För att vi hör ihop - Klara Krantz

Alice är inte här.

Hon kan inte vara det. 

Nu är nu. 

Alice är död, och jag kan inte kliva genom tiden. 

Ingen kan det. 

Varje sommar åker Måna och hennes familj till Skälmö och varje sommar har Alice funnits där. Men inte i år. För Alice finns inte mer, inte Måna heller för den delen. Hon är död, för hon kan bara inte finnas utan världens bästa Alice. Egentligen ville hon inte ens följa med till ön denna sommaren, men det är bäst att spela teater tänker Måna. Annars måste hon gå tillbaka till BUP och prata med den där kvinnan med den lite för snälla rösten. Den där rösten som mamma använder ibland. Även om Alice inte finns på ön träffar Måna någon annan, en person som vet precis hur hon känner. En person och ett djur som hjälper henne mer än hon kunnat tro. 

För att vi hör ihop blandar sorg med en uppväxtskildring på ett lågmält sätt. Man får följa Måna i nutid och samtidigt läsa om hur sommaren hade varit året innan. Genom att blanda de två tiderna får man en förståelse för hur nära de två tjejerna faktiskt var. Dessutom är de båda i en tid när det sker många förändringar i kroppen och med det sociala. Skulle säga att boken passar för barn i mellanstadiet men även äldre som kanske kan känna igen sig själva ifrån tiden när de kom in i puberteten. 

Nattkorpen av Johan Rundberg - En mordhistoria

 

"Nattkorpen" är en spännande berättelse som utspelar sig i slutet av 1800-talet i Stockholm. Ett nyfött flickebarn lämnas in på ett barnhem av en vettskrämd pojke som säger "Svarta Ängeln vet att jag tog henne" innan han ger sig därifrån. 11-åriga Mika, bokens huvudperson och den som tar emot barnet, förstår ingenting.

Samma natt sker ett brutalt mord. Ett mord som är identiskt med de mord som skedde året innan, men mördaren togs fast, och avrättades, så hur är det möjligt?

När barn lämnas in på barnhem måste detta anmälas till polisen, och Mikas skarpa iakttagelser väcker polisens intresse för henne och plötsligt finner hon sig på jakt efter en död mördare tillsammans med en avdankad polis på Stockholms gator under den kallaste vintern i mannaminne...

Kan hennes förmåga att se mönster hjälpa henne att ta fast mördaren, eller blir hon mördarens nästa offer?

Faktabok eller inte?

 När jag introducerar förskoleeleverna i biblioteket så brukar jag presentera skönlitteratur som påhittade berättelser och faktaböcker som böcker som handlar om saker som vi vet är sanna.

Det resonemanget håller inte alltid, ta böcker om spöken, vampyrer, drakar mm på signum Mz.

Idag har jag läst ytterligare en fantastisk ”faktabok” nämligen ”Myter och fakta om pärlornas ursprung Legenden om ögonstenen” av H Ludus.

Boken är ”den” boken som Miranda väljer i Teklas fyr i boken ”Pärlfiskaren” av Karin Erlandsson. En makalöst vacker bok med illustrationer av Ludwig Sandbacka och fantasifulla namn på djur, maträtter och växter av Frans Erlandsson. En riktig njutning att läsa! Läsaren får också ta del av sagor, recept och myter tillsammans med information om de olika regionerna i riket.

Framtidsglimtar

Tiden är en spännande företeelse som många funderat på länge. Är den linjär? Parallell? Hur är det med tidsresor, är det möjligt? Jag har läst två böcker som leker med tiden.

Boken ”Framtidskameran” handlar om 12 åriga Emma. Hennes farfar har precis dött och lämnat efter sig en fotobutik, där Emma älskade att vara. Emma sörjer och saknar sin farfar djupt och innerligt, men får ingen tröst hemma. Pappan vill bara sälja butiken så fort det går, de har ont om pengar och det är dyrt med en stängd butik. När de ska börja röja i butiken så finns där ett paket från farfar till Emma som innehåller en polaroidkamera. Emma, som hellre skulle velat ha en ny mobil, är till en början sådär glad, men testar. Då märker hon att kameran fotograferar några minuter in i framtiden! Emma börjar fotografera och när hon ser bilderna så upptäcker att hon kan påverka världen omkring henne. Tänk vilken nytta hon kan ha av den! 

Boken handlar också om vänskap, Emmas bästis flyttade på sommarlovet för snart ett år sedan, och det är inte lätt att få en ny bästis så där bara. Tack vare kameran så hittar hon ändå riktiga vänner så småningom. Vi får också reda på att mamman har en arbetsskada och har haft en spelproblematik, och pappan bara jobbar och jobbar för att de ska få ekonomin att gå ihop. Det är mycket för Emma att hantera. Några gånger håller hon på att missbruka kamerans funktion, men hindrar sig i sista stund. Vissa gånger hjälper kameran henne att lösa hennes eller kompisars problem.

Jag lockades av baksidestexten på boken och tanken på vad en sådan kamera skulle kunna berätta. Berättelsen har ett eget driv som gör att en blir nyfiken och vill läsa vidare. Lektören på BTJ skrev: ”Det är spännande, roligt, gripande och berörande på samma gång.” och jag kan bara hålla med!

Boken ”Ett fönster i tiden” handlar om Linnea som är 15 år och som tillsammans med sin pappa flyttat från Stockholm till Östersund. Första dagen så kommer Lotten och Madde fram på lunchrasten och tar kontakt, sedan har de hängt ihop. Ända tills Linnea gör bort sig, för att imponera på de andra i klassen. Nu vill inte Lotten och Madde vara kompisar, trots att Linnea bett om ursäkt... I samma veva får hon en snap av Becka54 som vill ha Linneas hjälp med att förhindra en katastrof. Linnea förstår ingenting, men går trots det med på att träffa Becka. När hon kommer till mötesplatsen är Becka inte där, och Linnea tror stt någon gör sig rolig på hennes bekostnad. Då får hon en ny snap där Becka undrar var hon är. När de skickar bild på sig själv på mötesplatsen se de på tidningarnas löpsedlar att de förvisso är på samma plats, men Linnea är där 2018 och  Becka är där 2042... Länken som förenar dem är Edvin som är tidsresenär, och ett uppdrag som rör Sveriges blivande stadsminister Felicia som går i Linneas nya skola. Givetvis finns det någon som inte vill att deras uppdrag ska lyckas...

Även denna bok är spännande och jag känner verkligen med Linnea, hennes frustration över hur hon klantade till vänskapen med Lotten och Madde, och hennes skepsis inför Edvin och hela tidsresegrejen. Men ibland måste en chansa på att göra rätt sak, även om det verkar konstigt. Bokens slut indikerar att det finns möjlighet till fler böcker om Linnea och Becka, och det ser jag fram emot!

Både Emma och Linnea är ganska ensamma personer och båda böckerna handlar mycket om vänskap, hur svårt det är att få nya kompisar, och hur ett litet misstag kan sabba för lång tid. Janet som är kurator på Rinnebäcksskolan och jag brukar dela ut följande visdomsord när vi arbetar med netikett, men det är applicerbart även IRL.

Fråga dig alltid innan du delar eller postar någonting: 

Är det sant?

Är det snällt?

Är det absolut nödvändigt?

Är det så här du vill att människor ska uppfatta dig?

Överlevarna

Hegas bokförlag har börjat ge ut en serie som heter "Överlevarna". Böckerna handlar om barn som överlevt stora katastrofer och de utspelar sig framför allt i USA. På engelska finns det 20 böcker, alla skrivna av olika författare,  men än så länge är bara två översatta till svenska. Det är "Emmi i staden som brann" och  "Sara och spanska sjukan" som jag skrev om här: Sara och spanska sjukan

I "Emmi och staden som brann" av  Salima Alikhan får läsaren träffa Emmi som flyttat till Chicago från Tyskland med sin pappa som är leksaksmakare. Pappan valde att bo i Chicago istället för New York för att det verkade som en bättre miljö. Alla är inte så förtjusta i de inflyttade, spänningar finns dessutom mellan olika grupper som till exempel tyskar och irländare.

Söndagen den 8 oktober 1871 så träffar Emmi på två antagonister som meddelar att staden brinner. Emmi tror inte på dem, den stora branden släktes ju igår! Kvällen fortsätter och Emmi får en fin present av sin pappa, men lite senare måste han gå ut och kolla, det verkar som om det brinner igen! Många hus i staden är byggda av trä, så bränder kan bli riktigt farliga fort. Han säger till Emmi att han snart är tillbaka, men hon ska klä sig så att de kan ge sig av om det behövs. det tar så lång tid att Emmi somnar, och hon vaknar av att det dånar utanför, och luften är varm och luktar rök...  Vad ska hon göra med alla fina leksaker pappan gjort? Kommer de ha något hem när eldsvådan är släckt? Och framför allt, var är pappa?

Vi får följa Emmi under den rasande brandens framfart, det är en berättelse om mod och vänskap, men även om hur en kris kan förena människor som aldrig annars mötts.

Jag tycker det här är en spännande bok och hoppas på att det översätts fler av de 20 titlarna, även om de flesta utspelar sig i USA. Lite skönt är det att serien heter "Överlevarna", då vet en att slutet är "lyckligt" och att huvudpersonen klarar sig. Texten är luftig och lättläst och omfånget är på ca 90 sidor vilket gör att det är överkomligt även om en kämpar med läsningen.

Blixtbarn av David Renklint

 

Berättelsen fångade mig med en gång i denna nya fantasybok av David Renklint. 

"Blixtbarn" handlar om Eli, som förlorat båda sina föräldrar när deras stuga brann ner efter ett blixtnedslag, det första på många år. Även Eli skadades svårt, handen fastnade under en bjälke och brändes av. Nu är det bara en stump kvar, en stump som har svarta strimmor som går uppåt armen. Miljön omkring är allt annat än välkomnande, en ismur skyddar byns befolkning från maror som marar alla de kan, ett mögligt barnhem med en elak barnhemsföreståndare, skrämmande nordulvar och som motvikt en älskad faster, som ägnar sig åt nekromani, att dödsprata. De båda ger sig ut på ett farofyllt uppdrag för att läka Elis  stympade arm och ta reda på varför det verkar som om marorna följer Eli. På färden så får de hjälp, men ställs även inför nya frågor. Det verkar som om allt har att göra med Mittra och Vittra, de två gudaväsen som skapade allt.

Detta är första delen, andra delen "Regnbarn" kommer redan i april.

Den riktiga solen - Peimaneh Mollazehi

Salman har aldrig längtat så mycket efter sommarlovet som nu. Han och familjen ska äntligen åka på utlandssemester till Spanien. Han har köpt badbyxor, en keps och en stark solkräm eftersom mamma är så nojig. Solen är enligt henne trasig i Sverige, den är inte så stark. Men hans drömmar om den spanska solen kraschar när pappa får ett samtal med dåliga nyheter från sin syster i Iran. 

Systerns man har dött, troligen mördad efter han tagits till fånga av polisen och nu måste Salmans pappa åka till Baluchistan för att hjälpa henne och hennes barn. Vilket så klart innebär att resan till Spanien avbokas. När besvikelsen lagt sig bestäms det att hela familjen ska åka till Iran, vilket är en farlig resa då Salmans pappa redan flytt landet en gång. 

Boken har ett bra flyt och behandlar sorg, flykt, politik såväl som glädjen i att hitta nya delar av sin familj och att stå upp för det man tror på. Boken är Peimaneh Mollazehis debut som författare. 

Om du gillade Om jag får stanna tror jag att du även kommer gilla denna. 

Bortförda - Oskar Källner

Allt började under ett fredagsmys i ett villaområde i Uppsala. Alice och Elias föräldrar börjar bråka vilket slutar med att deras mamma åker iväg till Lunsen, skogen där hon gör sina undersökningar till jobbet. Det slutar med att deras pappa blir misstänkt för hennes försvinnande och att Alice och Elias hamnar på rymdskeppet Stillheten där de träffar Brock, Syndra och Farei. Nu kanske ni undrar hur ett bråk kunde vara starten på ett rymdäventyr? Och vem är deras mamma egentligen? Mitt svar på det är att läsa första delen av Oskar Källners nya bokserie Imperiets arvingar. 

I boken finns utöver spänning och äventyr illustrationer i färg av serieskaparen Karl Johnsson. Ser fram emot att läsa nästa del Järnrosen (som släpptes samtidigt som denna, vilken tur!)

Lästid till hundra

Eftersom det är sportlov har jag passat på att lägga in extra mycket lästid. Här är de titlar jag valt att läsa:

Det blev en salig blandning av VR-spel som går snett, magiska tjejer, relationer och nazism. Vem vet, det kanske kommer en recension på någon av dem i framtiden. De flesta av böckerna finns på biblioteket om du känner att de verkar spännande. 

Adventskalender Lucka 16

Astrid och hennes lillebror Love är på väg med tåg till mormor i Dalarna. Trots att det är mysigt att vara hos mormor är Astrid sur, ja riktigt arg. Det här höstlovet skulle de egentligen ha tillbringat i solen på Teneriffa, men en översvämning i föräldrarnas bageri satte stopp för de planerna. Och nu sitter de där på tåget som kränger fram genom ändlösa skogar. När Love kommer tillbaka efter ett toabesök berättar han att han sett en man med svans. Astrid tror honom inte och blir ännu argare när han framhärdar och säger att det är sant. Att han aldrig lär sig när det räcker, när det är dags att sluta skämta. Mormor kan också säga sådana konstiga saker, det är Astrid van vid, men hon orkar inte med att Love beter sig likadant.

När de kommer fram till mormor berättar Love för henne om svansmannen och mormor blir allvarlig. Hon säger inte åt Love att sluta tramsa utan lyssnar som om det vore helt normalt att se personer med svans - troll? - på tåget.

Nästa morgon väcker mormor Astrid tidigt och säger att hon måste iväg några timmar, men att hon kommer hem i god tid innan de ska åka på marknad. Efterhand som timmarna går blir Astrid mer och mer orolig. Varför kommer inte mormor? De skulle ju iväg. Hon lovade att vara tillbaka i tid! Så knackar det på dörren och utanför står en tomtegubbe som presenterar sig som gårdstomten Herr grå. Han berättar att mormor är i knipa och att de måste hjälpa honom att rädda henne.

Trollen i skogen är första delen av tre i serien Bråfalls hemlighet. Det är en lättläst historia om väsen från den svenska folktron. Boken är skriven av Charlotte Cederlund som även skrivit trilogin om samiska Aili.

Alice i Stratford

Det har kommit en ny bok i Åsa Storcks serie På plats i tiden. Den här gången får vi följa med till William Shakespeares England.
På 1500-talet fick flickor inte lära sig läsa och det tycker Alice är orättvist. Hennes tvillingbror Adam gillar inte skolan, han tycker det är svårt och har svårt för att komma ihåg det han läser. Alice brukar hjälpa honom att öva in utantilläxorna.
Alice och Adam bor, sedan föräldrarna dog i pesten, hos sin moster Emma i byn Stratford. Emma älskar teater och säger att om hon var man skulle hon åka till London och ta jobb som skådespelare, men nu som kvinna får hon istället vara kokerska. Det är inte helt okomplicerat att bryta normer i en liten by på landet. Mrs Carter, en kvinna i byn, har spionerat och sett både Emmas charader och att Alice kan skriva och läsa, och hon är inte nöjd. Hon börjar sprida ut rykten om att Emma inte är lämplig för att ta hand om barnen. Det vore mycket bättre om Alice och Adam kom och bodde hos henne där de kan jobba ordentligt och inte gå och dra, säger hon.
En dag ska Adam spela i en skolpjäs, men han är så orolig över att glömma sina repliker. Han ber Alice komma och göra hans roll, om hon stoppar in håret i en mössa och tar på sig hans kläder så är det ingen som kommer se någon skillnad på dem. Ingen utom möjligtvis den skarpögda Mrs Carter. Som tur är står det en väldigt speciell gäst längst bak i publiken, som har makten att avstyra Mrs Carters planer.


Jag gillar de här korta böckerna som ger mig ett litet titthål in i olika historiska epoker och platser. Det är kul att alla utspelar sig på olika ställen i världen. De tidigare har varit i Lund på 1100-talet, i Kina på 1500-talet, Galapagosöarna på 1700-talet och så nu denna i England. Jag hoppas att hon skriver någon från Inkariket, kanske slaveriet i sydstaterna i nuvarande USA, romartiden, apartheid i Sydafrika … Det finns så många spännande tider och händelser att välja bland.
Alla Hegas böcker har en läsnyckel på förlagets webbplats. Den finns tyvärr inte än till Alice i Stratford, men håll koll på webbplatsen så dyker den säkert upp snart.

Husets hjärta slår!

Att packa upp nya böcker slutar aldrig att locka mig. Vad är det som dyker upp den här gången? Vilka kommer funka bra, och bli utlånade direkt, och vilka kommer stå orörda på hyllan? Det kvittar att det är jag själv som klickat iväg beställningen, när böckerna väl kommer beter jag mig som ett barn på julafton … Eller kanske inte riktigt, men jag blir alltid överraskad. Jaha, beställde jag den?! Oj, var den så tjock/tunn? Hoppsan, det var ju inte direkt ett säljande omslag. Eller tvärt om: Den här kommer att gå bra! och såklart: Åh, den här vill jag läsa! Och den! Och denna!

Idag packade jag upp en ny bok av Mårten Melin. Med tanke på hans produktivitet så är det i sig ingen ovanlighet, men den här fastnade jag lite extra för. Omslaget mörkt och hotfullt i svartvitt med titeln, spretig och oroväckande, i blodrött. Redan vi skrivbordet bläddrade jag genom boken o

ch kollade lite på bilderna av Mattias Olsson. Ruskiga, olycksbådande och väldigt mörka. Snacka om läspepp. Men jag var tvungen att vänta tills jag kom hem innan jag hade möjlighet att läsa själva boken.

Signe och Ninni tvingas ta skydd från ett oväder i ett gammalt ödehus. Trädgården är övervuxen och huset förfallet, men ett fönster på övervåningen står öppet så de antar att någon ändå bor där. Det smattrande regnet och åskan som dundrar överröstar deras knackningar men när de testar att öppna visar sig dörren vara olåst. De går in. Ingen människa syns till, men ett ljus brinner i en ljusstake i hallen och de hör ljud från övervåningen. Signe försöker hitta förklaringar till allt som är märkligt, som att inga skor eller jackor hänger i hallen, och att ingen svarar när de ropar, men Ninni verkar inte helt övertygad. De går upp för trappan för att ge sig till känna för husets ägare, men plötsligt blir båda två så otroligt trötta. Det är som att all kraft rinner av dem. Och först nu berättar Ninni för Signe att det alltid gått historier om det här huset - att människor som gått in i det aldrig har kunnat ta sig ut. Plötsligt inser Signe att det är huset som gör ljud, huset lever och det tänker inte släppa dem ifrån sig. 

Det är en snabbläst historia, bara 90 sidor och gott om illustrationer. Bilderna går i svart ända fram tills hjärtat kommer in och effekten med de röda detaljerna är slående. Bilderna visar oftast framförallt vad texten redan beskriver, men då och då får vi se mer, ett utropstecken eller kanske en fråga som inte framkommer i texten. Till exempel skulle sista bilden kunna tolkas som att slutet inte innebär den lättnad som texten antyder …

 

Enkelt om stenåldern

Vind lever i (det som nu är) norra Sverige på stenåldern. Om Vind sägs det att han räddades som ettåring av en enorm älg, och han har alltid en vacker liten älg som han mamma snidat av sten med sig var han än går. Och även om Vind aldrig själv sett älgen så har han ofta en känsla av att någon tittar på honom när han är ute i skogen.
Vind bor ensam med sin mormor Muna efter att hans mamma dött ett år tidigare i hosta och feber. Nu är Muna också sjuk och Vind vet att det enda som kan bota henne är läkblad. Men byns lager av läkblad håller på att ta slut och byäldsten vill inte slösa hur mycket som helst av den värdefulla örten på en gammal kvinna.
Det går rykten om att en annan stam har bosatt sig på andra sidan sjön. Kanske har de läkblad! Kylan har kommit tidigt denna vinter och isen har redan börjat lägga sig. Men än är isen för tunn för att gå på. I alla fall för de vuxna männen. Vind har inte tid att vänta. Han föreslår att han som är liten och lätt ska ta sig över sjön och försöka byta till sig läkblad mot lite av den röda stenen som stammen använder till redskap och som hans mamma var så duktig att snida i. Snart är han på väg, och mycket riktigt håller isen ända tills han är nästan framme... I ett desperat försök att ta sig upp ur vaken sliter Vind av sig ryggsäcken med stenen och hans bytesvara försvinner ner i det mörka vattnet. Hur ska det gå?


Innan månen går upp är den först boken om Älgpojken och baksidestexten antyder att det ska bli en hel serie. Det är alltid välkommet med historisk skönlitteratur, som kan levandegöra olika epoker och perioder i vår historia. Boken är Hcg-klassad, men både kort och lättläst så den kan absolut fungera även i lågstadiet när klasserna läser forntiden.

Sista delen: Viktor

Jag har tidigare skrivit om både Ellinor och Leo här på bubbel så det är väl inte mer än rätt att jag tar hand om sista delen också. Ofta läser jag bara första delen av serier, på grund av tidsbrist och mängden böcker jag borde/vill/måste läsa, men vissa serier kräver liksom att jag mular i mig dem hela. Katarina von Bredows serie om den sista skälvande tiden i mellanstadiet är en sådan.

Ellinor och Viktor har varit tillsammans några veckor nu och det är spännande och pirrigt. Men för Viktor också förenat med ångest, för hemma finns mamma och han måste till varje pris dölja hur det står till med henne. Han önskar så att han kunde berätta sanningen, i alla fall för Ellinor. Men om hon får veta så kanske Meja får veta, och om Meja vet så vet alla. Det får bara inte bli som på förra stället. Viktor vill absolut inte att folk ska börja viska, prata bakom hans rygg, eller ännu värre - tycka synd om honom. De flyttade ju för att komma bort från allt, börja om på ett nytt ställe.
Utifrån sett har Viktor allt. Hans pappa är webbutvecklare och mamman advokat, de bor i ett stort fint hus, Viktor ser bra ut och sjunger som en gud. Men oron gör att han inte kan slappna av. Han inser att om Ellinor får veta sanningen så kommer hon att göra slut, alltså får hon aldrig veta sanningen. Men det är svårt att motivera att de aldrig kan vara hos honom när de ses. Han drar till med cancer. Det är en dålig lögn om man inte vill få ömkan, men det är det bästa han kommer på i stunden.
Men det som började som en liten lögn blir snabbt en härva som det gäller att hålla i minnet för att inte bli avslöjad. Och oavsett om pappa ber honom eller inte så känner Viktor hela tiden att han måste hålla koll på mamma, både för hennes och sin egen skull. Hon får inte göra bort dem, göra livet omöjligt även i den nya stan. Det är ett tungt ansvar på en 13-åring.
Till på köpet är det Ellinors relation till Leo som han inte blir klok på, och Meja med sin vaniljdoft och sina urringade linnen som hans blick ständigt dras mot, och så ringer hans gamla kompis Johannes - han som vet allt, men inte har några spärrar - och säger att han kommer för att hälsa på några dagar.
Det hade kunnat vara ett härligt sommarlov med tjejen har är kär i, men nu känns allt istället mest rörigt och jobbigt.
Det här är viktiga böcker om svåra frågor som faktisk är vardag för många unga. Vi kanske tror att vi vet en massa saker om folk i vår närhet, men sanningen är att vi oftast inte har en aning. Ingen vet på riktigt hur någon annan människa mår, eller varför den reagerar som den gör på olika händelser. När jag läste Viktor kom jag att tänka på citatet som Nora i Skam har på sin vägg (fast det kommer ursprungligen från den skotske författaren Ian Maclaren): "Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always." Något som många, jag själv inte minst, borde tänka på lite oftare.

Noveller ftw!

Bild från sverigesradio.se

När jag körde till jobbet i morse var jag lite senare än vanligt och hann därför lyssna på Kulturnyheterna innan jag var framme. Då hörde jag att de fem noveller som tävlar om Sveriges Radios novellpris nu är utsedda/nominerade och går att lyssna och rösta på. Novellerna har plockats ut av totalt tio noveller som under året specialskrivits för Sveriges Radio, och kanske hade jag inte reagerat speciellt mycket på det alls om inte Mårten Melin dykt upp som en av de nominerade. Mårten Melin får väl närmast betraktas som en husförfattare, med tanke på hur ofta han gör författarbesök på Kävlinges skolor. Jag hade trots det inte koll på att han skriver även för vuxna och känner spontant att jag måste in och lyssna, om inte på alla så åtminstone på hans novell. Fast när jag nu kollar listan lite noggrannare så är även Annika Norlin (aka Säkert!) med och då måste jag förstås lyssna på den också. Novellerna är ca 25 minuter långa och alltså helt perfekta för en enkel bilresa till eller från jobbet för mig.

Noveller är ju perfekta för den som tycker att en roman just för dagen känns lite väl mastig. Jag hade gärna läst mer noveller och blir alltid glad när det kommer novellböcker för unga. I helgen har jag börjat läsa Kärlek - 11 berättelser för mellanstadiet, med texter av välkända barnboksförfattare som bland andra Johanna Lindbäck, Mats Jonsson, Sara Kadefors och Alex Haridi. Novellerna handlar, som namnet antyder, om kärlek och de jag hittills har hunnit läsa är väldigt olika varandra. Det är bra, tycker jag, både ur ett pedagogiskt och ett läslustperspektiv. Ska boken användas för att visa hur en novell kan se ut så ser eleverna att de kan se olika ut. Och läses den på egen hand så finns det förhoppningsvis alltid någon som passar, oavsett vem läsaren är.


Så dagens tips är: Stick Kärlek i handen på närmsta 10-13-åring och passa sen på att trycka hörlurarna i öronen på dig och lyssna på de fem nominerade novellerna i Sveriges Radios novellpris. Du kommer troligen inte att ångra dig!

Spöktåget

Jag har läst massor av böcker den senaste veckan, men någonstans på vägen har bloggandet kommit bort. Dags att ta tag i det.

En av böckerna är Lena Arros nya Linje 15 till Rannebergen. En ung man är på väg hem, det är halloweennatt och gatorna ligger ödsliga och tomma. Så kommer spårvagnen, lite för tidigt till och med. Arvin hoppar på och vagnen kör iväg, men det är något konstigt med den. Den åker snabbare än vanligt och stannar inte på någon hållplats, inte ens ändhållplatsen där Arvin ska av. När Arvin står där vi dörren lägger han märke till de andra passagerarna. Alla ser så unga ut. Varför är spårvagnen full med barn så dags på natten? Kanske har de varit ute på bus eller godis? När vagnen äntligen saktar ner och stannar befinner den sig på den öde spökstationen Rannebergen, den som började byggas, men som aldrig blev klar och togs i bruk. Så vänder sig barnen mot Arvin och han inser att de alla är bleka i ansiktena och svarta runt ögonen. En liten pojke kommer fram till Arvin, lägger sina iskalla händer i hans och ber om att få berätta en historia. Arvin kan inget annat än att lyssna på pojkens hemska berättelse om hur han blev övergiven och dog redan som liten. Sedan kommer de fram en efter en och berättar om sina öden, kräver att Arvin ska lyssna på dem och lindra deras ensamhet en stund. En del av dem har varit döda länge, andra bara ett kort tag, men alla saknar de någon eller något från sina liv. Alla känner sig svikna av vuxenvärlden. Alla vill de att Arvin ska hjälpa dem. Men hur skulle han kunna göra det?

Det här är en rysig novellsamling, där Arvin och spårvagnen utgör ramverket som håller ihop de olika berättelserna. De är bra och spännande, utan att bli alltför obehagliga.

