Känslosamtal

Jag och kuratorn Veronica är inne på vårt tredje år med känslosamtal nu, tror jag. Vi träffar årskurs 2 i mindre grupper och pratar om känslor utifrån några olika böcker. Vi gick ut ganska ambitiöst första året och hade tre olika texter, men har sedan bantat ner det till två. Både vi och barnen ska orka också.

Vid första tillfället läser vi Ester Arg och Daisy Galej, om två vänner och grannar som verkligen är varandras motsatser. Allt gör Ester irriterad, arg och sur. Om varmvattnet tar slut, hon tappar ett ägg på golvet eller de ställer in melodikrysset. Hon vet inte egentligen varför hon reagerar så starkt, det bara blir så. Daisy blir istället glad av nästan allt. Om solen skiner, tussilagorna har slagit ut eller hon ser ett stjärnfall. Hon vet inte heller varför hon har så lätt för att bli glad, det bara blir så. Klart att det kan bli lite komplicerat ibland när man är så olika, men vänner är de ju ändå.
Och när jag/Veronica läst boken pratar vi om vilka känslor som finns i den. Mest ilska och glädje såklart, men även lite skam. Är du mest en Ester eller en Daisy? Vad gör dig arg? Vad gör dig glad? Var sitter de här känslorna? Vad händer om du möter någon som är riktigt arg eller riktigt glad - kan du (råka) adoptera deras känsla? Hur kan det kännas när man blivit riktigt arg på någon, kanske så att man sårat den personen?

Efter att ha träffat några klasser kan jag konstatera att syskon och föräldrar lockar fram Ester hos väldigt många barn. Många föräldrar är stressade och upplevs som orättvisa (har hört det några gånger här hemma också) och syskon, oavsett om de är äldre eller yngre, är en pest … Daisy finns i fritidsaktiviteter och hobbys, ganska ofta i TV- eller datorspel och med kompisar.
I onsdags träffade vi tvåorna på Lackalänga och på torsdag ska vi träffa dem igen. Det blir spännande att höra vad de har att säga om Sagan om den lilla farbrorn. Då kommer vi mer in på sorg, vänskap och mobbing. Den är en riktigt älsklingsbok från min egen barndom och med de nya färgbilderna är den ännu mer fantastisk. Själva berättelsen är tidlös. Alla kan relatera till att känna sig rädd eller utanför, och kan förstå farbrorns längtan efter någon som verkligen vill vara med honom.

Att välja glädje?

Idag, den 20 mars, är det inte bara vårdagjämning och alltså uppenbart att vi är på väg mot varmare och soligare tider, utan även Internationella glädjedagen. FN instiftade denna dag för 6-7 år sedan på förslag från den lilla nationen Bhutan. Bhutan kanske inte leder BNP-ligan, men de menade att ett lands utveckling inte bara bör mätas i materiella och ekonomiska termer, utan även i hur dess invånare faktiskt mår.
Ungefär lika länge har FN också jämfört världens länder i ett lyckoindex World Happiness Report. Det är en ganska omfattande rapport och jag har inte läst den, men de nordiska länderna hamnar högt upp. Jag hörde på P1 i morse någon som pratade om att det troligen handlar om trygghet och tillit till rättsväsen och stat, avsaknad av korruption och (såklart) krig. Sverige har klättrat två placeringar från föregående år till plats 7, medan våra grannländer Finland, Danmark och Norge norpat åt sig medaljplatserna även i år. Därefter kommer Island, Nederländerna och Schweiz.

Idag försöker jag peppa de medarbetare och elever som inte redan är glada med hjälp av Bonniers Peppburk. Du hittar den och en massa annat material för klassrummet på Bonnierförlagen Lära. Ganska många har dragit både två och fem lappar ur burken för att hitta en som kändes helt rätt. och Jag kan hålla med om att dra lappen "Du strålar", när man är trött och glåmig efter en vaken hostnatt och det enda som strålar är ens nästipp - röd efter hundratals snytningar, kan kännas mer som ett hån än pepp.

Det är svårt det där med glädje. Jag kan förstå de som tycker att man borde anstränga sig för att vara glad, för sin omgivnings skull - det är jobbigt med sura negativa människor som liksom suger ut all livsglädje och energi ur ett rum. Samtidigt är det hemskt att spela glad när man mår dåligt. Och ofta till och med omöjligt.

Kanske kan en dag som denna, då vi läser rapporter om de lyckliga finländarna, iaf fundera över vad det är i våra liv som gör oss glada, vad som gör oss ledsna eller arga och kanske lyckas få bättre balans mellan dessa. För egen del är jag sällan arg och ledsen när jag läser, så att läsa ännu mer får väl vara mitt eget projekt för mer lycka i livet!