Global Vote 2020

Eleverna på Skönadalskolans mellanstadium fick under torsdagen och fredagen förra veckan delta i Global Vote, ett projekt där barn från hela världen får rösta på olika människor som kämpar för barns rättigheter. I år var röstningen extra svår då det var åtta kandidater att välja mellan! Men det var för att eleverna skulle rösta på årtiondets barnrättskämpe.

Innan valet hade eleverna fått information om kandidaterna och enligt lärarna blev det många spännande samtal om demokrati och barns rättigheter runt om i världen. Dessutom fick årskurs fyra besök av Frida Svensson som tävlat i rodd 2004 i OS. Det blev en hel del autografer skrivna den dagen.

När det väl var dags att rösta fick eleverna komma in klassvis och när de ropades upp fick var och en gå in bakom ett riktigt valbås. Samtidigt som de fick sina valsedlar fick de dessutom ett kryss på handen för att det skulle synas att de gjort sin röst hörd.

Vinnaren på Skönadalskolan blev till slut Rachel Lloyd som jobbar med att hjälpa barn i USA som utnyttjas i kommersiell sexhandel. Om du vill läsa mer om henne eller de andra kandidaterna finns mer information här: https://worldschildrensprize.org/candidates

Barns rättigheter i skolan, hemmet och på fritiden

Det har kommit en uppföljare till Rätt lätt - om barnets rättigheter 1 till 6 år. Boken heter Rätt lätt 2 - Om barnets rättigheter och är skriven av Susann Swärd och illustrerad av Tina Landgren. Uppföljaren vänder sig till låg- och mellanstadiet.


På varje uppslag presenteras en rättighet med utgångspunkt från Barnkonventionen. På vänster sida berättas om rättigheten i text och på höger sida i bild. Det finns också frågor till varje rättighet att diskutera tillsammans. Några av rättigheterna som tas upp i boken är rätt att vara sig själv, rätt att gå i skolan och rätt till lek och fritid.

Tio över ett

Jag är faktiskt lite tagen. Här nere i Skåne är inte Kiruna och vad som händer där något speciellt hett nyhetsstoff. Vi fokuserar mer på nedläggningen av Findus i Bjuv eller Skånetrafikens oförmåga att få tågen att gå i tid, eller gå alls, eller hur havet sakta med säkert äter upp våra stränder och strandtomter. Men Ann-Helén Laestadius nya bok träffar mig som en knytnäve i magen.

Gruvdriften, anledningen till att Kiruna överhuvudtaget finns till och det som majoriteten av alla Kirunabor arbetar med, tvingar staden att flytta. Gruvan äter sig in under staden och gör den instabil och nu ska staden flyttas för att säkerheten ska bibehållas. Men Maja är arg. Hon vill inte flytta, och hennes fina hus kommer dessutom att rivas. Ingenting som hon är van vid kommer finnas kvar. Kiruna så som hon känner det kommer inte att finnas efteråt. Hur kan alla vara så lugna med det? Varje natt ställer Maja klockan på 01.10, under sängen finns en väska med kläder till henne och hennes familj och när skalvet efter sprängningen i gruvan kommer tio minuter senare är hon beredd. Hon lyssnar efter sirener och kollar ut genom fönstren åt alla håll för att se så att ingen del av staden har rasat ner

i gruvan. När det hemska händer ska hon kunna rädda sin familj.


Maja filmar sig själv när hon pratar om gruvan, sin rädsla och sin ilska, men oron vill inte släppa taget. Allteftersom våren kommer blir det bara värre och till slut kollapsar hon i skolan. Panikångest, säger skolsköterskan och skriver en remiss till en kurator på BUP. Maja kan bara tänka på psyket och berättade hemska historier. Är hon galen nu? Tycker mamma och pappa det? Tycker bästa kompisen Julia det? Tycker hon själv det?


Förresten har hon inte tid att vara galen, hon har familjen att tänka på. Och så den otroligt söta Albin, som spelar hockey, men tydligen också gillar böcker precis som Maja. Och så är det ju det där hemska att Julias mamma har träffat en man och bestämt sig för att flytta 35 mil bort till honom i Luleå. Vem är Maja ens utan Julia?


Den här boken får verkligen fram Majas känslor så himla bra och jag kan tänka mig att den passar sjukt bra till högläsning från sexan och uppåt. Det finns så många ingångar till andra ämnen, för det handlar om vänskap och kärlek och psykisk ohälsa och barns medbestämmande och minoriteter/minoritetsspråk, konflikter mellan ekonomi och kultur, teknik... Och så vidare. Jag ska definitivt berätta om den här boken för alla mina åk 6-lärare när de kommer tillbaka i höst och hoppas innerligt att de tar den till sig. Maken till mångsidig bok, alltså.

På tal om tid

Rädda barnen presenterar idag en undersökning som visar att många skånska barn känner sig stressade av skolarbetet. Hela undersökningen handlar om hur unga upplever sin omgivning, vad de oroar sig för och hur de ser på sin möjlighet att påverka sin situation. 25 000 barn och unga i årskurs 6 och 8 samt första året på gymnasiet har fått svara på frågor utifrån kritik som Sverige fått av FN:s kommitté för barns rättigheter.

Det är en intressant och skrämmande sammanställning av siffror som inleder rapporten om skånska barn:
57% har inte hört talas om barnkonventionen.
53% svarar att varken lärare eller någon annan vuxen pratat med klassen om barns rättigheter under det senaste året.
59% oroar sig för att misslyckas i skolan.
73% anser att deras möjligheter att föra fram åsikter till dem som bestämmer i kommunen är små, mycket små eller saknas helt.

Detta är bara ett axplock. Men listan avslutas ändå med att:
93% ser positivt eller mycket positivt på framtiden.

Men tillbaka till det där med skolan. Det är en svår balansgång mellan att bli utmanad på ett positivt sätt, så att man känner sig stimulerad, och att bli pressad till den grad att man bara känner misslyckande. I ett samhälle som ständigt pratar om utveckling, krav, effektivitet och prestationer kan det vara svårt att hitta en nivå som känns lagom. Här har vi som jobbar i skolan, och såklart alla föräldrar, en viktig roll att spela. Vi måste blir bättre på hjälp, stöd, uppmuntran när barnen är små, så att det blir roligt att lära, snarare än något kravfyllt. Utmaning sen är ju att få dem att behålla den känslan även när de blir äldre.

Läs hela rapporten från Rädda barnen HÄR.