1000 papperstranor för fred

Fredagen den 12:e maj, hängde vi upp tusen vikta papperstranor på skolbiblioteket på Söderparkskolan. Det var avslutningen på ett freds- och vänskapsprojekt som hela skolan arbetat med under läsåret. Tranorna har eleverna på Söderparkskolan vikt. 

Under höstterminen 2016 och vårterminen 2017 har eleverna på Söderparkskolan arbetat med freds- och vänskaps-teman på olika sätt.

Det hela började med att jag blev kontaktad av Jennifer W Ingvaldsson som är speciallärare på Söderparkskolan inför läsårets start om ett eventuellt samarbete med skolbiblioteket. Hon berättade för mig om ett spännande fredsprojekt och hon bad mig nu läsa en bok som heter Sadako och de tusen papperstranorna, skriven av Eleanor Coerr. Därefter skulle vi prata mer... 

Sagt och gjort. Jag började läsa boken.

Boken handlar om en flicka, Sadako, som levde i Hiroshima på 40-50-talet. Handlingen utspelar sig tio år efter att atombomben föll över staden och Sadako var bara två år när det inträffade. Sadako älskar att springa och träna löpning och drömmer om att vinna ett mästerskap.  En dag faller hon ihop på marken när hon tränar. Hon blir tagen till ett sjukhus och väl där tänker hon att hon snart ska vara ute och springa igen. Men det blir inte så. Det visar sig att Sadako har fått leukemi, atombombssjukan. Trots att hon bara var två år när bomben föll, lever sjukdomen i hennes kropp. Det finns en gammal legend i Japan, om att den som viker tusen papperstranor får sin högsta önskan beviljad. För att bli frisk börjar Sadako vika tranor. Hon hann vika 644 stycken tranor innan hon dog. Hennes klasskamrater fortsatte vika klart de resterande tranorna till minne av henne och det som hände... det blev 1000 tranor till slut.

Boken är baserad på en sann historia, Sadakos liv, och på Sadakos brev från sjukhuset.

Jag brukar läsa på bussen och tåget när jag pendlar till jobbet. När jag läste boken om Sadako rann tårarna hejdlöst. Det är en stark berättelse och fruktansvärt sorglig. Och viktig....! Det är en bok om sorg, om krig och vänskap, om livet och om hopp, om fred... Det här är en bok som berör på ett oerhört starkt vis. 

En dag när jag kom till skolan och öppnade mitt skåp, föll en mycket vacker, liten, elegant vikt papperstrana ur skåpet. Det var Jennifer som lagt den där och det var början på fredsprojektet på Söderparkskolan.

Under terminen har alla klasser på mellanstadiet haft högläsning av boken Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr. Medan eleverna lyssnat på boken om Sadako så har de själva vikt papperstranor. Tranorna har därefter fått hänga i klassrummen på linor under läsåret. 

Nu ska de tusen tranorna skickas iväg till Hiroshima International School i staden Hiroshima i Japan. I Fredsparken i Hiroshima finns en staty av Sadako, där hon står med öppna armar. Runt om statyn finns det glasmontrar. Skolan hänger in de tranor som skickas från barn över hela världen, som minns Sadako och för en tanke om fred.

Vi pratade om freds- och vänskapsprojektet på Biblioteksrådet nyligen och de berättade att de tyckte att boken om Sadako var väldigt sorglig och bitvis rätt så hemsk. De mindes från högläsningen att Sadako inte hann vika klart sina 1000 tranor. Några klasser hade vikt tranor innan de läste boken, så när läraren läste boken förstod de allt. Eleverna berättade att Sadako vek tranor för att bli frisk och det kändes så konstigt att hon blev sjuk så lång tid efter att bomben föll.  Eleverna förundrades över bomben och hur stor skada som den åstadkom och fortfarande åstadkommer...

Lågstadiet har jobbat med andra högläsningsböcker under freds- och vänskapsprojektet. Någon klass har haft högläsning av SVJ av Roald Dahl. Här har vänskapstemat varit i centrum och samtal om hur en är en bra kompis. En annan klass har läst Michael Morpurgos bok: Den fantastiska historien om katten som försvann, som handlar om en flickas liv i England under andra världskriget. Alla klasser i lågstadiet har läst böcker av Thomas Halling inför ett författarbesök av honom som var i januari. Många av Hallings böcker handlar om vänskap och relationer och det blev många diskussioner i klasserna om det som händer i böckerna.

Under fredagen hade vi avslutning av projektet på skolbiblioteket. Vi hängde tillsammans med elever upp tranorna och några elever gjorde affischer med information på om projektet som de satte upp över hela skolan och delade ut till klasserna. Utställningen pågick enbart mellan 10-11.30, därefter packade vi ned tranorna. Det är så mycket arbete bakom varje trana, både med att lyckas vika själva formen men även mycket känslor efter berättelsen om Sadako. Under dagen kom klasserna in till utställningen och tittade. Vi pratade om historien om Sadako igen och tittade på bilder från Hiroshimas Fredspark och på Sadako. Eleverna berättade om sina tankar och vad de mindes från projektet. 
Nästa vecka ska tranorna skickas iväg! 

Det har varit ett spännande projekt med så många olika delar i som vävts samman. Högläsning, boksamtal, historia och samhällskunskap, kreativitet och motorik, fred och vänskapsband, delaktighet. Jag är så glad att fått varit med om detta projekt tillsammans med hela skolan.

Gå gärna in på Hiroshima International School´s hemsida / community / 1000 cranes för att läsa mer: (http://www.hiroshima-is.ac.jp/)

Författarbesök på Rinnebäck

Idag har Thomas Halling varit hos tvåorna på Rinnebäck. Det är alltid lika trevligt att ha besök av Thomas, och eleverna är genast med på noterna och fyller i "Det var tur" när han läser boken" Det var tur, Det var synd". När han berättat om Kalles idoga försöka att få Ellen att bli kär i honom, och precis ska berätta om det som hände på badhuset och frågar eleverna om de vill veta, får han ett rungade "JA". När svaret blir "Då får du läsa boken" hörs en samfälld suck, som genast blir mer positiv när Thomas föreslår att läraren kan läsa boken högt för klassen.
Eleverna hade förberett frågor och läst en del av Thomas böcker inför besöket, så de var väl förtrogna med de olika karaktärerna, och strålade som solar när Thomas berömde dem.

 

Leva med ADHD

Viktor Frisk, superbloggare och artist, har skrivit en lättillgänglig bok om sitt liv med ADHD, "Min superkraft, så har jag lärt mig älska min struliga ADHD".

Han börjar från början, redan när han började skolan så hade han "myror i brallan" och hade svårt att koncentrera sig några längre stunder. Förväntan inför att börja skolan förbyttes snart i en uppgivenhet och en känsla att inte räcka till.
Han var en udda figur, med egen klädstil och som kunde vräka ur sig vad som helst, när som helst, bara för att sedan ångra sig, när han märkte att den han pratade med blev sårad, och som dessutom inte kunde sitta still. Ingen ville vara kompis med en sån.
Men mormor Berit fanns alltid där, hon blev aldrig arg som alla andra i hans omgivning.
Bloggen blev hans räddning, han var väldigt intresserad av mode, så han hade mormor Berit till att fota honom, och så la han upp bilderna. Till hans förvåning så gillade andra hans bilder, och på den vägen är det.
Viktor menar att utan sin ADHD hade han aldrig gjort det han har gjort, kommit så långt som han gjort, inga projekt är omöjliga!

Boken innehåller många bilder från Viktors egna fotalbum, citat från familjen samt fakta och myter om ADHD. Det finns också två avsnitt med intervjuer av Viktors läkare om diagnosen i allmänhet.

Det är en ganska lättläst bok, med en allvarlig och personlig ton. Viktor berättar uppriktigt om sina problem, och hur hans liv med ADHD har sett ut. Han är tydlig med att det som funkat för honom kanske inte funkar på andra med samma diagnos.
Det här är boken som Viktor själv hade velat läsa när han var liten.

Sugen på äventyr?

   

Sommarlovet närmar sig med stormsteg och du är kanske sugen på att ge dig ut på äventyr i skog och mark?
Antingen det är första gången för dig eller om du har varit iväg tidigare så finns det böcker som kan komma väl till pass. Två böcker i ämnet som jag vill tipsa om är Gröngölingsboken och Äventyrarens handbok. De är fulla av goda råd, tips och fakta för den nyfikna/nyfikne.

Gröngölingsboken gavs ut första gången 1969 och har sedan dess getts ut i nyutgåvor med jämna mellanrum. I den kan du läsa och lära allt möjligt tänkbart. Vad är bra att ha med i sin ryggsäck om man ska övernatta i skogen? Hur kan man skaffa fram vatten om det man tagit med sig är slut?
Hur navigerar men med hjälp av stjärnorna? Vad berättar molnen på himlen för oss? Utöver en massa bra tips för friluftsliv så kan man även lära sig lite annat t ex  hur man lätt gör en poncho eller tillverkar en egen telefon. Eller vad sägs om att tillverka en drake att flyga med? Det är en väldigt rolig och samtidigt lärorik bok. Den heter Handbok för alla barn, men jag tycker att man kan läsa och lära av den antingen man är liten eller stor! Kalle Anka och hans brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte följer oss igenom boken och det är ett extra roligt inslag om man gillar Kalle Anka.

Äventyrarens handbok är framtagen av Scouterna och riktar sig mot målgruppen från ca 13 år och uppåt. Den hjälper dig att planera ett riktigt äventyr från början till slut och är en mycket användbar bok antingen du är scout eller inte. Du får te x  lära dig  allemansrätten, olika ledarstilar, miljö, motion, hur man kan utmana sig själv och även om hur man är snäll. Scouter som varit på hajk har delat med sig av sina erfarenheter och på vissa sidor kan du läsa om detta. I ett stycke kan du läsa om en person vars första kyss skedde under en hajk!

Sverige, och Skåne, är fullt av vackra smultronställen. Ut och njut!

