Ilona och Stella är bästa kompisar och går i samma sjätteklass. De har känt varandra sedan den dagen de möttes i förskoleklass och Stella lärde Ilona några ord på svenska.Trots att Ilonas familj varit många år i Sverige har de inte uppehållstillstånd utan lever gömda i ett kloster. Det är bara hon och hennes lillebror som kan vistas utanför klostret. Dagarna liknar klasskamraternas med lektioner, kulturskola och fotboll. Men sen tar de bussen till klostret där hela familjen bor i ett litet rum med fördragna gardiner. Det är pressande att inte veta, att alltid oroa sig men ändå försöka se framåt och tänka på en möjlig framtid i sitt nya hemland. Motsatsen, att behöva återvända är inget värdigt alternativ.
Stella tycker också att det är jobbigt att inte veta om ens bästa kompis finns kvar om en vecka. Många gånger känns det också som om hon klagar över småsaker när hon jämför med Ilonas liv och får dåligt samvete. Att ha en storebror som inte mår bra och inte går till skolan gör inte saken bättre. Vem i familjen förstår henne egentligen?
Berättelsen varvas så att fokus är på Ilona i vartannat kapitel och på Stella i vartannat. Det känns trovärdigt och är anpassat till den tänkta målgruppen. Jag beställde genast
ett exemplar till som kommer att hamna på högläsningshyllan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.