Visar inlägg med etikett Per Gustavsson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Per Gustavsson. Visa alla inlägg

torsdag 5 september 2019

Hålen efter Stig

Barnens bokhyllor (ja, plural...) är ett sammelsurium av böcker jag köpt, böcker de fått och gallrade böcker jag plockat med hem. Vi har så mycket böcker att det säkert står både tio och tjugo böcker där som vi aldrig ens läst. Antingen för att barnen inte velat, eller för att de inte ens upptäckt att böckerna finns. Min lilla är 5 år och även om jag personligen inte tycker att en någonsin blir för gammal för att läsa bilderböcker så kommer det (ganska snart) komma en period när barnen definitivt tycker så. Stig igår kväll vid nattningen. Den tillhör kategorin böcker som jag har köpt, men som aldrig blivit läst för att barnen inte ville. Så sorgligt.
Därför blev jag så glad när lilla kom med
Stig handlar om ett syskon, och en familj, som blivit kvar när Stig har dött. Samma dag som jaget i boken lärde sig simma dog Stig av en sjukdom. Det blev ingen fest för att fira, så som de hade tänkt. Istället blev det ett hål. Jaget ser hålet så tydligt, på den tomma stolen vid matbordet, i lekparken, på den övergivna gungan bredvid sig, till och med på toaletten på förskolan, trots att Stig aldrig ens var där. Och det verkar inte som att någon annan ser hålet, trots att det finns där så tydligt. Ibland är hålet en stor svart fläck på boksidan, ibland mer subtilt, som ett glapp i bilbanan, eller nyckelhålet i en dörr (eller är det bara min tolkning...). Vi läste och letade hål, funderade på varför ingen annan såg de där hålen, och bläddrade fram och tillbaka i boken för att jämföra.
Stig är en bok som tål att läsas flera gånger. Vi kommer säkert hitta fler och andra hål när vi läser nästa gång (för jag hoppas verkligen det blir en nästa gång, nu när de väl upptäckt boken), och kanske kan vi också komma in på en djupare diskussion om vad som egentligen händer med de som är kvar när Stig är borta.

söndag 2 december 2018

Adventskalender Lucka 2

Rabén och Sjögren har under flera år gett ut en julbok med 24 kapitel. Författarna och illustratörerna skiftar men hör alltid till de mest populära. Årets upplaga är inget undantag. Boken heter En klurig jul med undertiteln Julsaga i 24 kapitel. Ingelin Angerborn står för texten och Per Gustavsson för bilderna. Det är deras första samarbete och fungerar alldeles utmärkt.
Berättelsen börjar dagen innan första advent och Rutans familj är i full färd med att göra det adventsfint hemma i lägenheten. Det är lite småstökigt och saker är försvunna, såsom saxen och hammaren. Men det går att hamra in spikar med en träsko och snart lyser stjärnor och ljusstakar mysigt och stämningsfullt i deras fönster.
Rutan gör en önskelista. Överst står en kompis, för grannen och bästa kompisen har flyttat från stan. På plats två står en hund vilket också är svårt att ge bort i julklapp eftersom pappan i familjen är pälsallergiker.
Det händer andra mystiska saker i lägenheten än att saker försvinner och snart upptäcker Rutan en sorts kompis som ofrivilligt flyttat in i lägenheten. Den nyfunna kompisen har lite konstiga matvanor, kan göra sig osynlig och längtar förfärligt mycket hem. Hem är väldigt långt borta.
Tillsammans med ett par klasskamrater försöker Rutan göra gästen glad och fixa så att hen kan komma hem igen. Inget av detta är särskilt lätt.
Det här är en berättelse med adventstiden som en inramning till en spännande berättelse med ett övernaturligt inslag.

måndag 7 mars 2011

Kyss en groda

Jag har alltid fascinerats av Grodprinsen. Ni vet prinsessan som tappar sin guldkula och grodan som hjälper henne att få den tillbaka. I gengäld vill han äta lite av hennes mat och vila bredvid henne. Till slut kysser hon, om än motvilligt, grodan och se det blev en prins. En del av mig säger att jag borde förkasta den här berättelsen men som sagt den suger och drar. Nu har Per Gustavsson kommit med en version av den gamla sagan i bilderboksform. "När prinsar blir förtrollade". En version som jag omedelbart tar till mitt hjärta. Små prinsar vågar knappt gå ut, framförallt inte i den farliga skogen. De kan nämligen bli förtrollade till, ja just det ni gissade rätt, grodor. Inte ens i förklädnader (till groda vad annars) kan man vara riktigt säker. Men när en av prinskompisarna tros vara i fara trotsar de allt och ger sig i väg efter räddningen nämligen till prinsessan. Jo hon kan bota, ska hon kasta grodkompisen i väggen eller pussa honom? Det blir en puss och vips ... ja ni vet redan. Sen den dagen är prinsar mer modiga det finns ju bot på även detta hot och pussas var föresten inte så dumt.