onsdag 26 april 2017

Den förskräckliga historien om Lilla Hon



Jag smårös och fnissade om vartannat igår kväll när jag läste Lena Ollmarks senaste bok, Den förskräckliga historien om Lilla Hon.
Lilla Hon älskar bokstavskex och visslar gärna med munnen full av dem. Helst vill hon vara i skolans kuddrum när hon gör det. Men de andra barnen är inte särskilt snälla mot henne och många gånger har hon stått utanför kuddrummet och längtat in.
Det är inte mycket bättre hemma, föräldrarna har fullt upp och märker henne knappt. Inte ens när hon en kväll inte kommer hem blir de oroliga.
Det går hemska rykten på skolan om spöken på vinden och om en elak lärarinna som hängde sig där. Ja skolan vimlar faktiskt av spöken i textilslöjden , i matsalen, i biblioteket... Om alla dessa elaka varelser älskar Lilla Hons klasskamrater att berätta om och skrämmas med. Till slut lovar de att hon ska få vara med i kuddrummet om hon vågar gå upp på vinden. Jo, det är förbjudet men... Naturligtvis blir hon lurad och inlåst däruppe.
Per Gustavssons bilder väjer inte för hemskheterna i berättelsen, men det finns också något i dem som skildrar Lilla Hons utsatthet.
Det är en burlesk berättelse med avhuggna kroppsdelar som sätts tillbaka med kardborrband och häftpistol, med blod som forsar och allehanda sätt som spökena dött på. Men det blir mer roligt än otäckt. Det är nästan mer otäckt med föräldrarnas självupptagenhet och kamraternas elakheter. Jag lånade ut boken till en lärare som undervisar i en trea direkt idag. Det ska bli intressant att höra vad de tycker om boken.
Jag har egentligen bara en enda invändning och det är hennes namn, Lilla Hon. Det hakar upp sig i munnen när en ska läsa det. Jag kom på mig själv med att enbart läsa Hon för att det skulle flyta.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar