Vad händer i framtiden?

 Det är det ingen som vet, men elva barn och ungdomsförfattare har i boken ”Framtid” fritt fått sia om detta. De gör det med bravur! 

Boken innehåller 10 noveller och en tecknad serie. Boken har ett trivsamt omfång, alltsammans ryms på lite drygt 150 sidor. Novellerna handlar om allt ifrån att få följa sina egna drömmar, trots att samhället bestämt annorlunda, ett äventyr på en annan planet till en brevvän från framtiden. Vissa är spännande, några dystopier, någon utopi, alla mycket läsvärda och fängslande!

Jag är normalt inte så förtjust i texter i novellform, jag tycker att det är för kort, men dessa elva berättelser  gör sig utmärkt i novellens korta och kompakta utförande.

Att bära framtiden på sina axlar

Eftersom jag har skrivit om de andra två delarna i serien är det väl inte mer än rätt att jag avslutar också. Mareld, sista delen om Tuva i Stockholms skärgård, kom redan i vintras men det har bara inte blivit av att jag läst den. Förrän sista veckan på semestern. Du kan läsa vad jag skrev om Djupgraven och Sjörök om du vill uppdatera dig först.

Det är sen höst i skärgården. Vädret är lynnigt och en dag fryser en färja fast i isen och försvinner. Inte en enda av passagerarna överlever. Ingen kan förklara vare sig hur isen kunde lägga sig så snabbt eller varför ingen lyckades rädda sig från den sjunkande båten. Men Tuva har sina aningar. Havsfrun är arg, på Tuva som ställt sig på människornas sida och på alla människor som aningslöst fortsätter förorena och döda havet, trots att de borde veta bättre. Tuva söker efter henne under ytan, utan att hitta henne. Tillsammans med båtkarlen Österman och skolsköterskan Maria, som båda har speciella förmågor, försöker hon ta reda på vad som håller på att hända. Vad är det havsfrun planerar?
Det enda som håller Tuva uppe är tanken på att Rasmus (som flyttat från skärgården) kommer för att hälsa på över julen. Hela lovet ska han bo i ett grannhus på ön och till och med fira jul tillsammans med Tuvas familj.
När Tuva äntligen får klarhet i vad det är som kommer hända blir hon nästan paralyserad av skräcken. Havsfrun vill förinta alla människor, och det kommer hon säkert också göra om inte Tuva lyckas stoppa henne. Men hur skulle hon klara av det? Sist de hade en dust med varandra höll Tuva nästan på att stryka med och nu har Havsfrun fått enorma kraften av alla de hundratals offer som redan gett sitt liv genom båtolyckan.
Samtidigt fortsätter Tuva att brottas med sin identitet. Som både människa och havsvarelse är hon dragen till båda elementen och det är inte lätt att välja det ena framför det andra.


Jag gillar slutet på den här trilogin. Det är verkligen inget lyckligt slut, men det finns någonting hoppfullt i hur det går ändå. Och ändå känner jag mig beklämd eftersom det i mångt och mycket påminner så mycket om vår egen verklighet. När de vuxna inte förmår göra något åt situationen i världen är det barnen som får dra det tunga lasset. Jag tänker naturligtvis på Greta Tunbergs kamp och hårda arbete för klimatet, men också på Malala som fått upp världens ögon för flickors situation. I Camilla och Viveca Stens trilogi är det den knappt tonåriga Tuva som bär jordens framtid på sina axlar. Det är tungt!

En kopia

I helgen läste jag en ny lättläst bok om robotar. Omfång, språk och ton skiljer sig rejält från Min hemliga tvilling som jag skrev om i höstas, men tematiken var samma.

Oskar älskar att spela dataspel, men hans föräldrar tycker att han spelar alldeles för mycket och lägger alltför lite tid på sina läxor. Efter att ha googleöversatt sin engelskläxa, och av misstag valt tyska istället för engelska, får hans föräldrar nog. De ger honom datorförbud och kräver att han förutom läxorna ska börja hjälpa till mer hemma. Oskar blir förtvivlad, men så dyker det upp en reklamruta på skärmen, reklam för en gratis kopia av honom själv. Bara att skicka bild så levereras kopian direkt till dörren. Oskar kan inte motstå möjligheten att få en robot som gör allt det trista, som läxor och hushållsarbete, medan Oskar själv kan spela datorspel och göra roliga saker.

När kopian dyker upp är den skrämmande lik Oskar, och efter några inledande missar så börjar den verkligen göra allt som Oskar ber den om. Oskars kompis Verner tycker inte det är någon vidare idé med den här roboten, men Oskar lyssnar inte på hans oro. Det är ju strålande att få beröm av fröken och ha så nöjda föräldrar, utan att behöva jobba för det själv.

Men snart kommer även Oskar att märka att roboten kanske inte är så lätt att styra över som det först verkar. Vad händer om den börjar leva på eget bevåg, och slutar lyssna på Oskars kommandon? Vad händer om den vill ta Oskars plats på riktigt?

Jag tycker det är både intressant och skrämmande med AI. Tanken på att datorer och robotar börjar leva sina egna liv och tar över är egentligen inte ny, det finns flera filmer på temat. Hittills har det verkligen bara känts som SciFi. Men nu... Kanske är det inte så långt bort!?

Min hemliga tvilling

Leias föräldrar är robotforskare och har kommit väldigt långt inom AI, artificiell intelligens. En dag upptäcker Leia en robot som är en exakt kopia av henne själv nere i källaren. Eftersom hennes föräldrar har dolt den för henne, vågar hon inte berätta för dem att hon sett den. Istället undersöker hon den när föräldrarna åkt iväg på en drygt veckolång konferens i Indien. Hon lyckas starta (eller väcka) roboten, som snabbt anpassar sig till Leias sätt att prata och röra sig. Med hjälp av telefonens chattlistor, foton och filmer, fysiska fotoalbum och saker som Leia berättar laddar de över en mängd minnen till roboten som blir alltmer lik Leia. Leia döper henne till Nova.

Leia säger till Nova att de är tvillingar och att tvillingar hjälper varandra. Till exempel skickar hon iväg Nova till skolan för att göra ett matteprov i sitt ställe. Men vad händer när Nova vill bli självständig och alltmer sugen på att lära sig mer, göra mer, leva mer? En robot som lär sig nya saker på sekunder, är övermänskligt stark och "fullt funktionsduglig ner till minus tjugofem" som hon själv säger. Och som dessutom tar allt du säger som sanningar.

Leia märker att det inte är så lätt att hantera någon som är bättre på allt, och dessutom går runt och säger fel saker till både vänner och ovänner. Hon har snart förlorat kontrollen över Nova helt och hållet, med ganska ödesdigra konsekvenser för både sig själv och andra.

Det här är en otroligt spännande bok och den väcker dessutom en mängd frågor kring identitet, vad en människa är och hur långt vi ska och bör gå när det gäller AI. Jag bokpratade den just i en åk 5 och hade genast flera elever på kö. En riktigt bra bok av Kerstin Lundberg Hahn.