Källlkritik med Källspanarna

En av mina svagare sidor som skolbibliotekarie är kanske den viktigaste. I en tid när vem som helst kan påstå vad som helst och få spridning över hela jordklotet på några timmar är källkritik livsviktigt. Jag har många gånger lovat bot och bättring, men den här gången hoppas jag verkligen kunna leva upp till det. Inspirerad av min kollega Ninni har jag köpt ett material som heter Källkritik med Källspanarna. Det innehåller lektionsupplägg och kopieringsunderlag för källkritikslektioner från F-klass upp till årskurs 6. Materielet utgår från ett specifikt tema för varje år och innehåller boktips, metod, utvärdering och allt som en osäker person kan tänkas behöva.

Materialet presenterar de små figurerna Källspanarna; Vad, Vem, När, Hur, Varför och Jämför som hjälper till att visa hur en bör ta sig an faktainhämtning. Varje tema är 7 lektioner långt och presenterar Källspanarna en i taget, men vissa av lektionerna går snabbt medan andra tar lite mer tid i anspråk. Jag har kollat noga på Tema bondgården för förskoleklass och känner att det absolut skulle vara roligt att jobba med detta tillsammans med lärarna. Jag måste bara få dem med mig på tåget, eftersom det kommer att ta en hel del tid.

Som vanligt är det lätt att sitta på sommaren när allt är lugnt och tänka att det kommer att gå så bra och klart att jag hinner med, men sanningen är ju att det alltid går så förbenat fort när det väl blir terminsstart. Men som sagt, detta är livsviktigt. Jag får inte skjuta upp det längre! *kör ner huvudet i boken och fortsätter läsa*

 

Funktionsvariationer

En av de sista sakerna jag gjorde innan jag gick på semester var att läsa in mig på de böcker som lärarna ska högläsa när terminen startar igen i augusti. De senaste åren har vi på Ljungen och Lackalänga haft högläsningsprojekt i början av varje termin. Jag har bestämt vilka titlar som ska läsas och så har alla i samma årskurs läst samma bok. I de tidigare omgångarna har jag utgått ifrån skolans värdegrundsord när jag valt titlar, men den här gången har jag fokuserat på böcker där någon har en funktionsvariation. Det kan till exempel vara en ADHD-diagnos eller en hörselskada, olika långa ben som gör att det är omöjligt att spela fotboll eller en hjärnskada efter en sjukdom i barndomen. Eftersom jag läst oförsvarbart få sådana böcker tidigare fick jag ta hem en stor bunt att läsa och välja bland. En del var tydligt undervisande, medan andra handlade om helt andra saker och där funktionsvariationen bara var en egenskap bland andra. Båda typerna av böcker tycker jag fyller sin funktion och behövs på hyllorna.
När en ska välja högläsningsböcker är det så mycket att ta hänsyn till. Böckerna ska vara lagom långa, ha ett bra språk, inte innehålla alltför mycket som kan vara jobbigt att läsa högt men ändå tillräckligt mycket att diskutera... Så några av de jag valde bort var ändå väldigt bra böcker.

En av dem är Karamellens ord av Gonzalo Moure. Boken handlar om den döve pojken Kori som växer upp i ett flyktingläger i Saharas öken. Kori vet inte hur hans namn låter, men han vet hur det ser ut: "Läpparna runda, Munnen utdragen". På samma sätt heter hans mamma "Läpparna ihop, Munnen öppen, Tänderna över läppen, Läpparna utdragna, Munnen öppen." Alla hörande i byn visste att det lät Mahfuda, men inte Kori. Kori får gå i en speciell skola, men han får inte lära sig att räkna och läsa, utan istället får han rita, och det han älskar att rita allra mest är kameler. Han är speciellt förtjust i de enpuckliga kamelerna som kallas dromedarer. Koris farbror har ett dromedarsto och Kori brukar gå till hennes lilla inhägnad och titta på henne. Dromedarstoet blir tjockare och tjockare och en dag står det ett litet föl bredvid henne när Kori kommer dit efter skolan. Kori tycker att fölet ser ut som kola och börjar tänka på honom som kolakaramellen och sedan bara Karamellen. Dromedarer idisslar sin mat, precis som kor, och när de står där och tuggar om maten ser det för Kori ut precis likadant som när människor pratar. Kori är därför övertygad om att dromedarerna prata med honom. Han sitter varje dag hos Karamellen och försöker uttyda vad han säger. En dag bestämmer han sig för att lära sig skriva. Hans fröken säger nej, det är alldeles för svårt, men Kori ger sig inte och det visar sig när hon försöker att han har väldigt lätt för att lära. Varje dag sitter Kori sedan vid Karamellens inhägnad och skriver ner det som Karamellen säger till honom. Det är som vacker poesi. Men när Karamellen har blivit ett år kan inte längre hans farbror behålla honom. Karamellen måste slaktas och bli till mat för familjen. Kori bestämmer sig för att försöka rädda honom undan kniven.

Detta är en väldigt fin liten bok. Den är liten till omfånget, men känns ändå rik på så många sätt.

En annan av de ratade böckerna handlar också om en hörselskadad person, Dan. Dan har fortfarande lite av sin hörsel kvar, men han vet att han kommer att höra allt sämre. Dan har en bästa kompis som heter Dylan och hon kan som tur är teckenspråk, medan Dans mamma hellre skriver vad hon vill säga till honom. I skolan tycker Dan det är jobbigt med hörapparat och den mikrofon som läraren Kenneth ska ha på sig för att han ska höra. Läraren glömmer ofta att starta den, Dan hör inte vad klasskompisarna säger och han blir så sjukt trött av att koncentrera sig för att hänga med i diskussionerna. En dag i slutet av terminen ska klassen arbeta med sinnena och Kenneth tar fram Dan för att förevisa hur det är att vara hörselskadad. Dan vill inte bli uppvisad som något slags freak, men Kenneth lyssnar inte. Som tur är kommer Dylan och räddar honom från situationen. Den sommaren träffas Dan och Dylan nästan jämt och de hittar en ungdomsgård bara för personer som tecknar. Det blir en riktig ögonöppnare för Dan. Här får han träffa andra som har hörapparat och som inte skäms för det, som inte låter hörselnedsättningen bli ett problem i deras liv.

Spöket i biblioteket

Det här fina omslaget sprang jag på häromdagen. Det var faktiskt också några kända ansikten jag såg på bilden. Jag lånade och tog med hem för att läsa. Så var det dags...

När jag öppnar boken möts jag av en stor svartvit bild av ett hus som ser sådär hemlighetsfullt och lite murrigt ut. Det är en skola och skolgården ligger öde. Det ser ut att vara disigt ute och det börjar mörkna…

Greta går på en skola som är lite mystisk. Skolan är över hundra år gammal. Golven knarrar där en går, det drar lite kallt och ibland hör Greta märkliga ljud. Hon kan höra tysta steg i trappan och nästan som svaga suckar från de mörka hörnen, men när hon vänder sig om är det ingen där. Eller är det någon där? Greta vet inte säkert. Ingen annan verkar märka något, utom kompisen Malte, som förstår. På väggarna i skolan hänger märkliga svartvita porträtt på barn som gått på skolan för länge sedan. De ser så allvarliga ut. En dag går Greta, Teo och Malte till skolans bibliotek. Där träffar de Amir som är bibliotekarie. Amir berättar att någon har använt stegen och tagit ned en bok. Stegen får bara Amir använda, för att ingen ska skada sig, och boken är en väldigt speciell bok. Boken handlar om tidsresor och är skriven av en forskare som levde för länge sedan. Nästa dag ser Greta en stor skugga i fönstret på biblioteket. Hon ser att det inte är Amirs skugga, det ser ut som någon helt annan. Snart börjar mystiska saker hända på biblioteket. Vad är det som pågår? Spökar det?

Spöket i biblioteket är skriven av Katarina Genar, med bild av Alexander Jansson. Boken är en fristående del i serien Mystiska skolan. De tidigare delarna i serien är Börja läsa-böcker, med lite mindre text och stora färgbilder. Det här är en fortsättning på berättelserna om Mystiska skolan, men med mer att läsa. Jag blev jätteglad när jag såg denna bok, för nu kan de som är fans av Mystiska skolans lätt-att-läsa böcker fortsätta i serien, när de andra blivit för enkla eller om de vill ha mer. Bilderna är i svartvitt och mjukt tecknade i fina nyanser. Jag tycker att det svartvita ger mycket till fantasin och passar så bra med spöktemat. Jag gillar den här boken väldigt mycket. Den är så medryckande att jag nästan kan känna det lite kyliga draget från skolans golv när jag läser.

Spöket i biblioteket är en spännande och mysig rysare för de yngre läsarna. Den kommer vara perfekt att krypa upp med i en fåtölj i höst, medan vinden viner ute och bladen rasslar och skolorna börjat.

Välkomna till biblioteket...

Flickan på hotellet

Författaren till ungdomsboken Flickan på hotellet är Katarina Wennstam. Wennstam är från början journalist med ett stort samhällsengagemang, ett tag var hon kriminalreporter på SVT. Numera är hon författare, föreläsare och debattör på heltid. Hennes ämne, tema och engagemang finns hos utsatta kvinnor och vad samhället gör (eller inte gör) för att hjälpa dessa. Hon skriver och debatterar om övergrepp, våld mot kvinnor, trafficking och sexuella trakasserier. Jag har följt henne under många år, hennes röst i debatten är både klar, tydlig och så viktig!!

Jag har läst flera av hennes vuxenböcker t ex serien som börjar med boken Smuts, fortsättes av Dödergök och avslutas med Alfahannen. Detta är en mycket spännande och välskriven serie om just kvinnors utsatthet i olika situationer och hur samhället ibland väljer att inte se eller hjälpa.

När jag under våren förstod att Wennstam hade en ungdomsbok på gång blev jag verkligen positivt överraskad och nyfiken. Nu är boken här - Flickan på hotellet heter den och jag har precis läst den.

Man blir inte besviken! Wennstam har skrivit en smart ungdomsbok med driv och (samhälls)engagemang. Hennes intresse och stora kunskaper om övergrepp och sexuellt utnyttjande märks naturligtvis i handlingen. En ung tjej hittas mördad på ett hotellrum. Många frågor ställs. Vem är tjejen? Vad gjorde hon på hotellrummet? Vem stryper en tjej på detta fruktansvärda sätt? Huvudpersonen Alexandra Skarp och hennes kompisar Charlie och Bianca börjar leta på nätet och i sociala medier efter information och mycket snart blir de inblandade i fallet.

Wennstam väver in många trådar i boken, inte bara mordhistorien. Det är intressanta personer som rör sig runt Alexandra (eller Alex som hon helst vill bli kallad). En stark och intressant mormor, en frånvarande mamma, en kompis - Bianca - med stora sociala problem och en styvmamma som verkar göra det mesta rätt.

Flickan på hotellet är första delen i en trilogi, Alex Skarp kommer att vara huvudkaraktären i serien. Jag kommer att läsa alla delarna även i denna bokserie och säkert mer av Katarina Wennstam.

Boken passar för unga vuxna dvs ca 15 - 20- åringar.

-Pest eller kolera? -Nej, pest OCH kolera!

Jag har precis läst en bok som heter Pest och kolera - historiens värsta farsoter. Boken är skriven av Nina Västerbro och Magnus Västerbro och är illustrerad av Johan Egerkrans. Jag fastnade först för det lite otäcka och väldigt fina omslaget och kände att det här var en bok som jag var tvungen att läsa.

Den här boken tar en med på en historisk resa genom tiden, för att möta några av människans värsta fiender och mardrömmar. Det är sjukdomar det handlar om, men inte vilka som helst, utan några av mest fruktansvärda farsoter och epidemier som människan stött på.

Pesten, Digerdöden, Svarta döden. Pesten går under många namn. Genom boken landar jag i Norge i mitten av 1300-talet. Ett skepp kommer lastat från Tyskland, men ingen människa syns på däck. Det driver runt på vågorna och bogseras så småningom i land. När inspektörerna går ombord gör de en fruktansvärd upptäckt. Det finns inte en levande själ på lastfartyget. Pesten har kommit till Norge och den stannar inte på skeppet. Norge, Sverige, Danmark… Norden drabbas. Alla länder i Europa faller under pestens härjningar. Med pesten sprids även skräck och rädsla och människor söker förklaringar och skydd genom vidskepelse, skrock och sagor.

Hur kunde det hända? Hur kunde pesten få en sådan stor spridning? I boken beskrivs det hur många olika historiska händelser och omständigheter samverkade för att smittan skulle bli så omfattande. Och det gäller de flesta smittorna. Spetälska, Smittkoppor, Kolera, Tuberkulos, Spanska sjukan. Boken berättar om alla dessa sjukdomar och ger svar på hur de spreds, hur det var att få sjukdomarna, hur de kunde bekämpas. Och det är det som håller hoppet vid liv när en läser om detta otäcka: hur människan på olika sätt försöker kämpa mot sjukdomarna.  Medicinska upptäckter gjordes genom hårt arbete i laboratorier, det kämpades ute bland folk genom att vårda de sjuka, ibland kom fantastiska uppfinningar som hjälpte sjukdomarna att begränsas nästan som genom slumpen. Det handlar också om att folkbilda och övertyga människor om hur en ska göra vid sjukdomar. I ett kapitel av boken får jag möta fyra medicinska hjältar, fyra superhjältar, som var för sig stod för medicinska stordåd.

Det är oerhört intressant läsning som författarna bjuder på och jag är mycket förtjust i Egerkrans illustrationer. Medan jag läser tänker jag att något som är alldeles säkert är att vetenskap, utbildning och källkritik är så oerhört viktigt för att vi ska lyckas besegra och övervinna sjukdomar, historiskt några av människans värsta fiender. Vi behöver kunna sålla bort vidskeplighet och skrock, när vi söker mönster omkring oss och försöker förklara vår omvärld, såsom vi människor gärna vill. Den här boken kan nog bli en riktig kioskvältare bland nyfikna barn och unga, eller för all del även vuxna intresserade. Läs den!

Som en bonus till mitt pesttema som jag är inne på just nu, har jag precis lånat en bok som heter: Tiden är inte än, skriven av Elin Boardy. Det är en vuxenbok som handlar om en kvinna som flyr från pesten och från Sverige i mitten av 1300-talet och ger sig ut på en lång vandring genom Europa. Men pesten härjar överallt och det är ingen lätt flykt. Boken känns väldigt aktuell. Det blir ett historiskt perspektiv på flykt som nog kan ge många kopplingar till vår tid, när många människor befinner sig på flykt...

Bokens kraft

Tänk vilken kraft en berättelse kan ha. Den kan få oss att skratta, gråta, bli rädda och framförallt sätta igång vår fantasi och hjärnans egen biograf.

Berättelsen kan få oss att vilja leka vidare. Själv kan jag komma ihåg hur vi smög i Kalle Blomkvists anda och lekte Röda och Vita Rosen. I en annan period var vi Fem-gänget, campade på heden i grannens trädgård och rodde ut till Kirrin Island strax utanför vår ö i Mälaren. I brist på större hund fick vår tax ikläda sig rollen som hunden Tim. Men i fantasins värld är allt möjligt.

Men boken ger också ringar på vattnet i andra former. Här är det ju vuxna som har producerat för barn. Kanske helt enkelt för att få leka själva, tänker jag.

På Kulturen i Lund kan vi leka i deras utställning, mycket lik Mumindalen. Vem vill inte det! Det står dessutom att den vänder sig till barn och alla med barnasinnet kvar.

Biografen Kino i Lund har sommarlovsbio för skollediga.  Bland annat visar de filmen Rum 213 som bygger på Ingelin Angerborns bok med samma namn. Ingelin har skrivit två delar till Sal 305 och Fyr 137. 

Med start på Stortorget i Lund kan du gå en virtuell vandring med Mårten Sandéns specialskrivna Petrinideckare Visslaren. Ta med din telefon eller surfplatta, plugga in hörlurarna och starta deckargåtan, om du vågar… Det är det Malmöbaserade företaget Guidly som gör det här möjligt. Än så länge enbart tillgängligt för Appleprodukter. Du måste ladda ner gratisappen som heter just Guidly så klart.

Fast en kan bli hemma och ändå njuta av bokliga äventyr. På Drama för Ungas sida finns flera olika dramatiserade böcker att lyssna till. Även berättelser skrivna direkt för den lyssnande publiken. Emelie tipsade i ett tidigare inlägg här på Bubbel om Kyrkogårdsboken. Jag vill gärna även tipsa om Kurt blir elak av Erlend Loe och Som trolleri av Mårten Melin.

Svt har ett Öppet arkiv där det finns mycket att grotta ner sig i. Vad sägs om filmatiserade böcker såsom Den vita stenen, Ebba och Didrik och Kullamannen.

Fast kanske det allra bästa är att vakna så där i lagom takt, greppa boken på nattduksbordet och försvinna in i dess värld. Ligga kvar där så länge en vill och bara njuta, kanske rentav somna om och försvinna in i bokdrömmen.

Nu är det slut

Japp, jag lipade till sista avsnittet av SKAM ikväll.
Det har varit en lite manisk upplevelse för mig att följa SKAM. I januari hade jag precis börjat titta på SKAM och skrev om det här på bloggen. Jag kollade på de första tre säsongerna i ganska snabb följd och omedelbart efter att jag kollat klart såg jag dem ytterligare en gång. Efter det kollade jag på mina favoritavsnitt av Evak-säsongen igen!
Jag är lite kluven. En del av mig vill verkligen fortsätta hänga med Sana, Isak, Noora och de andra, ända fram till studenten om ett år. En annan del av mig tänker att det ändå är bra att de slutar på topp. Bättre att jag själv tänker hur fantastisk en femte och sjätte säsong hade varit, än att få se det på riktigt och bli besviken.
Jag gillar verkligen Sana, och har tyckt om att få lära känna henne lite bättre under våren, men jag tycker ändå fortfarande att tredje säsongen var absolut bäst. Det var något speciellt med Isak och Even, och den känslan fanns med genom hela säsongen. Jag kommer att sakna att följa chattarna och klippen på seriens webbplats under veckan och sedan se hela avsnittet på svenska. Jag kommer sakna att följa deras liv. Och jag undrar vad det blir av dem nu. Kommer fans över hela världen att skriva uppföljare och fylla forum med kärlek, både deras och sin egen. Jag tror det. Och hoppas. Och förhoppningsvis kan SKAM bidra till ett lite öppnare, lite mjukare, lite snällare klimat mellan vänner, kärestor och människor i stort. SKAM har visat oss hur en är öppen, snäll, ödmjuk, kärleksfull, hängiven och generös. Måtte detta sprida sig som en löpeld:

Om jag kommer att se om hela rasket en gång till under sommaren? Det verkar troligt, ja...