måndag 23 september 2019

Gretas historia

En blir inte profet i sitt eget land sägs det och ett tecken på det är kanske att den enda bok jag hittat om Greta Thunberg som riktar sig mot unga läsare är skriven av Valentina Camerini med titeln ”Gretas historia:Ingen är för liten för att göra något stort”.

Boken är lättillgänglig och den beskriver på ett rakt och enkelt sätt Gretas resa från tiden då hon började bekymra sig om klimatet till den maktfaktor (jag upplever att) hon har blivit. En sak som jag tog till mig är att Gretas fokus är att sätta klimatet på agendan, inte komma med lösningar på hur det ska ske. Det får makthavarna göra. Så klokt! 
En informativ bok utan pekpinnar, men det finns förslag på vad du kan göra på egen hand för att hjälpa och minska din påverkan på klimatet. Sist i boken finns också en ordlista.



Blir du mer nyfiken på Greta kan du läsa boken "Scener ur hjärtat" som är skriven av
Greta Thunberg, Svante Thunberg, Malena Ernman och Beata Ernman.
Vill du läsa mer om klimatet så skrev Maria om Rädda Revet här och det finns även en antologi som riktar sig till barn och ungdomar som heter "Vad håller ni på med? En antologi om klimatet" skriven av bland annat Elisabeth Östnäs.

Högläsning på fritids



På Söderparks fritids läser personalen många böcker högt för barnen. Härligt! Så fort de läst ut en bok så skriver pedagogerna ut en bild på bokens framsida och sätter upp i kapprummet. På så sätt så påminns barnen om alla böcker som de läst och föräldrar som hämtar sina barn kan följa med i vilka böcker som läses.

Personalen började sätta upp bokframsidor tidigt i våras och det räcker inte längre med en vägg för alla bilder, utan nu finns det bokframsidor på två väggar. Så fint!

Högläsning på fritids är ett sätt att locka barn till läsning. Genom att högläsa och samtala om det man läser och om bilder i böckerna väcker man intresse för läsningen. Man bidrar också till att ge barnen ett större ordförråd och förståelse för ord och miljöer de inte tidigare stött på. Här finns en bra artikel om att läsa för fritidsbarn.


torsdag 19 september 2019

Husets hjärta slår!

Att packa upp nya böcker slutar aldrig att locka mig. Vad är det som dyker upp den här gången? Vilka kommer funka bra, och bli utlånade direkt, och vilka kommer stå orörda på hyllan? Det kvittar att det är jag själv som klickat iväg beställningen, när böckerna väl kommer beter jag mig som ett barn på julafton … Eller kanske inte riktigt, men jag blir alltid överraskad. Jaha, beställde jag den?! Oj, var den så tjock/tunn? Hoppsan, det var ju inte direkt ett säljande omslag. Eller tvärt om: Den här kommer att gå bra! och såklart: Åh, den här vill jag läsa! Och den! Och denna!


Idag packade jag upp en ny bok av Mårten Melin. Med tanke på hans produktivitet så är det i sig ingen ovanlighet, men den här fastnade jag lite extra för. Omslaget mörkt och hotfullt i svartvitt med titeln, spretig och oroväckande, i blodrött. Redan vi skrivbordet bläddrade jag genom boken o
ch kollade lite på bilderna av Mattias Olsson. Ruskiga, olycksbådande och väldigt mörka. Snacka om läspepp. Men jag var tvungen att vänta tills jag kom hem innan jag hade möjlighet att läsa själva boken.
Signe och Ninni tvingas ta skydd från ett oväder i ett gammalt ödehus. Trädgården är övervuxen och huset förfallet, men ett fönster på övervåningen står öppet så de antar att någon ändå bor där. Det smattrande regnet och åskan som dundrar överröstar deras knackningar men när de testar att öppna visar sig dörren vara olåst. De går in. Ingen människa syns till, men ett ljus brinner i en ljusstake i hallen och de hör ljud från övervåningen. Signe försöker hitta förklaringar till allt som är märkligt, som att inga skor eller jackor hänger i hallen, och att ingen svarar när de ropar, men Ninni verkar inte helt övertygad. De går upp för trappan för att ge sig till känna för husets ägare, men plötsligt blir båda två så otroligt trötta. Det är som att all kraft rinner av dem. Och först nu berättar Ninni för Signe att det alltid gått historier om det här huset - att människor som gått in i det aldrig har kunnat ta sig ut. Plötsligt inser Signe att det är huset som gör ljud, huset lever och det tänker inte släppa dem ifrån sig. 
Det är en snabbläst historia, bara 90 sidor och gott om illustrationer. Bilderna går i svart ända fram tills hjärtat kommer in och effekten med de röda detaljerna är slående. Bilderna visar oftast framförallt vad texten redan beskriver, men då och då får vi se mer, ett utropstecken eller kanske en fråga som inte framkommer i texten. Till exempel skulle sista bilden kunna tolkas som att slutet inte innebär den lättnad som texten antyder …
 

Pärlor och patroner- 60 historiska kvinnoporträtt av Loka Kanarp

Jag hittade denna bok när jag botaniserade runt i hyllorna på Korsbacka. Jag gillade både omslaget och titeln och började bläddra.Det slutade med att jag lånade boken och läste den. Precis som titeln avslöjar så handlar den om kvinnor, och varje porträtt har ett eget uppslag.
En får lära om både mer eller mindre mindre kända kvinnor, och roliga fakta om dessa.
Här ovan kan du t ex se uppslaget om Greta Garbo. Hon var en världsberömd filmstjärna och korad till "Världens vackrast kvinna".
Detta uppslag handlar om en liten flicka som växt upp i vildmarken. När hon hittades så kunde hon inte prata och ingen visste var hon kom ifrån. De skickade en hund på henne, men den slog hon ihjäl med sin träklubba!

Boken är full av intressanta fakta presenterade med fina bilder.

Välkommen in och låna den!



tisdag 17 september 2019

De sista barnen på jorden

När jag såg omslaget till "De sista barnen på jorden" av Max Brallier så tänkte jag att denna boken kommer nog många att gilla. Zombier och monster går otroligt bra i mitt bibliotek och här är en bok med båda elementen i. Min tanke är nog korrekt, jag ställde ut boken i går eftermiddag och i morse blev den utlånad.

Storyn är att Jack Sullivan, en helt vanlig 13åring, är helt ensam kvar i staden efter en monsterapokalyps. Hans fosterföräldrar for västerut när de första monstren kom, utan en tanke på honom, tillsammans med de flesta andra i staden. Många av de som blev kvar har fövandlats till zombier, eller blivit monstermat. Han bor i en trädkoja och kartlägger monster genom att fotografera dem. Han tänker på sig själv som superhjälte och hanterar situationen genom att lägga upp allt som ett datorspel med olika uppdrag. Hans största uppdrag är att komma tillbaka till skolan där han såg tjejen han gillar sista gången innan monstren kom och rädda henne. En av hans käraste ägodelar är en walkie-talkie som gör att han kan kommunicera med sin bästa vän, dessvärre är den trasig. När han ger sig ut på en expedition för att fixa walkie-talkien så stöter han på ett gigantiskt monster Blarg, som verkar ha spetsat in sig på att jaga just honom. Nu börjar det bli mer än vad han klarar av, trots sin barrikaderad trädkoja. Då visar det sig att han inte är den enda barnet som överlevt!
Del två heter "De sista barnen på jorden och zombieparaden".

Det är luftig text och mycket bilder så jag tror att denna serien kommer att attrahera de som läser Andy Griffiths serie om trädkojan och även de som gillat kapten kalsong.

Första avsnittet har just släppts på Netflix, vilket kanske kan ge böckerna en extra skjuts.

  

måndag 16 september 2019

Känslosamtal

Jag och kuratorn Veronica är inne på vårt tredje år med känslosamtal nu, tror jag. Vi träffar årskurs 2 i mindre grupper och pratar om känslor utifrån några olika böcker. Vi gick ut ganska ambitiöst första året och hade tre olika texter, men har sedan bantat ner det till två. Både vi och barnen ska orka också.
Vid första tillfället läser vi Ester Arg och Daisy Galej, om två vänner och grannar som verkligen är varandras motsatser. Allt gör Ester irriterad, arg och sur. Om varmvattnet tar slut, hon tappar ett ägg på golvet eller de ställer in melodikrysset. Hon vet inte egentligen varför hon reagerar så starkt, det bara blir så. Daisy blir istället glad av nästan allt. Om solen skiner, tussilagorna har slagit ut eller hon ser ett stjärnfall. Hon vet inte heller varför hon har så lätt för att bli glad, det bara blir så. Klart att det kan bli lite komplicerat ibland när man är så olika, men vänner är de ju ändå.
Och när jag/Veronica läst boken pratar vi om vilka känslor som finns i den. Mest ilska och glädje såklart, men även lite skam. Är du mest en Ester eller en Daisy? Vad gör dig arg? Vad gör dig glad? Var sitter de här känslorna? Vad händer om du möter någon som är riktigt arg eller riktigt glad - kan du (råka) adoptera deras känsla? Hur kan det kännas när man blivit riktigt arg på någon, kanske så att man sårat den personen?
Efter att ha träffat några klasser kan jag konstatera att syskon och föräldrar lockar fram Ester hos väldigt många barn. Många föräldrar är stressade och upplevs som orättvisa (har hört det några gånger här hemma också) och syskon, oavsett om de är äldre eller yngre, är en pest … Daisy finns i fritidsaktiviteter och hobbys, ganska ofta i TV- eller datorspel och med kompisar.
I onsdags träffade vi tvåorna på Lackalänga och på torsdag ska vi träffa dem igen. Det blir spännande att höra vad de har att säga om Sagan om den lilla farbrorn. Då kommer vi mer in på sorg, vänskap och mobbing. Den är en riktigt älsklingsbok från min egen barndom och med de nya färgbilderna är den ännu mer fantastisk. Själva berättelsen är tidlös. Alla kan relatera till att känna sig rädd eller utanför, och kan förstå farbrorns längtan efter någon som verkligen vill vara med honom.

Två nya diktböcker

Jag har fått två nya diktböcker till biblioteket. Det är Min längtan kvar av Mårten Melin och Min syster är ett spöke och andra dikter av Lena Sjöberg

Båda böckerna innehåller underbara dikter, för alla men kanske främst för barn och ungdomar.

Min längtan kvar handlar om kärlek  - tappad och hittad som det står på omslaget. Mårten Melin är en mästare på att med få ord beskriva stora känslor.

Lyssna bara här:

Jag trycker mobilen mot hjärtat
dina sms håller kylan borta

eller

Jag har inget mer att säga dig
orden bara fal     ler
                                   i
                                         sär
         


Lena Sjöbergs dikter är rimmade, med ett fantastiskt poetiskt språk. Det handlar om stora och starka känslor, det handlar om rädsla, saknad, ilska och oro. Det handlar också om stark kärlek. Läs högt och lyssna på dessa rader:

När du stod strax intill
blev jag pirrig och varm
och ändå
- jag nuddade bara din arm.

Var det kärlek som kändes
ett kort ögonblick?
När kroppen en stöt
av en annan kropp fick.