Detta är mitt liv av Rose Lagercrantz

Jag spinner vidare på Ninnis inlägg om den lilla krokodilen som så gärna vill vara med. Det är ju det de flesta vill- att få vara med, känna gemenskap och att få höra till.
Detta är mitt liv handlar om en flicka som heter Sophia. Hon längtar hela året, längtar till att sommarkollot. Det är det bästa hon vet. För där får hon vara med de andra. Inte som i skolan där allt blir fel.
I år ska det bli extra roligt, för nu fyller hon fjorton och kommer att höra till gruppen med de stora barnen. Sophia ska bjuda på tårta och hålla tal- allt ska bli perfekt.
Men när det dags för talet så har Sophia gått och gömt sig. Hur ska hon få de andra att förstå hur hennes liv egentligen är?

Detta är mitt liv är en färgstark och inkännande bok om att vara annorlunda. Boken är en av mix av kortroman och seriebilder. Den innehåller korta kapitel och är stämningsfullt illustrerad av Anneli Furmark.
Boken riktar sig till läsare från ca 12 år och uppåt.
Jag gillade den!

"Rose Lagercrantz har en unik förmåga att hitta de rätta orden, fånga livskänslan och skapa berättelser som griper tag."
- Bonnier Carlsen

Krokodilen som inte gillade vatten

Jag älskar denna boken av Gemma Merino och brukar läsa den för förskoleklasserna när jag har biblioteksintroduktion. Förra veckan hade jag förmånen att få läsa den två gånger!


Historien är fantastiskt i sin enkelhet, den lilla krokodilen som inte gillar vatten känner sig ensam och bestämmer sig för att lägga alla sina sparpengar på en simring, allt för att kunna leka med sina syskon och ingå i gemenskapen. Tyvärr hjälper simringen inte alls, vattnet är fortfarande blött och den lilla krokodilen kan inte dyka som syskonen, simringen gör att hen flyter. Att hoppa är superläskigt, men för att passa in så gör den lilla krokodilen det i alla fall. Ett, två, två och en halv, TRE! I hoppet får den lilla krokodilen vatten i näsan, och ATCHOOOO! Den lilla krokodilen nyser...eld! Hen är ingen liten krokodil, hen är en liten drake! Barnens fascination är ljuvlig att se, de känner med den lilla krokodilen och blir så glada när hen blir en drake, det vet ju alla att drakar inte gillar vatten!
Om tiden finns kan en alltid fråga om någon känner igen berättelsen, och oftast kommer någon på ”Den fula lilla ankungen”! Bokens sista uppslag ger mersmak, men den boken är inte utgiven, än...

Ett fartfyllt högläsningsäventyr

Eva Susso har tillsammans med sin son Jali Madi Susso  skrivit en bok som heter "Skattjakten i Mundu Onak". Boken är rikt illustrerad, de fantastiska illustrationerna är gjorda av Katsiaryna Dubovik.
     Boken handlar om ett lejon som heter Mfalme. Han är kung över Mundu Onak, men han minns inte hur det kom sig att han blev kung. Han vet heller inte riktigt vad som förväntas av honom som kung över riket som sträcker sig från sandstranden fram till Stora skogen. Mfalme är ett snällt lejon som är vegetarian. Han har inga tänder, så han lever på mango, banan och papaya. Mfalme skulle gärna vilja ge sig av från Mundu Onak för att se något annat, men eftersom han är kung måste han stanna kvar.
     En dag får han syn på en prick ute på havet. Pricken blir större och större ju längre han tittar ut på havet. Det visar sig vara Glen, en gris som tagit sig över havet med båt. Med sig har Glen en skattkarta som han har ritat själv. Han vill hitta en skatt för att bli omtyckt av sin storebror så att han inte längre känner sig så ensam. Mfalme bestämmer sig för att hjälpa Glen att leta efter skatten. På vägen möter de hunden Samira, som kallas för Sam. Hon gör dem sällskap i jakten på skatten. Hur ska det gå för dem, kommer de att hitta skatten på den egenritade kartan?
     Jag gillade den här boken, jag tycker att den passar utmärkt för högläsning. Den är rolig, farfylld och läsaren får ta del av en hel del lärdom längs vägen. Dessutom finns det mycket att samtala kring.

På roadtrip med Kråkan

Kråkans otroliga liftarsemester kom första gången ut redan 2004, men det var först i år, när den kom i ny utgåva med annan illustratör, som jag fick upp ögonen för den. Och framsidesbilden av Alexander Jansson är verkligen fin. Älskar kråkans kalufsrufs och uppspärrade öga. Inuti boken finns magiska, drömlika blyertsteckningar.

På semestern när jag skulle köra långt med barnen laddade jag ner ljudboken och så lyssnade vi allihop på den medan vi for fram genom sommarsverige. Så härlig, med Johan Ulveson som inläsare. Johan är ju van att vara kråka, då han även gör rösten till Kråkan i Mamma Mu-filmerna...

Kråkan och Ebba ska ut på äventyr. De är bästa vänner och den här sommaren har de bestämt sig för att tillsammans försöka hitta Kråkans föräldrar. Hela livet har han längtat och saknat och det enda minne han har av dem är ett foto på dem alla tre vid gränsen mellan Värmland och Norge. Dit är det alltså som de ska åka, på ett eller annat sätt. Och Kråkan har en färdplan. Och med sin gamla slitna tygkasse full av saft och bullar att muta lastbilschaffisar med tänker de att det blir en lätt match att få skjuts en bit på vägen. Men märkligt nog är det ingen av chaffisarna som tar dem på allvar. Ingen som vill ge lift åt en flicka och en kråka åt Värmland till, ens när de lockar med fika.

Till slut hittar de en chaffis som låter dem åka med, och även om han äter upp deras bullar i en rasande fart så är de i alla fall på väg. Tills de får veta att han åker mot Tyskland och inte alls åt Norska gränsen till. Panik!

Det visar sig betydligt svårare att få lift och komma åt rätt håll än Kråkan och Ebba hade kunnat föreställa sig. Men någonstans kommer de, och på vägen får de lära sig en hel del både om andra och varandra. Kanske en del om sig själva också.
Och som jag gillar Kråkan, trots att han är ganska odräglig emellanåt. Tanklös, oförskämd, rättfram, oresonlig. Och väldigt mänsklig.

Rami och Jonatan

Jonatan har spelat fotboll i många år tillsammans med sina kompisar Markus och Leo. Nu går killarna i nian, de har alla tre sökt in till fotbollsgymnasiet i Alsta och de hoppas såklart att de kommer in där. Jonatans pappa är tränare för deras lag, Östertorp. En onsdag spelar de match mot ett fotbollslag som har bildats på ortens flyktingboende. Östertorp tror inte det är sant när de förlorar matchen. De kämpar på men lyckes inte ta sig förbi motståndarlagets stora stjärna Rami. Han spelar otroligt bra trots dåliga fotbollsskor och ingen ordentlig fotbollsträning. Jonatan och Rami får bra kontakt och Jonatan föreslår att Rami ska börja träna med Östertorps lag.

Detta är handlingen i Mats Berggrens alldeles nya ungdomsbok Rami och Jonatan. Mats Berggren har skrivit många väldigt bra ungdomsböcker. T ex Onsdag kväll strax före sju, Språkresan, En enda kväll och Din syster måste dö. Alla dessa böcker läses mycket på Tolvåkerskolan, jag har ofta med någon av Berggrens böcker på mina bokprat.

Mats Berggren väljer ämnen för sina böcker som är aktuella och som intresserar ungdomar. De är också ämnen som är viktiga att läsa och att diskutera i klasser och i grupper. Han hämtar stoffet till intrigerna ur verkliga händelser som han sedan skriver om så att de passar för ungdomsboksformatet. 

Rami och Jonatan är inget undantag, här kommer de viktiga ämnen utanförskap, flyktingar, integration och uppehållstillstånd upp till ytan.

Berggren skriver för alla men hans böcker tilltalar speciellt killarna och dessa böcker är så viktiga! Det finns alldeles för få ungdomsböcker som tonårskillarna väljer att läsa.

Läs och diskutera Mats Berggrens böcker!

Sagor om (inte så) rebelliska katter

Efter att det kommit ut mängder med böcker om starka, självständiga, rebelliska kvinnor och normbrytande pojkar så har nu den första (mig veterligen) boken om rebellkatter sett dagens ljus. Precis som i Rebelltjejer så är katterna illustrerade av ett flertal olika illustratörer, även om tekniker och stilar inte skiljer sig lika markant åt som i föregångaren. Rebellkatter! Hjältesagor om katter med klös är en bok där ca 30 mer eller mindre kända katter presenteras varvat med kattfakta, -tips och -kuriosa. Inte så förvånande har majoriteten av katterna levt under 1900- och 2000-talen, men för övrigt är det en ganska rolig blandning. Det är bibliotekskatten Dewey och gatumusikantkatten Bob, det är katter som bott hos USAs fd. president Bill Clinton och tre av Storbritanniens premiärministrar, det är katter som rest med fartyg och skepp över halva jorden och åkt ut i rymden, som fångat möss i katedraler, räddat människor i krig och tröstat döende.
Jag som är kattmänniska gillar att läsa om katternas öden och äventyr, om hur katter har betytt mycket för många och lyckats göra sig oumbärliga i människors liv. Det kanske inte är en bok man sträckläser, men precis som de andra böckerna i samma stil så är de roliga att bläddra och läsa i mindre doser. Den enda nackdelen med boken är att jag nu blivit sugen på att skaffa katt igen, efter att ha varit husdjurslös i 1,5 år.

Cirkusdeckarna för nybörjarläsaren - inte riktigt vad jag hoppades

Cirkusdeckarna har gjort succé på lågstadiet i många år nu, 21 böcker har det hunnit bli, och intresset verkar inte minska. Men böckerna är ganska tjocka och avskräcker de yngre. Idag packade jag upp en låda med nya böcker och fick i min hand Cirkusdeckarna och skolmysteriet i en ny serie "Lättlästa mysterier". Boken har ca 5 rader text per sida i relativt stort typsnitt, så att den ska passa för nybörjarläsarna. Jag hade höga förhoppningar när jag tog hem boken för att läsa den. Texten är, precis som i originalböckerna, skriven av Dan Höjer, men illustratören är ny. Tanken är nog att vi som läser ska känna igen personerna från Stina Lövkvists bilder, men jag tycker tyvärr inte om dem så mycket.

Och så är det historien. Det känns tyvärr inte som att den hänger ihop speciellt väl. Det är som att varannan sida saknas och berättelsen glappar. Jag vill verkligen gilla det jag läser, men det går inte riktigt. Men jag kanske bara är en gnällig bortskämd bibliotekarie, tänkte jag, och satte boken i händerna på min 7-åring. Hon läser hyfsat för årskurs 1 och tillhör således målgruppen. Dessutom brukar hon greppa handlingen bra och kunna återberätta ett händelseförlopp även när hon läst själv. Hon satte igång, och fastnade direkt på bokens första ord - Cirkusvagnarna... Nåja, så kan det ju gå. Hon kom förbi det och började läsa, men inte heller hon fick nåt flyt. Dels på grund av krångliga namn och ord, dels på grund av rörig handling. Efter 7-8 sidor tog vi paus och hon kunde då inte riktigt redogöra för vad boken egentligen handlade om.


Jag hoppas att detta bara är ett olycksfall i arbetet, att de kommande böckerna blir bättre med färre svåra ord och mer strömlinjeformad intrig. Hopp och luckor som fylls i först långt senare brukar inte funka så bra i böcker för nybörjare. En rutinerad författare som Dan Höjer borde kunna bättre.