onsdag 20 april 2016

Sannare än sant

Mark är sjuk. Igen. Fast han är inte bara vanligt sjuk, han är döende, och nu orkar han inte se sina föräldrar gråta mer. Än mindre hålla tillbaka sina egna tårar för att föräldrarna inte ska bli mer ledsna. Han har planerat allt. Han har tagit pengar så det ska räcka till bussen och till mat, han har packat sin ryggsäck och han har tränat sin hund Beau att acceptera att sitta gömd i en väska. Han vet vad han måste göra och han är beredd på att göra det även om det är det sista han gör.
Men han hade inte räknat med att bli nerslagen och rånad på nästan alla sina pengar och han hade inte kunnat föreställa sig hur otroligt jobbigt det skulle vara och att hans ansikte skulle synas på alla nyhetssändningar överallt, så att vem som helst skulle kunna känna igen honom och ringa polisen. Och han hade inte räknat med att det skulle kännas så svårt att få bestämma själv över sitt liv. Som tur är har Mark Beau vid sin sida under hela den påfrestande resan. Beau som tröstar, räddar,
och visar vad ett liv kan vara värt.


Hemma väntar inte bara Mars föräldrar oroligt, hemma finns också Marks bästa kompis Jessie som vet vad han är på väg att göra. Jessie våndas över om gör rätt. Hon har lovat honom att bevara hans hemlighet, men till vilket pris?


Sannare än sant har beskrivits som en Förr eller senare exploderar jag för mellanstadiet, och visst finns det likheter mellan dem. Det handlar om sjukdom och om rädslan för vad som ska hända, men allra mest om den starka vänskapen som kanske kan vara värd att försöka orka leva lite till för. Jag hade svårt att släppa taget och sluta läsa i den och när jag var tvungen att ta paus med bara tio sidor kvar så kröp det i kroppen tills jag fick komma tillbaka till soffhörnet och fortsätta.

1 kommentar:

  1. Jag var också fast när jag väl öppnat boken. Vilken bladvändare!

    SvaraRadera