tisdag 2 maj 2017

En riktig saga!

Holly Black är en av mina favoritförfattare. Hon lyckas alltid fånga mitt intresse för berättelsen redan på första sidan. Hennes senaste bok "Den mörkaste delen av skogen" är inget undantag. 


"Om man följde en upptrampad stig genom skogen, förbi en bäck och en ihålig trädstam full av gråsuggor och myror, kom man till en glaskista. Den stod direkt på marken och i den låg en pojke och sov, en pojke med horn på huvudet och öron spetsiga som knivar."

Så börjar berättelsen om Hazel, hennes bror Ben och pojken i kistan som båda varit förälskade i sedan de var små. Kistan med pojken har funnits i skogen utanför Fairfold i generationer. Alla som bor i stan vet att skogen är full av älvor och att skydda sig med amuletter, kallt stål och salt är vardagsmat för dem. Barnen fostras in att respektera, och frukta, skogen och dess invånare, samtidigt som allt detta och pojken i kistan gynnar turistnäringen. Visst händer det att en och annan turist försvinner spårlöst, men lokalbefolkningen resonerar som så,att de får skylla sig själva för att de inte tagit varningarna på allvar...

Hazels och hennes brors föräldrar är inte så ansvarstagande som de flesta andra, de är båda konstnärer, och när de uppslukas av sin respektive konst så släpps barnen ganska mycket vind för våg. En frihet som gör att de under sin uppväxt utforskat skogen och de som lever där ordentligt. På både gott och ont, visar det sig när pojkens kista en dag är krossad och pojken är borta.

Hazel och Ben beslutar sig för att hitta sin prins och detta leder dem rakt in i ett både spännande och farligt äventyr med konsekvenser som ingen av dem kunnat förutse.
Berättelsen har beskrivits som en mörk och vacker saga som det är omöjligt att värja sig från och jag kan bara hålla med!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar