Tio över ett

Jag är faktiskt lite tagen. Här nere i Skåne är inte Kiruna och vad som händer där något speciellt hett nyhetsstoff. Vi fokuserar mer på nedläggningen av Findus i Bjuv eller Skånetrafikens oförmåga att få tågen att gå i tid, eller gå alls, eller hur havet sakta med säkert äter upp våra stränder och strandtomter. Men Ann-Helén Laestadius nya bok träffar mig som en knytnäve i magen.

Gruvdriften, anledningen till att Kiruna överhuvudtaget finns till och det som majoriteten av alla Kirunabor arbetar med, tvingar staden att flytta. Gruvan äter sig in under staden och gör den instabil och nu ska staden flyttas för att säkerheten ska bibehållas. Men Maja är arg. Hon vill inte flytta, och hennes fina hus kommer dessutom att rivas. Ingenting som hon är van vid kommer finnas kvar. Kiruna så som hon känner det kommer inte att finnas efteråt. Hur kan alla vara så lugna med det? Varje natt ställer Maja klockan på 01.10, under sängen finns en väska med kläder till henne och hennes familj och när skalvet efter sprängningen i gruvan kommer tio minuter senare är hon beredd. Hon lyssnar efter sirener och kollar ut genom fönstren åt alla håll för att se så att ingen del av staden har rasat ner

i gruvan. När det hemska händer ska hon kunna rädda sin familj.


Maja filmar sig själv när hon pratar om gruvan, sin rädsla och sin ilska, men oron vill inte släppa taget. Allteftersom våren kommer blir det bara värre och till slut kollapsar hon i skolan. Panikångest, säger skolsköterskan och skriver en remiss till en kurator på BUP. Maja kan bara tänka på psyket och berättade hemska historier. Är hon galen nu? Tycker mamma och pappa det? Tycker bästa kompisen Julia det? Tycker hon själv det?


Förresten har hon inte tid att vara galen, hon har familjen att tänka på. Och så den otroligt söta Albin, som spelar hockey, men tydligen också gillar böcker precis som Maja. Och så är det ju det där hemska att Julias mamma har träffat en man och bestämt sig för att flytta 35 mil bort till honom i Luleå. Vem är Maja ens utan Julia?


Den här boken får verkligen fram Majas känslor så himla bra och jag kan tänka mig att den passar sjukt bra till högläsning från sexan och uppåt. Det finns så många ingångar till andra ämnen, för det handlar om vänskap och kärlek och psykisk ohälsa och barns medbestämmande och minoriteter/minoritetsspråk, konflikter mellan ekonomi och kultur, teknik... Och så vidare. Jag ska definitivt berätta om den här boken för alla mina åk 6-lärare när de kommer tillbaka i höst och hoppas innerligt att de tar den till sig. Maken till mångsidig bok, alltså.

En myras liv

Myran går i förskoleklass och har en bästis som heter Henny. Myran heter egentligen Morgan, men det är det ingen som säger. Myran har inga lösa tänder än, men han får ibland vicka på Hennys lösa tand, och så kan han knäppa med fingrarna och det är det inte alla som kan. Myran tycker inte så mycket om Felicia, och även om han oftast är snäll så kanske han inte alltid är så snäll mot henne. Helst vill han bara vara med Henny och ingen annan, men så får han en ny granne som går i ettan och som både gör och säger saker som ingen annan på skolan gör. Kanske finns det utrymme att vara lite med honom också ibland. Speciellt när Myran inte vill vara hemma för att mamma och pappa bara pratar engelska med arga röster. De pratar alltid engelska när de inte vill att Myran ska förstå och det blir allt oftare och allt argare.

Jag gillar verkligen Myrans stillsamma funderingar och vardagsliv. Det behövs inte en massa dramatik för att det ska bli dramatiskt. Det är klockrent när föräldrarnas gräl skrivs i gibberisch och blir lätt att förstå Myrans frustration över att inte förstå och inte veta vad som egentligen är på gång. Alla föräldrar och förskolelärare borde läsa den här boken högt för alla barn som någon gång funderat över det här med kompisar och livet och lösa tänder.

Högläsning ftw!

De tre veckorna som trängs mellan sport- och påsklov kör vi högläsningsprojekt på mina skolor, Lackalänga och Ljungen. Tanken är att alla elever i alla klasser från F till 6 ska få höra på en högläst text varje dag. De flesta lärare läser redan högt för sina klasser, men detta blir en chans att lägga lite extra krut på högläsningen under en period och vi hoppas att de som kanske läser lite "för sällan" ska få tillbaka rutinen på att läsa högt varje dag.
Det finns så sjukt många fördelar med högläsning att det borde vara ett enkelt val. Tänk till exempel på det här:
 - Högläsning ökar intresset för att läsa själv. Barnen kan bli bokslukare av bara farten för att de lärt sig genom högläsning vad som finns att upptäcka.
 - Högläsning ökar ordförrådet eftersom en kan högläsa svårare böcker än barnen själva kan läsa, plus att en kan förklara svåra/nya ord.
 - Högläsning ger en känsla för språk. Barnen lär sig meningsbyggnad och grammatik bara av att lyssna.
 - Högläsning skapar gemenskap, stimulerar fantasin, ökar empatin och ger barnen allmänbildning.
 - Högläsning är ROLIGT!


Sen fattar jag också att det finns en massa annat som också är bra - jag är inte dum i huvudet, men jag är bibliotekarie. Det är mitt jobb att säga att alla borde få chansen att lyssna till fantastiska böcker dagligen. Förhoppningen är såklart att många föräldrar också vill vara med och läsa högt lite extra mycket under den här tiden, oavsett om barnen går i förskoleklass eller i sexan. Högläsningen i hemmet har minskat drastiskt de senaste tio åren, från 70 till 30% som läser dagligen, enligt organisationen Läsrörelsen. Dessutom har tiden minskat från 30 till 15 minuter sedan 80-talet. Vi måste försöka pressa upp de siffrorna igen.


Kom ihåg, det finns ingen övre åldersgräns för högläsning!

Splods öga

En morgon när två barn ska äta sina frukostflingor finns det ingen mjölk i kylskåpet. Pappan ger sig ut för att köpa, men det dröjer oresonligt länge innan han kommer tillbaka. Till slut gör han ändå det och han har mjölken med sig. Ett paket mjölk som varit på äventyr i både tid och rum, räddats från pirater, vulkanutbrott och wumpirer, men också räddat jorden från att invaderas och övertas av ondsinta rymdvarelser. Det är ingen dålig historia som barnens pappa berättar när han kommer hem. Men tror barnen verkligen på den?

Neil Gaiman (som i största ödmjukhet skrivit "Vansinnigt populära" framför sitt namn på bokens omslag) har skrivit ett galet (galaktiskt) äventyr. Det är ganska gott om svåra ord, och en hel del situationer som kan behöva förklaras lite, så den passar kanske inte så bra för egen läsning. Men som högläsningsbok... Absolut! Jag tror att jag hade älskat den som barn och jag hoppas att många lärare kommer läsa den för sina klasser.

Bilderna i boken är gjorda av Chris Riddel och de är helt fantastiska. Jag skulle rekommendera att skanna in ett par av dem och visa medan du läser. De tillför ytterligare en dimension till humorn och framförallt så ökar förståelsen i de partier som kanske är lite svåra för vissa barn.

Om en nu nödvändigtvis vill ha "nytta" av sin högläsning, alltså mer nytta än att bara göra duktiga läsare av sina elever, så kan historien uppmuntra till att lära vidare om både pirater förr och nu, religionsutövning hos sydamerikanska indianstammar före européernas kolonisation av kontinenten och tidsresors för- och nackdelar. Bara som exempel. Även om det är en knasig berättelse finns det alltså möjligheter att utnyttja den för fortsatta studier inom en rad olika ämnen.

Lycka till!

Adventskalender, lucka 18

Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind

Stora boken om Sandvargen är en samlingsutgåva och omfattar tre böcker. Dessa är: Sandvargen, Mera Sandvargen och avslutningsvis Sandvargen och hela härligheten.

Böckerna handlar om flickan Zacharina som vid ett tillfälle när hon leker ensam på stranden stöter på en märklig varelse. Varelsen är Sandvargen! Han är gnistrande, glittrande och gjord av sand. Han vet allt om världen, har varit överallt, till och med ute i rymden, och har funnits i urminnes tider  i en eller annan form. Sandvargen blir Zacharinas bästa vän, och finns alltid till hands när hon som bäst behöver honom. Han är full av klokhet, visdom och har svar på samtliga av Zacharinas frågor.

Sandvargen kan till exempel förklara att pappa blivit hypnotiserad och det är därför han inte kan slita sig ifrån tidningen när Zacharina vill leka. Sandvargen berättar även att "verkligheten är ett mycket stort och märkligt ställe. Där händer precis allting." Vad rätt Sandvargen har.

Tillsammans med Sandvargen filosoferar Zackarina om livet i stort och smått.

Stora boken om Sandvargen är en perfekt högläsningsbok från ca 6 år och uppåt.

God julläsning!

Temadag med Annelund

Något av det roligaste, tyckte jag, under skoltiden var de olika temadagar som anordnades årligen. På tidigare höstkanten brukade vi skjutsas i väg på orientering, runt jultid var det extra mycket pyssel med ljusstöpning, pepparkaksbak och allt annat som hör julen till och på vårkanten blev det utflykter till skogen för att undersöka vad som hände i naturen och leta efter vårtecken.

I onsdags anordnade Annelundskolan en temadag i skogen. För mig innebar det en flashback om hur roligt det är/var med temadagar

och fylldes av lyckorus som höll i sig under dagen.  Dagen bjöd på olika uppdrag som hade med naturen att göra. Det var allt ifrån naturbingo, gissa träd- och svampsorter till frågor som Vad är allemansrätten? 

En av stationerna bjöd på högläsning och jag var med och lyssnande =)! Det var eleverna själva som bestämt vilka aktiviteter som hörde dagen till, och vad underbart att få in högläsning som ett moment! Sagorna som lästes upp var Gittan samt fårskallarna och Gittan och gråvargarna.

Eleverna hade tur med vädret, det var blå himmel och det doftade underbart i skogen. 

Det påminde mer om en skön sommardag än om en förmiddag i september. 

En läsande klass

Denna vecka släpps materialet till En läsande klass, Martin Widmarks läsförståelseprojekt som vi skrivit om tidigare här på bloggen. Allt material till projektet är gratis och finns att ladda ner, och alla skolor kommer dessutom senast imorgon att få en lärarhandledning i bokform. Kolla mer på En läsande klass webbplats HÄR.


Igår var det ett inslag på TV4 Nyheterna om högläsning och En läsande klass. Se det HÄR.

Flyktingar

Europa stänger sig alltmer mot omvärlden och flyktingar får allt svårare att ta sig hit, undan krig och förföljelse. Syriska flyktingar som tagit sig till Turkiet och därifrån försöker komma vidare till Europa tillfångatas ofta vid gränsen och skickas nästan alltid tillbaka.

I Flyktingen av Titti Knutsson har vi en liknande situation. Det är inbördeskrig mellan grozner och tereker och många, från båda sidor, flyr till grannlandet. Amanda har inte brytt sig nämnvärt om kriget tidigare, konflikten har hållit på i evigheter och hon koncentrerar sig mer på hur otroligt trist hennes liv är. Hon bor i en liten by med få jämnåriga och hennes föräldrar låter henne inte gör någonting kul. De har aldrig några pengar och hon får inte åka in till stan, för det är alldeles för farligt. På helgerna i början av hösten tvingar de med henne ut i skogen för att plocka blåbär, så att de ska tjäna lite extra pengar. Det är på en av de här utflykterna som Amanda upptäcker att det är någon i deras jaktstuga, som annars står tom större delen av året. Hon ser en ljushårig kille, i hennes egen ålder, med smutsiga och trasiga kläder och ser att stugans lås brutits upp. Strax efter upptäckten hör hon att en ung grozner har misshandlat en terek på flyktingförläggningen i närheten och sedan rymt därifrån. Amanda börjar misstänka att killen hon sett är den förrymda fången. Amanda börjar smyga iväg till stugan med lite mat och kläder och sakta byggs ett förtroende upp, trots att de inte förstår varandras språk. Men polisen är efter Timur och stugan i skogen är inte tillräckligt säker. Amanda bestämmer sig för att försöka hjälpa honom att komma undan, så att han inte blir tillbakaskickad till ett land där han med största säkerhet kommer att bli fängslad, eller värre.

Jag har tidigare läst Muren av samma författare, och den handlar om samma konflikt. Den gången är det en grozner och en terek som berättar vartannat kapitel var om hur det är att leva på var sin sida Muren. Om rädslan för "den andre", om orättvisorna och skräcken för att något ska hända. Och om
hur det går när de trots allt träffas. Det är viktiga böcker om saker som pågår runt om oss i världen, men de utspelar sig i fiktiva länder. Det blir lättare som läsare att vara neutral, för det är inte en konflikt man har en förutfattad mening om, där det finns en god och en ond sida. Det blir tydligare att kriget är det onda, människorna är (trots allt) mestadels goda, men offer för sina fördomar och situationen. Detta är mycket bra böcker att läsa högt i klassen, gärna i samband med att man diskuterar konflikter i världen. Det väcks många frågor och det finns mängder av intressanta saker att diskutera.

Barnhemmet

Jag vill tipsa om Cecilia Lidbecks senaste bok Barnhemmet. Förra veckan sträckläste jag den och tyckte att den var fantastiskt bra. Här kan ni läsa min recension av boken på bloggen Bokfreak.

När en jobbar som skolbibliotekarie så får en ofta förfrågningar av lärare om bra högläsningsböcker. Som jag även skriver i recensionen vill jag verkligen tipsa om att Barnhemmet skulle fungera mycket bra som högläsningsbok (i klasseran 5-7 ungefär). Den är så spännande, sorglig och skulle fungera bra som diskussionsunderlag. Den tar upp problematik kring orättvisor i samhället och beskriver fångande hur personer med makt kan se sig ha rätten att utnyttja/behandla andra personer illa eller tjäna pengar på dem.

Änglar och demoner

Nu har Per Nilsson gått i mål med sin serie om Pim-Pim och ängeln Extra. Sjätte och sista delen Stanna, bli kvar kom ut nu i höst och jag har läst dem allihop. Det är en ganska långsam serie, och den är tyvärr lite svår att låna ut. Själv gillar jag den eftertänksamma Pim-Pim, men många av eleverna vill ha mer action, mer handling.

Var och en av böckerna utspelar sig under en månad, så under bokseriens gång tar vi oss från vinterns januarislask och fram till varma midsommar. I januari står det plötsligt en mystisk tjej på skolgården. Hon dyker upp lite här och där, bland annat hemma hos Pim-Pim, och hon kallar sig Extra. Hon är inte som någon annan som Pim-Pim träffat, hemlighetsfull, egensinnig, gåtfull, och hon gör aldrig så som Pim-Pim förväntar sig eller hade önskat. Hon är helt och hållet sin egen. Men där hon finns händer också märkliga, fantastiska saker. Som när läraren Mia-Marias lilla dotter Maya plötsligt blir botad från en svår sjukdom och Leyla blir räddad från att brännas på Valborgsmässobålet. Extra gör det också möjligt för Pim-Pim och Hanni att bli vänner igen, trots att det kändes omöjligt från början. Men nu då. Vad återstår? Varför måste Extra ge sig av, vem är hon och de andra i huset vid skogsbrynet egentligen? Vad händer med svala, självständiga Extra när allting närmar sig slutet? Pim-Pim förstår ingenting, och det känns som ingenting stämmer längre.

Jag kan tänka mig att första boken i den här serien (som Christina bloggade om HÄR) skulle funka utmärkt som högläsning i klassen, kanske för årskurs 5-7, och förhoppningsvis lockar den sen eleverna att läsa vidare. Det finns gott om frågor att ta upp och diskutera under läsandets gång, frågor om gott och ont, liv och död, eget ansvar och vad vi kan förvänta oss av varandra.

Högläsningen

Min 1-åriga dotter älskar när vi läser för henne. Hon kommer ofta krypande och vill sitta i knät och sen pekar hon uppfordrande på någon av böckerna som ligger i närheten. (Det ligger nästan alltid böcker i närheten - så fort vi plockat undan så liksom exploderar lådan med leksaker och böcker igen...) Det är inte alltid hon har tålamod att höra hela boken, men hon verkar i alla fall gilla själva konceptet högläsning. Det gläder såklart den här bibliotekarien. Jag hoppas innerligt att hon ska fortsätta gilla böckerna, läsningen, stunderna i knät och att vi fortsätter läsa tillsammans i många år. I så fall kommer vi tillhöra en minoritet av befolkningen. Enligt den HÄR krönikan så har högläsandet minskat drastiskt de senaste åren och i samma takt har läsförståelsen blivit allt sämre.

Hemma läser vi Sami somnar av Maria Nilsson Thore, Skogens djur av Julia Donaldson, Äntligen mat! av Camilla Lundsten, och här på jobbet sitter jag med Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers. Stor skillnad och ändå hänger de ihop. Chambers är nämligen en av de största förespråkarna av högläsning och någonstans måste man ju börja. Vänja barnet vid skriven text, även om det är lika delar berättande och läsning i början. Lära barnet mönster, både kulturella, textuella och emotionella. Väcka nyfikenhet. Ge barnet ett större ordförråd, vidare kontext och fler referenser som hen sen kan relatera nya texter och upplevelser till. Boken vänder sig till alla som på något sätt har med barn och böcker att göra, lärare, bibliotekairer, föräldrar, fritidspedagoger och jag tycker verkligen att många fler borde läsa den och inspireras till både högläsning och samtal om böcker och läsning.


En högläsningsstund är något av det bästa du kan ge ditt barn eller dina elever.

Läsa på slöjden?!?

Läsning och högläsning är något som vi ständigt återkommer till och jobbar med på olika vis varje dag på våra skolor. Och alla sätt att få eleverna att läsa mer och tillgodogöra sig litteratur är bra. En trevlig idé som nu testas på Korsbackaskolan är att eleverna får lyssna på ljudböcker på syslöjden. Tanken är dels att det ska bli en lugnare och tystare arbetsmiljö med mindre prat och dels såklart att eleverna ska få lyssna på en bra bok. Kanske något att testa även på bilden när eleverna sitter och jobbar med olika projekt.

Kura gryning

Mörkret har sannerligen sänkt sig över vår del av världen och med de senaste veckornas gråmulna väder känns det länge sedan vi fick något vidare dagsljus. Men bättre än att förbanna mörkret, sägs det ju, är att tända ett ljus och läsa en spännande, rolig, tänkvärd eller bara kort och gott bra bok och det är vi flera som tänker göra nästa vecka. På flera skolbibliotek blir det Kura gryning innan skolan startar. Skönadal kör Kura hela veckan, själv kommer jag att Kura med de yngsta eleverna på måndag och tisdag och jag vet att det är på gång även på andra håll, åtminstone på måndag.

Kura gryning är en del av Nordisk biblioteksvecka, och en manifestation för högläsningen, och många folkbibliotek anordnar istället Kura skymning framåt kvällen. Det finns texter på ett specifikt tema framtagna för Kura, men jag kommer nog att vara lite busig och läsa något helt annat. Vill ni läsa mer om Kura och Nordisk biblioteksvecka kolla HÄR.

Vill ni ha en egen Kura gryning så är det enkelt. Tänd ett ljus, läs något ur en bok och njut av stunden. Svårare än så behöver det inte vara.

(Bild Nils Sundberg, Multimediabyrån)

Aidan Chambers och Katarina Kuick i Göteborg

Jag var i Göteborg igår på en föreläsning med Aidan Chambers och Katarina Kuick. Båda är författare, Chambers är lärare i grunden och har i många år arbetat med barns läsning och även Katarina har ägnat mycket tid åt boksamtal och läsande med barn och unga.

Det var en oerhört intressant eftermiddag och jag var mycket nöjd, och ganska trött, när jag satt på tåget hem igen. Aidan hade utlovat trötthet och varma hjärnor. Det är nämligen så, berättade han, att hjärnan är det organ som kräver mest energi och ett arbetande organ alstrar värme. Ju mer vi tänker och koncentrerar oss desto mer energi förbrukar hjärnan, och gårdagen krävde en hel del koncentration Att lyssna på engelska och skriva sammanhängande anteckningar på svenska går åtminstone inte för mig automatiskt längre.

Aidan pratade mycket om hur viktiga vi vuxna är för barns läsande. Vi kan inte bara släppa in barnen i biblioteket och förvänta oss att de kommer därifrån med en bok som gör dem till läsare. Vi måste hjälpa dem med urvalet, hitta rätt bok till rätt barn. Vi måste också hjälpa dem ta till sig texten. För många underlättar det att höra texten. Det måste finnas tid till högläsning och tid att sedan testa själv. Men läsningen tar inte slut i och med att barnen nått sista sidan. Vi måste hjälpa dem att tolka vad de läst, prata om det. Genom att säga något högt förstår vi vad vi tänker, genom att prata med andra om det lästa ser vi andra detaljer än de vi själva har lagt märke till och texten kan bli både mer mångfasetterad och mer begriplig.

Katarina hade ett boksamtal med oss, visade praktiskt hur det skulle kunna gå till och jag som aldrig själv arbetat med boksamtal på det sättet fick många värdefulla tips med mig.

Aidan avslutade med den senaste hjärnforskningen som visar att det inte bara är ögat som skickar signaler till hjärnan (cortex) när vi läser utan att ljudcentra också aktiveras. Ju tydligare vi "hör" det vi läser, oavsett om det läses tyst eller högt, desto lättare har vi för att ta till oss texten, förstå den och lära oss nytt av den. Ytterligare ett argument för högläsningen alltså!

Det är svårt att sammanfatta fyra timmars föreläsning på några rader text, men jag skulle råda er att läsa Aidan Chambers böcker, Böcker inom oss och Böcker omkring oss om ni vill sätta er in i hans tankegångar ännu mer. De är översatta av Katarina Kuick och finns att få tag på via skolbiblioteken.

Fabian och Karamellhäxan

Fabian är 10 år och har en del problem i livet. Han har flyttat och inte riktigt kommit till rätta i den nya klassen – tvärtom – en del barn är riktigt dumma mot honom och han blir alltid vald sist på idrotten. Han saknar sin gamla klass och sina gamla kompisar. Ishockey som han tränar tycker han är sådär kul – men pappa tycker det är desto roligare. Pappa har köpt nya dyra skridskor till Fabian som han egentligen inte vill ha. Fabian gillar istället småkryp och har en larv som husdjur hemma på sitt rum. Hemma finns också mamma som oftast bara ligger till sängs och är trött.

Mitt i allt detta träffar Fabian Karamellhäxan. En tant som ska öppna karamellaffär (med hemmakokta karameller) i parken nära skolan. Karamellerna smakar ljuvligt – och det verkar som man förändras när man äter dem. Kan karamellerna vara magiska?

Jag lyssnade på Maud Mangold när hon på bokmässan pratade om sin bok Fabian och Karamellhäxan. En bok med en härlig känsla och med magiska inslag. En bok att läsa själv om man är 9-10 år eller ännu hellre läsa högt för barn i denna åldern.

Högläsning - igen och igen och igen!

Den här veckan har jag varit med på två föräldramöten, dels för ettornas föräldrar på Rinnebäcksskolan och dels för förskoleklassernas föräldrar på Ljungen. Det är alltid kul att träffa föräldrar och prata om det som jag brinner för, läsning. Läsning är ju både en oerhört viktig kunskap för att kunna hänga med på lektionerna i egentligen alla ämnen, men också en fantastisk sysselsättning för nöje och avkoppling. Den senare funktionen får absolut inte glömmas bort bland allt tragglande och stakande och all hopplöshet som kan komma när det inte går riktigt så bra och snabbt att lära sig läsa som man kanske skulle önska. Här kommer högläsningen in som en räddare i nöden. Högläsningen ger barnet tillfälle att bara njuta av berättelsen, koppla bort allt eget slit och få lyssna på spännande, roliga böcker.

När jag skulle förbereda mig inför föräldramötena så hittade jag det här avsnittet av I love språk, som handlar om hur man väcker barns läslust. Det är visserligen från förra året, men vad de pratar om är lika aktuellt idag. Precis som Aidan Chambers (om ni minns mitt inlägg från 26/8 - HÄR) så framhåller de högläsningen och samtalet kring det lästa som oerhört viktiga faktorer för barns läsutveckling, och för deras läsglädje.

Och högläsningen behöver ju inte bara vara för barnens skull - det finns så fantastiskt många bra böcker att läsa högt som även vi vuxna får något ut av. Kom gärna till skolbiblioteken och be oss om tips!

Läsning

Idag börjar jag med elevens val på Rinnebäcksskolan. Varje torsdag i 10-11 veckor framöver träffar jag en grupp från åk 4 och 5. Jag har plockat fram en bok att högläsa och en hel hög att bokprata om. Sen får eleverna välja en bok att läsa själva och i slutändan ska det resultera i recensioner som vi kan sätta upp här på biblioteket. Inget avancerat koncept, men det ska nog funka bra. Olika grupper klarar det där med tystläsning olika bra, men för de allra flesta är högläsning en avkopplande stund när man faktiskt får lov att bara lyssna och ryckas med.


Jag tänkte på det igår när jag pratade med föräldrarna om att fortsätta högläsa även sedan deras barn lärt sig läsa själva; många barn klagar över att det inte finns några bra böcker eller att det är tråkigt att läsa. Kanske handlar det till viss del om att de inte känner sig tillräckligt säkra som läsare, att de inte riktigt förstår vad de läser för att alltför mycket energi måste läggas på avkodning av texten. Om de då får böcker lästa för sig så kan de koncentrera sig på att förstå handlingen och förhoppningsvis behålla intresset för böcker och läsning så att de även orkar ta sig genom alla de där hundratals böcker som man behöver läsa för att bli en riktigt bra läsare.

Skakig i knäna

Idag är det dags för mitt allra första föräldramöte. Någonsin faktiskt. Förutom de där klassmötena, när vi elever fick vara med, på mellanstadiet. Det ska bli spännande. Visserligen ska jag bara vara med den stund jag själv pratar, men ändå. Tre grupper på raken ska jag träffa eftersom alla klasser har möte samtidigt, så det blir en intensiv kväll. För er som inte är lärare eller föräldrar på Lackalänga så kan jag avslöja att jag ska prata lite om DET HÄR samt tipsa om bra börja läsa böcker för de yngre och högläsningsböcker för alla olika åldrar. Det kommer bli himla neröst, men jag hoppas att ingen kommer kasta ruttna ägg och tomater på mig om jag säger nåt dumt...

ps. Det var ingen som kastade någonting på mig!