onsdag 9 januari 2019

Inte årets bästa bok, tyvärr

Jag gillar konceptet böcker om böcker. Det känns peppigt att läsa om någon som älskar böcker, för det ger mig en känsla av samhörighet redan från början. I barnboksaffären Bokslukaren i Stockholm snubblade jag över en bok som både med titel och omslag tog tag i mig, Flickan som ville rädda böckerna. Boken har sådär matt, lite dammigt, omslag och matta sidor som gör att bilderna nästan känns målade direkt i boken. Oemotståndlig!
Jag köpte boken som en julklapp till min rödhåriga och fräkniga 6(snart 7)-åring och vi läste den i förra veckan. Det är ingen bilderbok direkt, även om den har bilderboksformat och många och väldigt fina bilder, men den är inte heller uppdelad i kapitel. Tre kvällar tog det oss att läsa ut den.


Men så var det innehållet. En flicka som älskar böcker och en gammeldags bibliotekarie i kjol och knut. Okej, det kan jag ta. Men när sedan bibliotekarien har ångest över att behöva gallra böcker som ingen vill läsa längre och behåller dem på sitt rum... Nja, där får jag problem. Visst finns det enstaka titlar som jag inte vill ska försvinna från biblioteket för att jag tycker att de förtjänar att bli lästa och älskade av många fler, men generellt är min inställning till gallring ganska krass. Det måste göras. Alla, både bibliotekarier och låntagare, mår bra av att det görs.
Nåja, bibliotekarien tipsar flickan om en bok som är så otroligt bra att hon varken kan eller vill släppa den. Hon läser och läser och plötsligt är den slut, men berättelsen slutar som mitt i. Huvudpersonen ska få veta något fantastiskt, men vad?!? Frustrationen är stor och flickan letar med ljus och lykta efter boken i stadens bokhandlare för att hitta en där slutet finns med. Och här någonstans tappar boken mig fullständigt. För hon försöker inte rädda några böcker. Hon vill ta reda på slutet på en enda bok. Hon engagerar hela sin klass i letandet, men alla exemplar av boken saknar slutet. Flickan försöker få tag i författaren, men boken är skriven under pseudonym och inte ens personerna på förlaget vet vem det är. Det handlar om den här enda boken och alla de där böckerna som bibliotekarien ville rädda undan gallringen försvinner helt och hållet ur historien. Det är synd.


Det visade sig att inget skolbibliotek i kommunen hade köpt in boken, bara folkbiblioteken, och det kanske var rätt beslut. För boken kan inte bara leva på sina bilder när inte själva historien håller.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar