fredag 15 mars 2013

Besynnerliga

Jacob växer upp med sin farfars märkliga, fantastiska och otäcka historier. Historier om ett barnhem med besynnerliga barn, barn med speciella gåvor och om monstren som jagar dem. I farfars historier är det ständigt sol och sommar på barnhemmet, alla är lyckliga i sitt undanskymda palats dit ingen ondska når och föreståndarinnan Peregrine tar hand om sina barn på bästa sätt. Men monstren lurar utanför och förföljer farfar Portman in på ålderns höst.

När Jacob är 16 år har han för länge sedan slutat tro på sin farfars historier. Han avfärdade dem som sagor och farfarn som lite tokig. Och nu blir farfar allt mer paraniod och förvirrad. En dag ringer han till Jacobs jobb och säger att monstren har hittat honom, att Jacob måste berätta var nyckeln till vapenskåpet finns så att han kan försvara sig. Jacob åker dit och finner sin farfar i skogsbrynet bakom huset, döende och med fruktansvärda sår runt kroppen. Farfars sista ord är som en gåta, en osammanhängade ramsa: "Åk till ön [...] Hitta fågeln. I loopen. På andra sidan den gamla mannens grav. Den tredje september 1940." Sen ser han, en bit in i skogen, en varelse, ett monster precis som farfar Portman hade sagt.

Jacob börjar inse att farfar inte bara berättade historier, att det kanske finns ett uns sanning i berättelserna. Men hans föräldrar tror att han håller på att förlora förståndet och skickar honom till en psykolog. På psykologens inrådan åker Jacob och hans pappa till den lilla ön utanför Wales för att leta reda på farfar Portmans barndomsparadis så att Jacon kan få "ett avslut". Medan pappan skådar fåglar tar sig Jacob ut ur den lilla byn, genom träsket och bort till barnhemmet som hukar mot vinden, förfallet och sönderbombat i kriget. I dimman och regnet ser det inte direkt ut som paradiset, men en annan verklighet döljer sig bakom det som Jacob först ser och sakta börjar Jacob förstå att tiden, livet så som han sett det kanske inte alltid följer en rak linje.

När Maria skrev om boktrailers tidigare i veckan så var jag tvungen att kolla upp om det fanns någon för Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Det fanns det.

Det är en rukigt fascinerande historia. Jag hade svårt att släppa den. Annorlunda, spännande, och lite läskig ibland. Läs!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar