F som i sämst

Jonna och Mirjam är systrar. De är så olika, som två människor kan vara. Jonna är nämligen sämst på allt och storasyster Mirjam är bäst på allt.
Mest ligger Jonna i sin säng, petar näsan, äter godis och funderar på hur dålig hon är på allt. Hon orkar inte göra något, i skolan blir det jobbigt i huvudet, så fort hon funderar på att göra en uppgift. Inga kompisar, inga intressen, verkligen ingenting. Jonna tänker att hon måste vara det sämsta barn en familj kan ha. Att hennes föräldrar måste vara så besvikna på henne. Föräldrarna som hon hör prata och diskutera nere i köket, jämt pratar de om hur allting är i samhället och om hur det borde rättas till. Jonna orkar inte gå ner till dem, hon orkar verkligen inte. Men hon måste, familjen , har fått gäster på middag och Mirjam kommer och hämtar henne på rummet." Du behöver bara komma ner och hälsa och äta lite, så kan du gå upp på rummet sedan igen", säger Mirjam till Jonna.
Runt matbordet pratas det skola, skryts och jämförs med skolresultat. Mirjams förstås och sonen till den gästande familjen. " det låter helt galet, säger mamma, men Mirjam har högsta betyg i alla ämnen"..."och nu skall du uppträda på Konserthuset också", säger Katinka, som är på besök.
Ja det har till och med stått i tidningen....
Jonna "ser" att mamma tänker, men Jonna, kunde du inte vara lite smartare, lite gladare, lite mer normal helt enkelt. Och Jonna tänker igen att hennes föräldrar verkligen, verkligen dragit en nitlott, när de fått henne till barn. Vilken tur att de har Mirjam, som väger upp det hela, ja inte bara väger upp, utan ÄR fulländad. Duktig i skolan, vacker, händig, bästa kompisen, bäst på gitarr, syr sina egna kläder, luktar gott...

Jonna brukar vakna på nätterna, ligga och fundera på skolan, där det mesta är obegripligt, de kompisar hon inte har, att hon aldrig ens orkar förklara för någon hur det verkligen är. En natt smyger hon in i Mirjams rum, hon stannar vid sängen och tittar på den sovande Mirjam. Hennes långa, långa silkeslena fläta ligger utrullad över hennes kudde. Ovanför sängen hänger massor av foton, på alla hon någonsin träffat, verkligen alla, t om gamla lärare, men inget foto på Jonna. Då är det något som sätter stopp i Jonnas huvud. Hon orkar faktiskt inte en sekund till att alltid vara sämst, att inte räknas. Hon tar saxen som ligger på bordet och klipper av Mirjams långa fläta...  skräckslagen flyr hon sedan in på sitt rum.
Nästa morgon kommer inte Mirjam ut ur sitt rum. Det beror naturligtvis på håret, tänker Jonna och bara väntar på att allting skall avslöjas. Men Mirjam fortsätter att vara instängd på sitt rum, flera dagar efter varandra. Till slut bryter sig hennes föräldrar in i rummet. Mirjam vill inte komma ut, hon orkar inte vara duktig längre. För Jonna berättar hon sedan hela historien om hur det är när alla alltid förväntar sig topprestationer, när inte ett ens ett B i betyg räknas utan bara ett A.Till slut närmar sig Jonna och Mirjam varandra.

En mycket viktig bok om vad vi värderar, hur vi ser på varandra och vad som händer när bara våra prestationer räknas.

Unga med ångest

I somras skrev jag om Ann-Helen Laestadius bok Tio över ett, som handlar om en flicka som är så otroligt rädd för att Kiruna ska rasa ner i gruvan som växer in under staden. Hennes ångest tog sig en rad olika uttryck och Laestadius beskrev det så himla bra.
Igår läste jag ytterligare två ungedomsböcker som behandlar ångest på olika sätt. Båda två lättlästa historier från Nypon förlag.

Först ut var kanadensiska Alex Van Tol bok Koll på läget. Chick är äldsta sonen till en extremt prestige- och prestationsinriktad pappa. Han är duktig i skolan - men aldrig bra nog, med i skolans debattlag - men inte tillräckligt målinriktad, bäst i fotbollslaget - men gör aldrig tillräckligt många mål. För att hålla krav och oro på avstånd skriver Chick listor, massor med listor. Varje dag efter skolan rusar han upp på sitt rum för att få ur sig all stress och press genom att skriva ner tio eller tolv punkter under rubriker som: "Saker som gör mig nervös", "Hur du vet att det är något allvarligt fel på dig", "Vilka tokiga saker har hänt idag".

Chick inser själv att han har ett problem, men han vet inte hur han ska lyckas ta sig ur det. När han äntligen lyckas komma lite närmre Audrey, tjejen som han trånar efter, blir listorna ett ännu större problem. Hur kan han erkänna för henne att han lider av tvångssyndrom? Det går ju bara inte!

Den andra boken är skriven av Johanna Nilsson och heter Fågelflickan. Jag läste massor av Johanna Nilssons romaner för kanske femton år sedan, men nu var det länge sedan sist. Ofta skriver hon om väldigt jobbiga och svåra ämnen och Fågelflickan är inget undantag. Minna drömmer om att bli en fågel. Att bli så lätt att hon kan flyga. Och för att bli lätt, viktlös, får hon inte äta något som tynger ner henne. Men fågeldieten gör henne trött, så otroligt trött. Trots det springer hon en timma varje morgon. Hon har förlorat alla sina vänner och hennes föräldrar grälar om henne. Den enda som tycker om henne är lillebror Tom. Minna älskar Tom över allt annat. Han är så mjuk. Och varje kväll berättar hon en saga för honom. Ibland handlar sagan om Fågelflickan, som nästan helt har slutat äta. Tom tror på allt Minna hittar på och nu vill han bli en fågelpojke. Nästa morgon äter han ingen frukost, och på kvällen vill han inte ha någon middag fast det är spagetti och köttfärssås. Minna blir förtvivlad. Hur ska hon kunna få Tom att äta, utan att själv behöva göra det? Han får inte bli som hon, och förlora allt det mjuka fina.

Båda böckerna behandlar jobbiga ämnen, men slutar ändå hoppfullt. Det är kontroversiellt att skriva om ätstörningar för barn och unga, av rädsla för att inspirera någon, men det känns inte som den här boken skulle göra det.

Som med alla Nypon förlags böcker finns det arbetsmaterial på förlagets webbplats. Sök på bokens titel.

 

.