Skrivarworkshop med Mårten Melin

I förra veckan besökte Mårten Melin femmor och sexor på Ljungen och Lackalänga som Emelie skrev om här på bloggen.

I måndags var det Tolvåkerskolans tur. På bokcaféet på eftermiddagen kom Mårten och hade skrivarworkshops med några elever och några vuxna. Så kul!! Med väldigt enkla tips fick Mårten igång vårt skrivande. Vi läste upp för varandra och delade med oss av det skrivna. Rader = Dikter om någon vi tycker om och om världen skapades på ett enkelt och lustfyllt sätt.

Mårten är en skicklig ledare. I skrivargrupperna lockar han fram tankar som blir till ord och meningar.
Oftast handlar det om känslor!




En av mina favoritdikter som Mårten har skrivit är den här:



INUTI

Jag låter ingen se
att jag gråter

Tårarna rinner
på insidan av kroppen

(Ur Melin, Ett värmeljus i din skalle)

Unga med ångest

I somras skrev jag om Ann-Helen Laestadius bok Tio över ett, som handlar om en flicka som är så otroligt rädd för att Kiruna ska rasa ner i gruvan som växer in under staden. Hennes ångest tog sig en rad olika uttryck och Laestadius beskrev det så himla bra.
Igår läste jag ytterligare två ungedomsböcker som behandlar ångest på olika sätt. Båda två lättlästa historier från Nypon förlag.

Först ut var kanadensiska Alex Van Tol bok Koll på läget. Chick är äldsta sonen till en extremt prestige- och prestationsinriktad pappa. Han är duktig i skolan - men aldrig bra nog, med i skolans debattlag - men inte tillräckligt målinriktad, bäst i fotbollslaget - men gör aldrig tillräckligt många mål. För att hålla krav och oro på avstånd skriver Chick listor, massor med listor. Varje dag efter skolan rusar han upp på sitt rum för att få ur sig all stress och press genom att skriva ner tio eller tolv punkter under rubriker som: "Saker som gör mig nervös", "Hur du vet att det är något allvarligt fel på dig", "Vilka tokiga saker har hänt idag".

Chick inser själv att han har ett problem, men han vet inte hur han ska lyckas ta sig ur det. När han äntligen lyckas komma lite närmre Audrey, tjejen som han trånar efter, blir listorna ett ännu större problem. Hur kan han erkänna för henne att han lider av tvångssyndrom? Det går ju bara inte!

Den andra boken är skriven av Johanna Nilsson och heter Fågelflickan. Jag läste massor av Johanna Nilssons romaner för kanske femton år sedan, men nu var det länge sedan sist. Ofta skriver hon om väldigt jobbiga och svåra ämnen och Fågelflickan är inget undantag. Minna drömmer om att bli en fågel. Att bli så lätt att hon kan flyga. Och för att bli lätt, viktlös, får hon inte äta något som tynger ner henne. Men fågeldieten gör henne trött, så otroligt trött. Trots det springer hon en timma varje morgon. Hon har förlorat alla sina vänner och hennes föräldrar grälar om henne. Den enda som tycker om henne är lillebror Tom. Minna älskar Tom över allt annat. Han är så mjuk. Och varje kväll berättar hon en saga för honom. Ibland handlar sagan om Fågelflickan, som nästan helt har slutat äta. Tom tror på allt Minna hittar på och nu vill han bli en fågelpojke. Nästa morgon äter han ingen frukost, och på kvällen vill han inte ha någon middag fast det är spagetti och köttfärssås. Minna blir förtvivlad. Hur ska hon kunna få Tom att äta, utan att själv behöva göra det? Han får inte bli som hon, och förlora allt det mjuka fina.

Båda böckerna behandlar jobbiga ämnen, men slutar ändå hoppfullt. Det är kontroversiellt att skriva om ätstörningar för barn och unga, av rädsla för att inspirera någon, men det känns inte som den här boken skulle göra det.

Som med alla Nypon förlags böcker finns det arbetsmaterial på förlagets webbplats. Sök på bokens titel.

 

.

Bladen brinner

Som vi redan skrivit om här vid ett par tillfällen har Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck startat en podd som heter Bladen brinner. De sänder varannan torsdag och i skrivande stund är två program födda. För att göra det här projektet möjligt gick de ut med ett upprop om ekonomiskt stöd och resultatet blev mycket bättre än de vågat hoppas på. Flera förlag som ger ut barn och ungdomsböcker stöttar men även privatpersoner kom med bidrag.
Det var därför som Emelie och jag satte oss på tåget mot Stockholm i torsdags eftermiddag, för att kunna vara med på en kickstarter kväll på Dieselverkstadens bibliotek ute i Nacka. Det var mingel med godis och chips. Lokalen var fylld av intresserade människor som sponsrat.
Det blev några lättsamma timmar med quiz (inte för att jag vill skryta men vårt lag vann faktiskt :). Johanna och Lisa turades om att göra  författarintervjuer med Pernilla Gesén, Ulf Stark, Linda Bondesson, Måns Jonasson och Mathilda Salmén.
Nöjda och glada skiljdes Emelies och mina vägar. Emelie för att träffa höggravid syster och jag för att hänga med min dotter, bland annat.

Inte en främling

I novellboken Inte en främling berättar kända och okända personer en historia. De har alla erfarenheter av utanförskap på olika sätt och det är det som novellerna handlar om.

- Kristin  ställer sig frågan Vem är jag egentligen? Kristin är adopterad och känner sig utanför både i Sverige och när hon reste till Columbia för att träffa sin biologiska mamma.

- Noomi berättar om hur det var att växa upp i en familj som tillhörde Jehovas vittne, något som gjorde att Noomi inte fick vara med på alla lektioner i skolan, hon krävde att få bli exkluderad eftersom familjens tro inte tillät henne att vara med på allt.

- Emerich satt i ett koncentrationsläger under andra världskriget. I boken berättar han om det och om hur det varit att leva ett helt liv efter att ha lyckats överleva fasorna där.

- Armina berättar om en kvinna som räddade henne och hennes lillebrors liv under kriget i det forna Jugoslavien. Hon berättar också om hur livet i Sverige har blivit efter att de flytt hit.

- Gergios som har haft ADHD i hela sitt liv berättar om hur jobbigt det är att växa upp med ADHD. Vad konstig man känner sig, vad lätt det är att komma utanför och landa helt fel.

Dessa historier och många fler (41 olika personer berättar) kan du läsa om i Inte en främling. Boken är även utgiven i en lättläst version. I den lättlästa boken har man kortat ner novellerna och har endast med 20 st.

Novellerna är mycket välskrivna, intressanta och verkligen angelägna att läsa för vuxna och att högläsa och diskutera med våra barn och ungdomar. Den lättlästa versionen passar nog bäst för barn och ungdomar. Det är Teskedsorden som står bakom utgivningen av böckerna. Teskedsorden har mycket intressant att titta på och läsa på sin webbsida. Förra året tittade alla åttor på Tolvåkerskolan på filmen Trevligt folk. Det blev många bra diskussioner bland eleverna i samband med filmvisningen.

Starstruck med Mårten

De senaste veckorna har alla femmor och sexor på Lackalänga- och Ljungenskolorna formligen slukat Mårten Melins böcker. Under måndag och tisdag den här veckan var han runt i klasserna, berättade om sig och sitt skrivande, gjorde skrivövningar och svarade på elevernas frågor. Och i vissa klasser kom det väldigt många frågor. Det var roligt att sitta med och se elevernas reaktioner på det han sa, en del avvaktande och en del framåt, några som gick som katter runt de pinsamma frågorna och hur andra ställde dem rakt ut. Mårten sa många saker som var bra, men en sak som jag tror alla klasser funderat på, men inte alla vågade fråga, var varför han skriver så mycket om sex och "snusk". Tycker inte du det är pinsamt?, frågade en elev. Jo, svarade Mårten, men fortsatte med att det behövs böcker där huvudpersonerna tänker på sex, eftersom det finns barn och unga som tänker på sex och om en inte vågar prata med någon om det så kan det kännas skönt att läsa om det. Läsa och inse att en inte är ensam med sina tankar och funderingar.

Fotograf: Maria Lindberg

En fråga som kom i nästan alla klasser var såklart hur han får idéer till sina böcker och då visade han, utifrån någon av sina böcker eller noveller varifrån inspirationen kom. "Det finns inget som heter hitta på, allt jag skriver kommer någonstans ifrån." Det kan vara saker som hänt Mårten, som någon berättat, som han läst i en bok eller sett på film, som han sett på stan och så vidare och så vidare. Allt det där bakas ihop och blir till en ny berättelse. Det låter väldigt enkelt när Mårten berättar om det, men alla som suttit med ett blankt papper framför sig vet att det ligger mycket jobb bakom.

Det som Mårten själv sa var hans absolut bästa skrivtips, och egentligen det enda tipset en behöver, är att VISA istället för att berätta hur något eller någon är. Att byta ut adjektiven mot bilder, för om texten inte ger bilder och små filmsnuttar i huvudet är det urtråkigt att läsa. Visst blev det lite fniss ibland, men de allra flesta både gjorde övningarna och vågade läsa upp sina korta texter för klassen.

För mig var det otroligt roligt att se hur mycket klasserna hade läst och funderat inför besöket, och hur peppade och lite nervösa de var när de såg honom i korridoren. Mårten fick posera på bilder och skriva autografer som värsta kändisen, även om han själv konstaterade att han inte var speciellt känd. Eller i alla fall inte IGENkänd. Tyvärr är min telefon alltför gammal och skruttig och min padda var alltför urladdad och glömd hemma, för att jag skulle kunna ta några egna bilder, så jag snor en här från förlaget.

Nu längtar vi efter alla nya böcker som är på gång från Mårten!

Äntligen är den här, Pestan, del 7 i Paxserien

Nu fortsätter de rafflande äventyren i Mariefred för Alrik, Viggo och Iris i sjunde delen av Paxserien.

Det är snart jul , men nån julstämning känns inte av i Mariefred. Många gatlyktor är sönder, imparna kastar sten på dem för att kunna fånga katter och smådjur i mörkret. Många tror att det är Viggo och Alrik som gjort det, mycket konstigheter har ju hänt sedan de kom till Mariefred.

Iris tror att hon har ett sätt för att ta reda på vem svarthäxan är. Men det är livsfarligt! Samtidigt så blir många sjuka i Mariefred, även Alrik och Viggos familj drabbas. Kan det vara pestan? Men Iris påstår att pestan inte finns, att det bara är ett påhitt för att förklara alla sjukdomar, innan man visste om virus och bakterier. Viggo och Alrik vet inte vad de ska tro, Iris vet ju väldigt mycket, kan det vara så att hon har rätt? Men vad är det då som gör folk sjuka?

Magnar och Estrid är förfärligt ledsna, deras bror Hej-Henry hittas död nedanför sin lada, har han halkat? Med bara innertofflor och utan handskar kan han väl ändå inte ha tänkt snöröja taket? Lite konstigt är det, han var förvisso lite egen, men noga med sina kläder...

Träslöjds-Thomas och hans vänner bestämmer sig för att ta itu med Iris, Viggo och Alrik  och allt märkligt som händer i Mariefred en gång för alla, och med sig har de Maggan Migrän...

Nu blir det riktigt farligt!

Barnradions bokpris är igång

Nu har programmen i serien Barnradions bokpris börjat sändas. Som jag skrev om i början på sommaren finns det fem nominerade böcker som juryn har läst och nu kommer att diskutera kring. De två programmen som är utlagda är diskussionerna kring böckerna Brott och straff och Det är jag som är Mickan. Tanken är att juryn ska komma fram till vilken bok som är den bästa. Efter att de har diskuterat klart kommer de att rösta fram en vinnare. När det sker har det hunnit bli ännu mörkare och månaden november har gjort sitt intåg.
Det är intressant att höra ungdomarnas tankar och hur de diskuterar kring böckerna. Om en har läst någon av böckerna högt i sin klass är det ju en extra tillgång att få höra hur andra har tänkt och diskuterat.

Diskussionerna leds av Manuel Cubas som även är programledare. I år kommer jurymedlemmarna från Årstaskolan utanför Stockholm. De heter Ester Mathiasson, Stella Bläsung, Sam Lindroth, Zojka Magnusson och César Cisse.
Du kan lyssna till programmen ex via deras webbplats. Där finns också en affisch att ladda ner och skriva ut. Ett bra sätt att sprida kunskapen om att programserien är i full gång.