Känslosamtal

Jag och kuratorn Veronica är inne på vårt tredje år med känslosamtal nu, tror jag. Vi träffar årskurs 2 i mindre grupper och pratar om känslor utifrån några olika böcker. Vi gick ut ganska ambitiöst första året och hade tre olika texter, men har sedan bantat ner det till två. Både vi och barnen ska orka också.

Vid första tillfället läser vi Ester Arg och Daisy Galej, om två vänner och grannar som verkligen är varandras motsatser. Allt gör Ester irriterad, arg och sur. Om varmvattnet tar slut, hon tappar ett ägg på golvet eller de ställer in melodikrysset. Hon vet inte egentligen varför hon reagerar så starkt, det bara blir så. Daisy blir istället glad av nästan allt. Om solen skiner, tussilagorna har slagit ut eller hon ser ett stjärnfall. Hon vet inte heller varför hon har så lätt för att bli glad, det bara blir så. Klart att det kan bli lite komplicerat ibland när man är så olika, men vänner är de ju ändå.
Och när jag/Veronica läst boken pratar vi om vilka känslor som finns i den. Mest ilska och glädje såklart, men även lite skam. Är du mest en Ester eller en Daisy? Vad gör dig arg? Vad gör dig glad? Var sitter de här känslorna? Vad händer om du möter någon som är riktigt arg eller riktigt glad - kan du (råka) adoptera deras känsla? Hur kan det kännas när man blivit riktigt arg på någon, kanske så att man sårat den personen?

Efter att ha träffat några klasser kan jag konstatera att syskon och föräldrar lockar fram Ester hos väldigt många barn. Många föräldrar är stressade och upplevs som orättvisa (har hört det några gånger här hemma också) och syskon, oavsett om de är äldre eller yngre, är en pest … Daisy finns i fritidsaktiviteter och hobbys, ganska ofta i TV- eller datorspel och med kompisar.
I onsdags träffade vi tvåorna på Lackalänga och på torsdag ska vi träffa dem igen. Det blir spännande att höra vad de har att säga om Sagan om den lilla farbrorn. Då kommer vi mer in på sorg, vänskap och mobbing. Den är en riktigt älsklingsbok från min egen barndom och med de nya färgbilderna är den ännu mer fantastisk. Själva berättelsen är tidlös. Alla kan relatera till att känna sig rädd eller utanför, och kan förstå farbrorns längtan efter någon som verkligen vill vara med honom.

Julilska

Igår när jag körde till jobbet lyssnade jag på Morgonpasset på P3. De pratade om julilska. En av programledarna hade fått fullkomligt frispel när någon (aka hennes sambo) hade släckt granens ljusslinga på fel ljus, så att hon inte hittade att tända den när hon kom upp på morgonen. Hon tyckte att den där stunden tidigt på morgonen, när hon fick tända granen och dricka sitt kaffe, var lite helig och då skulle allt bara funka. Inget himla letande och testande för att hitta rätt lampa att vrida på.

I vår familj, så länge jag och min storasyster bodde hemma, brukade julilskan infinna sig den 22 december. Då var vi lediga från skolan, vår pappa var hemma och lagade mat och vår mamma jobbade ofta (alla möjliga obekväma arbetstider) på sjukhuset. Det var alltså, tyckte vår kära far, upp till mig och min syster att städa huset inför julen. Vi två hade däremot andra viktigare saker att göra, som att umgås med våra vänner. Vi kunde inte förstå varför vi var tvungna att städa på dagen, när det klart och tydligt stod till exempel skridskoåkning med kompisarna på schemat, och så var De Stora Grälen igång. Nuförtiden har vi ju sådana gräl dagligen, min snart 2-åriga dotter och jag, så några större julgräl tror jag inte att det blir i år.

En annan klassisk julilska är Tyko Jonssons. Jag vet inte hur många av er som tittar på Karl-Bertil Jonsson på julafton, men in min familj är det obligatoriskt. Vi kan alla replikerna utantill vid det här laget. Rikemanssonen Karl-Bertil bestämmer sig för att göra en god gärning vid jul och i sitt arbete på posten lyckas han gömma undan paket till alla de som tjänar lite mer, och på julafton delar han sedan ut paketen till "alla de som inte äger ett varuhus". På julaftonskvällen uppdagas sanningen, då även en av julklapparna till Tyko "kommit bort" på posten. "Tyko Jonsson höll på att kvävas av julilska!" och "...somnade den kvällen i vredesmod". Underbara citat. Filmen bygger på en bok av Tage Danielsson från 1964 som heter Sagor för barn över 18 år. Många av dem väl värda att läsa. Boken finns på folkbibblan, och där finns även boken på CD, inläst av Gösta Ekman. Det bara måste vara bra! Så har ni annat för er på julafton kl 19, så kan ni lyssna på sagan istället precis när ni vill.

God jul!