Läsdag på Olympia!

I fredags hade fyrorna på Olympiaskolan läsdag. De hade laddat upp med riktigt mycket böcker ute i skolbiblioteket och de som behövde fick böckerna nedladdade. Barnen hade tagit med sig luftmadrasser, kuddar och filtar, godis och frukt och BÖCKER! Allt som behövdes för att försvinna in i en annan värld för en dag!

Bättre sent

 

Dottern lånade boken efter mig

I somras tog jag äntligen mitt förnuft till fånga och lånade första delen av Hungerspelen. Boken som jag hånats för att inte ha läst av både min bokcirkel och mina kollegor. Jag tog den med till stugan och i princp sträckläste medan svärisarna fick ta hand om dottern. En organisation som alla verkade nöjda med. Jag tyckte den var vansinnigt spännande och letade efter del två på Eslövs bibliotek när jag kom hem, men den var utlånad. Så när jag började jobba igen tog jag med den hem och la i en fin hög tillsammans med lite annat smått och gott. Och där har den sedan legat. Och stundom gett mig lite dåligt samvete faktiskt. Men i förra veckan tog jag mig äntligen samman och började läsa. Iiiihh, spännande igen! Och svår att släppa. I lördags fick jag lite mer sammanhängande tid att läsa medan dottern sov middag och på kvällen läste jag och läste och klockan blev sovdags och jag hade så lite kvar att jag fortsatte läsa i sängen, vilket jag aldrig brukar göra eftersom jag bara somnar. Maken suckade och tyckte att så himla spännande kan det väl inte vara med en barnbok, men han fattar ju ingenting! När det var två sidor kvar vaknade dottern... Vilket antiklimax. Men nu har jag läst ut. Och nu ska jag inte vänta fyra månader innan jag läser sista delen utan den ska läsas så snart jag har den i min hand! Det är ju fördelen med att börja läsa en serie först efter att alla delar kommit ut. Hoppas den finns inne på jobbet!

Ps. Det gjorde den inte, men jag har reserverat och hoppas istället på snabb leverans.

På tal om väntan

Jag bloggade igår om att det är så lång väntan på delarna i bokserier. Idag fick jag äntligen del 2 i Jo Salmsons serie om Maro. I den första delen får vi möta Maro, äldsta sonen till en av kungens riddare, som otåligt väntar på att få börja rida med kungens följe som hans page, för att senare själv bli dubbad till riddare. Men Maro ställer till det för sig, förlorar sin fars förtroende och platsen i kungens följe. Istället är det Maros lillebror som får rida med kungen runt i riket.

Men Maros chanser är inte helt slut, för kungen ger honom ett hemligt uppdrag. Tillsammans med Unda, en av kungens spioner, de sk skuggorna, ska han leta upp drakarna som bor i bergen, ta blod från dem och ta med blodet till kungens magiker som kan tillverka sanningssägar-dryck av det. Kungen tror nämligen att en av hans riddare är en förädare och han vill ta reda på vem. Om Maro lyckas med sitt uppdrag har kungen lovat att han ändå ska få bli riddare. Men det finns hinder på vägen, människor som inte går att lita på och faror som lurar.

Om första delen av serien kändes lite avvaktande och mer som en introduktion, så kommer historien verkligen igång här i andra delen. Liksom Salmsons andra fantasyserier är det spännande, lättläst och man längtar efter att läsa
nästa del som kommer till våren. Sista delen kommer i början av hösten 2014.

Min tur

Nu har Maria och Emelie röjt alla hemligheter :) om sitt läsande. Nu är det min tur.

Senaste lånen på biblioteket. Tja faktiskt böcker till ett lästema på skolan, skolbibliotekens ex räckte inte riktigt till. Bland annat Bylocks Drakskeppet. Cykelfärden mellan biblioteken höll på att sluta med en förlorad cykelväska. Det slutade dock lyckligt!

Senaste utlästa boken. Om vi nu bortser från det jag läser i jobbet var det Marlene van Niekerk, Agaat. Den har jag hållt på med under en längre tid. Eftersom den har så långa kapitel har jag läst den när jag är ledig. Det har inte gjort den sämre, kanske tvärtom. Jag är väldigt nyfiken på hur hon gått tillväga när hon skrev boken, de olika tidsperioderna  är så oerhört skickligt sammanflätade.
Jag har också läst Anne Swärds debutroman, Polarsommar. Hon och Cilla Naumann är två av Sveriges mest intressanta författare just nu, tycker jag.

Favorittidning. Mest blir det Sydsvenskan och Fria tidningen. En och annan gång bläddrar jag i Utemagasinet.

Plats där jag helst läser. När jag är ledig är det i sängen på morgonen. Det finns inget bättre! En annan favoritplats år på tåg, när jag åker långt. Kan nog läsa varsomhelst om det kniper. Min hjärtevän går och läser, det har jag inte vågat prova.

Så sorterar jag min bokhylla. Skönlitteraturen står i bokstavsordning. Fackliteratur efter ämne. Lyriken har en egen hylla. Sen finns det hyllor och högar överallt i huset med olästa böcker och de blir bara fler och fler. I bokhyllan börjar det bli anarki eftersom den är fylld för länge sen. Böcker ligger ovanpå, först låg de vid rätt ställe men nu fungerar det inte längre. En dag ska jag...

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten. Den första bok som jag själv läste var Hans Peterson, När hönsen blåste bort. Men mina föräldrar läste massor för mig och min lillasyster. Ungerer, Kriktor,Hellsing, Den krångliga Kråkan och Milne, Nalle Puh hör till de som förtfarande är absoluta favoriter.

Vilken bok i bokhyllan har jag ägt längst. Det är med all säkerhet Den krångliga kråkan och Kriktor. De är MYCKET vällästa.

Vad ser jag fram emot att läsa i vinter. Det finns en stor skillnad mellan vad jag vill läsa och vad jag hinner med. Jag längtar efter att läsa Beate Grimsrud, En dåre fri. Kristian Gidlund, I kroppen min. Jag har börjat på Hilary Mantel, Wolf Hall. Överst i en av högarna ligger Sofi Oksanens Stalins kossor, jag tyckte mycket om Utrensning.

Catching Fire

Så var det då filmpremiär igår på Catching Fire eller Fatta eld som boken heter på svenska. Det är den andra delen i Hungerspelstriologin. Den stora biosalongen i Lund var helt full och då var det ändå många föreställningar i går.

Och vi blev inte besvikna! Har man läst och gillar böckerna så älskar man filmerna! Båda filmerna följer böckerna väl, filmerna är mycket välgjorda och plockar upp det väsentliga ur böckerna. De lyckas förmedla den hopplöshet som Katniss Everdeen känner inför att vara en deltagare i Hungerspelen och den hopplöshet som finns ute i de fattíga distrikten som styrs med järnhand av den diktatoriska president Snow. I Catching Fire följer vi Katniss efter de första Hungerspelen när hon har, delvis omedvetet, blivit en stor förebild och ett HOPP för människorna om en bättre framtid och om att VÅGA sätta sig upp emot regimen.

Dock blir filmerna så mycket bättre när man har läst böckerna och har handlingen klart för sig. Då ser och följer man med i alla de subtila händelser och kommentarer som leder handlingen fram mot slutstriden som kommer i de kommande två (!) filmerna - Mockingjay! För Catching Fire slutar mycket abrupt med en cliffhanger som ger mersmak och en önskan om att mycket snart få se nästa film.

Och till alla er som inte orkar vänta på upplösningen i filmen - Läs den tredje boken Revolt (på svenska, Mockingjay på engelska) och var förberedd inför de kommande två filmerna som beräknas ha premiär under nov 2014 respektive nov 2015.

Det är alltid för långt till nästa del

Äntligen har första delen i fortsättningsserien om Jack kommit! De fyra böckerna i Jakten på Jack har lånats otroligt mycket och nu kommer alltså Spådomen om Jack: Drakar i Globen. I Jakten på Jack handlade det om att hitta Jacks föräldrar som varit försvunna sedan Jack var liten, och nu när de alla är samlade igen; mamma, pappa, moster Betty och Jack, så tänker Jack att han äntligen ska bli som vilken annan tioåring som helst. Förutom att han är trollkunnig då såklart.

Men nästan direkt början äventyren igen. Det börjar med att tretton korpar sitter på taket till huset mittemot, vilket inte är något gott tecken. Sedan kommer Rurik, Jacks kompis som är vätte, och berättar att han hittat "något". "Något" visar sig vara ett drakägg, och drakar har det inte fötts på 1000 år, så det är verkligen något stort. Draken kläcks och tyr sig genast till Jack, och Jack till den, och Jack bestämmer att den ska heta Silvertass. Men Silvertass är inte säker i Stockholm. Den ondskefulla Sankt Göran har kommit tillbaka och han är ute efter draken.

Det är spännande, och jag är helt övertygad om att den hör serien kommer att få minst lika många läsare som den förra. Det enda, riktigt stora, problemet är att vi måste vänta ändå till februari 2015 innan alla delarna har kommit ut. I mars kommer del 2, i september del 3 och så del 4 då om mer än ett år. Det är på tok för långa väntetider för de flesta av barnen som jag träffar. Och kanske för mig själv också.

Sorgligt lyckligt avsked

Jag har följt Semlan och Gordon genom alla böckerna och har nu läst den allra sista, Meningen med ett (mitt) liv. Semlan har blivit äldre och (kanske) klokare, men jag gillar henne fortfarande lika mycket. I de tidigare böckerna var det mer om Gordon, men i den här sista boken spelar han en mindre roll. Semlans familjer växer och hennes värld växer när hon hittar Planeten, ett ungdomshus där hon för första gången känner att de vuxna inte dömmer. (Väldigt många likheter med Palatset som var öppet några månader 2011-2012.) Och här hittar hon Marcus, som spelar gitarr, och tillsammans med några andra startar de bandet Slosh. Semlan är visserligen inte speciellt musikalisk, men hon skriver texterna som de andra skriver musik till. Det är mycket som är komplicerat i Semlans liv. Mamma som väntar tvillingar med JJ och pappa som bara har Lotta i huvudet, och deras ständiga tjat om att hon borde skärpa till sig, ändra sin attityd, anstränga sig mer, Gordon som hon är arg på och all meningslöshet i världen. För mitt i all vardag så finns fortfarande Semlans funderingar på vad allt egentligen går ut på.

Det är svårt att skriva om Semlan utan att krångla in sig i alltför många och långa resonemang, för det är mycket i Semlans huvud som avhandlas, så jag uppmanar bara alla som inte läst böckerna att göra det. Och börja gärna från början. Jag kommer verkligen att sakna Semlan, känner jag. Såhär svarar Moni Nilsson på frågan varför det inte blir fler böcker om Semlan och Gordon:
"Jo, helt enkelt för att Semlan och Gordon ville bli lämnade ifred.
Tänk er själva, att ha en författare efter sig hela tiden. Värsta mardrömmen ju! Särskilt när man är så där tretton år. Nästan fjorton. Det är inte alltid man vill dela med sig då. Vissa saker vill man faktiskt behålla för sig själv.
Och bara få vara."
Jaja, det är bara att acceptera. Även om det är stora saker som händer och attSemlan inte är helt förtjust i allt så känns det som att vi lämnar Semlan på väg uppåt. Det känns bra!

Författarbesök

"Det skall finnas en bok för alla", säger författaren Leif Jacobsen, http://www.hegas.se/forfattare---Leif-Jacobsen.html, när han var på besök på Nyvångsskolan den elfte november för att prata om sina böcker. "Jag tyckte att det saknades böcker för dem som gillar mopeder", och då skrev jag den första boken i "mopedserien", Razzia. Den boken utspelar sig i ett litet samhälle och huvudpersonerna är några killar, som gillar eller älskar sina mopeder, skall man kanske säga. Petter, huvudpersonen i boken har köpt en trimmad moped av sin bror och trimma får man ju som bekant inte göra. Petter åker fast i en mopedrazzia, som polisen gör i byn, men han vägrar att säga hur mopeden är trimmad. "Och nu skall jag avslöja en hemlighet", säger Leif-"det är jag som är Petter" och den lilla byn är Vallåkra utanför Helsingborg. "Jag fick sitta i polisbilen en lång stund och jag var jätterädd". Mopedserien fortsätter med Stulen, Det enda rätta och Allt eller inget. Detta är spännande och lättlästa böcker, med ett innehåll där det finns mycket att diskutera omkring. En del av personerna i böckerna gör saker som rör sig i kanten eller över kanten till Lagen. Leif Jacobsen är också översättare från danska och engelska. En av hans drömmar var att översätta Sagan om Ringen till svenska, men det blev en annan översättare, som fick göra det.Men han fick vara faktagranskare till översättningen och det är han också väldigt stolt över. Femmorna och sexorna på Nyvångsskolan var nöjda och inspirerade efter besöket. Författarbesöket kunde genomföras delvis med hjälp av ett stipendium från Färs och Frosta Sparbank, som varje år beviljar stipendium till olika skolprojekt.

Papper som papper?

Det är roligt och spännande när man får leveranser till biblioteket, men den här gången kändes det inte helt rätt. 

Jag hakar på

Jaha, jag vill ju inte vara sämre än min kollega Maria, så här kommer mina svar. (Fast jag egentligen hatar sådana här enkäter för jag får bara prestationsångest...)

Senaste bibblolånen: Tre bilderböcker till min dotter, Krasch! av Leo Timmers, Vem bestämmer av Stina Wirsén samt Pom och Pim av Lena och Olof Landström. Till mig själv är det tråkigt nog böcker om barnuppfostran och dito psykologi. Senaste skönlitterära är Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt.

Senaste utlästa boken: Torka aldrig tårar utan handskar: Döden av Jonas Gardell.

Favorittidning: Jag läser inte så mycket tidningar. Läser dagstidningar sporadiskt på nätet och prenumererar inte på något.

Plats där jag helst läser: I soffan eller fåtöljen, gärna ihopvikt på ett eller annat sätt; med benen under mig eller i kors, eller uppslängda över armstödet. Tar jag tåg till jobbet funkar det också som läsplats.

Så sorterar jag min bokhylla: Skönlitteratur i bokstavsordning, men nyinköpta böcker eller sådana jag läst och inte orkat sortera in ordentligt ligger i högar ovanpå de andra lite var som helst. Sedan står biografier för sig, och så har vi lite faktaböcker om trädgård och annat som står efter ämne. Japp, jag är bibliotekarie.

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Åsneprinsen av M. Jean Craig. Min mamma brukade läsa den för mig och jag grät varje gång. Den första kapitelbok som jag läste själv tror jag var Cirkus med Trolle av Lena Stissel.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Jag tror att det är just ovanstående Åsneprinsen. På insidan av pärmen av den står att jag fick den i 3-årspresent.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Vad som helst som jag läser för min egen skull... Till exempel har jag Elegy for Eddie av Jacqueline Winspear som jag velat läsa länge. Och Mississippi av Hillary Jordan, som jag valde som sommarpresent av kommunen och som legat i hyllan och väntat sedan juli.

Läsa, läsa, läsa

På Skönadalsskolan händer det mycket den här veckan.




I måndags hade vi besök av nycirkusgruppen Cirkus Rabalder som bjöd alla tvåor och treor på en fantastisk föreställning. Det var fart och fläkt, mycket humor och många roliga detaljer. Eleverna var engagerade från första stund. Artisterna kombinerade musik, akrobatik och clowneri. HÄR kan du läsa mer om gruppen.





Måndagen var också startskottet för årets läsutmaning. Om eleverna tillsammans läser mer än 2 331 timmar blir de bjudna på glass på fredag. Högläsning, parläsning, enskild läsning, lyssna på DAISY eller ljudbok, läsa hemma eller i skolan,.. allt räknas. Lärare i alla ämnen anstränger sig för att få till det. På biblioteket finns ett rör som fylls med kulor allt eftersom tid rapporteras in. Diskussionerna kring röret är livliga, ska de klara utmaningen? En flicka berättade för mig att på matematiklektionen hade de fått räkna ut hur mycket var och en behövde läsa för att det skulle lyckas. Ringar på vattnet... I skrivande stund saknas drygt 1000 timmar.

Elevens valgruppen som vi kallar bokcirkel har tillverkat bokmärken. De har vi kopierat och plastat. När eleverna lånar kan de passa på att ta ett fint bokmärke. De har en strykande åtgång.
Man kan också passa på att gå en tipsrunda och svara på frågor om Emil i Lönneberga.





Varje morgon den här veckan tänder vi mängder av levande ljus i biblioteket. En kvart innan första lektionen startar tassar eleverna in och sätter sig. Det blir trångt men alla som vill får plats, fler än hundra.Framför dem tar två av deras kamrater plats och högläser en boktext för dem. Läsarna har förberett sig noga för att det ska bli bra. Det är en stilla stund som ger en bra start på dagen. Det ger också glans åt läsning. Vi kallar det Kura gryning som föreningen Norden föreslagit att det ska heta.

Höstenkät

Det var länge sedan vi hade en enkät på Biblioteksbubbel så det är dags nu igen tycker jag. Jag blev dessutom extremt inspirerad av Bokhoras enkät som de hade i veckan så jag har ”lånat” den rakt av…

Senaste bokköp: Americanah av Chimamanda Ngozi Adichi som jag köpte och fick signerad av författaren själv när jag var på Stockholm Literature för ett par veckor sedan.

Senaste bibblolånen: Bumerang av Tatiana de Rosnay, denna bok ska vi diskutera i min bokcirkel vid nästa träff.

Senaste utlästa boken: Ungdomsboken En varm vinter av Christina Wahldén. En mycket bra bok.

Favorittidning: Sydsvenskan får det väl bli. Det är den tidning som jag läser oftast och som jag läst regelbundet i snart trettio år. Annars Vi läser, där kan jag läsa om alla böcker jag inte hinner läsa…

Plats där jag helst läser: I soffan, fåtöljen eller i sängen (men då är det risk för att jag somnar).

Så sorterar jag min bokhylla: Grunden är bokstavsordning men sedan brukar jag stoppa in böcker där de får plats och det blir total oordning. Det är både dags att städa i vår bokhylla och att köpa en ny hylla så att vi får plats med alla nya böcker som tillkommer hela tiden…

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: Allra käraste syster av Astrid Lindgren. Stycket:  "Ett måste du veta. Jag vill inget veta. Jo, ett måste du veta. När Salikons rosor vissnar, då är jag död." glömmer jag aldrig. Sedan har jag starka minnen av två högläsningsböcker som mellanstadielärarna läste. Det var Jättehemligt av Barbro Lindgren och Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe. Jag har också klara minnen av att jag läste Vilhelm Mobergs Utvandrarserie när jag gick på mellanstadiet.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Oj detta var svårt! Jag hade nog egentligen behövt åka hem och titta i bokhyllan. Jag har inte kvar några av mina egna barn- och ungdomsböcker. De finns kvar i mitt föräldrahem eller har de hamnat i mina barns bokhyllor. Jag köpte 1984 (George Orwell) år 1984 när jag gick på gymnasiet och vi då läste och analyserade den i skolan. Kanske är det den som har stått i hyllan längst? Jag kommer ihåg att denna bok kostade 19 kr och 84 öre…

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vinter: Americanah av Adichie, som jag har börjat läsa i men inte hunnit så långt på grund av alla ”måsteböcker”. Jag lyssnade på när Chimamanda Adichie själv läste första stycket i boken på Litteraturfestivalen, det var en underbar uppläsning, så bra språk, innehåll, tankar och känslor…

Då lämnar jag över ”enkätpinnen” till någon av mina kolleger, vem hinner först?

Läslust och Läsutmaning!

I dag samlade vi på Söderparksskolan ALLA skolans elever i biblioteket och kickade igång vår Läslustvecka! Rektor Britt utmanar alla elever att läsa riktigt, riktigt mycket under de kommande två veckorna! Både i skolan och hemma! Om eleverna lyckas läsa ihop 2500 timmar bjuder Britt på en trevlig överraskning!

Andra roliga saker som händer under läslustveckan är bokprat i alla klasser, tipspromenad i biblioteket (med fina priser) och bok + film dvs läraren läser en bok högt i klassen och efter det tittar klassen på filmen till boken.

Uppsala

Jag har varit på snabbvisit i Uppsala. Naturligtvis besökte jag både Domkyrkotrappan och Slottsbacken. Platser som inte bara finns i verkligheten utan även i böckerna om Pelle Svanslös, skrivna av Gösta Knutsson. En ikon på sin tid som inte bara skrev böcker utan även gjorde en hel del barnradio. Mina barn var mycket förtjusta i den adventskalender i SVT som 1997 lånade berättelser ur just Pelle Svanslös. Än finns hans böcker på våra skolbibliotek även om de inte hör till de mest utlånade.

På Drottninggatan i ligger Läslusen, en bokhandel för barn- och ungdomslitteratur. Den har funnits i drygt 15 år. Jag blev imponerad av deras breda sortiment och fina skyltning med massor av tips ur flera olika synvinklar, julklappstips för olika åldrar, barnens romanpris böcker fint frontade, brett utbud av faktaböcker för olika åldrar... Jag mötte Eija som är  mycket kunnig och entusiasmerande. Eija driver Läslusen sedan några år tillbaka. HÄR kan du läsa mer om bokhandeln.

Bokcafé och sorgliga böcker

Igår hade vi riktig mysig höststämning på Bokcaféet på Korsbacka, men mysig musik, levande ljus och temat Sorgliga böcker.

 

Jag hade valt ut några av mina favoriter som jag berättade om. Här är några av mina sorgliga-tips;

Låta vargarna komma av Carol Rifka Brunt

En av de bästa och sorgligaste böcker jag läst i år.
Maria har skrivit om den tidigare på Biblioteksbubbel.
Jag har även recenserat den på bloggen Bokfreak.

Förr eller senare exploderar jag av John Green

En så fantastisk fin och otroligt sorglig bok.
Maria har skrivit om den på Bibblioteksbubbel tidigare.

 

Jag går dit du går av Nina LaCour

 

Denna bok läse jag i somras och kunde inte släppa den, utan läste klart hela boken på en natt.
Jag har recenserat den här på Bokfreak.

 

 

 

 

 

Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates

 

Denna bok är framförallt hemsk och riktigt obehaglig, men även mycket sorglig. Fantastiskt bra om komplicerade familjeförhållanden.

Bilderböcker det svänger om

Nu har jag läst igenom en hel trave med bilderböcker igen. Ingen var väl direkt dålig, men en hel del var förutsägbara. Några sticker ut och hamnar i favoritfacket.




Vi går till lördag av Caroline Bruce och Helena Willis är en hisnande berättelse om att köpa lördagsgodis. Mamma har sagt att de absolut inte ska köpa tuggummi, vilket de ändå råkar göra. Nu gäller det att att tugga färdigt innan hemkomsten. Tuggummi kan hamna både här och där och dessutom användas till de mest överraskande saker. Naturligtvis har berättelsen ett fyndigt slut. Läs!






Elise Gravel har skrivit och illustrerat en mycket humoristisk bok om Flugan och en om  Masken. Om jag har förstått det rätt har hon fascinerats av dessa "äckliga djur" sedan unga år. Samtidigt som jag skrattar högt på nästan varje uppslag tuggar jag i mig en hel del kunskaper. Tur att jag inte behöver göra som flugan och spotta på det som ska  ner först.





Pija Lindenbaum har en förmåga att förnya sig och skriva om svåra saker på ett mycket enkelt sätt. I hennes senaste bilderbok Ska vi va beskriver hon hur dubbelt och komplext det är att umgås. Ena stunden vill Flisan bara vara själv med sin nya sax. Men sen när Berit gått får hon plötsligt lust till andra sorters lekar och saknar henne.

En varm vinter

Det blev en mycket varm vinter för Alex detta året! Hon bestämmer sig nämligen för att sticka från kalla Sverige och från allt strul. Från pappa som har skaffat sig en ny tjej och från mamma som mår dåligt och själv har stuckit iväg till Indien. Hennes föräldrar struntar i henne, varför ska hon bry sig om dem och om skolan då?

För sina körkortspengar köper Alex en halvårsbiljett till Australien. Hon åker iväg helt ensam med målet att lära sig surfa. De första dagarna vågar hon inte kolla sin mobil, hon vet att pappa säkert är helt VANSINNIGT arg på henne, mamma har nog inte upptäckt att hon är borta ännu.

Vilken tur att Alex har mormor att ringa till. Mormor skäller inte på henne, mormor skaffar till och med ett facebookkonto för att hon ska kunna hålla kontakt med Alex.

Alex skaffar sig ett tillfälligt jobb på en sockerrörsplantage. Ute i buschen får hon verkligen slita för pengarna men lär också känna både Ed, Dawn och lilla Crystal. Målet med en surfarkurs på Bali väntar, snart är Alex där...

Christina Wahlden som tidigare skrivit många, mycket bra "reportageböcker" t ex Kort kjol, Fallen flicka, och I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig har nu skrivit denna, alldeles nya, utmärkta ungdomsbok!

En varm vinter handlar om föräldrars stora svek, om att försöka hitta sig själv och om att veta vem man är och vad man står för. Boken handlar också om andra kulturer, rasism och om kulturskillnader. Under sin resa i Australien får Alex uppleva ett riktigt smärtsamt svek, hon inser vilka som är hennes riktiga vänner och hon får också uppleva en förälskelse som växer sig allt starkare!

En varm vinter av Christina Wahldén är en mycket bra bok!

Sveriges nyaste Litteraturfestival – Stockholm Literatur

I helgen hölls Stockholm Literatur för första gången på Moderna museet. Jag bokade in detta redan i början av september och mycket förväntansfull gick jag i lördags morse över Skeppsholmsbron och uppför backen mot Moderna Museet för att delta i festivalen. Jag visste inte riktigt vad som väntade, det har inte skrivits så mycket om festivalen mer än att det förväntades bli ett möte mellan konst och litteratur. Skulle detta bli en högtravande tillställning, ett tillfälle av inbördes beundran för den kulturella eliten? Eller skulle festivalen vara något, tillföra något, för oss vanliga litteraturintresserade?

Chimamanda håller sitt tal

Först ut hade jag bokat in mig på Chimamanda Ngozie Adichie, en Nigeriansk författare som har skrivit bl a ”En halv gul sol” och den alldeles nya ”Americanah”. Chimamanda höll ett berörande tal som inte direkt handlade om hennes böcker utan mer om hennes förhållande till Europa och om Europas syn på Afrika. Efter sitt framträdande signerade Chimamanda sin nya bok och hon gjorde också en uppläsning av ett stycke ur ”Americanah”

Ett annat intressant samtal jag besökte var det mellan konstnären Karin Mamma Andersson och den norska författaren Merete Lindström. Samtalet, med utgångspunkt från Karin Mamma Anderssons vackra målningar och Merete Lindströms texter uppfyllde verkligen det som är Stockholm Literaturs vision; Att få till samtal om mötet och därmed också samspelet och inspirationen mellan konst och litteratur.

Mellan programpunkterna kunde man naturligtvis njuta av Moderna Museets utställningar (inträdet till utställningarna ingick i Litteraturfestivalbiljetten). En annan intressant sak man kunde ta del av var att begrunda Fragment, ett verk bestående av sextio texter nyskrivna av Lars Norén och upphängda som konstverk på olika ställen på Moderna Muséet. Dessa textfragment visades även i videoformat i en av muséets salar.

_

Avgrunden är den högsta utsiktspunkten

-

Ingen lek utan fruktan för att det overkliga ska bli verkligt

-

När jag finner det finns det inte

_

L. Norén Exempel på textfragment

Jag som i många år besökt Bokmässan i Göteborg fann att kontrasten mellan den smått hysteriska, extremt kommersialiserade och överfyllda Bokmässan och Stockholm Literatur blev stor. Stockholm Literatur lockade med sitt lilla men mycket gedigna program fram ett stillsamt möte, mer djuplodande diskussioner och en behaglig eftertänksamhet som jag gillade mycket. Stockholm Literature fyller ett annat behov i det litterära Sverige och kommer, om det som jag hoppas blir ett återkommande evenemang, att bli ett intressant komplement till Bokmässan i Göteborg.

Och NEJ! Stockholm Literatur blev ingen högtravande tillställning för de redan invigda. Till Stockholm Literatur kan vem som helst (inget krav på branschtillhörighet, ett stort litteraturintresse räcker) för en låg kostnad köpa en biljett och delta i det intressanta och aktuella litterära och kulturella samtalet. 

När jag i söndags eftermiddag, mycket nöjd, gick tillbaka över Skeppsholmsbron efter festivalens slut är det främst två intryck som starkast lever kvar:

Att sitta i den mjuka soffan i det alldeles mörka och avskalade rummet och se Lars Noréns berörande och drabbande textfragment matas fram i en filmliknande upplevelse.

OCH

att höra Chimamanda Ngozie Adichies njutfulla uppläsning av det första kapitlet i hennes alldeles nyskrivna och fantastiska bok Americanah.

Jag besöker gärna Stockholm Literature fler gånger!

Grattis Kristina Ohlsson!

Kristina Ohlssons bok Glasbarnen blev VINNAREN i Sveriges Radios och UR:s pris för bästa barnbok för 9-12-åringar!

Vi har tidigare skrivit om Barnens Romanpris HÄR och om Glasbarnen HÄR. 

Så här lyder barnjuryns motivering: "Glasbarnen är en läskigt kuslig spökhistoria för alla som älskar att bli skrämda. Språket har fina detaljer och är nästan lite vuxet. En spännande alla-bok för barn och vuxna från 9 år och uppåt. Rekommenderas ej för kvällsläsning."

Grattis Kristina Ohlsson!

Karriko - Blindskär

Idag har Nordiska rådet delat ut flera olika priser. Nytt för i år är ett pris för barn- och ungdomslitteratur. De nordiska kulturministrarna har tagit initiativet till detta. Hela 14 böcker var nominerade. Inte bara de nordiska huvudländerna var representerade utan även Grönland, Färöarna, Åland och det Samiska språkområdet.
Från Sverige var Sara Lundbergs underbara bilderbok om Vita Streck och Öjvind nominerad. Den skrev jag om HÄR . Även  Jessica Schiefauers Pojkarna representerade Sverige. Den vann ju Augustpriset 2011, vilket Emelie skrev om HÄR. Flera av de andra nominerade böckerna finns på svenska. HÄR kan du
läsa mer om alla de nominerade böckerna.

Vinnaren Karriko (Blindskär) är skriven av Seita Vuorela en roman som utspelar sig på en förfallen campingplats och en silo. Den passar ungdomar såväl som vuxna och kan klassificeras som fantasy även om den behandlar aktuell ungdomsproblematik. Det här har jag läst mig till. Boken finns ännu inte översatt till svenska och jag behärskar tyvärr inte finska. Illustrationerna är gjorda av Jani Ikonen.

Fantastiskt roligt att även barn- och undomslitteratur finns med som en priskategori. Sen är det precis som med Augustpriset mycket som ska jämföras och komkurera med varandra, poesi, drama, prosa och bilderböcker. Dessutom för alla ålderskategorier.

När orkanen kom

Det har varit ett spännande dygn här i sydsverige. "Ska jag komma hem från jobbet?" var den stora frågan igår, och senare blev det "Ska jag lyckas ta mig till jobbet imorgon?". När jag åkte hem sken solen och allt verkade ganska lugnt, men sen kom verkligen stormen. Och under kvällen skakade mitt, ganska stabila, tegelhus i flera timmar medan vinden ven utanför. Jag var glad att jag fick vara inne, att jag hade min familj hos mig och att jag inte behövde oroa mig för någon. Och jag kom ganska osökt att tänka på en bok som jag läste flera gånger när jag var barn; Ivan Southalls När orkanen kom. Boken kom ut redan 1981, så den har några år på nacken vid det här laget.

När orkanen kom handlar om en grupp barn som stannar kvar i sin lilla Australiensiska by i bergen när resten av invånarna ger sig av mot en stad en bit bort för den årliga marknaden. Barnen har bestämt sig för att tillsammans med sin lärare utforska en grotta där det sägs finnas fantastiska målningar, men när de befinner sig där drar en fruktansvärd orkan in över bergen. När stormen bedarrat och de kan återvända till byn, medtagna och skadade, inser de att mycket är förstört, strömmen är borta och byn är helt avskärmad från omvärlden på grund av ras och jordskred. Nu börjar en ny utmaning för barnen, att försöka överleva på egen hand. Jag minns att jag tyckte boken var otroligt spännande och några scener har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Som till exempel när barnen tvingas tvätta sig i läsk, eftersom det inte finns tillräckligt med vatten. Eller när en av pojkarna hittar en massa kött hos slaktaren och vill överaska de andra med att göra korv. Problemet är bara att köttet är skämt och korven blir oätlig, men pojken saknar luktsinne och märker det inte. Eller när barenen hittar lärarens manuskript som hon jobbat med i åratal, regnskadat och utpritt över hela byn, och hur hon hindrar dem från att försöka rädda det eftersom det ändå bara var skräp. På vissa sätt känns boken säkert daterad, men robinsonader - för det får väl anses som en sådan - är ju ändå spännande. Den psykologiska aspekten, vad händer egentligen med oss när vi blir utelämnade till ett fåtal andra människor, är intressant och alltid aktuellt.

Tyvärr har jag inte boken på något av mina bibliotek, men den finns kvar på några skolor här i kommunen. Passa på och läs den nu, innan nästa storm drar in!

Lyckokakan

Lyckokakan skriven av Kerstin Lundberg-Hahn handlar om Oscar, en helt vanlig kille som har lite ovanliga – och pinsamma!!! – föräldrar.

Oscars pappa gillar att sjunga opera (!) både nu och då. T ex gör han det när han har hämtat Oscar i skolan och går i trapphuset mitt bland alla elever. Oscars mamma gillar att dansa. Det går väl an om hon inte också måste göra det på Oscars skoldisco!

Oscar skäms för sina föräldrar och önskar att de vore lite mer vanliga, som andra föräldrar.

En dag blir Oscar bjuden på en Lyckokaka. Ni vet en sådan där kaka med en liten lapp i mitten, på lappen brukar det stå ett visdomsord eller en tänkvärd mening. På Oscars lapp står det: ”Uttala din önskan så blir den sann”. Nu har Oscar chansen, han ska önska sig lite mer vanliga föräldrar! Önskningen slår in men det blir inte riktigt som Oscar tänkt sig...

Lyckokakan är en underbar bok som handlar om att göra bort sig och vara pinsam, om vänskap och om kärlek.

Läs Lyckokakan och läs den helst högt för barn i 9-10-årsåldern! Boken passar bra att läsa i adventstid eftersom det är den tiden i boken.

Och The Uggla goes to...

Lästävlingen mellan Lackalänga och Ljungen är avslutat och efter att ha ägnat gårdagen åt att räkna till framlänges och baklänges, omvandla minuter till timmar, timmar till minuter och dela med antalet elever på de olika skolorna för att få fram ett skolsnitt så kunde till slut skönja en vinnare. Idag var det dags att samla alla elever, först på Ljungen och sedan på Lackalänga, för att avslöja årets vinnare. Priset är ju i först hand äran, men även ett vandringspris som står på den vinnande skolan till nästa lästävling.

Och för tredje året i rad vann Lackalängskolan. Stort grattis!

Barnens romanpris igen.

I somras skrev jag om Barnens Romanpris och de nominerade böckerna. HÄR kan du läsa det inlägget.

Nu är bokdiskussionerna i full gång och i morgon den 23 oktober diskuterar juryn om den femte och sista boken. Du kan lyssna till alla programmen via deras  webbplats HÄR.

Den 30 oktober kommer det att avslöjas vilken bok som ungdomarna anser vara den bästa. Det kan inte vara en lätt uppgift att kora en vinnare bland fem så bra böcker och dessutom från vitt skilda genrer.
Det är  precis som att tävla i musik, berättande eller poetry slam, det går inte men vi gör det ändå.

Dubbelgångare

Chap lever utanför samhället. Han är på rymmen från de sociala myndigheterna som velat ta hand om honom sedan hans morfar försvann för flera år sedan. Chap vill bara hitta sin morfar och bo med honom igen.

En dag får Chap se en bild av den försvunne Cassiel Roadnight. Chap ser att de är oerhört lika varandra, det är som att titta på en bild av sig själv. Chap bestämmer sig för att ta Cassiels plats och äntligen få tillhöra en familj – det som han har saknat hela livet.

Cassiels familj blir överlyckliga när Chap/Cassiel återvänder, de tar emot honom med öppna armar. Deras försvunne son och bror är äntligen tillbaka igen! Men det är inte helt lätt för Chap att smälta in i en familj han aldrig har tillhört och ganska snart inser han också att Cassiel försvann under mystiska omständigheter. Är det någon bland kompisarna eller i familjen som ville Cassiel illa och som kanske inte alls gillar att han är tillbaka igen?

Dubbelgångare av Jenny Valentine är oerhört spännande och fantastiskt bra in i det sista. Vändningen som kommer på slutet är både oväntad och genialisk. Detta är en av de bästa ungdomsböckerna jag läst i år. Kanske mitt bästa julklappstips för julen 2013. Passar både killar och tjejer i åldern 12-17.

Telefon = bok, bok = underbar

Jag vet att jag inte direkt är först med det senaste, men nu har jag i alla fall läst en bok i sin helhet på min telefon. Har gjort något försök tidigare, men gett upp efter bara 40 sidor eller så, irriterad över att jag inte hade överblick över bokens omfång, eller kunde se hur långt jag kommit, att jag tvangs bläddra flera gånger för varje sida. Men om det berodde på att boken i sig inte passade mig eller inte passade att läsa i det formatet låter jag vara osagt. Hur som helst. Nu har jag läst en annan bok, Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet, och det gick alldelels utmärkt på telefonen. Kanske krävs det en sån bladvändare, en bok som man liksom bara glider genom, för att det ska funka för mig. Igår ägnade jag en drygt timslång promenad med min dotter sovande i vagnen åt att läsa. Jag har inte den blekaste aning om var jag gick någonstans, blicken var klistrad i telefonen hela tiden, och det trista vädret och oispirerande uppgiften (jag har gått mååånga, lååånga promenader med det barnet för att hon ska sova...) försvann när jag sjönk in i berättelsen om Jens och Hanna.

Hanna ska börja sista terminen på gymnasiet och sen väntar Paris, Paris!!!, tillsammans med kompisen Märta. En av de sista dagarna på lovet sitter de på ett uteställe och pratar, planerar och tränar inför resan. Tränar på att drick vin, till exempel. Och i baren träffar hon Jens. Och en stund senare träffas de i toakön. Och sen på tunnelbanan hem. Och plötsligt står Hanna i Jens hall, ligger i hans säng och hennes linne ligger slängt över sänglampan och Hanna undrar vad som hände. Det gör Jens också. För det är bara timmar sedan hans sambo, före detta sambo, flyttade ut och tog halva möblemanget med sig. Bara timmar sedan han blev varannanveckasförälder till Rut. Och det första han gör är att gå på krogen och ragga upp en tjej. Hur tänkte han? Det hade inte behövt bli så mycket mer med det. För Ruts mamma ringer och han måste rusa dit med astmaspray och lämna Hanna i sin säng, och Hanna går hem utan att lämna sitt nummer. Men när terminen börjar några dagar senare börjar Jens ett nytt jobb, som asistent till en gymnasieelev. En som heter Oskar och visar sig gå i samma klass som Hanna. Och plötsligt ska de tillbringa 8 timmar varje dag i samma rum. Pirr, och tvivel, och tvekan, och spänning, och ja?, och Ja, och JA!, och nja...

Behöver jag säga att jag gillart. Mycket!

Lundströms bokradio

Jag brukar lyssna till "Lundströms bokradio", ett radioprogram i Sveriges radio P1.
För en dryg vecka sedan handlade en del av programmet om Johan Hjelte 13 år och vad han ska läsa för något. Johan hör till de lyckligt lottade med en farmor som läser högt för honom och en mamma (bibliotekarie) som tipsar om ett och annat. Ändå ville de ha tips på vad Johan och hans gelikar ska välja för böcker.

Han får tips av författaren Mårten Sandén och litteraturkritikern Lotta Olsson. HÄR är deras boktips. Du kan lyssna till deras samtal HÄR. och då även höra Mårten och Johan sjunga och spela gitarr tillsammans.
Radioprogrammet inleds med en presentation av årets nobelpristagare i litteratur, Alice Munro. Vill du hoppa över den inledningen ska du spola dig 4 min in i programmet.
Direkt efter inslaget med Johan kommer ett reportage om läkande läsning. Det är ett inslag om  Hanaa al-Ramli, barnrättskämpe från Jordanien som under några år startat 25 bibliotek i olika flyktingläger i Mellanöstern. Vilka böcker vill barnen som lever i flykt läsa?
 I inslaget intervjuas även  psykologen Mikael Lundgren, som jobbar med sagor som terapeutisk metod.

Mysig bokhandel

I förra veckan var jag och vandrade i London. En tur in i en bokhandel hann jag också med. Jag har mött det här på fler håll ute i Europa. En bokhandel att trivas i. Med fik och massor av lockande exponeringar. Än en gång undrar jag varför ingen bokhandel i Sverige (mig veterligen) gör en liknande satsning.
Jag kom verkligen i stämning och förutom en latte blev det en hel hög med böcker till biblioteket. Mitt enda inköp i London, kanske lite nördigt men det är som det är. 
.

Låt vargarna komma

Det är New York och året är 1987. Fjortonåriga Junes älskade morbror, den berömde konstnären Finn Weiss,  är döende i aids. June är förkrossad, Finn är den enda riktiga vän hon har och den enda som förstår henne på riktigt.

När Finn är död får June kontakt med Toby, Finns pojkvän. June avskyr Toby, det var ju han som smittade Finn. Och nu är han kvar – levande.

Men som så många gånger i livet är saker och ting inte som man tror att det är. Toby och June börjar träffas, prata och lära känna varandra. June lär sig mycket om Finn, om sig själv och om Livet tack vare Toby.

Låt vargarna komma är en magisk berättelse om vänskap, kärlek och om livet självt. Boken är för den erfarne ungdomsläsaren och för oss vuxna. Det är Carol Rifka Brunt som skrivit och detta är hennes debutroman!

Parkour!

Vill du läsa om parkour? Och samtidigt få läsa en bra och lättläst berättelse om Isak som spanar in snygga Ada men också är utsatt för mobbaren Danne. Läs då Kalle Guettlers nya bok Parkour!

Boken passar både för mellanstadiets och högstadiets läsare.

Barnhemmet

Jag vill tipsa om Cecilia Lidbecks senaste bok Barnhemmet. Förra veckan sträckläste jag den och tyckte att den var fantastiskt bra. Här kan ni läsa min recension av boken på bloggen Bokfreak.

När en jobbar som skolbibliotekarie så får en ofta förfrågningar av lärare om bra högläsningsböcker. Som jag även skriver i recensionen vill jag verkligen tipsa om att Barnhemmet skulle fungera mycket bra som högläsningsbok (i klasseran 5-7 ungefär). Den är så spännande, sorglig och skulle fungera bra som diskussionsunderlag. Den tar upp problematik kring orättvisor i samhället och beskriver fångande hur personer med makt kan se sig ha rätten att utnyttja/behandla andra personer illa eller tjäna pengar på dem.

Läsambassadör: Johanna Lindbäck

Som efterträdare på Läsambassadörsposten hittar vi nu Johanna Lindbäck, författare till ungdomsböcker som En liten chock,  Min typ brorsa, Som om jag frågat och (tillsammans med Lisa Bjärbo) Vi måste sluta ses på det här sättet. Bland annat. Hon har också nyss kommit ut med mellanåldersboken Lite ihop som Christina skrev om HÄR. Johanna Lindbäck är till vardags gymnasielärare i svenska och engelska, har rötterna i Luleå och bloggar på Bokhora.se.
Man kan läsa i Johannas blogg om hur det gick till att bli vald till Läsamabssadör och så kan man läsa på Bolla om vad Johanna föreslår som ett sätt att komma tillrätta med problemet att allt färre killar vill läsa böcker.

Men, vad är egentligen Läsambassadören för någon? Jo, det är en väletablerad författare eller illustratör som under en tvåprsperiod arbetar med att främja läslust bland barn och unga. Det handlar om att i olika sammanhang och i olika forum prata om vikten av litteratur och läsning, att besöka mässor och konferenser och driva på debatten om läsning. Det låter som ett otroligt roligt jobb, tycker jag. Synd att jag inte skrivit en hel bokhylla med fantastiska barn- och ungdsmböcker...