Tiden är en spännande företeelse som många funderat på länge. Är den linjär? Parallell? Hur är det med tidsresor, är det möjligt? Jag har läst två böcker som leker med tiden.
Boken ”Framtidskameran” handlar om 12 åriga Emma. Hennes farfar har precis dött och lämnat efter sig en fotobutik, där Emma älskade att vara. Emma sörjer och saknar sin farfar djupt och innerligt, men får ingen tröst hemma. Pappan vill bara sälja butiken så fort det går, de har ont om pengar och det är dyrt med en stängd butik. När de ska börja röja i butiken så finns där ett paket från farfar till Emma som innehåller en polaroidkamera. Emma, som hellre skulle velat ha en ny mobil, är till en början sådär glad, men testar. Då märker hon att kameran fotograferar några minuter in i framtiden! Emma börjar fotografera och när hon ser bilderna så upptäcker att hon kan påverka världen omkring henne. Tänk vilken nytta hon kan ha av den!
Boken handlar också om vänskap, Emmas bästis flyttade på sommarlovet för snart ett år sedan, och det är inte lätt att få en ny bästis så där bara. Tack vare kameran så hittar hon ändå riktiga vänner så småningom. Vi får också reda på att mamman har en arbetsskada och har haft en spelproblematik, och pappan bara jobbar och jobbar för att de ska få ekonomin att gå ihop. Det är mycket för Emma att hantera. Några gånger håller hon på att missbruka kamerans funktion, men hindrar sig i sista stund. Vissa gånger hjälper kameran henne att lösa hennes eller kompisars problem.
Jag lockades av baksidestexten på boken och tanken på vad en sådan kamera skulle kunna berätta. Berättelsen har ett eget driv som gör att en blir nyfiken och vill läsa vidare. Lektören på BTJ skrev: ”Det är spännande, roligt, gripande och berörande på samma gång.” och jag kan bara hålla med!
Boken ”Ett fönster i tiden” handlar om Linnea som är 15 år och som tillsammans med sin pappa flyttat från Stockholm till Östersund. Första dagen så kommer Lotten och Madde fram på lunchrasten och tar kontakt, sedan har de hängt ihop. Ända tills Linnea gör bort sig, för att imponera på de andra i klassen. Nu vill inte Lotten och Madde vara kompisar, trots att Linnea bett om ursäkt... I samma veva får hon en snap av Becka54 som vill ha Linneas hjälp med att förhindra en katastrof. Linnea förstår ingenting, men går trots det med på att träffa Becka. När hon kommer till mötesplatsen är Becka inte där, och Linnea tror stt någon gör sig rolig på hennes bekostnad. Då får hon en ny snap där Becka undrar var hon är. När de skickar bild på sig själv på mötesplatsen se de på tidningarnas löpsedlar att de förvisso är på samma plats, men Linnea är där 2018 och Becka är där 2042... Länken som förenar dem är Edvin som är tidsresenär, och ett uppdrag som rör Sveriges blivande stadsminister Felicia som går i Linneas nya skola. Givetvis finns det någon som inte vill att deras uppdrag ska lyckas...
Även denna bok är spännande och jag känner verkligen med Linnea, hennes frustration över hur hon klantade till vänskapen med Lotten och Madde, och hennes skepsis inför Edvin och hela tidsresegrejen. Men ibland måste en chansa på att göra rätt sak, även om det verkar konstigt. Bokens slut indikerar att det finns möjlighet till fler böcker om Linnea och Becka, och det ser jag fram emot!
Både Emma och Linnea är ganska ensamma personer och båda böckerna handlar mycket om vänskap, hur svårt det är att få nya kompisar, och hur ett litet misstag kan sabba för lång tid. Janet som är kurator på Rinnebäcksskolan och jag brukar dela ut följande visdomsord när vi arbetar med netikett, men det är applicerbart även IRL.
Fråga dig alltid innan du delar eller postar någonting:
Är det sant?
Är det snällt?
Är det absolut nödvändigt?
Är det så här du vill att människor ska uppfatta dig?
