Eddie och Elsa

Boken börjar med att Eddie vaknar försent av att mamma och pappa bråkar högljutt. Det är höstterminens första dag och Eddie, som börjar sexan, lyckas komma för sent. I skolan har han fått en ny assistent, Ulla, och Eddie och Ulla blir osams direkt. Så osams så att Eddie blir utkörd ur klassrummet redan första lektionen. En riktigt dålig start på det nya läsåret!

Eller så börjar boken med att Elsa vaknar upp i en ny lägenhet med flyttkartonger runt omkring sig. Elsa och hennes mamma har precis flyttat till en ny stad och Elsa ska börja sexan i en ny klass. Hon saknar redan sin gamla klass, sina gamla kompisar och till och med sin gamla fröken. Det är sommarlovets sista dag och Elsa går ut på stan och kollar efter en tröja i ett köpcentrum. Plötsligt dyker det upp några killar bakom henne, innan hon hinner reagera har de snott hennes nästan helt nya iPhone!

Thomas Hallings nya bok innehåller två historier, en från varje håll i boken. Den ena historien har Eddie som huvudperson och i den andra historien är Elsa huvudpersonen. Eddie och Elsa träffar på varandra väldigt snart i boken och de två olika berättelserna vävs ihop på ett smart sätt.

Boken heter Eddie 12 och hon som heter Elsa eller om man läser den från andra hållet Elsa 12 och han som heter Eddie.

En bra och spännande bok som passar pojkar och flickor på mellanstadiet!

Bibliotekarier nördar ner sig

Jag har en bokcirkel tillsammans med ett gäng som jag pluggade med i Lund. Vi har hängt ihop i åtta år nu och träffas ungefär en gång i månaden. Med ojämna mellanrum ger vi oss av på övernattningsbokcirkel i en sommarstuga i Göingeskogarna och pratar om böcker, livet, virkning/stickning och mat. På ett ungefär. Och så läser, lever, virkar/stickar och äter vi en massa. I helgen var det dags igen. Mycket mycket fint! Och när vi la upp vårt tidsfördriv på bordet visade det sig vara en salig blandning. Det finns ingen mall för vad bibliotekarier ska läsa, helt enkelt. Härligt!

Nödsignal från horisonten

Äntligen kom den, Lennart Lordis andra loggbok med undertiteln Nödsignal från horisonten. Det är Tove Berggren som skapat texten och Marcus Olsson de lite skissartade illustrationerna.
   Lennart, som kallas Lordi, är en kille i mellanstadieåldern. Han beskriver sig själv som hård utanpå men mjuk inuti. Favoritfärgen är rosa. Lordi får faktiskt sin andra loggbok skickad till sig ända från Kenya. I den skriver han ner saker han funderar kring och är med om. Här finns mycket humor och det är perfekta böcker att sätta i händerna på de som gillar Kinneys böcker om Greg eller böckerna om Sune och Bert.

Bokkafé på Korsbacka

Gillar du att läsa och pratat om böcker? Gillar du att fika?

Då måste du komma till Korsbackasskolans bibliotek på Bokkafé måndagen den 8 april, det börjar kl 16 (vi håller kanske på en timme).  Bokkafét är öppet för alla som är mellan 13-15 år.

Skolbibliotekarien Karin och ungdomsbibliotekarien Jens från Löddeköpinge bibliotek bjuder på fika och håller i boksamtalet.


Temat är:  kärlek, spänning och serier !

Alla som deltar får även en bok!

 

Högläsningen

Min 1-åriga dotter älskar när vi läser för henne. Hon kommer ofta krypande och vill sitta i knät och sen pekar hon uppfordrande på någon av böckerna som ligger i närheten. (Det ligger nästan alltid böcker i närheten - så fort vi plockat undan så liksom exploderar lådan med leksaker och böcker igen...) Det är inte alltid hon har tålamod att höra hela boken, men hon verkar i alla fall gilla själva konceptet högläsning. Det gläder såklart den här bibliotekarien. Jag hoppas innerligt att hon ska fortsätta gilla böckerna, läsningen, stunderna i knät och att vi fortsätter läsa tillsammans i många år. I så fall kommer vi tillhöra en minoritet av befolkningen. Enligt den HÄR krönikan så har högläsandet minskat drastiskt de senaste åren och i samma takt har läsförståelsen blivit allt sämre.

Hemma läser vi Sami somnar av Maria Nilsson Thore, Skogens djur av Julia Donaldson, Äntligen mat! av Camilla Lundsten, och här på jobbet sitter jag med Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers. Stor skillnad och ändå hänger de ihop. Chambers är nämligen en av de största förespråkarna av högläsning och någonstans måste man ju börja. Vänja barnet vid skriven text, även om det är lika delar berättande och läsning i början. Lära barnet mönster, både kulturella, textuella och emotionella. Väcka nyfikenhet. Ge barnet ett större ordförråd, vidare kontext och fler referenser som hen sen kan relatera nya texter och upplevelser till. Boken vänder sig till alla som på något sätt har med barn och böcker att göra, lärare, bibliotekairer, föräldrar, fritidspedagoger och jag tycker verkligen att många fler borde läsa den och inspireras till både högläsning och samtal om böcker och läsning.


En högläsningsstund är något av det bästa du kan ge ditt barn eller dina elever.

Nya böcker

I dag när jag kom till Dösjebroskolans bibliotek så möttes jag av två stora lådor med helt nya böcker.

Det är en sån härlig känsla att packa upp helt nybeställda böcker och jag blir glad av bara tanken på Alla de elever som har längtat och väntat på dessa böcker!

Nu är det bara för mig att sätta igång att läsa och sen bokprata på skolorna och recensera här på bloggen!

 

 

ALMA

Nu precis, för tio minuter sedan, tillkännagavs årets ALMA-prsitagare. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award och delas varje år ut till författare, illustratörer eller organisationer som arbetar literaturfrämjande. På ALMAs webbplats står att "verken ska hålla högsta konstnärliga kvalitet och präglas av den djupt humanistiska anda som förknippas med Astrid Lindgren.
Syftet med priset är att stärka och öka intresset för barn- och ungdomslitteratur i världen. Priset ska också stärka barns rättigheter på global nivå."
I år har den argentinska bilderboksskaparen ISOL fått priset. Tyvärr kan jag inte hitta en enda av hennes böcker översatta till svenska, men jag antar att priset och uppmärksamheten hon får i och med det även kommer innebära ökad spridning av hennes böcker världen över. Förhoppningsvis även till Sverige.

Läs mer om priset på ALMAs webbplats HÄR och titta gärna in på ISOLs webbplats HÄR. Bilderna i mitt inlägg är tagna därifrån.

På flykt

Jag håller med Karin om att boken Om det var krig i Norden är en mycket bra och tänkvärd bok.
Det finns fler böcker som kan komplettera i ämnet.



För de yngre läsarna eller snarare lyssnarna finns Den dagen av Viveka Sjögren.
Fågelfamiljen som tvingas ut ur sitt bo av svartvita flugsnappare och från den dagen är på flykt. Pappa var inte hemma just då och lillasyster skadades svårt. En ljusning anas på slutet då mamma berättar att det finns ettannatland som de ska flytta till. Bildkompositionen är fantastisk. Jag tror föresten att boken fungerar även för äldre läsare.



Titti Knutsson kom för ett par år sedan ut med Muren. Det är krig i en fiktiv värld. Peter och Sofia bor på olika sidor om muren. De har båda hört mycket negativt om det andra folket. Ungdomarna berättar i vartannat kapitel. Det finns en fortsättning som heter Kampen, där en revolution utspelas.

Det här året kom hon med boken Flyktingen. Amanda möter en flykting som rymt från ortens flyktingförläggning efter ett bråk. Han heter Timur. De kan inte tala med varandra men försöker ändå. Amanda bestämmer sig för att hjälpa honom. Först med kläder och mat men snart blir det nödvändigt med större insatser..Nu tar Amanda hjälp av vänner och deras kontakter. Tempot och spänningen trappas upp allt mer.

Om det var krig i Norden

Om det var krig i Norden är en liten med viktig bok, utformad som ett pass och bara drygt 60 sidor tjock.

Den korta meningen som är bokens titel sammanfattar dess handling. En berättelse om ett krigshärgat nutida Norden. Vi får följa en ung person boende i Sverige och den dagliga kampen för överlevnad, vidare hur denne tvingas fly till ett annat land och upplevelserna av att inte riktigt tillhöra det nya landet men inte heller Sverige.

Boken skrevs av den danska författaren Janne Teller redan 2001, som en reaktion på det rådande främlingsfientliga klimatet i Danmark. Sedan dess har Om det var krig i Norden blivit utgiven på flertalet språk och nu slutligen på svenska under 2012.

Janne Teller beskriver hur hon upplevde ett stort behov av att påminna människor om "...att alla är födda lika, och allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem”.

Om det var krig i Norden är (tyvärr) lika aktuell idag och jag gillar den verkligen. Jag tror att ett av det bästa sättet att belysa ojämlikhet och orättvisa på är att vända på perspektiv och roller, då plötsligt kan man se saker man tidigare varit blind inför. Detta är en bok som passar suveränt som högläsning i en klass för att sedan ha som diskussionsunderlag, men självklart även som en välskriven roman att fastna i.

Bokpoddar!

Den senaste tiden har det poppat upp nya bokpoddar som jag har börjat lyssna på. Den första jag hittade till var Bokhoras Bokpodd. Sedan började jag lyssna på Allt vi säger är sant med Lisa Bjärbo och Per Bengtsson och nu senast har jag hittat till alldeles nystartade Mellan Raderna, Rabén & Sjögrens bokpodd om ungdomsböcker.

Jag har lyssnat på de flesta avsnitt av dessa bokpoddar och det är mycket trevlig lyssning!

  Bokpodden med tjejerna från bloggen Bokhora har i varje avsnitt ett tema typ Julklappstips, Klassikerna och nu senast Deckardags. Ofta intervjuar de en gäst i samband med temat. De pratar även med folk på bokförlagen (förlagsserien) om hur de olika stegen i en bokutgivning går till. Ett avsnitt av bokpodden är ca 40 minuter.

 

 

Podden Allt vi säger är sant har ett liknande upplägg med ett tema i varje avsnitt. De har hittills gett ut tre avsnitt med Vampyrer, Kärlek och Boktitlar som tema. Lisa Bjärbo och Per Bengtsson tar avstamp i en ungdomsbok som de båda läst och som tar upp temats ämne, de diskuterar boken och hamnar då även i diskussioner om andra böcker. Hittills har de också haft med en gäst i varje avsnitt. Ett avsnitt av Allt vi säger är sant är ca 25 minuter långt.

I förra veckan kom så Rabén & Sjögren ut med sin bokpodd Mellan Raderna där hela det första avsnittet på 50 minuter viktes för boken Berättelser från Engelsfors. Hela gänget bakom den nya serieboken var med i programmet som leddes av Johanna Koljonen.  På denna bokpodd kan vi förvänta oss att få höra flera avsnitt om ungdomsböcker utgivna av Rabén & Sjögren.

 

 

Att lyssna på bokpoddar är ett härligt sätt att få höra mer om böcker man läst eller inte läst. Bara att ladda ner och lyssna på när du själv önskar!

 

Akvareller om Edward Tulanes fantastiska resa

Som Christina precis skrev så har alla elever som går i klass 4 i Kävlinge kommun varit och sett teatern som är baserad på boken om Edward Tulanes fantastiska resa. Boken är skriven av Kate di Camillo.

Klasserna har förberett sig på olika vis före teaterpjäsen, i klass 4 på Annelundskolan har läraren läst högt och medan eleverna lyssnade fick de måla/illustrera en händelse som de fastnat för. Målningarna har gjorts i akvarell, många är oerhört fina. Jag har tagit kort på några av dem som jag visar här. Jag hoppas att alla målningar kommer att ställas ut någonstans så att fler har möjlighet att se dem, de är mycket vackra och tänkvärda.

Man kan identifiera tre saker eller händelser som många barn har valt att illustrera; det är kaninen Edward själv i olika situationer, båten Edward åker med (och trillar av ifrån) och Edwards vackra fickur i guld.

Edward Tulanes fantastiska resa

I veckan har kommunens alla fjärdeklassare varit på teater. Det är Thales Teater som har gästat kommunen med sin föreställning om Edward Tulane.
Pjäsen bygger på en bok med samma namn, Edward Tulanes fantastiska resa, skriven av DiCamillo.
Alla klasser har haft möjlighet att förbereda sig innan besöket. Det är en underbar bok att högläsa och det finns oändligt att diskutera kring. Edwards livsresa innehåller mycket som vi alla kan känna igen oss i även om DiCamillo tar ut svängarna rejält.



Vi skolbibliotekarier gjorde en lärarhandledning som lärare fick till sin hjälp i arbetet med boken.
Jag har skrivit om både boken och föreställningen här tidigare.

Stillsam tonårsångest

Jag håller på att förbereda ett bokprojekt i en av sexorna på Ljungenskolan. Under val och kval har jag valt ut böcker som eleverna ska läsa, diskutera, fundera över och jobba med på olika sätt. En av böckerna jag först tänkte ta med var Sofia Nordins Natthimmel.

Natthimmel är en väldigt stillsam, eftertänksam bok som handlar om Tilda. Tilda är en stillsam, eftertänksam person, som mest av allt tänker på hur andra uppfattar henne. Hon vågar knappt säga något, för hellre att ingen märker att hon överhuvudtaget finns än att de tycker att hon är dum, pinsam eller störig. Så länge Tidla hade sin kompis Adina gick det ganska bra. Med Adina behövde hon aldrig tänka så mycket, hon bara var. Men efter att Adina flyttat och bytt skola vet Tilda inte längre hur hon ska göra för att överleva. Tildas familj lever bakom stängda dörrar. Inget vet vad någon annan tycker, tänker, gör. Visst pratar de när de äter middag, om vanliga saker som läxor och sånt, men både Tilda och hennes syster har lärt sig svara vad föräldrarna vill höra. Allt är bra, inga problem, jag mår bra...

På vårterminen i åttan börjar Jesper i Tildas klass. Jesper verkar aldrig tycka det blir pinsamma tystnader vid lunchbordet, när Tilda sitter och svettas över att hon inte kan komma på en enda vettig sak att säga. Han verkar inte bry sig om alla oskrivna regler kring vem som får göra vad och med vem. Han blir aldrig nervös, osäker, orolig, när det är de enda känslor som Tilda förmår känna. När Jesper frågar om inte Tilda vill vara med i hans lajvgrupp tror hon först att han driver med henne, men sakta men säkert börjar hon våga tro på att han faktiskt vill umgås med henne, trots att hon är så himla knäpp. Och hon upptäcker att det faktiskt går att våga ibland, om man bara anstränger sig lite. Eller kanske inte anstränger sig alls.

Jag tycker verkligen att detta är en fantastisk bok, jag känner igen mitt tonårsjag i Tildas nojjor, men insåg ändå att den kanske inte var perfekt för att läsas och diksuteras i halvklass. Det finns mängder med saker att prata om, men det ska nog göras i en mindre grupp. Men den förtjänar att lånas och läsas betydligt mer än vad som är fallet nu.

Fyra skolbiotips

Här tipsar Film i Skolan om fyra bra filmer för skolbio i högstadiet :
http://www.sfi.se/sv/filmiskolan/Skolbiotips.

På Film i Skolans webbplats finns även mängder av tips på andra bra skolbiofilmer med lärarhandledningar. När man sökt upp en film, under en viss genre, får man tips om många andra filmer på samma tema. http://www.sfi.se/sv/filmiskolan

Rosas buss

I år är det 100 år sedan Rosa Barks föddes.
Rosa var den unga kvinna som i december 1955 vägrade att resa sig i bussen när hon var på väg hem från sitt arbete. Regeln var att svarta personer skulle resa sig och ge plats åt de vita, när de steg på.
Rosa satt lugnt kvar trots att busschauffören blev mer och mer ilsken. Trots att andra passagerare, svarta som vita, uppmanade henne att resa sig upp. Nej, hon satt lugnt kvar tills polisen kom och bar ut henne ur bussen. Några dagar senare blev hon släppt mot borgen. Den betalades bland annat av en ung pastor vid namn Martin Luther King.
Rosas sittstrejk var inledningen till en mer än ett år lång bojkott. Svarta människor vägrade ta bussen utan gick, åkte på lastbilsflak etc.
Det blev också startpunkten för den medborgarrättsrörelse som till slut kunde upphäva de orättvisa raslagarna i USA.
Alvina förlag ger ut berättelsen Rosas buss, skriven av Fabrizio Silei, till minne av Rosa Barks modiga gärning.

"I alla människors liv finns ögonblick som kan förändra allt."

Broken

Som en del av BUFF, Barn/Ungdomsfilmfestivalen i Malmö, anordnades igår Skolbiodagen. Det som var dagens största händelse, bland många andra var en visning av den lite mer än en timme långa filmen Broken, av Rufus Norris. "Rubriken var "Kan man visa vad som helst för barn?"

 I korthet handlar filmen om tre familjer , som bor grannar i en engelsk småstad. Huvudperson är elvaåriga Emelie, även kallad Skunk. Alla tre familjerna har gått igenom och går igenom svåra saker, som påverkar dem på olika sätt. Familjemedlemmar har dött eller försvunnit, någon i familjen har ett handikapp eller en sjukdom. Detta påverkar de olika familjerna på olka sätt.  Här finns en våldsam far, en familj som drar sig undan från omvärlden, pga sonens psykiska handikapp.  Gemensamt för dem alla är att de kämpar hårt.
Se trailern här nedan

Mitt i allt detta finns en obändig livsglädje och vilja att växa och utvecklas, som barnen besitter. I allt det hårda och våldet, finns också kärleken. Faderskärleken, den första kärleken, den omöjliga kärleken. Jag kan lova att inte ens det mest härdade kritikeröga var torrt då filmen gick mot sitt dramatiska slut.
Om filmen går att visa för barn? Ja, åtminstone från högstadieåldern-om man pratar om den efteråt.

Besynnerliga

Jacob växer upp med sin farfars märkliga, fantastiska och otäcka historier. Historier om ett barnhem med besynnerliga barn, barn med speciella gåvor och om monstren som jagar dem. I farfars historier är det ständigt sol och sommar på barnhemmet, alla är lyckliga i sitt undanskymda palats dit ingen ondska når och föreståndarinnan Peregrine tar hand om sina barn på bästa sätt. Men monstren lurar utanför och förföljer farfar Portman in på ålderns höst.

När Jacob är 16 år har han för länge sedan slutat tro på sin farfars historier. Han avfärdade dem som sagor och farfarn som lite tokig. Och nu blir farfar allt mer paraniod och förvirrad. En dag ringer han till Jacobs jobb och säger att monstren har hittat honom, att Jacob måste berätta var nyckeln till vapenskåpet finns så att han kan försvara sig. Jacob åker dit och finner sin farfar i skogsbrynet bakom huset, döende och med fruktansvärda sår runt kroppen. Farfars sista ord är som en gåta, en osammanhängade ramsa: "Åk till ön [...] Hitta fågeln. I loopen. På andra sidan den gamla mannens grav. Den tredje september 1940." Sen ser han, en bit in i skogen, en varelse, ett monster precis som farfar Portman hade sagt.

Jacob börjar inse att farfar inte bara berättade historier, att det kanske finns ett uns sanning i berättelserna. Men hans föräldrar tror att han håller på att förlora förståndet och skickar honom till en psykolog. På psykologens inrådan åker Jacob och hans pappa till den lilla ön utanför Wales för att leta reda på farfar Portmans barndomsparadis så att Jacon kan få "ett avslut". Medan pappan skådar fåglar tar sig Jacob ut ur den lilla byn, genom träsket och bort till barnhemmet som hukar mot vinden, förfallet och sönderbombat i kriget. I dimman och regnet ser det inte direkt ut som paradiset, men en annan verklighet döljer sig bakom det som Jacob först ser och sakta börjar Jacob förstå att tiden, livet så som han sett det kanske inte alltid följer en rak linje.

När Maria skrev om boktrailers tidigare i veckan så var jag tvungen att kolla upp om det fanns någon för Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det fanns det.

Det är en rukigt fascinerande historia. Jag hade svårt att släppa den. Annorlunda, spännande, och lite läskig ibland. Läs!



Nytt bibliotek!

Äntligen är vårt fina bibliotek klart!
   Skönadalsskolans bibliotek har fått en ansiktslyftning. Vi har disponerat om ytan och köpt in nya hyllor och bilderbokstråg.
   Jag visste att det skulle bli bra, men inte så här bra. Det känns fantastiskt roligt och många elever uttrycker spontant att de gillar sitt nygamla bibliotek.
   Bakom ligger många tankar och massor av slit. Det är inget man gör själv, vaktmästare, kanslist och slöjdlärare har jobbat hårt under många många timmar.
   Fotot visar vår samlingsplats där dynor och ryggdyna är tillverkade i textilslöjden.

Jag, En

Varje dag vaknar En upp i ett nytt hus, i en ny säng och i en ny kropp. Hen har varje dag nya föräldrar, eventuella syskon och husdjur, kompisar, skolor och kanske flickvänner/pojkvänner. En tar varje dag över en ny identitet och ett nytt liv men bara för en endaste dag, nästa dag vaknar hen upp i en ny tillvaro. En är van att leva sitt liv så här och allt flyter på tills hen en dag vaknar upp som Justin, en kille som har Rhiannon som flickvän. Efter den dagen blir inget sig likt för En blir kär, kär på riktigt i fantastiska Rhiannon.

Efter att aldrig ha avslöjat sin komplexa identitet för någon börjar nu En ta kontakt med Rhiannon även när hen har gått vidare till nya kroppar. Rhiannon förstår till en början absolut ingenting, hon tror att allt är ett stort skämt.

Jag, En är en mycket speciell historia som är skriven av David Levithan. Jag har inte läst något liknande sedan jag som tonåring läste Jersilds En levande själ. En levande själ handlar om en hjärna, levande med en egen identitet, som ligger i en glasburk. I Jag, En är En en identitet i olika kroppar - men -  vem är En egentligen? Har hen en egen identitet? Är En en tjej eller en kille? Detta är frågor som En själv börjar fundera över mycket sedan hen drabbas av den stora förälskelsen i Rhiannon.

En funderar också över hur mycket hen ska styra och förändra i de olika identiteternas liv. När En är Kelsea och inser att hon mår så dåligt att hon planerar ett självmord kan En inte göra annat än att söka hjälp åt henne. Hela tiden funderar En på om det är riktigt att styra i människornas liv, borde hen göra det mer eller mindre? Och vem är En egentligen som kan gå in och styra om i människors liv, är En Gud eller är En kanske självaste Djävulen?

Jag, En är en berättartekniskt skicklig och en mycket spännande bok som öppnar upp för frågor om livet och om identiteten. In i det sista överraskas man av handlingen. Jag, En är en bok jag aldrig kommer att glömma!

Här hittar ni boktrailern till boken!

Boktrailers

I morse bokpratade jag för en sjua. Jag visade då boktrailers till två av de böckerna jag pratade om. Det är bra att variera sig lite på bokpraten, speciellt på  högstadiet. Ibland har jag visat bokbloggar men nu visar jag alltså boktrailers. Det är en mycket bra förstärkning av bokens budskap och känsla med en boktrailer. Fler och fler böcker lanseras också med hjälp av boktrailers. En del trailers är bättre än andra, visst, men välj de som är riktigt bra som förstärkning till bokprat. På boktrailer.se finns en hel del trailers samlade.

Om du blir nyfiken på vilka jag visade i morse så var det den här och den här.
Båda dessa böcker lånades ut direkt!

 

Pixis bok

Pixi och hennes föräldrar är döda. De vandrar en skinande väg fram emot pärleporten och välkomnas med öppna armar av ängeln Elja. Allt är härligt, skönt, lagom varmt, mjukt. Helt enkelt fantastiskt. Men de har inte hunnit mycket mer än in genom porten förrän Pixi bleknar bort och dras iväg från mamma och pappa igen.

Återupplivad och med nytt fantastiskt utseende och onaturlig styrka lämnar Pixies morbror av henne på Skogsbingelskolan. Eller Monstersklolan som en del av klasskompisarna kallar den. Här går människokatterna Måns och Felicia som vi lär känna i Förvandlad, och djävulens dotter Hella och Amors son Love som är huvudpersoner i Jag är Love. Här finns spöket Jenny, vampyren Adam och en massa andra. Och det är inte bara eleverna som har speciella förmågor utan även lärarna.

Pixi har ingen lust att vara där. Hon har ingen lust att vara snygg, stark och speciell. Hon känner ingentng, utom ett tomt hål av längtan bort. Hon vill tillbaka till sina föräldrar, till himlen, till lugnet och allt det vita skimrande. Men någon håller emot. Någon säger att det inte går. Någon som hon så väl känner igen, men ändå inte.

Jag gillar Mårten Melins böcker. De må vara osannolika, men han tar sina karaktärer på allvar. Han låter barnen och tonåringarna komma till tals och bestämma själva. De tar kanske inte alltid beslut som man förväntar sig eller ens skulle vilja, men det känns som att de gör som de själva vill. Inte som någon annan vill. Det är roligt att läsa böckerna om Skogsbingelskolan, för även om de hänger ihop behöver man inte ha läst de tidigare för att förstå. I de olika böckerna får man olika pusselbitar till de karaktärer som figurerar i bakgrunden och tillsammans blir bilden tydligare, men i vilken ordning man får bitarna har ingen större betydelse.

Boken på duken

Under denna vecka mellan den 11 -16 mars så pågår Barn- och ungdomsfilmfestivalen BUFF i Malmö.

Genom länken nedan kan du ta del av årets program:

BUFF PROGRAM 2013 

 

På torsdag (den 14 mars) håller BUFF I Svenska Filminstitutetsskolbiodag och den ska jag besöka.

Så här står det bla på Svenska Filminstitutets hemsida om temat och målet med denna skolbiodag:

 

”Hur kan film i skolan - förutom att vara en stark upplevelse både konstnärligt och emotionellt - främja inlärningen av läs-, skriv- och språkfärdigheter? Det och mycket mer ska diskuteras på årets Skolbiodag på Buff. Temat är Boken på duken och hela dagen kommer att gå i läsfrämjandets tecken"
 

Jag tycker det låter spännande och lärorikt, jag har tidigare arbetat med pedagogiska projekt där vi använt oss av böcker och film, vilka har blivit mycket lyckade. Jag känner på mig att jag kommer återvända till biblioteket fullproppad av inspiration och med idéer till nya läsfrämjande projekt!

Bokstressen

Många tror att bibliotekarier ägnar all sin tid åt att läsa böcker, och möjligtvis även låna ut dem. Åh, vad jag önskar att det vore sant just nu. Jag har sånt sug efter att läsa. Bara sjunka ner i min fåtölj hemma och suga i mig böcker. Det har kommit så himla mycket spännande medan jag var föräldraledig och tiden nu räcker bara inte till att läsa ikapp. Jag har en hög i bokhyllan som jag lånat hem från jobbet och den tyckas bara öka i omfång efter hand som fler och fler böcker pockar på uppmärksamhet. De står där på hyllan och ropar, gnäller, viskar: LÄS MIG, läs mig, l ä s m i g!
Jag vet att man inte ska skoja om sådana saker, men om jag skulle bli utbränd, gå in i väggen, eller vad det heter nuförtiden, så skulle det troligen vara på grund av alla olästa böcker.

Läst den här veckan (bland annat):
Ehring: Här vill hundar inte bo
Funke: Spökriddaren och hans väpnare
Höjer: Cirkusdeckarna och fjällmysteriet
Kjär: Den magiska hjälmen
Nordin: En sekund i taget

Jag har plockat med mig ytterligare någon bok idag och hoppas hinna läsa lite (eller mycket) i helgen.

Legenden om Sally Jones

På Skönadalsskolan har det varit fest idag. Alla klasser på mellanstadiet har fått gå på teater.
Teater 23 kom med buller och bång redan vid middagstid igår till skolan och började sitt gigantiska scenbygge. Dansgolv och kulisser. Ljusramper och gradänger. Först halvnio på kvällen gick den siste hem. Idag bjöd ensemblen på två magnifika föreställningar av den rosade och fullbokade Legenden om Sally Jones.
En fantastisk upplevelse såväl för ung som gammal. Hela tiden scenbyten allteftersom Sallys liv berättas fram. Skicklig koreografi och gestaltning.
Nu är allt rivet och nedpackat och teatergruppen far vidare till andra lyckligt lottade.


Klasserna var väl förberedda. De har alla fått boken Legenden om Sally Jones, som pjäsen bygger på, högläst för sig. Boken är skapad av Jakob Wegelius som fick Augustpriset 2008 för denna fina berättelse med fantastiska illustrationer.
Vi skolbibliotekarier har gjort en lärarhandledning till hjälp vid arbetet med boken.
Ett par av klasserna har gjort egna illustrationer som blivit till en skärmutställning på biblioteket. Andra elever flockas kring bilderna och kommenterar.
Idag gick vi alla hem med stora upplevelser i bagaget.

Leva nu

Jag vet att Maria redan skrivit om den här boken för bara en månad sen (läs det HÄR), men igår läste jag ut Sofia Nordins En sekund i taget. Den var läskig. Svår att värja sig mot. Huvudpersonen Hedvig...
Det blir löjligt att prata om en huvudperson när hon är den enda personen - enda levande personen. Nåja, Hedvig överlever en katastrof. Alla dör. Mamma, pappa och lillebror Ludvig. Alla, överallt. Och det är Ludvig som drabbar mig så hårt. Hur Hedvig beskriver Ludvigs små händer som sträcker sig efter henne, håller henne fast och bönfaller henne att stanna, men hur hon sliter sig loss i ett fåfängt försök att googla sig fram till vad det är som pågår. Varför hennes familj håller på att koka bort i feber och ingenting verkar hjälpa. De där små händerna, hans bedjande "Nej, stanna!" återkommer gång på gång i Hedvigs minne, trots att hon försöker att inte tänka på det som varit. Tvingar sig att leva nu. Bara hela tiden vara NU.



Bob Hansson

I går besökte Bob Hansson Kävlinge kommun. Han hade storföreläsningar för år 8 på både Tolvåkerskolan och Korsbackaskolan. Bob har hittills gett ut nio böcker, hans skriver både poesiböcker och romaner.

Bob är väldigt kul att lyssna på! Han fångar lätt 80 tonåringar i en 60 min lång föreläsning. Han har humor, han är lite galen, han pratar om pinsamheter och misslyckanden i sitt eget liv samtidigt som han levererar viktiga budskap till tonåringarna; Tro på det du gör! Du är bra som du är! Du duger!

En riktigt rolig dag för Kävlinge kommuns åttondeklassare. Tack Bob Hansson!!!

Vad man kan göra av ett upphittat papper

På temat Återvinning-se vad barnen på Olympiaskolan skapat av upphittat papper!

Den nya Isabel - ett kärleksdrama i litet format!

Jag har hittat och läst en novell utgiven av det lilla nystartade förlaget Collings förlag. Det var efter tips på Tonårsboken som jag hittade novellen som heter Den nya Isabel och den är skriven för ungefär hundra år sedan av Katherine Mansfield.

Historien utspelar sig under några sommardagar i England. William arbetar i London på veckorna och nu är han på väg hem till sin vackra fru Isabel och deras två pojkar över helgen. William märker att han och Isabel är på väg att glida ifrån varandra. Isabel har fått nya vänner och nya intressen och William känner sig dum, utanför och rädd för att hon ska lämna honom. Ett klassiskt kärleksdrama!

Den nya Isabel är en välskriven novell på drygt 20 små sidor som öppnar upp för många frågor om livet, relationer, framtid och dåtid. Vad kommer att hända med Isabel och William? Hur kommer det att sluta? Språket är vackert och poetiskt och miljöskildringarna är så bra beskrivna att man lätt kan se hela miljön framför sig.

Den nya Isabel är utgiven som en liten, liten bok på endast ca 20 sidor, lätt att läsa, lätt att bära med sig. Perfekt som novell för vuxna och tonåringar som snabbt vill läsa något riktigt bra. Förlaget satsar också stort på e-boksförsäljning och jag tror jag ska satsa på att ladda hem nästa bok (novell) som jag väljer från Collings förlag. Jag ser nämligen fram emot att läsa fler noveller från Collins!

Jag är Zlatan Ibrahimovic

Nu har jag plöjt igenom alla 417 sidorna i Zlatans biografi, skriven av journalisten David Lagercrantz. Det glömmer man snabbt eftersom boken är utformad som om det är Zlatan som berättar direkt till läsaren.
Jag är inte det minsta intresserad av fotboll men ville läsa boken av ren nyfikenhet och för att den fått och får många framförallt killar att läsa.
Emellanåt blir jag riktigt fängslad av en eller annan klackning, tackling eller kryssning fram mot motståndarmålet. Den största behållningen för mig blir ändå hans skildring av hur han hela livet, bildligt och bokstavligt, slagits för att få höra till. Känslan av att alltid känna sig annorlunda och fel. Att det kvittar hur mycket du kämpar och hur duktig du är, du blir ändå aldrig helt accepterad. Men även hur han emellanåt aktivt väljer att stå utanför.
Jag kan inte låta bli att jämföra med Jonas Hassen Khemiris senaste (vuxen)bok, Jag ringer mina bröder. Där är också utanförskapet ett centralt tema. Trots att, som i Jonas fall, vara en hyllad författare och erkänt skicklig att dribbla med ord finns ändå utanförskapet där. En känsla som vi nog alla kan känna igen oss i från olika situationer.
Men för att återgå till Zlatans biografi drabbas jag också starkt av när han berättar om första gången hans pappa kom och tittade på en match. En pappa som fått vårdnaden om sin son men som inte orkar vara förälder. Mycket alkohol, passivitet och avsaknad av pengar. Inget engagemang i Zlatan som drev vind för våg och oftast möttes av ett tomt kylskåp. Han tog sig själv till träning och matcher, aldrig någon vuxen som kom och tittade eller stöttade. Men sen plötsligt en dag satt hans pappa där på läktaren, då när Zlatan redan var etablerad och berömd. Att pappan satt där blev mycket större än all framgång,något som alla föräldrar skulle läsa och ta till sig. Samtidigt är det också en tänkvärd nutidsskildring av Sverige, ett alltmer segregerat Sverige.

Det är bra att den här boken finns i en lättläst utgåva bearbetad av Mats Wänblad. Alla mäktar inte med originalet.
Fler bör läsa denna framgångssaga för att kunna samtala om boken med unga läsare.
I reklamen för boken sägs att för första gången får vi veta sanningen. Nåja, en friserad sanning sedd med Zlatans ögon.

En sån där vidrig bok där mamman dör

Rubys mamma är död. Men hon vill absolut inte att hennes liv ska vara som en sån där vidrig bok där mamman dör, tjejen tvingas flytta hem till sin pappa som hon aldrig har träffat, som hon inte vill träffa och som inte bryr sig om henne ett dugg. Eller för att citera Ruby exakt:
"och tjejen måste flytta
till sin försumliga pappa
och han visar sig vara
en alkoholiserad heroinist
som misshandlar henne brutalt
och utnyttjar henne sexuellt
så att hon blir
en bulimist yxmördare."
Ändå sitter hon där på planet, på väg 500 mil bort från sin älskade moster Duffy, sin bästa vän Lizzy och sin pojkvän Ray, till en pappa som är filmstjärna och som övergav hennes mamma redan innan Ruby föddes. En svikare. En idiot.

Ruby har inte bestämt sig för att hata honom. Det behövs liksom inte. Ruby älskade sin mamma och mamman kom aldrig över att Whip (vilket töntigt namn!!!) lämnade henne, och det finns alltså inte på kartan att Ruby ska falla för hans charm, hans förmögenhet som kan köpa henne allt hon pekar på, hans förmåga att säga precis vad hon tänker, hans envisa försök att ta igen alla förlorade år och vara PAPPA.

Det är kanske ingen sensationell intrig, det är rätt förutsebart, men språket, stilen gör det helt underbart. Kapitlen är korta, koncisa, som prosalyrik och Sones lyckas få sagt så mycket med bara några få ord. Och kapitelrubriker som är liksom spot on. Till exempel:

"För dövdumma öron

Jag vill absolut inte
att de andra på Lakewood ska veta
vem min pappa är.

Det borde inte vara alltför svårt att ordna,
eftersom han heter Logan i efternamn
och jag heter Milliken.

Så jag
säger till Whip
att jag vill gå själv till skolan.

Men då säger han:
'Åh, men det är inget besvär.
Jag kör dig så gärna'.

och slår upp dörren
till den mest otroliga Ford Thunderbird -57
lackerad i titta-på-mig-grönt.

På nummerplåten står det: RUBYZPAPPA"

Jag älskar't!

Boksamtal

Att jobba på skolbibliotek innebär att ägna mycket tid åt hyllstädning, återlämning, påminnelseutskrifter, bokuppsättning, bokuppsättning, bokuppsättning. Ibland känns det som att alla samtal med lärare och elever handlar om försenade och försvunna böcker.

Men plötsligt händer det!
Idag har jag valt ut och pratat läsgruppsböcker med en specialpedagog, pratat nedladdande böcker med en annan pedagog, pratat högläsningsböcker med en klasslärare, pratat språkutveckling, pratat lästema, pratat om allt det som är roligt med mitt jobb, istället för det där nödvändiga onda.

Skräp!

På Olympiaskolan fortsätter arbetet med Dungen och mofflorna. Idag tittade vi på det skräp vi hjälpt mofflorna(invånarna i Dungen) att samla upp. Vad skulle man kunna göra av det här? Kanske en vattenpistol eller getingsamlare av en PET flaska. En leksak av en gammal mobiltelefon, present av en upphittad tröja och en ljuslykta av en glasburk. Och varför inte en fin grön groda av ett pappersark upphittat i Dungen.

Alla Hjärtans Dag

Bookheart by MarissaPewPew

Jag brukar försöka göra det lite Alla Hjärtans Dag - fint, i alla fall i något av de tre skolbibliotek jag arbetar i. Det brukar bli svårt att hinna i alla tre...

I år har jag plockat fram fullt med ungdomsböcker med KÄRLEK och ROMANTIK i på Tolvåkerskolan. Välkomna in och låna!

Besvikelsen

Idag på morgonen kom det in en flicka (från 6-års) på biblioteket när jag satt vid mitt skrivbord och jobbade.

- Jobbar du här?
- Ja, det gör jag.
- Är det kul att jobba på bibliotek?
- Jo, för det mesta är det kul.
- Har du skrivit alla böckerna här inne?
- Nej, det har jag inte. Det är en massa olika personer som skrivit böckerna, säger jag och visar några som jag har på skrivbordet. Den här har en tjej som heter Frida Nilsson skrivit. Och den här har Martin Widmark skrivit. Och sen är det en massa andra...
- Har du inte skrivit en enda bok!? Förfäran i rösten.

Jag var ju tvungen att erkänna att jag faktiskt inte skrivit en enda av böckerna på biblioteket. Då gick hon.

Med buller och bång

Med buller och bång kom en stolt fjärdeklass in i biblioteket och skapade en utställning om Vikingatid. Klassen har arbetat med Vikingatiden under en längre tid. De har besökt "Vikingatider" i Löddeköpinge. Huttrande i den kalla vinden fick de mycket inspiration och kunskap med sig hem. Arbetet fortsatte i klassrummet.
Som en redovisning skrev de SMS på vikingasätt. Dvs. de ristade in runor på träpinnar. De målade vikingabyar på plakat. Inte minst tillverkade de vikingaskepp. Det är några av deras fina skepp ni ser här överst.

Vikingatiden är ett tacksamt tema att plocka ihop skönlitteratur till. Det finns många böcker som utspelar sig under den här epoken. Men de flesta skildringarna följer ett givet mönster. Byn där de bor blir överfallen och plundrad. Eller så åker vikingar iväg på plundringståg. Frågar man eleverna tror de, efter att ha läst några vikingaskildringar, att det var vad som hände i stort sett varje vecka under den här tiden. Lite motvilligt kan de (kanske) gå med på att författarna valt just det här temat för spänningens skull.
Visst det var en orolig tid men jag är övertygad om att det fanns ett oändligt antal vardagar som mer handlade om att laga hus, skaffa mat och ta hand om sina odlingar.
Undantag finns naturligtvis bland böckerna, Britt Engdal har en annorlunda vinkling i sina skildringar från den här tiden liksom Anita Larsdotter i boken Disa på Birka.




Senast utkommen är Martin Widmarks serie om Halvdan. Den skiljer sig också från mängden. Första delen, Hövdingens bägare, är en burlesk skildring.Främlingens grav, del två, blir en spännande berättelse på gränsen till deckare. Den tredje delen ,Vargens hjärta, är en riktig rysare för den unga läsaren. Här gäller det att rädda en kär vän från att bli offrad under ett blot.
En mycket läsvärd serie som fort blivit populär bland eleverna.

Fotbollsfantasi

Igår var jag med på ett föräldramöte på Rinnebäck och pratade om högläsning. Då passade jag på att tipsa om några bra och roliga högläsningsböcker. Ett av mina tips var för de inbitna fotbollsfantasterna. Lilla Landslaget av Erik Linjeman (Kan det vara ett taget namn?). Boken handlar om de två syskonen Gustav och Märta som flyttar till en ny stad. Där ber de genast om att få vara med i fotbollslaget. Men tränaren har favoriter och tillsammans med några i laget bryter de sig ur och startar ett eget fotbollslag.

Såväl namn som bilder flörtar vilt med den vakna läsaren som förväntas känna igen tränare och spelare från landslagen. även om jag inte är någon fotbollsfantast hade jag ganska kul när jag läste.