tisdag 14 maj 2013

Vi är inte sådana som i slutet får varandra

Jag fastnar direkt i Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg. Boktiteln är lånad ifrån en låt av Håkan Hällström och boken känns just lite som en ”Håkan-låt” som blivit en roman. Den berättar om "hela natten-dans", vänskap, män med svarta hattar, småstaden och ensamheten i en liten etta i storstaden. Huvudpersonen är Cassiopeja Svensson som är 19 år och lämnar den lilla småstaden för Stockholm och juriststudier. Hon är ganska oinspirerad och less både på vardagen, vänner och kärlek. Men så kommer två nya människor in i hennes liv och allt börjar förändras, det blir spännande och färgglatt men också läskigt. Boken är klassad som vuxenlitteratur men kommer funka jättebra för elever i åttan och nian som älskar böcker som känns som en dagbok och handlar om hjärtekross.
 
Det går inte att tycka illa om Cassiopeja och det går inte att sluta läsa boken. Vad som framförallt skiljer denna bok ur mängden är Katarina Sandbergs språk, det är fantastiskt bra, nytänkande, nästan aldrig klyschigt och det bara flyter på! Här får ni ett smakprov på detta språk, ett citat från sida 80.
Jag vill inte att de ska vara där, det blir för mycket. Det handlar inte om luftslott längre, för plötsligt har jag tvåhundratusen kilo betong i mina händer. Jag bygger upp en hel jävla förort av förväntningar enbart utifrån denna händelse och det blir så himla mycket svårare att rasera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar