Per Nilsson är en mästare i att beskriva ungdomars inre värld på ett trovärdigt sätt. Jag är också mycket förtjust i hans vackra språk, vilket gör läsningen extra njutbar. Jag tycker att bokens omslag är mycket lockande, men vad yngre läsare än jag tycker om det kan en aldrig veta.
Be går på högstadiet, hon känner sig som en sparv och försöker att inte göra så mycket väsen av sig. Hon lägger märke till Enneka som i alla fall vissa dagar är på skolan. Enneka har en mycket personlig frisyr och klädstil så kanske är det inte så underligt att Be ser henne. Be tänker på Enneka som en örn som svävar fritt högt däruppe. Visserligen är Enneka en stark tjej men hennes liv är långt ifrån enkelt eller konfliktfritt. Hennes livssituation är mycket jobbig.
Be känner sig dragen till Enneka vilket i alla fall till en början provocerar henne mycket. Enneka visar tydligt att Be ska akta sig. Men det vänder och någon sorts vänskap växer mellan de udda flickorna. Bes föräldrar visar sig vara mycket förstående och blir en sorts trygghet i Ennekas kaotiska tillvaro.
Men en dag är Enneka bara borta, kommer inte till skolan och finns ingenstans.Hon svarar inte på sms heller. Då rasar tillvaron samman för Be.Inte ens julen med släkten känns bra.
Fast julafton är ju överraskningarnas dag... Och vad är det som säger att en sparv alltid är en sparv eller att en örn alltid är en örn?