Rädda barnen presenterar idag en undersökning som visar att många skånska barn känner sig stressade av skolarbetet. Hela undersökningen handlar om hur unga upplever sin omgivning, vad de oroar sig för och hur de ser på sin möjlighet att påverka sin situation. 25 000 barn och unga i årskurs 6 och 8 samt första året på gymnasiet har fått svara på frågor utifrån kritik som Sverige fått av FN:s kommitté för barns rättigheter.
Det är en intressant och skrämmande sammanställning av siffror som inleder rapporten om skånska barn:
57% har inte hört talas om barnkonventionen.
53% svarar att varken lärare eller någon annan vuxen pratat med klassen om barns rättigheter under det senaste året.
59% oroar sig för att misslyckas i skolan.
73% anser att deras möjligheter att föra fram åsikter till dem som bestämmer i kommunen är små, mycket små eller saknas helt.
Detta är bara ett axplock. Men listan avslutas ändå med att:
93% ser positivt eller mycket positivt på framtiden.
Men tillbaka till det där med skolan. Det är en svår balansgång mellan att bli utmanad på ett positivt sätt, så att man känner sig stimulerad, och att bli pressad till den grad att man bara känner misslyckande. I ett samhälle som ständigt pratar om utveckling, krav, effektivitet och prestationer kan det vara svårt att hitta en nivå som känns lagom. Här har vi som jobbar i skolan, och såklart alla föräldrar, en viktig roll att spela. Vi måste blir bättre på hjälp, stöd, uppmuntran när barnen är små, så att det blir roligt att lära, snarare än något kravfyllt. Utmaning sen är ju att få dem att behålla den känslan även när de blir äldre.
Läs hela rapporten från Rädda barnen
HÄR.
Hala bor i ett land där det ibland exploderar bomber i trädgården och luften är full av svart stickande rök. Ibland måste hon sitta i ett mörkt rum under jorden hela natten, eftersom det är farligt att vara uppe i huset. Hala kan åka till mormor och morfar ute på landet, för där är det inte krig, men en dag kommer stridsvagnarna också dit. Då hämtar mamma och pappa Hala och säger att de ska åka långt, långt bort och inte komma tillbaka så länge det är krig. Det är för att pappa ska slippa bli soldat i kriget och för att Hala, mamma och pappa alltid ska få vara tillsammans. Men Hala är orolig, hon vet inte vart de ska och hon får inte ens ta med sig sin nalle. De åker länge, med lastbil och med båt, de får bo i ett konstigt tält med hål i taket, då går genom skogar och över fält till en tågstation, och för de sista pengarna köper pappa tågbiljetter till ett kallt, mörkt land. 