tisdag 29 oktober 2013

När orkanen kom

Det har varit ett spännande dygn här i sydsverige. "Ska jag komma hem från jobbet?" var den stora frågan igår, och senare blev det "Ska jag lyckas ta mig till jobbet imorgon?". När jag åkte hem sken solen och allt verkade ganska lugnt, men sen kom verkligen stormen. Och under kvällen skakade mitt, ganska stabila, tegelhus i flera timmar medan vinden ven utanför. Jag var glad att jag fick vara inne, att jag hade min familj hos mig och att jag inte behövde oroa mig för någon. Och jag kom ganska osökt att tänka på en bok som jag läste flera gånger när jag var barn; Ivan Southalls När orkanen kom. Boken kom ut redan 1981, så den har några år på nacken vid det här laget.

När orkanen kom handlar om en grupp barn som stannar kvar i sin lilla Australiensiska by i bergen när resten av invånarna ger sig av mot en stad en bit bort för den årliga marknaden. Barnen har bestämt sig för att tillsammans med sin lärare utforska en grotta där det sägs finnas fantastiska målningar, men när de befinner sig där drar en fruktansvärd orkan in över bergen. När stormen bedarrat och de kan återvända till byn, medtagna och skadade, inser de att mycket är förstört, strömmen är borta och byn är helt avskärmad från omvärlden på grund av ras och jordskred. Nu börjar en ny utmaning för barnen, att försöka överleva på egen hand. Jag minns att jag tyckte boken var otroligt spännande och några scener har verkligen etsat sig fast i mitt minne. Som till exempel när barnen tvingas tvätta sig i läsk, eftersom det inte finns tillräckligt med vatten. Eller när en av pojkarna hittar en massa kött hos slaktaren och vill överaska de andra med att göra korv. Problemet är bara att köttet är skämt och korven blir oätlig, men pojken saknar luktsinne och märker det inte. Eller när barenen hittar lärarens manuskript som hon jobbat med i åratal, regnskadat och utpritt över hela byn, och hur hon hindrar dem från att försöka rädda det eftersom det ändå bara var skräp. På vissa sätt känns boken säkert daterad, men robinsonader - för det får väl anses som en sådan - är ju ändå spännande. Den psykologiska aspekten, vad händer egentligen med oss när vi blir utelämnade till ett fåtal andra människor, är intressant och alltid aktuellt.

Tyvärr har jag inte boken på något av mina bibliotek, men den finns kvar på några skolor här i kommunen. Passa på och läs den nu, innan nästa storm drar in!

1 kommentar:

  1. På alla våra skolbibliotek finns Trueman, I orkanens spår. Om Joses upplevelser under orkanen Mitch i Honduras.

    SvaraRadera