SKAM - nu skäms jag snart

Våren 2017 levde jag i ett SKAM-rus. Jag skrev om serien vid två tillfällen, i januari när jag nyligen börjat titta och i juni när jag sett alla avsnitt. Året efter började jag kolla på SKAM Austin, den amerikanska versionen, men fastnade inte riktigt på samma sätt. Jag trodde att jag kanske hade kommit över SKAM. Men tydligen inte. För någon vecka sedan insåg jag att alla fyra säsongerna av den norska serien låg på SVT play och jag började kolla. Igen. Jag erkänner - det är inte sunt! Dessvärre hann jag inte sista säsongen innan serien togs bort. Gah!
Eftersom jag fortfarande inte var sugen på den amerikanska versionen så började jag kolla runt och hittade på UR Play första säsongen av tyska, spanska och franska versionerna. Med svenska textning. Ett tips om ni missat det!

Det börjar så otroligt likt, men skiljer sig naturligtvis åt på många sätt. Russetiden med bussar och festande är så specifikt för Norge och det känns som det är svårt att hitta på något lika självklart för ungdomarna att samlas kring i de andra länderna, men känslan finns ändå där. I stora drag. Jag började också leta på Youtube efter senare säsonger och fastnade för säsong 3 av SKAM France, med engelsk textning som funkar ibland - Evak-säsongen har ju hela tiden varit min absoluta favorit. Hur skulle den bli med andra Isakar och Evenar!? När jag tänker på det blir det ju lite som Isak tänker sig, med parallella universum. Allt som skulle kunna ske kommer till att ske, någonstans.

I den franska versionen heter de Lucas och Eliott, och de är nästan lika fina som Isak och Even. Men bara nästan. Jag stör mig på vissa saker, lite som när jag läst en bok och sedan ser filmen. Det ÄR ju inte samma sak, mina bilder stämmer inte med det jag ser. Men å andra sidan, hur skulle de kunna göra det. Det är samma på- och av-situation i förhållandet, Lucas försöker ha en relation till en tjej, Eliott lämnar små teckningar i Lucas fickor, Lucas vågar inte berätta för sin bästa vän, Eliott flippar när han blir manisk och går iväg naken mitt i natten... Men andra saker är lite fel. Lucas är inte alls lika hyschig som Isak, han berättar rakare, tydligare, med färre omskrivningar om sina känslor, han gråter mer (vilket jag egentligen tycker är väldigt bra - mer känslor till folket), Eliott är inte riktigt lika kufisk i början. De är helt enkelt mindre tillknäppta och hemliga, och lämnar kanske lite mindre till tittaren att själv klura på och gissa över. Jag gillar nog det där klurandet och gissandet. Att allt inte sägs rakt ut. Dessutom gillar jag varken "Linn" eller "Eskild" (som såklart heter något som jag glömt i franska versionen). De verkar överhuvudtaget inte gilla Lucas, beter sig mest störigt och elakt. Inge bra!

Nu funderar jag på om jag ska försöka släppa det här med SKAM och bete mig som den 38-åriga tvåbarnsmamma jag är, kanske titta på serier för vuxna människor, eller om jag ska omfamna min förtryckta inre 17-åring, som aldrig festade runt på det sättet, och fortsätta trycka i mig SKAM på detta hejdlösa hetsätande sätt. Den som lever får se!

Lättillgänglig historia

Jag var inte alltid så himla road av historielektionerna i skolan och blandade glatt ihop kungar, slag och årtal i en salig röra. Det tar jag igen med råge numera! Jag upptäckte P3 Historia av en slump, och nu har jag lyssnat på alla avsnitt. Varje avsnitt innehåller upplästa, dramatiserade scener och fakta i en väl avvägd mix, en dos humor och en otroligt bra programledare, Cecilia Düringer. De utmärkta upplästa scenerna står Pablo Leiva Wenger för. Bonusen är att jag blir nyfiken på att veta mer, och söker ganska ofta upp mer information för att få en bättre helhetsbild.

Blir du sugen på att lyssna, klicka på länken  P3 Historia

P3 historia vänder sig mot en vuxnare publik, men på SR kan du också lyssna på Historierummet som riktar sig till barn och har samma upplägg!
Här finns länken till Historierummet

En del av mitt ointresse som ung kan ha varit alla dess kungar och andra män som det kryllade av i historien. 2015 kom första numret av "Historiskan" ut, en tidskrift som fokuserar på kvinnorna i historien. Den kommer ut med fyra fullspäckade nummer/år och det känns som julafton när den ligger i brevlådan! Du kan låna den på Kävlinge bibliotek om du vill provläsa ett nummer.

Ofta är skolböckernas texter ganska faktafyllda vilket också kan göra att det känns övermäktigt att ta in allt. Kristina Lidström har skrivit tre böcker om flickornas historia där varje epok eller land representeras av en flicka och en berättelse om henne och hennes livsvillkor på en eller ett par sidor.

Till sist kan jag tipsa om en serie på Netflix som heter  "Vem var...?" En lättsam och rolig, något amerikaniserad, sketchserie där du i varje program får möta två historiska personer. Läs lite mer om den genom att klicka på länken Vem var...?

Ett annat sätt att närma sig historia är böcker om tidsresor, men det blir en annan gång!

      

Adress okänd

För några år sedan läste jag (och skrev om) Du är ett geni om den nördige Stewart och den populära Ashley som blir ofrivilliga bonussyskon när deras föräldrar flyttar ihop. Jag gillade den boken skarpt. Nu har svenskättlade författaren Susin Nielsen gjort det igen.

Snart 13-årige Felix och hans mamma Astrid har haft lite otur i livet, dels på grund av omständigheter utanför deras kontroll och dels på grund av att mamman har lite hetsigt humör och förlorar jobb efter jobb. När historien börjar sitter Felix i ett förhörsrum hos polisen. Inte för att han har gjort något, men för att han till slut var tvungen att ringa dem. I stort sett hela resten av boken är hans berättelse för polisinspektör Lee.

Så vi får veta hur det kom sig att de flyttade från mormoderns hus, varför de tvingades sälja sin fina lägenhet med förlust, vad som hände med hyreslägenheten och hur det är att bo i en folkvagnsbuss. Inte som semester utan hela tiden. I fyra månader.
Sina första år i skolan hade Felix en bästis som hette Dylan, men de många flyttarna gjorde att han tvingades byta skola och där fann han sig aldrig till rätta. Flexibiliteten i folkvagnsbussen ger honom chansen att välja vilken skola han vill till high school och Felix väljer den franskspråkiga linjen på en skola i närheten av där de bodde tidigare. Och i samma klass börjar också Dylan. De finner varandra direkt, och Dylans hem (och kylskåp) blir nog räddningen för Felix. Pengarna räcker sällan till och det är svårt att laga mat på de två små plattorna i bussen. De har ingen el så all mat de äter kommer från konservburkar. Ganska ofta kommer han till skolan utan lunchmat med sig och kläderna kommer från Frälsningsarmén. Då och då faller mamman ner i en Svacka, en depression, så hon helt enkelt inte orkar gå upp ur sängen och Felix inte bara måste ta hand om sig själv utan även om sin mamma. Det är orimligt, och skulle kunna bli en ganska deppig historia. Men det blir aldrig det. Felix har på något sätt sådan distans till alltsammans, och berättar det på ett sätt som gör att jag som läsare ändå får något slags hopp. På det sättet påminner den ganska mycket om Arne Svingens Balladen om en bruten näsa som både Ninni och jag bloggat om.
Felix får se att hans favoritfrågesportsprogram ska ha en juniorversion och han blir uttagen att vara med. Felix har nämligen en enastående förmåga att få kunskap att fastna i huvudet. Bara för att vara med får han 1000 dollar, att vinna en deltävling ger 2500 till och om han skulle gå och vinna finalen får han 25 000 dollar. Den summan, inser han, skulle ge honom och hans mamma en chans att komma på fötter igen. Nu måste han bara vinna också.
Men allt är såklart inte en dans på rosor. Kylan i bussen gör honom sjuk och att hålla hela livssituationen hemlig för kompisarna i skolan, för lärare och alla andra som han träffar, gör honom otroligt stressad. Inte direkt de bästa förutsättningar för att ladda upp inför hans viktigaste dagar.
Det är lätt att tänka hemlösa som äldre män med tovigt hår som sover på en parkbänk eller en trappuppgång, men sanningen är att hemlöshet ser ut på många olika sätt. Bara i Stockholm finns över 700 barn som är hemlösa, och mörkertalet är stort då exempelvis EU-migranters barn, ensamkommande och papperslösa flyktingar inte räknas in i statistiken. Det betyder inte att alla dessa barn lever på gatan, men att inte ha en fast punkt, att flytta runt mellan vandrarhem, släktingars och vänners soffor eller bo på korta andra- eller tredjehandskontrakt, är också hemlöshet. Det innebär ofta trångboddhet, problem att sköta skolan, svårigheter att få vila i lugn och ro, brist på (lagad) mat.
Och när vi längtar och ser fram emot sommarlovet och semestern, kanske den är källa till otrolig stress och ångest för någon annan, på grund av bristen på pengar eller tid eller möjligheter eller ork. Felix i boken har tur, men det är inte alla som har det och vi borde öppna ögonen lite och kanske se om vi kan hjälpa någon som verkar ha det slitigt eller svårt. Skänk en matkasse via Giving people, ge en slant till stadsmissionen eller liknande, kolla om det går att lämna kläder till BVC eller på förskolan/skolan som kan distribueras till de som behöver. Bjud på middag. Vi löser inte några problem, men kanske lyfter vi någon sten från bördan.

Hur gick det med utmaningen?

Innan jag gick på ledighet så hade jag bestämt att utmana mig själv under sommaren. Hur gick det med det?
Sommaren är ju inte på något sätt slut, och det är många veckor kvar av sommarlovet, men jag tänkte berätta hur det har gått så här långt.
Jag hade bestämt att jag skulle läsa en genre som för mig inte läses så mycket och även att jag skulle läsa på en plats där jag inte brukar läsa.

Målet är uppfyllt- hurra!

Vad har jag då gjort?

1. - läst seriealbum, vilket var spännande!
Jag lånade The walking dead eftersom den är populär både som serietidning och som TV- serie, och Bilbo Hobbiten. Jag gillade båda men The walking dead var bäst. Den är otroligt spännande!
Jag har inte läst serier på många år. När jag gick på låg- och mellanstadiet så var Kalle Anka på min topplista och jag läste den både som tidning och pocket, men kom sedan ifrån det. Nu kommer jag nog fortsätta med serier lite då och då.

2. - lyssnat på ljudbok på buss. Det var skönt att stänga andra ljud ute.
Ljudboken har växt för mig på senare tid och det är smidigt att kunna ta del av böcker på annat sätt än läsning med ögonen. På tåget brukar jag läsa, men på bussen blir jag oftast lite illamående när jag försöker. Då är det toppen att kunna lyssna på en bok istället.

Har du läst på något nytt sätt?

Meja och de magiska fotbollsskorna

Igår var jag hemma och vårdade ett febrigt barn - och ett friskt som helst inte går till förskolan just nu. Feberskrutten (och den andra) låg mest i soffan och tittade på TV, men då och då tog vi TV-paus och läste en bok istället. Vi var några kapitel in i Meja  och de magiska fotbollsskorna och fortsatte med den, kapitel efter kapitel. Min 7-åring är väldigt tacksam att läsa för när vi väl har kommit igång. Hon kan vara lite svårflörtad ibland, och väljer nästan alltid TV framför bok om hon själv får välja, men väl vi börjat läsa så kan hon lyssna nästan hur länge som helst.

Meja ska äntligen börja spela fotboll i ett lag. Hittills har hon bara tränat hemma med hjälp av Bruno, en några år äldre granne som säger att han kan allt om fotboll. Han är hennes PT, personlige tränare, och Meja litar blint på honom.
Pappa har ont om pengar och säger att han inte har råd att köpa några fotbollsskor till henne, men kvällen innan första träningen med Berga United köper de ändå ett par skor. Bruno inspekterar skorna noga, säger att de inte är perfekta, men nog ska funka. Sedan säger han att om Meja tar på sig skorna på kvällen, stoppar ner fötterna (med skorna på) i en hink med ljummet vatten och sedan sover med dem på hela natten så kommer skorna att bli magiska. Meja vet inte vad hon ska tro, men hon vågar inte chansa. Frågan är bara hur hon ska lyckas göra detta utan att mamma märker något.
Den här boken handlar väldigt lite om fotboll, vilket man kanske kan lockas att tro av titeln, men desto mer om (Mejas) skilda föräldrar som inte kan prata med varandra, (Brunos pappas) bristande föräldraskap, att kissa i sängen fast man är ganska stor, hur det känns när ens mamma tar hem en ny "vän" utan att förvarna och att våga lita på att man kan även när andra säger att man inte kan det.
Trots många och lite svåra ämnen känns inte boken tung att läsa, och vi fortsatte tills den var slut ("Va, är den redan slut!"). Det är bok man kan diskutera mycket om man är på det humöret, det var inte vi pga. nämnda feber, och jag tror nog att den kan funka att reflektera kring även i helklassläsning.

Sommar = sommarprat

Bild från sr.se

Den rubriken är säkert sanning för många vuxna och jag skulle önska att den var det för mig också. Och visst lyssnar jag en del, men det är långt ifrån obligatorisk så som jag upplever att en del ser det. Förra året lyssnade jag i stort sett bara på Katarina Wennstam, och när jag tänker efter var det kanske det enda prat man verkligen behövde lyssna på. I år har jag faktiskt redan hunnit med fem och ett halvt sommarprat, och det är nog något slags rekord. Som den lite stressade personlighet jag är brukar jag ladda ner praten utan musik för att det ska gå lite snabbare... Jojo, sommarlugn och allt det där. Men å andra sidan har jag inte börjat min semester än, så jag får lov att vara uppe i varv.
Av de jag lyssnat på hittills är Stina Wolter absolut bäst och den enda som krävt näsdukar (vilket jag inte hade eftersom jag höll på att rensa ogräs längs trottoaren. Istället snörvlade jag och torkade snor med trädgårdshandsken och hoppades att inga grannar skulle få för sig att komma förbi och hälsa).
Annars tänker jag sikta in mig på författarna Jonas Hassen Khemiri, Jonas Gardell, Mats Strandberg, Emma Leijnse (även om hon står som journalist i programmet så vet jag ju att hon skriver barnböcker också) och Agneta Plejel. Sen blir det säkert några skådisar, Adam Pålsson och Sissela Kyle till exempel. Och artisterna Marie Nilsson Lind och Jill Johnsson... Kulturarbetare hela bunten, inser jag nu. Men jag får väl komplettera med någon entreprenör eller idrottsperson också för balansens skull.


Men om du nu är lite yngre och tycker att sommarpraten är lite mossiga. Vad ska du då lyssna på?
Drama för unga har dramatiserade böcker för åldern 9-13 år, till exempel. Du kan både lyssna direkt i mobilen/på datorn och ladda ner för att ta med till stranden eller till bil- eller tågresan. Jag vill speciellt tipsa om Sofia Nordins dystopi En sekund i taget och av samma författare Äventyrsveckan. För den historieintresserade finns Turid - en vikingasaga och för den som gillar roliga böcker Roald Dahls Häxorna. Bland annat. För de yngre finns till exempel Sagor i barnradion. Här kan man med fördel lyssna på Ulla Skogs underbara inläsning av Maria Parrs Våffelhjärtat eller kanske Martin Widmarks Nelly Rapp och Anna Ehrings Här vill inte hundar bo. Seså, in och lyssna!

Enkelt om stenåldern

Vind lever i (det som nu är) norra Sverige på stenåldern. Om Vind sägs det att han räddades som ettåring av en enorm älg, och han har alltid en vacker liten älg som han mamma snidat av sten med sig var han än går. Och även om Vind aldrig själv sett älgen så har han ofta en känsla av att någon tittar på honom när han är ute i skogen.
Vind bor ensam med sin mormor Muna efter att hans mamma dött ett år tidigare i hosta och feber. Nu är Muna också sjuk och Vind vet att det enda som kan bota henne är läkblad. Men byns lager av läkblad håller på att ta slut och byäldsten vill inte slösa hur mycket som helst av den värdefulla örten på en gammal kvinna.
Det går rykten om att en annan stam har bosatt sig på andra sidan sjön. Kanske har de läkblad! Kylan har kommit tidigt denna vinter och isen har redan börjat lägga sig. Men än är isen för tunn för att gå på. I alla fall för de vuxna männen. Vind har inte tid att vänta. Han föreslår att han som är liten och lätt ska ta sig över sjön och försöka byta till sig läkblad mot lite av den röda stenen som stammen använder till redskap och som hans mamma var så duktig att snida i. Snart är han på väg, och mycket riktigt håller isen ända tills han är nästan framme... I ett desperat försök att ta sig upp ur vaken sliter Vind av sig ryggsäcken med stenen och hans bytesvara försvinner ner i det mörka vattnet. Hur ska det gå?


Innan månen går upp är den först boken om Älgpojken och baksidestexten antyder att det ska bli en hel serie. Det är alltid välkommet med historisk skönlitteratur, som kan levandegöra olika epoker och perioder i vår historia. Boken är Hcg-klassad, men både kort och lättläst så den kan absolut fungera även i lågstadiet när klasserna läser forntiden.