Tappa greppet

Efter boken Släppa taget kommer nu den fristående uppföljaren Tappa greppet. Det är den rutinerade Katarina von Bredows senaste ungdomsbok som det handlar om.

I släppa taget fick vi följa en niondeklass under de sista veckorna i nian. De var tvillingarna Elsa och Stella och Elliot och många andra klasskompisar. Klassen hade fått en ny dramalärare under ett skapande skola-projekt och många känslor kom upp till ytan på grund av dessa dramaövningar.

Den alldeles nya Tappa greppet tar avstamp i en händelse som sker alldeles i slutet på Släppa taget. Nu handlar det om Hampus och Victoria. Under en dramaövning låter Hampus Victoria förstå att han faktiskt tycker mycket om henne. Han tycker om henne inte bara som en kompis utan mycket, mycket mer. Efter Hampus avslöjande blir det chockartat tyst i klassen och Hampus vill bara försvinna bort. Victoria har varit hans allra bästa vän under så lång tid och Hampus har blivit så förälskad i henne.

Nu har han sabbat allt - precis allt!

Von Bredow har visat i bok efter bok att hon är en mästare på att beskriva tonårslivet med stor kärlek, strul, ångest, kompisskap, glädje och misslyckanden. Tappa greppet är ytterligare en läsvärd bok med ett stort plus att det är en kille (Hampus) som är berättaren. Hon placerar sin berättelse i en ganska vanlig, igenkännande miljö vilket många ungdomar vill ha. Samtidigt är hon skicklig på att beskriva de isande, jobbiga tonårskänslorna:

Plötsligt landar något blött på skärmen. En droppe. Hampus tittar upp mot taket för att se var den kom ifrån innan han fattar. Då flämtar han till och torkar sig hastigt i ansiktet med baksidan av handen. Sitter han här och lipar? Vad i helvete?
Tappa greppet s. 12

Bladen brinner - visst vill vi ha en fortsättning?!

Bladen brinner är en podd för barn- och ungdomslitteratur som drivs av Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo. Med hjälp av ett härligt driv och många människor som varit med och stöttat podden med små eller stora ekonomiska bidrag kunde de dra igång i höstas. Premiäravsnittet sändes på bokmässetorsdagen (23 sep) och sedan dess har ett avsnitt kommit ut varannan torsdag. Här kan du läsa om poddens första år.

Podden är MYCKET BRA!!! Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo har full koll på barn- och ungdomslitteratur. De sänder aktuella, inspirerande och smarta program under olika teman. En bra podd för barn- och ungdomslitteraturen behövs verkligen i Sverige!! Så nu måste vi se till att de kan fortsätta att sända sin podd. Idag startar de en ny kickstarterkampanj för att samla in pengar så att de kan sända ytterligare avsnitt.

Poddens webbsida är också mycket bra! Här kan man lyssna på programmen, få läsa extramaterial, få boktips och bli inspirerad!

In och skänk en slant nu så att poddens fortsättning blir möjlig!

Ann-Marie Körling

Som mina kollegor redan nämnt inledde vår läsambassadör Ann-Marie Körling Litteralunds konferens. Hon är en mycket inspirerande person som har en unik förmåga att tänka utanför de utstakade stigarna. Hon hann säga många kloka ord på kort tid. Läs så det syns och Läs så det hörs, sa hon bland annat och menade att vi måste visa vad vi läser, att vi läser och berätta om det. Körling menade att det är hälsofrämjande att läsa och kanske något skolsköterskan borde fråga om när det kniper i magen, "Hur har du det med läsningen?" Det är mycket som står och faller med den frågan. Vidare menar hon att ett barn som inte läser inte ska betraktas som ett barn som inte vill läsa utan vi ska fundera över vad det är som hindrar barnet från att läsa.

I dagarna har Ann-Marie Körling kommit ut med en bok på Lärarförlaget, Textsamtal & Bildpromenader. Återigen visar hon på sitt kreativa sätt att tänka när hon här arbetar med texter. I boken för hon resonemang på många plan och visar på massor av konkreta exempel hur en kan angripa en text. Hennes samtal utgår ofta utifrån enstaka ord eller kortare fraser. Ett lättare sätt att få den ointresserade fångad och väcka dess nyfikenhet, menar hon. Körling jobbar med ordförståelse, sammanhang, rytmer, härledning, grammatik, källkritik, lukt, upphovsrätt, ljud ... Hon låter eleverna skapa egna texter med hjälp av några lånade fraser. Hon uppmanar eleverna att komma med egna texter som de vill att klassen ska jobba med. Hon lotsar inte eleven till ett rätt svar hon ger hen ett sätt att tänka och komma vidare. Jag är nu halvvägs in i boken och vill bara fortsätta att läsa.

Med ojämna mellanrum kan du höra henne föra samtal om läsning i Kulturrådets podd "Läsa för livet". I det senaste avsnittet för hon ett intressant samtal med poeten och brandmannen Daniel Boyacioglu om dikter och poesi och om Daniels väg in i texter.