Zombiefeber

Tillhör du den skara av människor, som får någonting lysande i blicken, då de hör ordet zombie? Är du ett "fan" av "de levande döda"? Då skall du läsa Kristina Ohlssons nya bok "Zombiefeber"! Kristina Ohlsson har tidigare bl a skrivit trilogin, som börjar med "Glasbarnen" och även boken "Mysteriet på Hester Hill".

I Zombiefeber förflyttas vi till Eldsala, ett litet samhälle, ute på landsbygden i Sverige. Där finns bondgårdar, små hus, skog och en gammal nedlagd kvarn, som skall spela en viktig roll i den här historien. Det är sommar, kvävande hett och bygden har drabbast av en getinginvasion, utan dess like. Herbert,som är tolv år, bor tillsammans med sin farfar. När boken börjar, knackar en främling på dörren, för att höra om det finns ett rum till honom på farfars pensionat. Främlingen är lång och välklädd, men Herbert tycker att han verkar mystisk och hans väska har en mörk fläck på ena sidan. En mörkröd fläck, det ser ut som blod.

I den lilla byn har många barn blivit sjuka i en underlig feber. Kommunen stänger simskolan, eftersom de tror att det är vattnet som bär smittan.  En natt ser Herbert en pojke ifrån klassen komma gående med blodig tröja och en död kanin i ena handen. Vad är det som hänt? Några dagar innan har Herbert och Sally, hans bästa vän, sett hur pojken, Alf blivit biten av en geting. Kan getingarna ha någonting med sjukdomen att göra? Och vad gör den mystiske främlingen i Eldsala egentligen? Fler och fler blir sjuka, fler barn syns vandra runt om nätterna, bleka och med knallröda ögon. de är ute efter blod, vilka är de? Hur skall de stoppas?
Herbert och Sally dras in i den farliga jakten på de sjuka. Den gamla kvarnen blir deras tillflyktsort. Samtidigt har Herbert andra problem. Kommunen vill flytta honom ifrån farfar, eftersom farfar är gammal och inte riktigt orkar med att sköta allt. Men finns det verkligen ingen annan släkting i livet, som Herbert, skulle kunna bo hos?

En spännande bok, med många frågor och en rafflande upplösning.

Sanna historier

Böcker med "Sanna historier" efterfrågas ofta, speciellt av de lite äldre eleverna. På Tolvåker har vi en speciell hylla enbart med dessa böcker som bygger på verkliga berättelser om människor och händelser. De som är mest populära just nu är:

Seriously... I´m Kidding av Ellen Degenerous.

Ellen Degenerous är bl a känd för sin TV-show Ellen DeGeneres show som har blivit en stor succé i många länder. Vår svenska musikstjärna Zara Larsson gästade Ellen i hennes show i förra veckan

När jag inte hade nåt av Ison Glasgow och Emil Arvidsson

Ison, en känd svensk rappartist, flyttade som femåring från New York med sin mamma. De flyttade från droger och ett tufft liv till Isons pappa som bodde i Sverige. Men livet blev inte lättare för lille Ison. Pappan lämnar dem och de får försöka klara sig själva och blir under en tid uteliggare på Stockholms gator.

En gång var jag större än Zlatan av Tony Flygare och Daniel Nilsson-Padilla

Tony Flygare och Zlatan Ibrahimovic var träningskompisar och kompisar för länge sedan i Malmö. De följdes åt i klubbar, på träningar och matcher. Tony Flygare låg steget före Zlatan, han var lite äldre, lite snabbare och lite större. Den 19 sep 1999 missade dock Tony en ödesdiger straff på en MFF-match... Efter det satsade klubben på Zlatan. I boken berättar Tony Flygare sin historia

3096 dagar av Natascha Kampusch

Den 2 mars 1998 blev den då 10-åriga Natasha överfallen och bortförd när hon var på väg till skolan. I över 8 år var hon sedan inspärrad och helt i händerna hos en psykiskt sjuk man Wolfgang Priklopil. När hon som 18-åring äntligen lyckades fly var hennes barndom över.

 

 

 

Bokpoesi

Jag läste om bokpoesi i tidningen, en dag. Det gällde att göra en kort dikt av tre olika boktitlar.
Genast började jag botanisera i min bokhylla och skapade det ena mästerverket efter det andra, nåja...
Jag tog med mig idén till min dåvarande elevens valgrupp och de blev lika entusiastiska som jag. Febril aktivitet uppstod och vi avslutade  med att de fick läsa upp sin bästa dikt för varandra.

          Med glasbarnen                                                    TITTA
          instängd.                                                               värsta brorsan
          Pappa är stor och stark, men...                             heter Mia

                                    Supersommar, är sju förtrollade kvällar, i snabba ryck!

Lilla Sticka

Att få böckerna plastade till biblioteket har sina sidor. Jag vet att de håller bättre och förblir fräschare, helare och snyggare betydligt längre, vilket är bra. Men känslan... Jag har precis packat upp Martin Widmarks senaste bilderbok, Lilla Sticka i landet Lycka och jag misstänker starkt att pärmen egentligen är klädd med tyg. Genom plasten ser det lite ut som fint linnetyg, men jag kan ju inte känna det.

Oavsett känslan så kan jag ju se och läsa texten, och det är verkligen inte illa det heller. Ramberättelsen är en pojke som ska nattas av sin barnvakt och ber om ännu en godnattsaga. Julia, som barnvakten heter, har en ring med en stor pärla på sin ena hand och väver berättelsen kring denna pärla. "- För länge sedan, när jag var liten, försvann min storebror, Tomek, börjar hon." Tomek var den snällaste bror man kunde ha och han gjorde varsin flöjt åt Julia och sig själv. Julias sörjer nåt oerhört och ingenting kan få henne glad. Inte ens den fina kälke som hennes föräldrar ger till henne. Hon kan bara tänka på hur roligt det varit om Tomek varit där och åkt med henne. Men så ger hon sig ut och åker i alla fall och kälken får fart in i en istunnel och den våldsamma färden slår henne medvetslös. När hon vaknar är hon omgiven av enorma insekter som skrattande plaskar i vattenbrynet och leker i sanden. fast kanske är det inte insekterna som är stora utan Julia som blivit liten. Hon välkomnas med glädje och skalbaggen herr Jacobi blir hennes ledsagare och visar henne runt i landet Lycka, där alla alltid är glada. Till och med Julia måste erkänna at hon faktiskt känner sig glad, trots att hon saknar Tomek. Men allt är inte så fint i landet Lycka som det först verkar. Redan nästa morgon står Krabban framför henne och kräver att hon följer med och arbetar för honom. I sin grotta har han en mängd barn instängda och alla arbetar med att öppna musslorna på bottnen av dammen under vattenfallet och ta pärlorna. på kvällen när barnen går tillbaka till grottan hör Julia ljudet av en flöjt, ett ljud hon känner så väl igen. Det är hennes bror Tomek som sitter där längst in i grottan och bönfaller henne att få komma hem igen. Men hur ska de lyckas fly från Krabban som är så snabb och har så vassa klor?

Det är ju en klassisk saga, drömsk och otäck med ett lyckligt slut, och det är gott och väl. Men tillsammans med Emilia Dziubaks bilder blir det verkligen underbart. Hon förstärker drömkänslan och lyckas få flera av bilderna att se ut som att de faktiskt lyser.

438 dagar

I 438 dagar satt de svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye fångna i Kalityfängelset nära Addis Abeba i Etiopien. De blev dömda till 11 års fängelse för terroristbrott men tack vare "tyst diplomati" och ett hårt arbete av UD, Jens Odlander Sveriges ambassadör i Etiopien och Carl Bildt Sveriges dåvarande utrikesminister kunde de benådas och kom hem till Sverige i september 2012. Persson och Schibbye har skrivit en bok om varför de ville göra ett reportage om Ogadenprovinsen i Etiopien, om hur det gick till när de blev tillfångatagna och framförallt om de 438 dagarna som de satt i fängelset.

LL-förlaget har gett ut en lättläst variant av 438 dagar. Det är den jag har läst och jag tycker den är mycket bra och spännande. Persson och Schibbye beskriver vardagen i fängelset med kyla, löss och råttor men också om vänskap med andra fångar. Det politiska spelet kring deras rättegång och benådande beskrivs utifrån Perssons och Schibbyes uppfattning och upplevelser inifrån fängelset. 438 dagar är en mycket spännande bok som också ger oss inblick i viktig nutidshistoria!

Det finns en lektion knutet till boken med källkritiska frågor och fördjupningsuppgifter som man kan använda sig av om man väljer att arbeta med boken i klassrummet.

Att ha oddsen emot sig

Vissa böcker blir liksom aldrig lästa. Jag väljer bland de nya böckerna på jobbet, plockar ut några stycken och tar med dem hem, lägger dem i en hög på bordet i uterummet. Sen kan det hända att de blir liggande där. Någon blir läst och återlämnad, medan andra ligger kvar. Jag tar hem nya böcker som hamnar ovanpå, blir lästa och återlämnade, men de där glömda stackarna blir bara liggande. Tills det händer till exempel påsklov och en dag när omständigheterna gör så att jag jobbar hemifrån. Då kan det plötsligt hända att jag plockar upp en av de där bortglömda, lite bortvalda och börjar läsa. Ibland visar det sig att min magkänsla är rätt, det var ingen superbra bok och jag kanske lämnar den halvläst, men ibland blir det som idag; jag börjar läsa och vaknar sedan upp ur det parallella universum som är boken två timmar senare och undrar vad som hände. Det är inte nödvändigtvis en fantastisk bok på det sättet "Förr eller senare exploderar jag" eller "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn" är fantastisk, men det finns något som griper tag och håller fast ändå.

