onsdag 30 mars 2016

Lilla Sticka

Att få böckerna plastade till biblioteket har sina sidor. Jag vet att de håller bättre och förblir fräschare, helare och snyggare betydligt längre, vilket är bra. Men känslan... Jag har precis packat upp Martin Widmarks senaste bilderbok, Lilla Sticka i landet Lycka och jag misstänker starkt att pärmen egentligen är klädd med tyg. Genom plasten ser det lite ut som fint linnetyg, men jag kan ju inte känna det.


Oavsett känslan så kan jag ju se och läsa texten, och det är verkligen inte illa det heller. Ramberättelsen är en pojke som ska nattas av sin barnvakt och ber om ännu en godnattsaga. Julia, som barnvakten heter, har en ring med en stor pärla på sin ena hand och väver berättelsen kring denna pärla. "- För länge sedan, när jag var liten, försvann min storebror, Tomek, börjar hon." Tomek var den snällaste bror man kunde ha och han gjorde varsin flöjt åt Julia och sig själv. Julias sörjer nåt oerhört och ingenting kan få henne glad. Inte ens den fina kälke som hennes föräldrar ger till henne. Hon kan bara tänka på hur roligt det varit om Tomek varit där och åkt med henne. Men så ger hon sig ut och åker i alla fall och kälken får fart in i en istunnel och den våldsamma färden slår henne medvetslös. När hon vaknar är hon omgiven av enorma insekter som skrattande plaskar i vattenbrynet och leker i sanden. fast kanske är det inte insekterna som är stora utan Julia som blivit liten. Hon välkomnas med glädje och skalbaggen herr Jacobi blir hennes ledsagare och visar henne runt i landet Lycka, där alla alltid är glada. Till och med Julia måste erkänna at hon faktiskt känner sig glad, trots att hon saknar Tomek. Men allt är inte så fint i landet Lycka som det först verkar. Redan nästa morgon står Krabban framför henne och kräver att hon följer med och arbetar för honom. I sin grotta har han en mängd barn instängda och alla arbetar med att öppna musslorna på bottnen av dammen under vattenfallet och ta pärlorna. på kvällen när barnen går tillbaka till grottan hör Julia ljudet av en flöjt, ett ljud hon känner så väl igen. Det är hennes bror Tomek som sitter där längst in i grottan och bönfaller henne att få komma hem igen. Men hur ska de lyckas fly från Krabban som är så snabb och har så vassa klor?

Det är ju en klassisk saga, drömsk och otäck med ett lyckligt slut, och det är gott och väl. Men tillsammans med Emilia Dziubaks bilder blir det verkligen underbart. Hon förstärker drömkänslan och lyckas få flera av bilderna att se ut som att de faktiskt lyser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar