Visar inlägg med etikett mystik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mystik. Visa alla inlägg

tisdag 14 juli 2020

De dödas skuggor av Frances Hardinge

Bokens huvudperson heter Makepeace och hon har en speciell förmåga. Döda själar kan gömma sig i henne. Denna förmågan är det enbart få som har och det finns högre makter som gärna vill utnyttja detta för egen vinning. Makepeace mamma har på grund av detta hållit henne undangömd från den övriga familjen och förmågan är inget som det talas högt om. 
Makepeace har under hela sin uppväxt kämpat med att stänga själar ute. En kväll händer det något fruktansvärt och hon tappar koncentrationen. I samband med detta så börjar otäcka saker att hända och Makepeace inser att  en själ lyckats ta sig in i henne. Den är vild, brutal och svår att tygla och personer i hennes omgivning börjar tro att hon blivit galen. 
I samband med att hon blir besatt så har hennes mamma gått bort och samtidigt kryper ett inbördeskrig allt närmare. Hon tvingas flytta till avlägsna släktingar, släktingar som hennes mor knappt nämnt eller velat prata om. Väl på plats hos släktingarna så inser Makepeace att hon är en bricka i ett högt spel och själen som besatt henne kan fungera som ett skydd. 
För vad är värst? Att vara besatt eller att dö?

När jag köpte in denna bok till biblioteket så gjorde jag det av två anledningar. Den första var att Frances Hardinges böcker brukar vara bra och den andra var att jag gillade omslaget. Den har stått orörd på nyhetshyllan under våren och de som hållit den i sina händer har ställt tillbaka den. Så är det med en del böcker. Eftersom jag inte läst boken så har jag inte kunnat prata riktigt för boken tidigare, men det kan jag nu. Jag kommer att plocka med den på mina bokprat när terminen startar och då tror jag att den kommer att lånas. 
Boken är lämplig från ca tolv år och uppåt. Den utspelar sig i 1600- talets England och är spännande, medryckande och riktigt bra!


måndag 14 oktober 2019

Sjörövarhöst

Mörkret sänker sig, regnet piskar och vinden viner runt knuten. Hösten är här och inbjuder till kurande inomhus under varma filtar. Och tredje boken om den föräldralösa flickan Stella passar perfekt att läsa under tiden. Skorstensjul kom som adventskalenderbok 2015, och Maria skrev om den på bloggen då. Jag minns att jag älskade historien om Stella och skorstensbarnen som lever obemärkta och bortglömda av alla uppe bland takkupor och prång på Stockholms tak. Det var en spännande, mystisk berättelse, perfekt för den magiska tiden fram till jul. För två år sedan kom Älvsommar och jag var väldigt peppad, men inser nu att jag aldrig läste den. Ingen bloggade heller om den. Och nu har då tredje delen Sjörövarhöst kommit.
Stella bor kvar hos Miriam som äger en antikaffär i Gamla stan. Här bor också Issa, som liksom Stella kom från barnhemmet i den första boken. En kväll bankar det på dörren nere i butiken och Stella smyger ner för att kolla vem det är som kommer så sent. Miriam tar emot en gammal sjökista från en man med träben, och hon betalar mycket pengar för den. Den känns på något sätt hemlig och när Miriam och Issa gått till sängs smyger Stella ner för att ta sig en titt. Hon hittar en ring med en kompass på, och sätter den på sitt finger, och en gammal loggbok. Boken hinner hon bara bläddra i innan hon hör att någon håller på att bryta sig in i butiken. Stella lägger tillbaka boken och stänger kistan innan  hon gömmer sig under ett bord med en duk som hänger ner och döljer henne. Hon hör hur någon kommer in i butiken och tar kistan med sig. Någon med träben.

Varför säljer man något bara för att samma natt stjäla tillbaka det? Vem är egentligen ensamseglaren, vars kista det egentligen är? Vad är det för hemligheter som döljer sig i loggboken? Vad är Månvandraren?
Och varför kan Stella inte ta av sig kompassringen, hur mycket hon än försöker?
Sjörövarhöst är full av mystik, spökskepp och legender. Men också av Stellas eviga undran vem hon egentligen är. Vem lämnade henne till barnhemmet och varför? Finns hennes föräldrar kvar där ute någonstans? Vet ensamseglaren något om vem hon är?
Precis som i de tidigare böckerna illustreras varje kapitel av en helsidesbild av Lina Bodén. Hon har en förmåga att få bilderna tydliga och uttrycksfulla, trots att de egentligen är ganska oskarpa. Som man kan förvänta sig går färgskalan i mörkblått, lila, svart, grått. Så att läsaren riktigt omsluts av höstmörkret.


torsdag 22 november 2018

Kronan

https://www.adlibris.com/se/bok/kronan-9789127153035
Henry och Mimmi är bästa kompisar även om de är väldigt olika. I Henrys familj är det viktigt med ordning och reda, riktig mat på bestämda tider, att komma hem när man lovat, att inte göra farliga saker. Hos Mimmi blir det som det blir. Ibland finns det mat, ibland inte, tider är inte det viktigaste och Mimmi har ganska mycket frihet att hitta på vad hon vill. På gården står en massa gamla skrotbilar som Mimmis mammas kille Broman ska fixa lite med. Broman är en sån där människa som har svårt att behålla ett jobb, och som alltid är den första polisen pratar med när det hänt nåt i området. Henrys föräldrar snörper alltid lite på munnen när de pratar om honom.
Mimmi och Henry har byggt en flotte, och den här gången hoppas de verkligen att den ska hålla för en tur nerför älven. Åka flotte är absolut en sådan där farlig sak som Henrys föräldrar inte tillåter, men så snart Broman kollat hållfastheten så ger han och Mimmis mamma tummen upp för en provtur, så länge de stannar i god tid före fallet.


Broman har fått tag i en ny gammal bil. Han har fått den billigt eftersom den beter sig konstigt, skakar och rycker och är fullkomligt livsfarlig att köra. Men Broman är övertygad om att han kan fixa den. När Henry och Mimmi undersöker bilden (de brukar alltid leta genom Bromans gamla bilar i jakt på tappade mynt och annat kul) hittar de en tygpåse med något hårt i. Det visar sig vara en krona. Den ser gammal och ganska speciell ut och när Mimmi sätter den på huvudet får hon en massa konstiga bilder i huvudet. Samma sak för Henry. De tycker kronan känns obehaglig och inser snart att den säkert är stulen någonstans. Om kronan hittas i närheten av Broman kommer polisen direkt tro att det är han som stulit den. De bestämmer sig för att gräva ner den vid älvstranden. En liten stund senare ser de hur tusentals myror marscherar runt i en cirkel, exakt lika stor som kronan, just där de grävde ner den och de bestämmer sig för att flytta den till ett mindre iögonfallande ställe. Men kronan bär på en stark magi och kraft. Mimmi och Henry vet inte hur de ska göra sig kvitt den utan att de själva eller Broman ska råka illa ut.


Det här är en riktigt spännande bok på gränsen mellan deckare och fantastik. Den är tjock för att vara Hcf (6-9 år) och ganska krävande så jag skulle säga att den passar bäst i åk 3-4, eller en lässtark 2:a. Annars funkar den bra att läsa högt också. Fint omslag och illustrationer av Sofia Falkenhem som bland annat illustrerat Kalle Skavank och Trio i trubbel.

torsdag 14 september 2017

Vad döljer sig i dimman?

Jag inser att alla böcker jag läst oh läser den här veckan har någon koppling till hav. Igår skrev jag om Haj-Jenny, som föredrog att simma ensam. Idag är det Tuva, som simmar ensam oavsett om hon vill eller inte.

Sjörök är fortsättningen på den otroligt spännande och kusliga Djupgraven av Camilla och Viveca Sten. Det har gått några månader sedan Tuva räddade skärgårdsfolket från havsormarna. Hon lyckades föra dem till djupgraven och sjunga dem till sömns. Hon fick veta att hon tillhörde Havsfolket och att hon var en bortbyting. De konstiga ärren på sidorna av halsen visade sig vara gälar och hon fick en vän, sin första, i klasskompisen Rasmus.