Det som fick mig att vänta flera månader med att börja läsa den här boken var nog titeln, jag gillar den inte alls, men det kan ju inte boken hjälpa. Det är en direkt översättning från det norska originalet. Jag gillade kanske inte heller omslaget speciellt mycket. Även det likadant som det norska. Och baksidestexten var inte klockren... Egentligen vet jag inte vad det var som fick mig att plocka hem boken, men så här i efterhand är jag glad att jag gjorde det.

Anne Bea är inte speciellt populär, det är en mild underdrift. Anne Bea är den nästnäst sämsta man kan ha till vän, enligt skolans alla sociala regler. Men det struntar som tur är Nils i. Med Nils kan Anne Bea vara sig själv och då är hon rolig, känner sig rolig och tänker inte på allt som är fel med henne. Hon är så glad att hon har Nils. Anne Bea, eller Annebino som Nils kallar henne, är albino, eller rättare hon är född med albinism. Hon har inget pigment i huden eller håret och är alltså otroligt blek och med vitt hår. Dessutom gör sjukdomen att hon ser väldigt dåligt, ingenting alls utan glasögon och väldigt dåligt även med dem på sig. Det gör att hon måste sitta längst fram i klassrummet, att hon ofta går in i saker och snubblar och att hon omöjligt kan vara med på bollsport på gympan. Inte bara för att hon inte ser utan även för att de andra i klassen medvetet kastar bollar på henne och är jäkliga på alla sätt de kan. Värst är Thea och hennes lilla hov. Thea styr klassen och det Thea tycker, tycker alla andra också.

Två veckor innan skolans talangjakt råkar Anne Bea göra sig rejält osams med Thea och hovet och hon inser att hon måste komma med något riktigt bra för att inte bli fullkomligt tillplattad efter det. Hennes moster Mona kommer på en plan, Anne Bea måste också uppträda på talangjakten, för om det är nåt som Anne Bea kan som Thea definitivt inte kan så är det att sjunga. Hon måste visa alla att det finns mer än en tystlåten albino i henne. Problemet är bara att Anne Bea aldrig medvetet gör något för att dra blickarna till sig - hon får mer än hon behöver av det ändå. 

Kampen mot superbitcharna är en fin bok om vänskap. Om att våga vara vän även när oddsen är dåliga. Det handlar också om att våga vara sig själv fast (nästan) ingen har vett att uppskatta det. Och även om det finns en del ganska blinda och fega vuxna i den här boken så finns det också de där bra, lyssnande och seende vuxna som alla utsatta barn behöver. 

Sjörövarhjärta

Det är en tryckande het sommar och syskonen Rick och Nora är uttråkade. Deras föräldrar jobbar långa dagar och de vanliga kompisarna från skolan verkar ha annat för sig. Ute på en liten obebodd holme som heter Laboratorieholmen, bara hundra meter från där de bor, hittar de en gammal låda av metall. Den är låst och ganska sliten, men Nora hittar på en fantastisk historia om sjörövaren Blodsöga som skar ut sitt eget hjärta och la det i lådan. Den som har lådan när han kommer tillbaka för att hämta det kommer att bli belönad. Så börjar leken där syskonen tillsammans med tre andra barn som bor i området tävlar om att hitta och gömma skrinet så bra de kan. De är i två lag och om en blir tillfångatagen måste den avslöja någon ledtråd till var lådan finns och resten av laget får försöka frita fången. Men ganska snabbt spårar leken ur. Det börjar med att Rick ser ett hus, eller mer en liten stuga, som verkligen inte brukar finnas där i vanliga fall och en flicka i ålderdomliga kläder. Det ser lite suddigt och blekt ut som på ett gammalt fotografi och snart bleknar synen bort helt och hållet. Men flickan, som heter Gerda, vill ha tillbaka skrinet. Nora vägrar tro Rick och tror bara att han tröttnat på leken och vill ha en ursäkt för att dra sig ur. Men fler och fler av barnen ser och hör saker där ute på holmen, som inte riktigt stämmer med deras verklighet. Kan det verkligen finnas portar till en annan tid där ute? Och vad är det egentligen för speciellt med skrinet?

Det visar sig att den nu så tomma och övergivna Laboratorieholmen ruvar på en 75 år gammal hemlighet.

Boken är skriven av ett syskonpar, Simon och Emma Leijnse, och utspelar sig i Kalmar där Simon bor. I havet precis utanför Kalmar finns tydligen en liten holme som påminner ganska mycket om Laboratorieholmen. Jag tror att det kommer fler spännande böcker om Rick och Nora.