Adventskalender Lucka 22

Dagen före jullovet får Maja plötsligt veta att hennes pappa har ärv ett gammalt slott ute på landet och att föräldrarna bestämt sig för att åka dit på prov över jul. Den gamla släktingen var en mystisk och mytomspunnen skådespelare som åkte till Amerika, blev känd och sedan plötsligt återvände till Sverige och stängde in sig i sitt slott. Nu har hon varit död i 50 år och slottet har varit igenbommat lika länge. Maja tycker såklart att det är lite spännande, men ändå... flytta ut på landet, långt bort från bästisen Ingo, det är läskigt också.

När de kommer fram möts de av Nora som sett efter slottet i alla år. Hon visar dem runt och berättar lite om huset och Gloria. Hon säger också att det finns en del av huset som hon inte har nyckel till och aldrig har varit inne i. Den kan de bara låta vara. Och så antyder hon att det kanske spökar lite.
Dagen före julafton är det Majas födelsedag. Hon får en drönare och blir superglad, såklart. Dessutom får hon välja rum i huset och har hittat ett som hon tycker är så fint, med himmelsäng, kakelugn och en litet skrivbord framför fönstret.
De firar en mysig julafton i huset, trots att Maja helst vill åka hem till allt det vanliga, men sen börjar det hända konstiga saker. På kvällen blåser dörren upp med ett brak och sveper med sig drivor av sön, trots att det inte blåser det minste ute. På morgonen efter är alla i familjen sura på henne och när hon kommer ner i hallen förstår hon varför. Där står allas väskor packade och redo för att åka hem. Men Maja svär på att det inte är hon. En stund senare ropar mamma på henne, och det är en allt annat än hjärtlig röst hon använder. När Maja kommer in till köket ser hon att varenda ledigt utrymme är täckt av skålar med marängsviss - hur mycket marängsviss som helst. Maja har ingen aning om hur den hamnat där, hon själv hade varit på övervåningen och pratat i telefon med Ingo och pappa och bröderna var nere på byn, men mamma surar och är säker på att det är Maja som försöker visa sitt missnöje.
Eftersom Ingos pappa blivit matförgiftad, och bara ligger hemma på badrumsgolvet och ojar sig, kommer Ingo med tåget för att hälsa på. Tillsammans börjar de luska i vad som egentligen pågår i slottet. Vem eller vad är det som försöker bli av med dem, vad vet egentligen Nora om den mystiska Gloria och vad är det för en konstig fågel som kommer till slottet hela tiden?
Maja och jullovsmysteriet är en härligt mysrysig julberättelse, perfekt för lediga jullovsdagar.

Angerborns version av Skuggornas hus

Skuggornas hus delar namn med en skräckminiserie från 90-talet, som bygger på en bok av Bjarne Reuter. Jag älskade både boken och serien när jag var yngre (serien finns förresten på Öppet arkiv om ni blir sugna).

Men den här gången är det en ny bladvändare av Ingelin Angerborn, som inte har någon annan koppling än namnet. Boken handlar om Sakarias som är 11 år. Det är höstlov och pappavecka, men pappa bara sviker och när han ställer in deras fiskeresa med kort varsel så får Sakarias nog och bestämmer sig för att bo hos farmor och farfar istället. Farföräldrarna bor i ett gammalt flerfamiljshus med snirkliga detaljer, en gnisslande hiss med gallergrind och stora målningar i trapphuset. När Sakarias kommer fram är lägenheten tom och medan han väntar utanför dörren tycker han sig se en märklig skugga av en person bredvid hissen. Han blir halvt ihjälskrämd, men tack och lov kommer farmor och farfar hem just i den stunden och de tror att han kanske bara inbillade sig.

Sakarias lov ligger tomt framför honom och när farmor berättar att det ska vara en tecknarkurs för barn på konstmuséet där hon jobbar så hakar han på. På kursen träffar han Salma, en tjej i hans egen ålder och när de får i uppgift att rita av varandra parar kursledaren ihop dem. Salma är verkligen jätteduktig och målar ett superfint porträtt av Sakarias, men när han ska rita av henne visar det sig bli någon helt annan. Sakarias kan inte alls förklara vad som hände. Det är ingen han känner, eller känner igen från någon film eller spel. På kvällen när han sitter hemma och klottrar lite utan att tänka visar det sig att han ritar samma flicka igen. Och den här gången står det en häst i skuggorna bakom henne. Sakarias får henne inte ur tankarna. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Och varför envisas hans undermedvetna, eller vad det nu är, med att skapa henne hela tiden?
Dessutom händer det konstiga saker i huset. Det är någon som går efter Sakarias i trappan, men när han tittar efter är det tomt. Det ringer på dörren utan att någon är där. Han känner en konstig doft, som av häst och stall i huset. Han hittar en brosch i trapphuset, men ingen verkar sakna den. Och så hör han konstiga ljud, som av en skriande häst, ute på gården.
Farmor och farfar tror naturligtvis att allt har en naturlig förklaring, men när han berättar för Salma verkar hon tycka att spöken är den mest naturliga förklaringen av dem alla. Även om Sakarias uppskattar att hon tar hans berättelse på allvar så vet han inte helt säkert om han vill ta reda på mer om vad som hänt. Han vill nog helst bara att spökerierna, eller vad det nu är, ska upphöra. Och det med en gång.


Det blir aldrig riktigt läskigt i Skuggornas hus, men precis som i flera andra av Angerborns böcker så är det småkusligt och mysrysigt. Det var inte många elever som reserverat boken i förväg, så jag passade på att norpa båda exemplaren av boken när de kom idag och så bokpratar jag dem för femmorna nästa vecka. Sen hoppas jag att det blir fart på reservationslistan.

Ännu en från Norge

Jag kan lika bra mata på med ytterligare en ny bok från vårt rika grannland i väster. Maria Parr har inte skrivit så många böcker, men de är å andra sidan väldigt bra. Våffelhjärtat från 2007 har jag tipsat om många gånger och den läses åtminstone då och då, om än inte så mycket som den förtjänar. Den går tyvärr inte längre att få tag på på svenska. Nu har det äntligen kommit en fortsättning.


Trille och Lena bor fortfarande kvar i Dunk-Matilde, viken på ön i fjorden vid Norges kust, men de har blivit några år äldre. Fast inte klokare, skulle jag säga.

Lena spelar fortfarande fotboll med killarna, och är fortfarande bäst på det. Trille undrar hur han ska imponera på Birgitte, den nya tjejen i klassen. Och tillsammans får de fortfarande de mest galna idéer, som till exempel att bygga en flotte och åka över till fastlandet, tvärs över bråddjup och färjefarled.

Men det är också saker som inte känns riktigt som de ska. Mamma är så trött jämt att Trille undrar om hon är sjuk, pappa är irriterad och farfar verkar inte förstå att han faktiskt håller på att bli gammal.
Och när Lena blir petad ur fotbollslaget och det visar sig att Birgitte är snäll inte bara mot Trille utan även mot mobbaren Kai-Tommy vet Trille inte hur han ska förhålla sig till allt längre.


Trille och Lena har hunnit bli 13 år i den här boken, men liksom Våffelhjärtat, i vilken de var 10 år, tycker jag att boken passar bättre för läsare/lyssnare som är lite yngre. Om Våffelhjärtat är perfekt i åk 2 så kanske den här boken passar fin i 4:an eller 5:an. Äldre elever kommer nog tycka den är lite för barnslig.

Hjärtat är en knuten hand

Jag verkar ha en förkärlek för böcker som handlar om hjärtan, alltså de fysiska muskler som pumpar runt blodet i våra kroppar. Kanske handlar det om att jag själv för tre år sedan plötsligt drabbades av hjärtsjukdom och tvingades operera in en pacemaker. Eller så är det bara otroligt fascinerande att en muskel, stor som din knutna näve, är det som får hela din kropp att fungera. Med visst bistånd från hjärnan såklart ;)

Hjärtat är en knuten hand av den norska författaren Ingrid Ovedie Volden handlar om Oliver och Aline. Oliver bryr sig inte överdrivet mycket om skolan, han kommer ofta försent och kan tillbringa hela lektioner med huvudet lutat mot sin bänk. Han är frustrerad över att mamma har lämnat pappa för en annan man och att pappa helt verkar ha tappat greppet och bara hasar omkring hemma i pyjamasbyxor. När klassen får i uppgift att titta på ett organ i kroppen ämnesövergripande ger han liksom upp innan han ens börjat. Sååå jobbigt. Och så händer det som inte får hända, hans pappa blir akut sjuk och hamnar på sjukhus. Läkarna tror att det är något med hjärtat.

Aline går i samma klass som Oliver och är gaska nyinflyttad. Hon vill egentligen inte vara där, familjen testar ett år "på prov", och har bestämt sig för att aldrig prata med någon i skolan om det inte är absolut nödvändigt. När klassen får uppgiften väljer hon hjärtat. Hon mailar omedelbart till kardiologen och ber att få komma och träffa en hjärtläkare för att lära sig mer.

Och där, på golvet i en korridor på kardiologavdelningen, möts Aline och Oliver. Trevande och avvaktande till en början, men med tiden inser de båda hur mycket de gillar varandra. Det är ju bara det att det inte går. Oliver kan inte erkänna för sina kompisar att han gillar den tysta nya tjejen. Och Aline kan inte bryta sitt löfte om att aldrig prata med någon i skolan.
Jag gillar Hjärtat är en knuten hand. Den är inte yvig och högljudd, men jag tror att många kan känna igen sig i både Olivers och Alines liv och känslor.