

Killen sträckte en skitig hand mot mobilen. Eremias slog undan handen, men killen fortsatte mot honom. En axel träffade Eremias i bröstet och han kastades baklänges.

Detta är inledningshändelsen i Maria Björns och Niklas Krogs nya bok Kickboxaren. Eremias, som är en skötsam kille, blir rånad på sin nya mobil av Robin. Robin misshandlar Eremias och allt Eremias kan tänka på efter det är HÄMND. Eremias hade precis fått sin nya mobil av mamma som jobbat extra för att kunna ha råd att köpa mobilen och nu är han alltså av med den. Eremias bestämmer sig för att börja träna så att han blir starkare och kan förmå slå ner Robin och på sätt skaffa tillbaka sin mobil.

Kickboxaren är en lättläst bok för tonåringar. Boken handlar om utanförskap och hämnd, den är lättläst skriven och mycket spännande och driven fram till slutet. Slutet är öppet. Vad hände egentligen? Hur kommer det att gå för Eremias och Robin? Detta är frågor man ställer sig när boken är utläst. Kanske kommer det en fortsättning eller kanske är det meningen att vi själva ska fundera och diskutera kring en fortsättning för Eremias och Robin.

Kickboxaren är en mycket spännande bok som jag kommer att rekommendera till ungdomar, det är också en otroligt bra bok att ha med i läsgrupper i skolan eftersom det finns mycket att diskutera både medan man läser boken och när sista sidan är utläst.

Pia Hagmar på Olympiaskolan

I fredags firade vi Världsbokdagen på Olympiaskolan, med ett författarbesök för år 4-6. Det var Pia Hagmar, som var på besök.http://www.barnensbibliotek.se/tabid/284/Default.aspx
Pia är ju en av Sveriges mest lästa och uppskattade barn-och ungdomsförfattare , med böcker som Dalslandsdeckarna och böckerna om Klara (hästböcker, som blivit film), på sin meritlista. Vi hade bett Pia att hon skulle ge barnen lite skrivtips och inspiration för att sätta igång med eget skrivande.

Här är hennes bästa tips: Idéer kan du få överallt, krångla inte till det, utan skriv om något du känner till. Ha en plan för ditt skrivande och gör en sammanfattning i slutet.
Det är bra om det händer något spännande i början, så att läsaren blir nyfiken. Tänk också på att "plantera" saker i början av historien, som får sin förklaring i slutet.

Ett bra tips när du skapar dina litterära personer är att blunda och se personerna framför dig. Sedan finns det inga genvägar

,sen är det bara att SKRIVA; SKRIVA och SKRIVA.

Om du inte läst någon av Pia Hagmars böcker ännu är mitt bästa tips en Dalslandsdeckare, eller böckerna om Millan, som har det jobbigt hemma, men är väldigt duktig på att ta hand om hästar. En hästbok även för dem, som ännu ej är frälsta...

Vi tackar Sparbanksstiftelsen, vars stipendium gjort detta författarbesök möjligt!

Genuine Fraud - Fejk

Jag läser mycket och ibland stöter jag på de där böckerna som är något extra, som inte lämnar en när sista sidan är utläst. Genuine Fraud eller Fejk som boken heter på svenska är en sådan bok. Författaren är begåvade E Lockhart som tidigare har skrivit Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks som jag också läst

Jag har verkligen gillat båda de tidigare böckerna av Lockhart. Detta är ungdomsböcker utöver det vanliga. Lockhart har ett drivet språk och handlingen är intelligent och smart. Hon lämnar också en hel del kvar till läsaren att tolka och fundera över.

Fejk är, enligt mig, snäppet bättre än de båda tidigare böckerna av Lockhart. Boken handlar om två unga kvinnor, Jule och Imogen. Båda två är föräldrarlösa men har växt upp under helt olika omständigheter. Jules uppväxt är lite diffus men den har varit tuffare än Imogens som har vuxit upp hos ett välbärgat par i New York. Handlingen vindlar fram och tillbaka mellan dessa kvinnor. Ibland förstår man som läsare inte vem av kvinnorna som bär upp handlingen förrän några sidor senare. Kronologin i boken är omvänd. Början är slutet och slutet är början, samtidigt lyckas Lockhart hålla uppe spänningen i boken och avslöjar inte avgörande detaljer i förväg. Ett genialiskt skrivargrepp och jag fattar inte riktigt hur hon lyckas skriva så spännande på detta ovanliga sätt.

När jag kom till sista kapitlet var jag tvungen att läsa om första kapitlet för att försöka förstå helheten. Först därefter läste jag ut boken som lämnade mig med många frågor. Vem är egentligen Jule...? Vilken koppling finns mellan Jule och Imogen?

Fejk är en riktigt, riktigt bra ungdomsbok för ungdomar och för vuxna! Den har en given plats i julklappshögen under granen. Det är den perfekta boken för många i familjen att läsa, tolka och diskutera. 

En mycket positiv nyhet är att Fejk - Genuine Fraud kommer att bli film! Och det är inte vem som helst som ska göra filmen. Det är ingen mindre än Lena Dunham, skådespelaren och regissören bakom hyllade Girls! Det ska bli mycket intressant att se hur Lena Dunham tolkar historien i Genuine Fraud och vilken typ av film det kommer att bli. 

Jag kommer iallafall att sitta i biosalongen på filmpremiären!

Slutet

I julas, när det blev tid för en och annan TV-serie tänkte jag på det som jag konstaterat tillsammans med elever i boksamtal ett flertal gånger. Det är svårt att göra ett bra slut på en berättelse. Unga och säkert en hel del vuxna, vill inte ha öppna slut utan en ska veta hur det går!
Fast ibland blir det liksom för mycket av det goda, som i Downton Abbey eller Fröken Frimans krig där allt, precis allt, läggs tillrätta eller alla brister ut i en spontandans så det står härliga till.

Men det definitiva slutet -  döden -  kommer ingen undan. Inte ens de banbrytande diktarna med de stora tankarna. Jag tänker på Lennart Hellsing som följt mig genom hela livet.
Som liten ville jag höra om den Krångliga Kråkan om och om igen. Jag tror att Kråkans bus tilltalade en feg liten tjej som gärna ville men inte vågade kliva över rättesnöret.
Jag kan minnas hur jag stod och hoppade vid köksbordet och ville höra om Sand i sandalerna och Johansson som sov och märkte ingenting EN GÅNG TILL!
På skivtallriken snurrade karusellskivan och sjöng om Kusin Vitamin som hängde och slängde i en gardin.

Jag har sjungit, spelat blockflöjt och gitarr, ja även använt i undervisningen sång efter sång i samlingen Våra visor.
Under universitetstiden läste jag Tankar om barnlitteraturen där det finns mycken klokskap.
Han har gått i arv till mina barn och vi har dansat med Herr Gurka och någon av barnen väckte bokstäver i ett tidigt dataspel.

Hellsings samarbete med så många olika skickliga konstnärer har ju bidragit till att böckerna blivit så unika och verkligen blänker som tomtebloss.
Bland hans senare utgivning finns en riktig pärla, Lillebror och natten. Lillebror är rädd för mörkret och ber storebror berätta om mörker, ljus, dag och natt. Det hela utvecklar sig till ett smått filosofiskt samtal dem emellan.

Men även om den färgstarke poeten somnat in för gott lär hans ordklurerier och rytmer leva kvar länge till.

Sju fikon föll från fikonträ´t
det första föll på knä och grät.

Det andra föll till föga för
en apa på ett bamburör.

Den tredje höll sig kvar med list,
men föll på eget grepp till sist.

Den fjärde föll på den idén
att söka stå på egna ben.

Den femte föll och sade då:
Jag faller för det föll sig så.

Den sjätte föll för Kung och Land.
Den sjunde föll i Achmeds hand.

Och Achmed sade: Gud ske lov
att det var här jag låg och sov!

Bokcirklarna avslutas

Bokcirklarna i sexorna på Skönadalsskolan är snart över. Efter bokpratet har jag träffat varje grupp tre gånger. Det har varit intressanta och spännande diskussioner och de allra flesta har gillat boken de läst.
   En av grupperna som har läst Grindleys Såld är överens om att första meningen är suveränt bra "Jag älskade min lillebror, ända tills min farbror tog mig till marknaden och sålde mig" Man kunde bara inte låta bli att fortsätta  läsa. Däremot tyckte de att författaren slarvat med slutet. Det tog bara tjugo sidor från att hon hostade blod på sjukhuset tills hon var på väg hem. Gruppen tyckte inte att det kändes verkligt. Det är bra att bli påmind att alla inte har det som vi sa en flicka. I en annan grupp blev det en diskussion om vad vi inte bör handla och att vi ska fråga i affärerna om de har koll på om barnarbete förekommit.
   I en grupp som läst Hoppet av Moni Nilsson gillade de inte upplägget med avsnitt som var återblickande. Det stämde inte på slutet och berättelsen hade klarat sig utan dem, tyckte de. Många prisade Marcus som stod upp för Azad i badhuset. Det var juste och mycket modigt. Att Azad hoppade högt utan att riva var ett bra slut var de flesta eniga om.  En uppgift var att placera någon av huvudpersonerna i en annan miljö. En pojke tog Tigris till teatern. Nu skulle han verkligen få använda sin röst.
   Alla som läst Alex Dogboy av Monica Zak har varit djupt engagerade och upprörda över många av händelserna. En pojke vill ta med Alex till Hogwartz, Harry Potter har ju också mist sina föräldrar och de borde förstå varandra. En annan föreslår Nalle Puhs värld. I sjumilaskogen är alla snälla och Alex gillar ju djur.
   En av flickorna som har läst SMS från Soppero har hunnit med alla tre fortsättningarna på kort tid. Hon skrev "Jag gillar också att det inte behöver vara en kyss eller något stort som i andra böcker för att visa hur Henrik känner, utan det går bra med att bara hålla hand."
   Till sist boken om Simon & Sophie av Emma Granholm. Här är alla rörande överens om att Simon har fått upprättelse. Han är mycket bättre än vad många i klassen tycker från början.

Intressant är att alla är rörande överens om att det är bra att träffas med jämna mellanrum. Det hjälper dem att komma vidare i boken och att få syn på sådant de inte sett på egen hand.

Världspoesidagen

Gabriel Jönsson på Hven

Idag är det Världspoesidagen och jag har varit inne hos femmorna och pratat om poeter och läst dikter. Jag startade med den skånska poeten Gabriel Jönsson. Gabriel Jönsson föddes på ön Hven mitt i Öresund i slutet på 1800-talet. Hans dikt Vid vakten eller Flickan från Backafall är välkänd och har också tonsatts. Denna dikt läste jag för eleverna.

... Luften är kryddad av tusende salvor, men jag ger bort dem var endaste en.
Mot att få vandra bland Backafalls malvor, allt medan månen går vakt över Hven.

Karin Boye

Sedan fortsatte jag med Karin Boye som de flesta redan kände till. De har arbetat med poeter och några av eleverna hade fått läsa mer om och berätta för de andra om Boye. Hennes korta och sorgsna liv verkar intressera eleverna. Jag valde att läsa inledningen på den episka dikten I rörelse.

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd.

Mårten Melin

Diktstunden avslutades i nutid med fantastiska Mårten Melin. Mårten skriver inte bara bra böcker utan är, i mitt tycke, också en mycket duktig poet och han har varit på författarbesök hos femmorna. Han skriver dikter som barn kan ta till sig och har en möjlighet att förstå (de tyckte att Boyes och Jönssons dikter var svåra). Jag läste flera dikter för eleverna ur Melins diktböcker Du är ett moln och Ett värmeljus i din skalle.

Diktböckerna fick ligga kvar i klassrummet eftersom eleverna i nästa vecka ska fortsätta med diktskrivning.

Kanske kan de hitta inspiration till sitt eget skrivande bland Mårten Melins fina vardagspoesi!

Vera Svansons DAGBOK för tacoälskare och halloweenfantaster av Moa De Bruin

 Ja, nu är det ju inte halloween men jag måste ändå tipsa om denna bok meddetsamma! 

Vera Svanson skriver i en dagbok som hon kallar för blåmögel eller möglis, för att ingen ska vilja titta i den. OM någon nu skulle titta i den måste möglis pulverisera sig och försvinna, så är det bara! Veras familj är tokig som de flesta familjer. Hennes pappa är Tacoberoende och försöker sluta, Veras storebror försöker bli känd på Youtube och prankar därför Vera och andra stup i kvarten. 

I allt detta har familjen fått nya grannar bestående av Hugo; världshistoriens snyggaste kille a.k.a "leende guldbruna ögon killen" som Vera blir 1. förälskad i och 2. förälskad i. Hugos mamma (Jennifer Tror- hon- är-cool-sson) är också med och har siktet inställt på att halloween"pynta" sitt hem.

Vera älskar teater och i teatergruppen ska det spelas en halloweenpjäs. Vera hoppas att hon ska få huvudrollen men det som inte får hända händer! Monsterbarnet försvinner (jag misstänker starkt de tre vise varulvarna). Ska pjäsen bli av eller inte? 

Samtidigt som Vera försöker klura ut hur hon ska hitta monsterbarnet utspelas en kärlekshistoria eller nej vänta, är det två? Veras bästa kompis Lise faller nämligen också pladask för leende guldbruna ögon killen och katastrofen är ett faktum. Att sedan Veras mamma på hemmaplan utkämpar en strid med Hugos mamma i vem som har mest halloweenpynt ever, gör inte saken bättre...

I tisdags när jag läste högt ur boken för en femma vred vi oss tillsammans i skratt och pinsamhetsdödenplågor! En feelgood med mycket humor! Under allt det roliga spirar också allvaret och de stora frågorna som vi alla kan brottas med. 

"Över och ut, monsterbarns-tjut"

(P.s Det kommer ut en uppföljare i slutet av maj! Jej!)

Wilsons osannolika möten

Den brittiska författaren Jacqueline Wilson är en mästare på att beskriva vänskap mellan, företrädesvis, unga tjejer som är så olika att det genast borde skära sig. Jag har inte läst allt hon skrivit, men Bästisar om den slarviga Gemma och den prydliga Alice är ett exempel. I Tvillingsjälar möts den rika men ensamma och olyckliga India och den fattiga Jewel som blir misshandlad av sin mammas nya kille och flyr till mormor. De kommer från olika delar av London, ingen av dem speciellt smickrande beskrivna. Senast i raden är Little Darlings som jag precis avslutade. Tyvärr måste jag säga att den lite för mycket påminner om Tvillingsjälar.

Destiny bor med sin trippelarbetande mamma i ett fallfärdigt ruckel - men det är i alla fall deras - bredvid ett höghusområde av det ruffigare slaget. I området finns två rivaliserande gäng och Destiny är rädd för dem båda. Hennes mamma är mager och manisk, har ständigt ont om pengar, men älskar Destiny över allt annat. Mamman påstår att Destiny är frukten av en romans med den legendariske rockstjärnan Danny och hon har fått namn efter en av hans låtar. Mamma och dotter följer noga hans och hans familjs liv genom Hi!Magazine.
Sunset är Dannys äldsta dotter i ett stormigt och olyckligt äktenskap. På ytan ser hon ut att ha allt man kan önska sig, men bredvid sina supersöta guldlockiga småsyskon känner hon sig som den fula ankungen - som aldrig någonsin kommer bli en svan. Hennes pappa har bara tid för sin allt sämre karriär och mamman är aldrig nöjd med Sunsets stripiga hår, de sneda tänderna och hennes ointresse för att imponera på pressen.
Destiny och Sunset träffas och börjar brevväxla, och det visar sig att de har mer gemensamt än de först tror, trots deras helt olika förutsättningar i livet.

Det känns, som sagt, lite som att läsa Tvillingsjälar en gång till, men Wilson har ett driv i både berättande och språk som gör att jag ändå vill läsa vidare. Slutet är som vanligt ganska osannolikt, men självklart positivt - det finns alltid hopp om förändring, vilket är en sympatisk inställning. Den här gången känns det dock lite väl bra. Även om jag som vuxen läsare tänker vidare och ser flera frågetecken och möjliga scenarion som inte känns så roliga för Destiny.

Jag känner inte till Wilsons bakgrund - nu är hon adlad!, men hon sparkar både på de rikaste rika och "the white trash". Hennes syn på vuxna är inte speciellt positiv - oavsett vilken klass de tillhör så svär, bråkar och skriker de, de bedrar och sviker, ser till sig själva i första hand. Barnen hamnar alltid i kläm, visas varken respekt eller förståelse. Hennes böcker är fulla av föräldrar som önskar att de aldrig fått sina barn, eller att barnen åtminstonde aldrig ställde till bekymmer, ställde några krav, behövde något, störde, så att deras liv kunde fortästta "som vanligt". Wilson har sålt över 25 miljoner böcker världen över och fått en mängd priser, bland annat för sitt arbete med läsfrämjande i brittiska skolor, så man kan anta att många barn och ungdomar känner i gen sig i hennes böcker. Antingen får man bekräftelse på att livet kan vara så jävligt, men ändå bli bättre, eller så får man känna att "det finns de som har det värre!"

Julkalender Lucka 9 - Layers

Dorian är hemlös och lever på gatorna. En kväll småbråkar han med Emil, en annan kille som också lever på gatan. På natten vaknar Dorian upp, han ligger bredvid Emil som ligger väldigt, väldigt stilla. Dorian upptäcker till sin fasa att Emil är död - mördad. Är det Dorian som har mördat honom? Han har inget minne av att de bråkade så mycket. Dorian flyr och kommer i kontakt med Nico som säger att han vill hjälpa hemlösa. Dorian kan få följa med Nico till ett ställe som drivs av Bornheim. Där kan han få bo, äta och få gå i skolan.

Dorian följer med Nico, vad har han för val? Livet kan inte bli värre än vad det redan är. Det enda som Bornheim kräver av de hemlösa som bor hos honom är att de ska hjälpa honom att dela ut reklam eller andra paket ibland. Dagarna går och Dorian trivs hos Bornheim, han får kompisar och han träffar underbara Stella. Att dela ut reklam är inte svårt eller jobbigt men Dorian börjar undra vad det är i paketen som han ska hjälpa till att leverera. Och vad är det för människor som tar emot paketen?

Layers är skriven av Ursula Poznanski. Hon har tidigare bland annat skrivit den spännande trilogin Sveket, Sammansvärjningen och Slutet

Gömställen

 När Ollies mamma, som är pilot, dör i en flygolycka ärver Ollie hennes klocka. Det är ett digitalt ur, som tål både mycket höga höjder och undervattensdyk. Ollie har den alltid på sig, men hon vill inte att någon skall tycka synd om henne för att hennes mamma är död, så hon slutar prata, så att hon skall slippa svara på frågor. I skolan har hennes betyg rasat från topp till botten. Ollie begraver sig i böcker. Det är det enda som känns uthärdligt, att läsa. En dag när hon som vanligt smitit iväg från en lektion,  cyklar hon ner till floden för att få vara ifred och läsa. Hon vill inte cykla hem. Där finns pappa med alla sina omsorger och kanske han börjar fråga henne om mamma igen. 

Nere vid floden blir Ollie vittne till något konstigt. En kvinna "med rufsigt hår", står nere på flodstranden och pratar för sig själv. Hon tycks föra en dialog med en osynlig person. Hon håller en bok i handen, redo att kasta den i vattnet. Hon gråter och skriker, panikslagen. "jag får inte kasta i den, men jag måste".

I sista stund räddar Ollie boken från att hamna i floden. Innan kvinnan ger sig av vill hon ge Ollie ett gott råd "Undvik öppna platser om natten" hitta gömställen"!  Hon försvinner med orden " att nu är det Ollie som har ansvaret".

Boken, som ser ut som den vore en sorts dagboksanteckningar, är skrivna av Beth, som bor på gården Smoke Hollow i slutet av 1800 talet. Två bröder är båda förälskade i henne. Hon gifter sig med den ena av dem, och den andre försvinner. Beths svärmor blir utom sig av sorg och befaller även den andre brodern att ge sig iväg och leta efter den första. Ingen av dem kommer tillbaka. En förbannelse tycks sänka sig över gården.

Nästa dag skall klassen på utflykt till en bondgård i närheten. Busschauffören är inte deras vanliga chaufför, utan en grå och lufsig gubbe. Barnen får titta på skinande blanka mjölkkor och lysande solrosfält. Ollie går som vanligt sin egen väg och hamnar en bit från huset på en liten kyrkogård. Gravstenarna har alla namn på personer som förekommer i boken som hon läser. Hon tycks vara den enda som förstår att någonting inte står rätt till på gården. Förgäves försöker hon få sin lärare att förstå. På vägen hem och en bit in i skogen blir bussen stående med en motor som inte vill starta igen. Mobiltelefonerna verkar vara utan täckning och läraren ger sig iväg för att hämta hjälp. Ollie får syn på sin klocka, som svagt signalerar FLY. Plötsligt framstår alla varningar så tydligt och hon förstår att de verkligen måste fly, måste hitta gömställen innan det blir mörkt. Hon börjar också förstå att hon har en sorts kontakt  med sin mamma genom klockan.

Ollie försöker få med sig hela klassen, men bara dryga Brian, som alltid tävlat med Ollie om att vara smartast i klassen och den lilla sjåpiga Coco Zintner, verkar förstå att det är allvar. Ollie ber busschauffören att öppna dörren för dem och när hon tittar honom in i ögonen , som plötsligt ser ut som två ägg...säger han "undvik öppna platser om natten" hitta gömställen"

De tre barnen flyr ut i skogen och medan mörkret sänker sig och alla de andra barnen sitter kvar i bussen letar Ollie, Brian och Coco desperat efter gömställen, innan någonting ...börjar leta efter dem.

En historia med många trådar, men när du läst en bit vill du absolut inte sluta, du kan inte sluta.

En skräckhistoria, men också en historia om sorg, läkande och nya vänner.

Hitta på egna sagor med hjälp av sagotärningar

Story cubes

Använd tärningarna som inspiration för att hitta på egna sagor. Slå tärningarna och kasta dig i sagornas värld!

Slå tärningarna, den första tärningen ögonen landar på inleder sagan.

Om det är ett ansikte kan man t ex börja med: ” Det var en gång en liten pojke. Pojken hette Tom. Därefter tar man nästa tärning som man känner kan bli en fortsättning. Låt säga att nästa bild är en blomma. Då kan fortsättningen bli: Varje dag gick Tom ut för att leta blommar. Det var det bästa han visste. Varje dag försökte han hitta någon som inte sett förut. Man tar tärning för tärning och ju närmre slutet man kommer desto klurigare blir det. Tärningarna ska knytas ihop!

Precis som med sport eller att lära sig spela instrument så blir man även duktigare på att hitta på historier genom att öva. 

Förra veckan var det Läslustvecka på Annelund och då provade några av klasserna att använda tärningarna. De är lätta att använda och eleverna som fått prova på dem har tyckt det varit ett kul sätt att hitta på sagor. 

Ett stort plus med tärningarna är att de går att använda i alla åldrar.

Låt fantasin flöda!

Sommartips 1

Att läsa om kärlek hör sommaren till, eller hur?
2006 kom Gunnar Ardelius ut med en roman, i formatet kortprosa, med den långa titeln Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Boken blev Augustnominerad. Handlingen är långt ifrån ny, den första intensiva kärleken. Kärleken mellan Betty och Morris. Jag minns att Morris säger till henne, "Vi hör ihop nu som Hennes & Mauritz". Morris vill att de ska ligga under täcket, stanna där och bara leva för varandra, leva av kyssar och smek. Betty vill ha ett litet andningshål. Kanske är det redan där början till slutet. Jag gillade boken och läste den flera gånger. Texten kan tyckas lätt, men samtidigt så kompakt att den vinner på att läsas mer än en gång.
Läs den! Eller läs om den och titta sedan på kortnovellen som nu finns på Svt play.
Klicka HÄR så kommer du till filmen.

Vill du sen läsa mer om kärlek. Den nya sköra intensiva kärleken.
Varför inte Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet.
Eller Kuicks Den första gång jag såg dig. Dessa tre har liksom Ardelius roman kortprosaformatet.
Sen kan jag inte låta bli att nämna Per Nilssons debutroman Hjärtans fröjd. Den hör till en av mina favoriter.

Flickan i de vindlande gångarna

Nu kommer uppföljaren på Moa Eriksson Sandbergs bok "Den första flickan skogen möter", som jag skrivit om tidigare på bloggen.Vi är tillbaka i Rydöbruk, den lilla bruksorten i Halland, som omgärdas av mörk och hemlighetsfull skog. Precis som den första delen är även "Flickan i de vindlande gångarna" full av hemligheter, men som vi skall se avtäckas under läsningens gång. I första boken blev en ung flicka, Linda Palm, mördad. Det här boken börjar med ett mörkt anslag, vi får ta del av Olivias tankar. "Hon är inte längre värd att älskas, tänker hon". Redan där känns ett stygn av obehag i läsarens mage. I början av varje kapitel får vi följa Olivias tankar, som leder fram till hennes självmordsförsök och till att hon i djup medvetslöshet blir liggande i en sjukhussäng.Runt detta finns historien om Hanna, som är tillbaka i Rydöbruk för ett besök på sportlovet.I slutet av förra boken, flyttade hon till Göteborg, med sina föräldrar och lämnade sin barndomskompis Jonna, men även kompisen Sabina, som är en av "innetjejerna". Kvar i den lilla byn finns även Janek, killen med de grå ögonen, han som inte är som andra-han som Hanna är kär i. Skall han minnas henne när hon kommer tillbaka? Kvar i byn finns också den ruvande känslan av obehag, av fara-Lindas mördare går fortfarande fri. Finns han därute i den mörka och väntande skogen någonstans, tänker Hanna. Under sitt besök hos Jonna får de veta att Olivia, en tjej ifrån skolan har gjort ett självmordsförsök och ligger på sjukhus. Olika mystiska tecken tyder på att mordet på Linda och Olivias självmordsförsök kan hänga samman. En uppslagen skolkatalog på golvet i Jonnas rum, en volleyboll, som ramlat ner från en hylla, ett möte med gympaläraren på skolan. Allt detta ser tjejerna som tecken, tecken på att ngt, någon vill leda dem i en speciell riktning. Parallellt med detta får vi följa Olivias drömmar som hon har i medvetslösheten. Hon drömmer att Hanna, skall hjälpa henne, att Hanna skall avslöja länken mellan henne och Linda. Hanna antar utmaningen och i bokens slut blir allt förklarat, Olivia vaknar och mörkret får träda tillbaka.

Boksamtal

Vi använder oss mycket av Sanomas Boksamtalskort på både Söderpark och Tolvåker. De är jättebra! Både för små elever från ca trean och uppåt till elever som går i nian. Varje kortlek innehåller 54 kort med bra frågor.
Exempel på frågor är:
Över hur lång tid sträcker sig handlingen i boken?
I vilken tid utspelar sig boken?
Vilken person i boken skulle du helst vilja vara? Motivera ditt val
Vem passar den här boken för? Vem tycker du ska läsa boken?
Ställ en fråga till en av personerna i boken.
Vad tycker du om slutet?
osv

När man ánvänder kortleken med de yngre barnen kan man plocka ut några frågor som är lämpliga för dem. När man, som vi gjorde i går, använde kortlekarna i vår stora elevens val grupp på högstadiet så kan eleverna sitta i grupper (de som läst samma bok) med varsin kortlek och dra ett kort i taget och få igång boksamtal med hjälp av korten. Boksamtalen kan då fortsätta även om läraren går runt i grupperna och inte alltid är med i diskussionen.

Pedagogiskt och roligt!