Lycka är för losers av Wibke Brueggemann

 

Phoebes bästa kompis Polly har gått och blivit ihop med Tristan, en sextonåring som inte kan cykla("stödhjulspojken"), och hur är det möjligt? Dels att kära ner sig i någon och för det andra i någon som inte ens kan cykla?

Phoebe vet inte vad hon ska ta sig till, hon känner sig övergiven av Polly och hon har bestämt sig för att aldrig någonsin själv bli kär. 

Phoebes mamma jobbar för Läkare utan gränser, och är bortrest stora delar av året, och då får Phoebe bo hos sin mammas bästa vän Kate. 

Kate driver en välgörenhetsbutik och avlar raskatter. Av en händelse så råkar Phoebe släppa ut en av raskatterna, och den visar sig bli dräktig med "fader okänd". För att gottgöra detta så börjar Phoebe arbeta av sin skuld i välgörenhetsbutiken.  

I butiken jobbar det en brokig, men rolig, skara människor. Bland annat en tjej som heter Emma. 

Phoebes sextonårsdag närmar sig och den både fasar och längtar hon efter. Längtar för att då ska mamma komma hem, och fasar för att de flesta hon känner verkar genomgå någon typ av personlighetsförändring när de fyller sexton.

Och det här med att aldrig bli kär, är det något man själv kan bestämma? 

Åhhh, så bra den är- läs den!

Det är svårt att skriva så att den ges en rättvis bild. Orden tar liksom slut, så bra är den. 

Det är en rolig och livsbejakande bok som inbjuder till skratt men samtidigt ett allvar, och den är väldigt svår att lägga ifrån sig! 

Hopptornet - Fideli Sundqvist

På väg hem från badhuset tänker Limpan på hopptornet. Hon hade verkligen velat hoppa, men hon vågade inte. Så istället fantiserar hon om alla hopp hon skulle ha velat göra: bakåtrotationer, mollbergare och skruvhopp. Hon är så inne i sina fantasier att när Malte frågade henne svarar Limpan att hon hoppade. Och inte bara hoppade, utan hoppade från trean. Mamma och Malte blir jätteimponerade och säger att de måste åka till badhuset igen så de kan få se henne hoppa. Vad roligt det kommer bli! Limpan låtsas att allt är som vanligt trots klumpen i magen. Så på kvällen övar hon både på att hoppa och att säga som det faktiskt var... 

En del i boken som fastnade med mig är när Limpan och mamma är i omklädningsrummet.

"Baddräktstyget är tunt. 

Jag undrar om det syns igenom

hur hårt mitt hjärta bultar"

Det Limpan är med om i boken kan nog många känna igen sig i. Att råka säga fel, att göra något man kanske inte vågar och hur det känns efteråt. Jag som vuxit upp nära havet och flertalet badplatser med hopptorn känner kanske igen mig extra mycket. Tänker att boken kan användas för att prata med barn om att våga berätta när den där jobbiga klumpen i magen dyker upp.

Fotboll och svåra känslor

Adam älskar fotboll mer än något annat. Hans största dröm är att spela i VM, det gäller bara att ta sig dit. Sista sparken och Tänk bara fotboll handlar om så mycket mer än fotboll dock. I de olika böckerna måste Adam ta i tu med olika svåra känslor man som barn, och vuxen, kan känna till och från. 

Sista sparken börjar faktiskt med att Adam blir så arg på en motståndare att det slutar med slagsmål. Mamma säger att han får sluta med fotbollen om han blir så arg igen, vilket är något som Adam självklart inte vill. Han försöker sitt bästa men det är inte lätt att kontrollera sin ilska alla gånger när man tycker att någon gör fel eller när ens störiga lillebror härmar. Men det blir särskilt svårt när motståndarlagets målvakt säger taskiga saker som ingen annan hör. 

I Tänk bara fotboll har laget samlat in pengar och de ska nu få åka på cup! Adam ser verkligen fram emot det tills tränaren Maja säger att de ska sova över en natt. Adam blir förskräckt, han har aldrig sovit borta. Det går bara inte att sova om inte mamma finns där. Men det kan han ju inte erkänna, då kommer ju alla att tro att han är en fegis. Det som skulle bli så roligt med cup förvandlas till en jobbig hemlighet han inte kan berätta. 

Jag gillade båda böckerna och Anette Eggert får läsaren att hamna i Adams fotbollsskor. Böckerna är lätta att läsa och passar bra för de som börjat läsa lite mer text. Berättelserna kompletteras av Sofia Falkenhems illustrationer som visar både det mysiga och fartfyllda som händer. För så klart blir det flera fartfyllda fotbollsmatcher!

Psst!
Åk 4 på Skönadalskolan och Döjsebroskolan kommer under våren att träffa Anette Eggert för en digital skrivarworkshop. 

Två böcker om känslor

Känslor. Något som alla kan ha svårt att sätta fingret på. Därför är det så bra att det kommit ut flera böcker för barn om just detta knöliga ämne. I detta inlägg tänkte jag lyfta upp två böcker som passar till de lite yngre barnen.

Reyhaneh Ahangaran är legitimerad psykolog och gav ut boken Allt som händer inuti 2019 som riktar sig till barn i mellanstadiet. Nu har hon också skrivit en bok som just känslor för lite yngre barn. Känsloboken - För dig som går på lågstadiet hjälper barn att sätta ord på sina känslor inför situationer så som första övernattningen hos en kompis eller att våga räcka upp handen i klassen. Men den tar också upp sådant som kan vara riktigt jobbigt, så som dåliga hemligheter och hur man kan göra då. 

Allt om känslor skriven av Felicity Brooks och Frankie Allen hjälper ännu yngre barn att sätta ord på sina känslor genom bilder och färgkodning. I boken får barnen fundera på hur de själva skulle känna i olika situationer och att ibland kan man ha flera känslor samtidigt. Exempelvis att man kan vara irriterad på och samtidigt gilla en kompis. Dessutom får barnen lära sig de två viktigaste sakerna när något känns jobbigt: att berätta för någon om hur de känner sig och att vara snälla mot sig själva. Jag gillar att den är så interaktiv och den fick fint betyg av en av lärarna som använde den i en av förskoleklasserna under våren. 

Känslosamtal

Jag och kuratorn Veronica är inne på vårt tredje år med känslosamtal nu, tror jag. Vi träffar årskurs 2 i mindre grupper och pratar om känslor utifrån några olika böcker. Vi gick ut ganska ambitiöst första året och hade tre olika texter, men har sedan bantat ner det till två. Både vi och barnen ska orka också.

Vid första tillfället läser vi Ester Arg och Daisy Galej, om två vänner och grannar som verkligen är varandras motsatser. Allt gör Ester irriterad, arg och sur. Om varmvattnet tar slut, hon tappar ett ägg på golvet eller de ställer in melodikrysset. Hon vet inte egentligen varför hon reagerar så starkt, det bara blir så. Daisy blir istället glad av nästan allt. Om solen skiner, tussilagorna har slagit ut eller hon ser ett stjärnfall. Hon vet inte heller varför hon har så lätt för att bli glad, det bara blir så. Klart att det kan bli lite komplicerat ibland när man är så olika, men vänner är de ju ändå.
Och när jag/Veronica läst boken pratar vi om vilka känslor som finns i den. Mest ilska och glädje såklart, men även lite skam. Är du mest en Ester eller en Daisy? Vad gör dig arg? Vad gör dig glad? Var sitter de här känslorna? Vad händer om du möter någon som är riktigt arg eller riktigt glad - kan du (råka) adoptera deras känsla? Hur kan det kännas när man blivit riktigt arg på någon, kanske så att man sårat den personen?

Efter att ha träffat några klasser kan jag konstatera att syskon och föräldrar lockar fram Ester hos väldigt många barn. Många föräldrar är stressade och upplevs som orättvisa (har hört det några gånger här hemma också) och syskon, oavsett om de är äldre eller yngre, är en pest … Daisy finns i fritidsaktiviteter och hobbys, ganska ofta i TV- eller datorspel och med kompisar.
I onsdags träffade vi tvåorna på Lackalänga och på torsdag ska vi träffa dem igen. Det blir spännande att höra vad de har att säga om Sagan om den lilla farbrorn. Då kommer vi mer in på sorg, vänskap och mobbing. Den är en riktigt älsklingsbok från min egen barndom och med de nya färgbilderna är den ännu mer fantastisk. Själva berättelsen är tidlös. Alla kan relatera till att känna sig rädd eller utanför, och kan förstå farbrorns längtan efter någon som verkligen vill vara med honom.

Förlåt för hålet

Aston, tio år bor med sin morfar, eftersom hans mamma är journalist och reser runt hela världen för att skriva om olika orättvisor. Aston saknar sin mamma otroligt mycket.  Att bo hos morfar är bra, han är väldigt snäll och lugn, vilket kan behövas när Aston har så mycket känslor. Så mycket känslor, som han inte vet var han skall göra av. Det finns två saker som gör honom lugnare, att titta på ett Youtubeklipp med en tjej som gör skateboard tricks . Det kan han titta på hur många gånger som helst och  det funkar varje gång . En annan sak som gör honom lugn är Hålet i väggen. Aston har ett hål i sin vägg som han petat upp med en penna. Det hjälper mot alla sorts jobbiga känslor att peta i Hålet. Problemet är bara att han förstör väggen och han är rädd för att morfar skall upptäcka det.
Aston har autism och ADHD och måste äta medicin mot det. Mamma säger att det är superkrafter, men Aston håller inte med, varför skulle han då behöva äta medicin varje dag?

Ibland hamnar Aston i bråk utan att han vill det. Hans bästa kompis Hugo sviker honom för Melvin, som är en kille som brukar reta Aston.. Hålet i väggen blir större.
En dag knackar en mörkhårig tjej på dörren, hon undrar om han vill komma ut och kicka boll. Hon är så lik tjejen i skateboardfilmen att Aston tänker att det måste vara hon och samtidigt kommer dagen när mamma skall komma hem närmare.

En lättläst bok av Hanna Landahl om svåra känslor men med ett bra slut.