SKAM - nu skäms jag snart

Våren 2017 levde jag i ett SKAM-rus. Jag skrev om serien vid två tillfällen, i januari när jag nyligen börjat titta och i juni när jag sett alla avsnitt. Året efter började jag kolla på SKAM Austin, den amerikanska versionen, men fastnade inte riktigt på samma sätt. Jag trodde att jag kanske hade kommit över SKAM. Men tydligen inte. För någon vecka sedan insåg jag att alla fyra säsongerna av den norska serien låg på SVT play och jag började kolla. Igen. Jag erkänner - det är inte sunt! Dessvärre hann jag inte sista säsongen innan serien togs bort. Gah!
Eftersom jag fortfarande inte var sugen på den amerikanska versionen så började jag kolla runt och hittade på UR Play första säsongen av tyska, spanska och franska versionerna. Med svenska textning. Ett tips om ni missat det!

Det börjar så otroligt likt, men skiljer sig naturligtvis åt på många sätt. Russetiden med bussar och festande är så specifikt för Norge och det känns som det är svårt att hitta på något lika självklart för ungdomarna att samlas kring i de andra länderna, men känslan finns ändå där. I stora drag. Jag började också leta på Youtube efter senare säsonger och fastnade för säsong 3 av SKAM France, med engelsk textning som funkar ibland - Evak-säsongen har ju hela tiden varit min absoluta favorit. Hur skulle den bli med andra Isakar och Evenar!? När jag tänker på det blir det ju lite som Isak tänker sig, med parallella universum. Allt som skulle kunna ske kommer till att ske, någonstans.

I den franska versionen heter de Lucas och Eliott, och de är nästan lika fina som Isak och Even. Men bara nästan. Jag stör mig på vissa saker, lite som när jag läst en bok och sedan ser filmen. Det ÄR ju inte samma sak, mina bilder stämmer inte med det jag ser. Men å andra sidan, hur skulle de kunna göra det. Det är samma på- och av-situation i förhållandet, Lucas försöker ha en relation till en tjej, Eliott lämnar små teckningar i Lucas fickor, Lucas vågar inte berätta för sin bästa vän, Eliott flippar när han blir manisk och går iväg naken mitt i natten... Men andra saker är lite fel. Lucas är inte alls lika hyschig som Isak, han berättar rakare, tydligare, med färre omskrivningar om sina känslor, han gråter mer (vilket jag egentligen tycker är väldigt bra - mer känslor till folket), Eliott är inte riktigt lika kufisk i början. De är helt enkelt mindre tillknäppta och hemliga, och lämnar kanske lite mindre till tittaren att själv klura på och gissa över. Jag gillar nog det där klurandet och gissandet. Att allt inte sägs rakt ut. Dessutom gillar jag varken "Linn" eller "Eskild" (som såklart heter något som jag glömt i franska versionen). De verkar överhuvudtaget inte gilla Lucas, beter sig mest störigt och elakt. Inge bra!

Nu funderar jag på om jag ska försöka släppa det här med SKAM och bete mig som den 38-åriga tvåbarnsmamma jag är, kanske titta på serier för vuxna människor, eller om jag ska omfamna min förtryckta inre 17-åring, som aldrig festade runt på det sättet, och fortsätta trycka i mig SKAM på detta hejdlösa hetsätande sätt. Den som lever får se!

Nu är det slut

Japp, jag lipade till sista avsnittet av SKAM ikväll.
Det har varit en lite manisk upplevelse för mig att följa SKAM. I januari hade jag precis börjat titta på SKAM och skrev om det här på bloggen. Jag kollade på de första tre säsongerna i ganska snabb följd och omedelbart efter att jag kollat klart såg jag dem ytterligare en gång. Efter det kollade jag på mina favoritavsnitt av Evak-säsongen igen!
Jag är lite kluven. En del av mig vill verkligen fortsätta hänga med Sana, Isak, Noora och de andra, ända fram till studenten om ett år. En annan del av mig tänker att det ändå är bra att de slutar på topp. Bättre att jag själv tänker hur fantastisk en femte och sjätte säsong hade varit, än att få se det på riktigt och bli besviken.
Jag gillar verkligen Sana, och har tyckt om att få lära känna henne lite bättre under våren, men jag tycker ändå fortfarande att tredje säsongen var absolut bäst. Det var något speciellt med Isak och Even, och den känslan fanns med genom hela säsongen. Jag kommer att sakna att följa chattarna och klippen på seriens webbplats under veckan och sedan se hela avsnittet på svenska. Jag kommer sakna att följa deras liv. Och jag undrar vad det blir av dem nu. Kommer fans över hela världen att skriva uppföljare och fylla forum med kärlek, både deras och sin egen. Jag tror det. Och hoppas. Och förhoppningsvis kan SKAM bidra till ett lite öppnare, lite mjukare, lite snällare klimat mellan vänner, kärestor och människor i stort. SKAM har visat oss hur en är öppen, snäll, ödmjuk, kärleksfull, hängiven och generös. Måtte detta sprida sig som en löpeld:

Om jag kommer att se om hela rasket en gång till under sommaren? Det verkar troligt, ja...

Torka aldrig tårar utan handskar

Miniserien Torka aldrig tårar utan handskar som sändes i Svt för några veckor sen blev en riktig snackis! Serien baseras på Jonas Gardells triologi med samma namn, del 1 Kärleken kom ut nu i somras, de två amdra delarna Sjukdomen och Döden kommer ut nästa år. Det är verkligen inte konstigt att serien fick mycket uppmärksamhet; den är väldigt väldigt bra, och den skildrar ett väldigt viktigt ämne och en viktig del av vår moderna historia. Böckerna/serien handlar om när HIV och AIDS kom till Sverige och började spridas, den handlar om den tillvaro som var verklighet för bögar i ett ännu väldigt omedvetet Sverige, den handlar om Stockholm under 80-talet, och den handlar om Rasmus och Benjamin och deras kärlek till varandra. Den handlar om vänskap, och om att se sina vänner dö, den handlar om fega föräldrar som sviker sina barn och mörkar deras homosexualitet , den handlar om att avvika från normen och våga gå sin egen väg, den handlar om kampen för att får vara den man är. Rasmus växer upp i en liten värmländsk ort och så fort han gått ut gymnasiet flyttar han till Stockholm där han ivrigt söker efter en ny tillvara som ung bög, Benjamin är Jehovas vittne och ringer av en slump på hos Paul som är navet i den vänkrets som blir som en familj för både Rasmus och Benjamin. Boken är precis som serien stark och sorglig och den som inte blir berörd av detta har nog ett hjärta av sten. Om du missat tv-serien kan du titta på den på Svt play, men läs boken också - som vanligt får man mycket mer djup i boken och man lär känna karaktärerna bättre.