Sedan flera veckor är skärgården insvept i en tjock ogenomtränglig tjocka. Fastän det är mars och kvällarna borde bli ljusare, gör dimman att solen aldrig visar sig och det är dunkelt till och med mitt på dagen. Tuva anar att det är något som inte står rätt till.
Österman som brukar köra skolbåten har blivit sjuk och Tuva får skjuts med sin klasskompis Mattias. På vägen slutar gps:en att fungera, mobiltäckningen försvinner och plötsligt är båten helt på drift i den tjocka dimman. Mattias och hans mamma Ellinor får svårt att andas och Tuvas gälar öppnas - människorna håller på att drunkna i dimman. Samtidigt hör Tuva rösten i sitt huvud. Den där rösten som hjälpte henne i höstas när havsormarna skulle besegras. Men den här gången vill rösten inte rädda människorna. Den pratar om en pakt som är bruten, om ett krig som har börjat och att Matias och Ellinor måste dö.

Vem eller vad är rösten hon hör i huvudet? Vad är det för pakt rösten pratade om? Varför är den bruten och går den att laga? Vem är hon egentligen? Var är den första Tuva, hennes föräldrars riktiga barn, som byttes ut mot henne när de var bebisar? Kan hon rädda människorna och vill hon verkligen det? Vad är det som hänt med Österman? Varför svarar inte Rasmus på hennes sms?
Tuva har tusen frågor och ingen som vill svara på dem.

Sjörök är väldigt spännande, precis som första delen i serien, och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Jag känner verkligen med Tuva som vill vara som alla andra och samtidigt kunna vara sig själv. Hon är tyst, modig, bestämd och klok. Och jag förstår verkligen hennes mamma, som på alla sätt hon kan komma på försöker skydda henne från allt det svåra som hon inte förstår och är rädd för.
Nu längtar jag redan efter nästa del!

onsdag 21 december 2016

Julkalender Lucka 21 - Nyckeln till Hinsides

Linus, hans tvillingsyster Linnea och deras mamma har hyrt ett hus på landet mitt ute i ingenstans. De ska semestra där och mamman fick hyra huset mot att hon jobbar med att restaurera det. På så sätt får de råd till en riktig långsemester.
 
Huset, som kallas Trakeborg, är ett mycket vackert och speciellt utformat hus, men ganska nedgånget. På plats träffar de husägaren som talar om att golven tyvärr är ganska murkna och att de, under inga omständigheter, får gå upp på andra våningen. Dessutom finns där knappt någon el, bara en generator som håller spisen och kylen igång. Linus, som hade hoppats på att kunna spela en hel del TV-spel under ledigheten blir inte helt glad. Han kan riktigt se de långtråkiga dagarna framför sig komma.
 
 
När Linus har lagt sig i sitt rum första kvällen ligger han och tänker på hela den långa semestern som han har framför sig och funderar över vad han ska ta sig till. Det är då han börjar höra mystiska ljud. Det är något som krafsar och skrapar på natten. Kanske är det inte bara golven som är murkna i huset. Vad döljer sig egentligen i huset Trakeborg?
 
Nyckeln till Hinsides är skriven av Albin och Karin Alvtegen och illustrerad av Alexander Jansson. Den här boken är spännande och fylld med mystik. Det är första delen av en trilogi, så fler böcker är att vänta. Huset Trakeborg bjuder både Linus och läsaren på ett vindlande episkt och magiskt äventyr!

torsdag 10 december 2015

Adventskalender Lucka 10

När jag var 13-14 år var jag störtkär i en kille som var några år äldre än jag. Han hette Andreas. Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe blev en favoritbok, speciellt efter att jag hittat en underbar liten blyertsteckning i mitt låneexemplar från biblioteket där Emilies och Andreas namn var snirkligt skrivna kring en tordyvel och ett hjärta. Men nu går jag händelserna i förväg.

När Jonas fyller 13 år får han äntligen en portabel bandspelare som går att spela in på. Han drömmer om att bli reporter och spelar in allt han kan komma på, ljudet av tåget som kör förbi, vattnet som porlar i ån, hans mammas utbrott och samtalen mellan hans syster Annika och deras kompis David. Redan första kvällen hamnar de tre, Jonas, Annika och David vid Selanderska gården, som länge har använts som pensionat. De hör röster inifrån huset och i sin reporteriver börjar Jonas spela in samtalet mellan fru Göransson som driver pensionatet och en okänd man som Jonas genast tycker är mystisk.

När de lyssnar på inspelningarna hör de en viskning. Det är något om "sommarrummet" och "Emilie". Både Jonas och David hör det, men Annika slår bort det som fantasier. Redan någon dag senare får syskonen erbjudande att vattna blommorna i Selanderska gården under sommaren medan fru Göransson är bortrest. När en nyckel till "Sommarrummet" plötsligt dyker upp och en ovanlig blomma i fönstret på Selanders gården verkar mycket bestämd att de ska gå upp på övervåningen i huset ger Annika till slut med sig. Under golvtiljorna på vinden hittar de ett skrin med brev daterade på 1760-talet och de kommer både en kärlekshistoria mellan Emilia Selander och Anderas Wiik, lärljunge till Carl von Linné, och och ett egyptiskt mysterium på spåren.

Det blir verkligen en sommar utöver det vanliga. Alla tordyvlar som dyker upp och verkar visa dem vägen, är det bara en slump? Husets ägarinna, Julia J:son Andelius, varför ringer hon och vill spela schack med David, och vad har hon med allt det mystiska som händer att göra? Och vad är mannen i den blå skåpbilen på jakt efter? Medan Annika fokuserar på kärlekshistorien mellan Andreas och Emilie, så tycker David att Andreas filosofiska tankar och idéer är det viktigaste, och Jonas tycker att de båda är tråkiga och menar att det såklart att det är den (numera försvunna) egyptiska statyn som Andreas tog med sig hem från en av sina resor som är det absolut viktigaste.

Och håller boken fortfarande? 20 år senare och utan att jag är kär i en kille som heter Andreas? Jo, det gör det faktiskt. Boken kom ut -78, så den var ju gammal redan på 90-talet, men om en bara accepterar att "avancerad teknik" utgörs av en walkie-talkie och en kasettbandspelare så går det hur bra som helst.

måndag 16 november 2015

Lågmäld mystik

Igår kväll läste jag en bok som legat i min att-läsa-hög ett tag. När jag packade upp nya böcker för några veckor sedan så fångade den mig direkt, med sin avskalade, lite suggestiva framsida, men sedan var det hela tiden andra böcker som kom före när jag väl skulle sätta mig och läsa.

Skuggsommar av Mia Öström handlar om Rakel, en ganska tystlåten och tillbakadragen tjej. Hennes mamma har tillbringat en lång tid med att bara ligga i sin säng och må dåligt, och Rakel har vant sig vid att smyga tyst omkring hemma, inte göra något väsen av sig vare sig där eller i skolan. Göra allt för att inte dra uppmärksamheten till sig. Nu är det sommar och hon ska tillbringa hela lovet hos sin jämnåriga kusin Ellika och dennes föräldrar på deras pyttelilla skärgårdsö halvvägs till Finland. Ellika och Rakel brukade vara som systrar, men det var länge sedan, och nu verkar det som att Ellika hatar henne. Dessutom känner hon sig fel i familjens välordnade vackra vita hus. Den pittoreska ön känns mer som ett fängelse än det paradis som den är tänkt att vara. 
Det är den varmaste sommaren på över hundra år och Rakel tillbringar nästan all tid nere på stranden vid hopptornet. Hon är rädd för att hoppa och dyka, men ute på hopptornsbryggan träffar hon tvillingarna Majken och Lisen som inte verkar rädda för någonting. De lovar att lära henne dyka och att hon ska få vara med i deras hoppklubb om hon bara utför tre uppdrag. Men Ellika upptäcker tvillingarna, och eftersom ön är privat försöker hon skrämma och hota dem för att de inte ska komma tillbaka. Rakel hamnar mitt emellan tvillingarna och Ellika och uppdragen som hon ska göra tvingar henne ifrågasätta sig själv och vem hon har blivit. 

Under hela läsningen finns misstanken att det är något som inte stämmer med tvillingarna, de försvinner ibland spårlöst, de vill inte riktigt avslöja var de bor och hur de lyckas ta sig till ön och de beter sig på ett gränslöst sätt, men jag hålls på halster nästan hela boken innan jag får svaret. Skuggsommar är en väldigt lågmäld historia, ändå griper den tag i mig oväntat mycket. Det kanske inte är boken jag kommer minnas bäst från 2015, men helt klart läsvärd.