Så mycket kärlek kan inte dö

Moni Nilsson hör till en av våra bästa författare av barn- och ungdomsböcker. Hon står alltid på de ungas sida och allt känns så äkta i hennes berättelser.
Det är inget undantag i hennes senaste bok Så mycket kärlek kan inte dö. Det är Lea, 10 år, som vi kommer närmast men många andra personer känns som verkliga levande personer.
Leas mamma har haft cancer under många år, så är hon frisk en period men så dyker cancern upp på ett nytt
ställe i kroppen. Det är en öppen familj och sjukdomen sopas absolut inte under mattan.
Tyvärr kommer hennes mamma snart att dö, kroppen orkar inte med fler behandlingar och ingen medicin finns som kan få bukt med de senaste tumörerna. Lea har inte förstått/velat ta in detta faktum när berättelsen börjar.
Noa hennes allra första och bästa kompis har fått titta på cancergalan, där Leas mamma framträtt  och säger rent ut till Lea DIN MAMMA SKA SNART DÖ. Lea reagerar med ilska och slår allt vad hon orkar. Efter den dagen skyddar sig Lea med ett argt skal och vägrar att ens titta på Noa. I alla fall när Noa märker det. Lea slutar på fotbollen eftersom tränaren kräver att hon ska passa även till Noa.
Hemma är hon också ilsken mot alla fast oftast inte mot sin mamma.
Här har boken sin stora styrka, det är inte bara sorgsna familjemedlemmar och djupa samtal. Det finns en vardag med gnissel, syskonbråk, trytande tålamod, killar som frågar chans och brorsan Lucas musik och kompisar.
Med ett vardagsliv som kuliss blir mamman allt sjukare, vistas periodvis på sjukhus, får rullstol och har till slut sjukvården hemma i vardagsrummet. En dag när alla i familjen gett henne tillåtelse att gå dör mamman. Mamma har regisserat hela sin begravning från val av musik till maten som ska bjudas på. Men Lea och Lucas dekorerar kistan med teckningar som de själva bestämmer över.

Varje kapitel är illustrerade med passande tuschteckningar av Jonna Hellgren. De stödjer handlingen fint och ger liv till vissa scener i berättelsen.

Jag började läsa boken strax innan midnatt och trots att timmen var sen kunde jag inte släppa den utan läste, grät och blev varm om hjärtat om vartannat tills boken var utläst.
Precis som det står på baksidan är det här en sorgebok men även en tröstebok. Jag tror det är det bästa jag läst om en förälder som dör.

 

Att synas på bokmässan

Det gäller att vara välplanerad och veta vart en ska ställa sina steg på bokmässan i Göteborg. Annars blir det lätt ett planlöst irrande utan något egentligt mål.
Att vara utställare på mässan är att möta stora utmaningar. Konkurrensen mellan montrarna och programpunkterna är stor och hur göra för att locka till sig åhörare och presumtiva köpare? Högtalare och mikrofoner konkurrerar om ljudutrymmet.

Och bli inte förvånad om du möter monster som försöker ge dig en folder, montrar med glitter och glamour, signerande författare i tomteluva eller iklädd pyjamas. Du kan mötas av personer utklädda till djur och mycket mer.
I ett förlags monter tronade hästen Sigge i egen hög person, nåja inte livs levande men mycket verklighetstrogen. Läshunden var alldeles på riktigt men krävde en skyddande matte och mycket klapp för att orka med alla ben som passerade eller stannade till.

Jovisst allt detta lockar kanske en del för stunden men när jag försökte bana min väg mellan programpunkterna tänkte jag att till slut är det ändå det seriösa samtalet och den goda berättelsen som vinner. Jag ska göra några nedslag bland det som gjorde störst intryck på mig.




Filmkunnighet i en digital era hette ett av seminarierna med Linda Sternö och Ruben Östlund, moderator Ylva Karlsson. De propagerade för att skolan måste ge elever möjligheter att lära sig läsa och tolka bilder. Låt eleverna filma och fotografera och använd deras bilder som utgångspunkt i undervisningen. Låt kameran vara ett undersökande redskap i skolarbetet. De visade på ett utmärkt arbetsmaterial framtaget på Akademin Valand i deras barnfilmskola, Kamerans ABC som går att ladda ner HÄR.

Att lyssna till ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson var magiskt men svårt att återge. En av hennes böcker finns nu översatt till svenska Brun flicka drömmer.

Senare på dagen lyssnade jag till Sara Kadefors, Moni Nilsson och Christina Herrström som tillsammans med moderatorn Jessica Schiefauer talade under rubriken Att ta hand om sina vuxna. De har alla skrivit om ungdomar som omges av vuxna som inte mäktar med att vara vuxna utan rollerna är så gott som omvända. Vad händer då i en ung människas liv? Hur ska de navigera vidare i sin utveckling? Läs deras böcker i trilogin om Billie, Så mycket kärlek kan inte dö och Tionde våningen.

På lärarscenen talade Åsa Larsson som är en av de journalister som drog igång Viralgranskaren. De vill förmedla hur vi ska kunna genomskåda bluffen på ett källkritiskt sätt. De har identifierat olika grupper som är ute efter att föra oss bakom ljuset mer eller mindre medvetet. Nämligen satiriker, bedragare, politiska provokatörer och trollfabrikörer som både vill vilseleda och tjäna pengar.
Hur undviker du att bli en i mängden av "klickboskap". Lilla Viralgranskaren har gett ut en utmärkt lärarhandledning.

Ida Östensson och Thor Rutgersson förde ett intressant samtal utifrån sin bok Allt vi inte talar om som vill utmana killar att tänka annorlunda i sina roller. De anordnar killmiddagar, har en poddcast, har tagit fram ett spel och är ute och föreläser i många olika sammanhang. Lärarhandledningen och boken är ett måste att använda från åk 8 och uppåt.

Jag skulle kunna hålla på i oändlighet men väljer att sluta med slutet i PAX-serien. Den tionde boken Draugen har just kommit ut och Agnes, från Agnes bokblogg intervjuade Ingela Korsell och Henrik Jonsson. En ny sak jag lärde mig om PAX-böckerna är att Henriks bildserier mycket väl kan användas till att bygga upp en förförståelse för berättelsen. En sorts bildpromenad.

Sorgligt lyckligt avsked

Jag har följt Semlan och Gordon genom alla böckerna och har nu läst den allra sista, Meningen med ett (mitt) liv. Semlan har blivit äldre och (kanske) klokare, men jag gillar henne fortfarande lika mycket. I de tidigare böckerna var det mer om Gordon, men i den här sista boken spelar han en mindre roll. Semlans familjer växer och hennes värld växer när hon hittar Planeten, ett ungdomshus där hon för första gången känner att de vuxna inte dömmer. (Väldigt många likheter med Palatset som var öppet några månader 2011-2012.) Och här hittar hon Marcus, som spelar gitarr, och tillsammans med några andra startar de bandet Slosh. Semlan är visserligen inte speciellt musikalisk, men hon skriver texterna som de andra skriver musik till. Det är mycket som är komplicerat i Semlans liv. Mamma som väntar tvillingar med JJ och pappa som bara har Lotta i huvudet, och deras ständiga tjat om att hon borde skärpa till sig, ändra sin attityd, anstränga sig mer, Gordon som hon är arg på och all meningslöshet i världen. För mitt i all vardag så finns fortfarande Semlans funderingar på vad allt egentligen går ut på.

Det är svårt att skriva om Semlan utan att krångla in sig i alltför många och långa resonemang, för det är mycket i Semlans huvud som avhandlas, så jag uppmanar bara alla som inte läst böckerna att göra det. Och börja gärna från början. Jag kommer verkligen att sakna Semlan, känner jag. Såhär svarar Moni Nilsson på frågan varför det inte blir fler böcker om Semlan och Gordon:
"Jo, helt enkelt för att Semlan och Gordon ville bli lämnade ifred.
Tänk er själva, att ha en författare efter sig hela tiden. Värsta mardrömmen ju! Särskilt när man är så där tretton år. Nästan fjorton. Det är inte alltid man vill dela med sig då. Vissa saker vill man faktiskt behålla för sig själv.
Och bara få vara."
Jaja, det är bara att acceptera. Även om det är stora saker som händer och attSemlan inte är helt förtjust i allt så känns det som att vi lämnar Semlan på väg uppåt. Det känns bra!

Korsbackaboktips "Hoppet"

Här kommer ett boktips från en tjej som går i 7:an på Korsbackaskolan.

Vilken bok bill du tipsa om?

Hoppet av Moni Nilsson

Varför är just denna bok så bra?

Det är den bästa boken jag läst. Den handlar om två bröder som måste fly från sitt land till Sverige utan sina föräldrar. Dom får följa med en annan familj på denna flykt och det är spännande, sorligt och så himla bra!

Nya härliga lättlästa serier

Som Sofia skrev om i förra inlägget så är höstterminen nu i full gång. Det är härligt att biblioteket fylls av skolelever igen och att böckerna på hyllorna lånas ut för fullt!

Under sommaren har det kommit många nya böcker och jag har precis läst fyra nya lättlästa böcker från nya serier. Alla böckerna är illustrerade med fina färgglada bilder.

Detta är böcker för dig som går på lågstadiet!

Böckerna jag läst är:
Spökjakt (serien Hemliga fyran)
Glassmaskinen (serien Alma och Egon)
Änglar, kakor och tappade tänder (serien Äventyr i Paradiset)
Djuren flyttar in (serien Tiger Andersson)

Lägg till bildtext