torsdag 4 oktober 2018

Min bokmässa

Jag var på Bokmässan både torsdag och fredag i förra veckan och det var mycket inspirerande och givande som vanligt. Några seminarier och programpunkter stod ut lite extra och de vill jag gärna berätta mer om.



Lisa Bjärbo intervjuas av Cecilia Knutsson.
Att komma författare så nära och höra deras berättelser om bakgrunder eller tankar kring böckerna blir ofta riktigt bra. Det är något jag kan använda när jag i min tur berättar om böckerna för eleverna. Ett sådant författarsamtal som jag lyssnade till i år var när Lisa Bjärbo blev intervjuad om sin alldeles nyskrivna bok Inuti huvudet är jag kul. Bjärbo har valt att låta bokens huvudperson, Liv, flytta in i ett hus som finns på riktigt och som ligger på landet utanför Växjö där Lisa Bjärbo själv växte upp. Liv är mycket blyg och har enligt författaren likheter med hur Bjärbo själv kände sig när hon var tonåring. Emelie har tidigare skrivit om Inuti huvudet är jag kul här på Biblioteksbubbel.



Jag var, tillsammans med Christina, på seminariet Filmkunnighet i en digital era. Det var Linda Sternö, Ylva Gustavsson och Ruben Östlund som alla tre arbetar på filmakademin Valand vid Göteborgs universitet som höll i seminariet. De pratade om att vi lever i en bild- och filmvärld. Bild och film är numera så viktigt och ett vanligt sätt att förmedla information och budskap på.  Dagens ungdomar tittar på mycket mer bild och film än vad de läser text. På grund av detta borde filmkunnighet vara precis lika viktigt att lära ut som läskunnighet.

Med några enkla tips och trix kan man bli en mycket duktigare fotograf och filmare. Det är också viktigt att fundera på vad man vill förmedla med sin bild eller film.

För några år sedan tittade alla barn på Barnkanalen, vi visste då vilka bilder, filmer och information som de "utsattes" för. Nuförtiden har vi ingen koll eller kontroll över alla filmer från youtube eller bilder barn och ungdomar hittar och tar del av. En 12-åring kan idag ha en youtubekanal med fler följare än vad som förr i tiden tittade på Barnkanalen. Därför behöver vi ge ungdomar utbildning i filmkunnighet och lära dem att analysera bilder. Vi måste också lära ungdomar vad de får och inte får göra med sina bilder. Då gäller det bilder där kompisar är med och kopplat till att lägga ut bilderna på sociala medier. Handledningen Kamerans ABC är enkel men mycket bra när vi pratar med våra ungdomar om dessa frågor.

Om mobbing, utsatthet och att inte få vara den man är pratade Lisa Jonsson, aka Misslisibell om. Misslisibell har nästan en halv miljon prenumeranter på sin youtubekanal, många följer och beundrar henne. Parallellt med att vara en beundrad youtuber har Lisa Jonsson varit mobbad och utstött i många år. Nästan under hela sin skolgång. Redan som ett litet barn var hon ensam och hade inga vänner. Alla de ensamma stunderna ledde till att hon satt mycket framför datorn och det var så hennes youtubekanal växte fram. Ju bättre det gick för henne på youtube, desto grövre och jobbigare blev mobbingen i vardagen. Det slutade med att Lisa avslutade nian lite i förväg, hon orkade inte längre. Nu har Lisa Jonsson skrivit en bok om allt ..."inte för att hämnas på någon utan för att ta revansch" som Lisa själv säger. Jag var imponerad över att Lisa Jonsson så lugnt, bra och säkert kunde sitta på scenen och berätta om sitt liv som delvis varit mycket jobbigt. Boken kan säkert bli en hjälp för andra ungdomar som befinner sig i samma situation.


Men det som gjorde störst intryck på mig var ändå torsdagseftermiddagens sista seminarie Att ta hand om sina vuxna med Christina Herrström, Moni Nilsson och Sara Kadefors under proffsig ledning av Jessica Schiefauer. Här var, i mitt tycke, Sveriges ungdomsboksförfattarelit samlad på scenen och de samtalade klokt och känslosamt om barn och ungdomar som tvingats växa upp i förtid eller som tvingas bli vuxna för att deras föräldrar inte klarar av rollen.



Utifrån sina senaste böcker Tionde våningen, Så mycket kärlek kan inte dö och böckerna om Billie diskuterades föräldrar - barnrelationer, föräldrar som inte förmår vara föräldrar och föräldrars bekräftelsebehov som ibland går ut över barnen.  Barn inser ibland de vuxnas feghet som är fallet med Jorinde i Tionde våningen där mamman och pappan inte tar ansvar för sina handlingar och inte vågar se sin dotters smärta.



Att lära sig behöva någon, ta hand om och skydda varandra är något som Billie (från Kadefors böcker om Billie) tidigt har fått lära sig. Då handlar det dock mest (bara) om att Billie tvingas ta hand om de vuxna i sin närhet. Kloka Billie tänker ändå, äntligen till slut på sig själv när hon i sista boken faktiskt bestämmer hur hon vill fira jul, utan att tänka på vad alla andra ska tänka och tycka.

Herrström, Nilsson och Kadefors är mycket skickliga ungdomsboksförfattare som alla förmår att skriva böcker som ungdomarna gillar och läser mycket. Livets och tonåringarnas stora frågor varvas med vardagen. Deras böcker borde läsas av vuxna just av denna anledningen. Vuxna behöver få titta genom ungdomars ögon och kanske fundera på hur man själv beter sig i förhållande till sina barn.



Den enda jag saknade på scenen var Jenny Jägerfeld. Hennes klokhet och hennes senaste bok Comedy queen hade verkligen passat in på detta seminarium.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar