Bitar av ett pussel

I Ediths liv är det mycket som är jobbigt, mycket som hon varken vill eller kan berätta om. Hon har ganska nyligen bytt skola och börjat högstadiet i en ny skola. Här har hon fått nya kompisar och sluppit ifrån mobbningen på den gamla skolan. Samtidigt känner Edith att ingen av de nya kompisarna egentligen förstår henne. Ingen av dem vet hur det egentligen är hemma med storasyster, som inte vill äta och mamma som gråter. I skolan tror de att Edith är en tuffing och det är hon kanske också, men bara på ytan. Inuti gråter hon.
Edith tar mycket ansvar för sin storasyster och vill gärna tro att hon kan påverka sjukdomen som storasyster har. Hon  har anorexia och äter nästan ingenting. Mamma låter Elise bestämma middag varenda dag och hoppas varje dag lika starkt att hon skall äta lite iallafall. Så länge Edith kan minnas har hon fått foga sig i vad Elise vill och tycker.
Edith vill vara hemma och "passa" Elise, så att hon åtminstone äter något. Det är ju därför hon inte har tid att vara hos pappa, hur mycket han än ringer och ber henne komma.
Fredag kväll hemma och Edith bakar kladdkaka. Kanske kan hon lura Elise att äta. Och ja det lyckas verkligen, hon äter kladdkaka med vispgrädde. Efteråt spyr hon på toaletten. Edith blir helt förkrossad, hon har förstört allt tror hon, lurat sin syster att äta, så att hon spyr. Den här helgen skall Edith egentligen åka till sin pappa, som hon inte träffat på länge. Väl där väntar en otrevlig överraskning, pappa har träffat en tjej och hon är hemma hos honom för att "äntligen få träffa Edith".
Den här helgen ser ut att bli den värsta helgen i Ediths liv, men något händer som äntligen får henne att öppna sig och tala om hur det verkligen är hemma med storasyster Elise.
Om det svåra i att vilja ta hand om ett sjukt syskon , om att hålla allting inom sig och om hur skönt det är att äntligen våga prata om det.