Starstruck med Mårten

De senaste veckorna har alla femmor och sexor på Lackalänga- och Ljungenskolorna formligen slukat Mårten Melins böcker. Under måndag och tisdag den här veckan var han runt i klasserna, berättade om sig och sitt skrivande, gjorde skrivövningar och svarade på elevernas frågor. Och i vissa klasser kom det väldigt många frågor. Det var roligt att sitta med och se elevernas reaktioner på det han sa, en del avvaktande och en del framåt, några som gick som katter runt de pinsamma frågorna och hur andra ställde dem rakt ut. Mårten sa många saker som var bra, men en sak som jag tror alla klasser funderat på, men inte alla vågade fråga, var varför han skriver så mycket om sex och "snusk". Tycker inte du det är pinsamt?, frågade en elev. Jo, svarade Mårten, men fortsatte med att det behövs böcker där huvudpersonerna tänker på sex, eftersom det finns barn och unga som tänker på sex och om en inte vågar prata med någon om det så kan det kännas skönt att läsa om det. Läsa och inse att en inte är ensam med sina tankar och funderingar.

Fotograf: Maria Lindberg

En fråga som kom i nästan alla klasser var såklart hur han får idéer till sina böcker och då visade han, utifrån någon av sina böcker eller noveller varifrån inspirationen kom. "Det finns inget som heter hitta på, allt jag skriver kommer någonstans ifrån." Det kan vara saker som hänt Mårten, som någon berättat, som han läst i en bok eller sett på film, som han sett på stan och så vidare och så vidare. Allt det där bakas ihop och blir till en ny berättelse. Det låter väldigt enkelt när Mårten berättar om det, men alla som suttit med ett blankt papper framför sig vet att det ligger mycket jobb bakom.

Det som Mårten själv sa var hans absolut bästa skrivtips, och egentligen det enda tipset en behöver, är att VISA istället för att berätta hur något eller någon är. Att byta ut adjektiven mot bilder, för om texten inte ger bilder och små filmsnuttar i huvudet är det urtråkigt att läsa. Visst blev det lite fniss ibland, men de allra flesta både gjorde övningarna och vågade läsa upp sina korta texter för klassen.

För mig var det otroligt roligt att se hur mycket klasserna hade läst och funderat inför besöket, och hur peppade och lite nervösa de var när de såg honom i korridoren. Mårten fick posera på bilder och skriva autografer som värsta kändisen, även om han själv konstaterade att han inte var speciellt känd. Eller i alla fall inte IGENkänd. Tyvärr är min telefon alltför gammal och skruttig och min padda var alltför urladdad och glömd hemma, för att jag skulle kunna ta några egna bilder, så jag snor en här från förlaget.

Nu längtar vi efter alla nya böcker som är på gång från Mårten!