Med en kastanj i magen

Majken har blivit skickad till Sankt Älmas hem för vanartiga flickor. Det ligger ute på en ö och är sista anhalten för bråkiga, uppstudsiga flickor som ingen annan i samhället vill eller kan ta hand om. Majken minns inte sina föräldrar och har bott upp på barnhem och i fosterfamiljer sedan hon var 4-5 år, men hennes häftiga humör har gång på gång ställt till det för henne. Hon tänker själv att det är som att hon föddes arg, utan förmåga att hantera ilskan. Gång på gång växer den som en taggig kastanj inom henne och till slut exploderar hon.

På hemmet får hon dela rum med Ebba och Anna-Märta och de blir snabbt vänner, och tur är det inte alla flickor på hemmet är så snälla. Rektorn är inte heller speciellt intresserad av att rehabilitera flickorna, utan använder såväl fysisk som psykisk misshandel vid minste förseelse. Majken får snabbt känna av både isoleringen på vinden och rapp över händerna.

Ebba lockar med Majken ner till stranden en kväll och där träffar hon Ruben, en pojke från fastlandet. Det brukar komma pojkar ut till ön med förhoppning om att vanartig också betyder lösaktig. Majken är rädd att Ruben ska vara som de andra och bara vilja en sak med henne, men hans ögon är snälla och ärliga. När han frågar om hon vill följa med ut nästa kväll för att fiska kräftor så säger hon inte ja, men kan samtidigt inte hålla sig från att gå dit och se om han menade allvar med kräftorna. Hon får sällskap av Anna-Märta. Och det är verkligen bara kräftor, även om han också ser till att de får en stund för sig själva för att prata. Han ser inte på henne som alla andra har gjort under hela hennes uppväxt, han lyssnar, ser henne bortom den där ilskan, och utan att hon vet ordet av så har hon berättat om kastanjen.

Även om det är hårt och strikt på hemmet så finns det också människor som hjälper Majken. Trädgårdsmästaren Evert som lugnar henne när hon får panikattacker till exempel, och prästen på fastlandet som hjälper henne minnas sin mamma och få tillbaka några av de minnen som hon förträngt så länge.

När kastanjer spricker är en riktigt bra bok om ett Sverige där olikhet, otur och en trasslig barndom räckte för att döma ut en människa. Där de institutioner som fanns för att ta hand om utsatta barn och ungdomar oftast tryckte ner dem ännu mer och gjorde en ljus framtid helt omöjlig. Mina googlingar av musik och filmer som nämns och de tidsmarkörer som dyker upp i form av pepitarutiga kjolar, höga hästsvansar och tunna scarfsar säger mig att vi är i början av 50-talet. En tid vi gärna romantiserar, men som var tuff för många

med ideal som var näst intill omöjliga att leva upp till och väldigt snäva ramar för kvinnor.

Grattis världen! Jag är här nu!

Den som säger det är Athena, huvudkaraktären i Elin Eks (Grynets) nya bok som passar för mellanstadieåldern.

Athena är uppkallade efter den grekiska guden Athena, vishetens och krigets gudinna. Detta tar Athena på stort allvar, hon tycker att hon är mycket smart och måste undervisa sina klasskompisar och människor hon möter om olika viktiga saker. En sådan sak är när hon inser att några av hennes klasskompisar ska åka till Thailand över jullovet och de känner inte till den livsfarliga kubmaneten?!? Athena tar chansen och berättar för alla på ett föräldramöte om kubmaneten.

Athena och hennes kompisar Ronja, Love, Aicha och Yousef har startat RJK, eller Rädda - Jorden - Klubben som den egentligen heter. De startade klubben i femman efter att ha sett en film som handlar om att polarisarna smälter. RJK måste försöka stoppa detta! De sprider information om vad man kan göra för att rädda världen och de hör till och med av sig till kommunen om ett jättesmart medborgarförslag för att bidra till en bättre värld.

När Grattis världen! Jag är här nu! börjar har Athenas mamma precis blivit inlagd på sjukhus eftersom hon mår dåligt i samband med att hon är höggravid. Athena och hennes brorsor Gustav och Rossi måste flytta hem till Biggan och Göran dvs farmor och farfar. Det är katastrof! Biggan och Göran gillar inte sötsaker eller hämtmat och de har bara 3 (!!!!!) TV-kanaler (till på köpet på en gammelTV). Hur ska Athena överleva?

Athena tar ingen skit! Och det tycker hon inte att någon annan heller ska göra. Berättelsen om Athena och hennes kompisar är kul, smart, engagerande och mycket träffsäker. Jag hoppas verkligen att vi får möta detta gäng i fler delar i en hel bokserie!

Härligt att Elin Ek är tillbaka!

Min hemliga tvilling

Leias föräldrar är robotforskare och har kommit väldigt långt inom AI, artificiell intelligens. En dag upptäcker Leia en robot som är en exakt kopia av henne själv nere i källaren. Eftersom hennes föräldrar har dolt den för henne, vågar hon inte berätta för dem att hon sett den. Istället undersöker hon den när föräldrarna åkt iväg på en drygt veckolång konferens i Indien. Hon lyckas starta (eller väcka) roboten, som snabbt anpassar sig till Leias sätt att prata och röra sig. Med hjälp av telefonens chattlistor, foton och filmer, fysiska fotoalbum och saker som Leia berättar laddar de över en mängd minnen till roboten som blir alltmer lik Leia. Leia döper henne till Nova.

Leia säger till Nova att de är tvillingar och att tvillingar hjälper varandra. Till exempel skickar hon iväg Nova till skolan för att göra ett matteprov i sitt ställe. Men vad händer när Nova vill bli självständig och alltmer sugen på att lära sig mer, göra mer, leva mer? En robot som lär sig nya saker på sekunder, är övermänskligt stark och "fullt funktionsduglig ner till minus tjugofem" som hon själv säger. Och som dessutom tar allt du säger som sanningar.

Leia märker att det inte är så lätt att hantera någon som är bättre på allt, och dessutom går runt och säger fel saker till både vänner och ovänner. Hon har snart förlorat kontrollen över Nova helt och hållet, med ganska ödesdigra konsekvenser för både sig själv och andra.

Det här är en otroligt spännande bok och den väcker dessutom en mängd frågor kring identitet, vad en människa är och hur långt vi ska och bör gå när det gäller AI. Jag bokpratade den just i en åk 5 och hade genast flera elever på kö. En riktigt bra bok av Kerstin Lundberg Hahn.

Som sparv som örn

Per Nilsson är en mästare i att beskriva ungdomars inre värld på ett trovärdigt sätt. Jag är också mycket förtjust i hans vackra språk, vilket gör läsningen extra njutbar. Jag tycker att bokens omslag är mycket lockande, men vad yngre läsare än jag tycker om det kan en aldrig veta.

Be går på högstadiet, hon känner sig som en sparv och försöker att inte göra så mycket väsen av sig. Hon lägger märke till Enneka som i alla fall vissa dagar är på skolan. Enneka har en mycket personlig frisyr och klädstil så kanske är det inte så underligt att Be ser henne. Be tänker på Enneka som en örn som svävar fritt högt däruppe. Visserligen är Enneka en stark tjej men hennes liv är långt ifrån enkelt eller konfliktfritt. Hennes livssituation är mycket jobbig.
Be känner sig dragen till Enneka vilket i alla fall till en början provocerar henne mycket. Enneka visar tydligt att Be ska akta sig. Men det vänder och någon sorts vänskap växer mellan de udda flickorna. Bes föräldrar visar sig vara mycket förstående och blir en sorts trygghet i Ennekas  kaotiska tillvaro.
Men en dag är Enneka bara borta, kommer inte till skolan och finns ingenstans.Hon svarar inte på sms heller.  Då rasar tillvaron samman för Be.Inte ens julen med släkten känns bra.
Fast julafton är ju överraskningarnas dag... Och vad är det som säger att en sparv alltid är en sparv eller att en örn alltid är en örn?

Definitivt okysst

Liv har bestämt sig för att sista året på högstadiet ska bli hennes bästa år. Hon vill bli modigare och coolare. Hon vill definitivt inte bry sig så mycket om att hennes högerarm saknas. Hon ska inte bry sig om att hon är annorlunda!

På sommarlovet före nian bestämmer Liv allt detta men när verkligheten börjar i och med skolstarten så går det sådär. Liv känner sig annorlunda och utanför. Det blir inte bättre av att Ellie, Livs bästis sedan dagis har börjat umgås med andra kompisar. Dessutom har grannskolan brunnit upp och deras nior ska nu gå på Livs skola. Det är jobbigt med alla nya elever som tittar så nyfiket på Liv eftersom hon saknar en arm.

Definitivt okysst är en härlig feelgoodroman om att våga stå upp för den man är och om att våga vara annorlunda.

Boken innehåller också en riktigt fin kärlekshistoria...

Samma stjärnor överallt!

I helgen testläste jag en ny bilderbok för min 6-åring där hemma. Hon gav den tummen ("Nej förresten, två tummar!") upp, men tyckte också att den var ganska hemsk. "Inte jag!" svarade såklart 4-åringen då, men jag tror att den gick lite över hennes huvud. Hon förstod inte riktigt vad det handlade om, kunde inte sätta sig in i. Det är alltså en bilderbok för förskoleklass och uppåt, om barnet inte själv har erfarenheter och kan relatera till innehållet.

Hala bor i ett land där det ibland exploderar bomber i trädgården och luften är full av svart stickande rök. Ibland måste hon sitta i ett mörkt rum under jorden hela natten, eftersom det är farligt att vara uppe i huset. Hala kan åka till mormor och morfar ute på landet, för där är det inte krig, men en dag kommer stridsvagnarna också dit. Då hämtar mamma och pappa Hala och säger att de ska åka långt, långt bort och inte komma tillbaka så länge det är krig. Det är för att pappa ska slippa bli soldat i kriget och för att Hala, mamma och pappa alltid ska få vara tillsammans. Men Hala är orolig, hon vet inte vart de ska och hon får inte ens ta med sig sin nalle. De åker länge, med lastbil och med båt, de får bo i ett konstigt tält med hål i taket, då går genom skogar och över fält till en tågstation, och för de sista pengarna köper pappa tågbiljetter till ett kallt, mörkt land.

I det nya landet finns inga bomber och hon kan sova i sin säng hela natten. Och ute på gården träffar hon en pojke som säger att han heter Gabriel. De kan inte prata med varandra med de kan i alla fall leka. Och han har en hemlig koja i ett träd.

Men Hala saknar alla som blev kvar hemma. På kvällen tittar hon på stjärnorna utanför fönstret och tänker på farmor, farfar, mormor, morfar, farbröderna, fastrarna, morbröderna, mostrarna, kusinerna och Layia. Och hon tänker på att de i alla fall kan se samma stjärnor som hon. 

Det är en fin bok om flykt att läsa och prata om i klassen - kanske nu inför FN-dagen.

Min bokmässa

Jag var på Bokmässan både torsdag och fredag i förra veckan och det var mycket inspirerande och givande som vanligt. Några seminarier och programpunkter stod ut lite extra och de vill jag gärna berätta mer om.

Lisa Bjärbo intervjuas av Cecilia Knutsson.

Att komma författare så nära och höra deras berättelser om bakgrunder eller tankar kring böckerna blir ofta riktigt bra. Det är något jag kan använda när jag i min tur berättar om böckerna för eleverna. Ett sådant författarsamtal som jag lyssnade till i år var när Lisa Bjärbo blev intervjuad om sin alldeles nyskrivna bok Inuti huvudet är jag kul. Bjärbo har valt att låta bokens huvudperson, Liv, flytta in i ett hus som finns på riktigt och som ligger på landet utanför Växjö där Lisa Bjärbo själv växte upp. Liv är mycket blyg och har enligt författaren likheter med hur Bjärbo själv kände sig när hon var tonåring. Emelie har tidigare skrivit om Inuti huvudet är jag kul här på Biblioteksbubbel.



Jag var, tillsammans med Christina, på seminariet Filmkunnighet i en digital era. Det var Linda Sternö, Ylva Gustavsson och Ruben Östlund som alla tre arbetar på filmakademin Valand vid Göteborgs universitet som höll i seminariet. De pratade om att vi lever i en bild- och filmvärld. Bild och film är numera så viktigt och ett vanligt sätt att förmedla information och budskap på.  Dagens ungdomar tittar på mycket mer bild och film än vad de läser text. På grund av detta borde filmkunnighet vara precis lika viktigt att lära ut som läskunnighet.

Med några enkla tips och trix kan man bli en mycket duktigare fotograf och filmare. Det är också viktigt att fundera på vad man vill förmedla med sin bild eller film.

För några år sedan tittade alla barn på Barnkanalen, vi visste då vilka bilder, filmer och information som de "utsattes" för. Nuförtiden har vi ingen koll eller kontroll över alla filmer från youtube eller bilder barn och ungdomar hittar och tar del av. En 12-åring kan idag ha en youtubekanal med fler följare än vad som förr i tiden tittade på Barnkanalen. Därför behöver vi ge ungdomar utbildning i filmkunnighet och lära dem att analysera bilder. Vi måste också lära ungdomar vad de får och inte får göra med sina bilder. Då gäller det bilder där kompisar är med och kopplat till att lägga ut bilderna på sociala medier. Handledningen Kamerans ABC är enkel men mycket bra när vi pratar med våra ungdomar om dessa frågor.

Om mobbing, utsatthet och att inte få vara den man är pratade Lisa Jonsson, aka Misslisibell om. Misslisibell har nästan en halv miljon prenumeranter på sin youtubekanal, många följer och beundrar henne. Parallellt med att vara en beundrad youtuber har Lisa Jonsson varit mobbad och utstött i många år. Nästan under hela sin skolgång. Redan som ett litet barn var hon ensam och hade inga vänner. Alla de ensamma stunderna ledde till att hon satt mycket framför datorn och det var så hennes youtubekanal växte fram. Ju bättre det gick för henne på youtube, desto grövre och jobbigare blev mobbingen i vardagen. Det slutade med att Lisa avslutade nian lite i förväg, hon orkade inte längre. Nu har Lisa Jonsson skrivit en bok om allt ..."inte för att hämnas på någon utan för att ta revansch" som Lisa själv säger. Jag var imponerad över att Lisa Jonsson så lugnt, bra och säkert kunde sitta på scenen och berätta om sitt liv som delvis varit mycket jobbigt. Boken kan säkert bli en hjälp för andra ungdomar som befinner sig i samma situation.

Men det som gjorde störst intryck på mig var ändå torsdagseftermiddagens sista seminarie Att ta hand om sina vuxna med Christina Herrström, Moni Nilsson och Sara Kadefors under proffsig ledning av Jessica Schiefauer. Här var, i mitt tycke, Sveriges ungdomsboksförfattarelit samlad på scenen och de samtalade klokt och känslosamt om barn och ungdomar som tvingats växa upp i förtid eller som tvingas bli vuxna för att deras föräldrar inte klarar av rollen.



Utifrån sina senaste böcker Tionde våningen, Så mycket kärlek kan inte dö och böckerna om Billie diskuterades föräldrar - barnrelationer, föräldrar som inte förmår vara föräldrar och föräldrars bekräftelsebehov som ibland går ut över barnen.  Barn inser ibland de vuxnas feghet som är fallet med Jorinde i Tionde våningen där mamman och pappan inte tar ansvar för sina handlingar och inte vågar se sin dotters smärta.



Att lära sig behöva någon, ta hand om och skydda varandra är något som Billie (från Kadefors böcker om Billie) tidigt har fått lära sig. Då handlar det dock mest (bara) om att Billie tvingas ta hand om de vuxna i sin närhet. Kloka Billie tänker ändå, äntligen till slut på sig själv när hon i sista boken faktiskt bestämmer hur hon vill fira jul, utan att tänka på vad alla andra ska tänka och tycka.

Herrström, Nilsson och Kadefors är mycket skickliga ungdomsboksförfattare som alla förmår att skriva böcker som ungdomarna gillar och läser mycket. Livets och tonåringarnas stora frågor varvas med vardagen. Deras böcker borde läsas av vuxna just av denna anledningen. Vuxna behöver få titta genom ungdomars ögon och kanske fundera på hur man själv beter sig i förhållande till sina barn.



Den enda jag saknade på scenen var Jenny Jägerfeld. Hennes klokhet och hennes senaste bok Comedy queen hade verkligen passat in på detta seminarium.