måndag 7 mars 2011

Kyss en groda

Jag har alltid fascinerats av Grodprinsen. Ni vet prinsessan som tappar sin guldkula och grodan som hjälper henne att få den tillbaka. I gengäld vill han äta lite av hennes mat och vila bredvid henne. Till slut kysser hon, om än motvilligt, grodan och se det blev en prins. En del av mig säger att jag borde förkasta den här berättelsen men som sagt den suger och drar. Nu har Per Gustavsson kommit med en version av den gamla sagan i bilderboksform. "När prinsar blir förtrollade". En version som jag omedelbart tar till mitt hjärta. Små prinsar vågar knappt gå ut, framförallt inte i den farliga skogen. De kan nämligen bli förtrollade till, ja just det ni gissade rätt, grodor. Inte ens i förklädnader (till groda vad annars) kan man vara riktigt säker. Men när en av prinskompisarna tros vara i fara trotsar de allt och ger sig i väg efter räddningen nämligen till prinsessan. Jo hon kan bota, ska hon kasta grodkompisen i väggen eller pussa honom? Det blir en puss och vips ... ja ni vet redan. Sen den dagen är prinsar mer modiga det finns ju bot på även detta hot och pussas var föresten inte så dumt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar