Svartle

Förra året läste jag Brune, poeten Håkon Øvreås barnboksdebut. Det är en helt underbar bok om Rune som kallar sig Brune när han förvandlar sig till superhjälte. Rune är inte ensam utan har god hjälp av Atle och Åse. Det regnade formligen priser över boken vilket jag mycket väl kan förstå. 

Nu har uppföljaren kommit där kompisen Atle får stå  i förgrunden. Atles alter ego är Svartle. Atle vill så väldigt gärna bli känd och komma med i tidningen. Önskningarna blir inte mindre när en superkändis flyttar in i det gamla bageriet. När Atle kommer i kontakt med Sandra, flickan i familjen, får han reda på att hennes mamma är världsberömd och att de har många bostäder, mycket flottare än det gamla bageriet att bo i. Atle tror blint på allt Sandra säger, men jag är inte så säker på att läsarna kommer att göra detsamma. 
Atle kommer på en genial plan. Han ska hitta kommunalrådets prisbelönta höna, bli omskriven i stadens tidning och hyllad av folket. Det låter som en säker plan i Atles, eller kanske Svartles huvud. Men det finns en liten hake i planen, först måste han se till att hönan är försvunnen..
 Boken är illustrerad av Øyvind Torseter i lite retrostil. Översättningen från norska är gjord av Sofia Nordin.
Berättelsen är väldigt rolig och den är  konsekvent berättad ur barnens perspektiv. Jag tror den passar alldeles utmärkt att läsa högt.
Om det är något mer en ska önska sig så vore det en bok till, om Blåse det vill säga Åse.