Maneter med humor

Jag har precis läst den lilla boken Roliga fakta Maneter utgiven av Beta Pedagog. Och den är rolig. Kanske inte faktan i sig, den är väl som fakta är mest, men texten i kombination med bilderna tecknade av författaren Emmalill Frank själv är lyckad. Maneterna illustreras oftast en ljuslila blob med otroligt uttrycksfulla ögon som ses i olika (dråpliga) situationer.

Jag älskar uppslaget med rubriken "Vill du ha en puss?" Jag lär mig att maneten äter och bajsar med samma hål (jag vill alltså INTE ha en manetpuss) och att detta hål sitter på undersidan av kroppen. Inte så att jag skrattar högt av texten. Men i kombination med de här bilderna blir det något helt annat. Jag vet inte hur bra upplösning det blev på bilderna här, men alltså, så söta. Och roliga! Jag tänker mig att det här är en underbar högläsningsbok att sitta med tillsammans med ett eller några få barn och titta och fnissa ihop.

Det finns en del långa och krångliga ord, som namnen på några av maneterna, men annars upplever jag att boken är ganska lättläst. Med lite hjälp funkar den att läsa själv för de som kommit en liten bit i sin läsning.

Jag hade gärna visat fler uppslag ur den här boken, men nöjer mig såhär för nu. Låna den, läs den! Den lyste helt klart upp min annars ganska trötta och gråmulna onsdagseftermiddag.

Sagor med variation

Som muntlig berättare använder jag ibland en berättarövning där det gäller att göra någon ny infallsvinkel på en traditionell saga. Det brukar vara populärt, speciellt när barn i mellanåldern ska få till det. Fantasin flödar.

När jag nu köpte in ett gäng bilderböcker som ska passa de förskolebarn som kommer till biblioteket blev det även några med sagovariation som tema.

Pija Lindenbaum har gjort en mycket charmig och mer modern variant av Mäster skräddare. Titeln är Bidde det då? Sagan Mäster skräddare. Hennes bilder är som vanligt helt fantastiska. Skräddaren är en kvinna och slutet känns mer hoppfullt. Allt går att återvinna!

Jag vet inte hur många varianter av Rödluvan som finns. Jag har två favoriter: Roald Dahls rimmade text i Vådliga verser och Hendriks färgsprakande Makwelane och krokodilen.

Men de två som nu är nyinköpta går inte heller av för hackor.
Anna-Clara och Thomas Tidholms Vägen till Mormorsvägen bygger verkligen upp en spänning som nästan blir outhärdlig. Bäst blir det om en känner till den traditionella sagan. Här också en upplösning som får en att skratta gott och pusta ut.

Även Camilla Kuhns Ida och vargen, i översättning av Sofia Lindelöf, fann mitt hjärta direkt. Kanske för att jag själv är en storsnarkare, liksom mormor i berättelsen. Nej, det bästa är att Ida övervinner sin rädsla och blir den stora hjälten. Dessutom finner hon tryggheten i sig själv och hos mormor. Läs den!

På plats i tiden

Hegas bokförlag har nyligen gett ut två riktigt spännande historiska berättelser. Det är böckerna om Vide i Lund och om Lin vid muren. Båda är skrivna av Åsa Storck. Vide i Lund utspelar sig i Lund på 1100-talet när Lunds ståtliga domkyrka byggs. Vides pappa är stenhuggare och är med och bygger. Vide träffar på Ylva som är hemlös och han gömmer henne i domkyrkans krypta.

I boken Lin vid muren förflyttas vi till Kina på 1500-talet. Både Lin och hennes pappa arbetar med det tunga arbetet att bygga på den långa muren som sträcker sig flera hundra mil genom Kina - den kinesiska muren. Det är ett fruktansvärt tungt arbete att med en liten skottkärra släpa fram stenar till muren. Pappa och Lin hjälps åt men Lin är rädd att hennes pappa inte ska orka så mycket längre. Lins pappa har lärt henne att skriva lite, det är inte många som förstår tecken på denna tiden. Jag lärde mig en hel del om kinesiska muren som jag inte kunde förut när jag läste denna boken

Båda böckerna är lärorika, lättlästa och mycket spännande. Hoppas att Hegas släpper fler böcker i denna serien "På plats i tiden"

Helsingfors centrumbibliotek och Mumin

Under jullovets sista skälvande dagar var jag och familjen i Helsingfors. En väldigt trevlig stad, stor men ändå tillgänglig.
Som av en slump, ja det är faktiskt sant!, så hamnade vi på Helsingfors helt nyöppnade centrumbibliotek Ode. Det öppnade i början av december förra året. En jättebyggnad som förutom böcker även tillhandahåller studierum, konferensrum, två cafeer, symaskiner, 3Dskrivare, canvasskrivare och oändliga ytor att bara vara på. Ett riktigt medborgarhus helt enkelt. Det som slog mig när jag kom in var hur luftigt det var i hyllorna, och jag tänkte för mig själv att de har gallrat ordentligt inför flytten. Väl hemma igen blev jag varse via en artikel i svenska Yle att det har lånats ut ca 66000 böcker under dessa första veckorna! En helt sanslös mängd böcker!
Här kan du läsa artikeln!

Jag brukar alltid släpa med mig familjen i bokaffärer när vi är på semester, så även denna gång. Det som är mest spännande med finska bokaffärer är att det finns mängder med böcker på svenska, eftersom att Finland har två officiella språk, finska och svenska :) Och så finns där massa böcker om Mumintrollen såklart!

Inte årets bästa bok, tyvärr

Jag gillar konceptet böcker om böcker. Det känns peppigt att läsa om någon som älskar böcker, för det ger mig en känsla av samhörighet redan från början. I barnboksaffären Bokslukaren i Stockholm snubblade jag över en bok som både med titel och omslag tog tag i mig, Flickan som ville rädda böckerna. Boken har sådär matt, lite dammigt, omslag och matta sidor som gör att bilderna nästan känns målade direkt i boken. Oemotståndlig!

Jag köpte boken som en julklapp till min rödhåriga och fräkniga 6(snart 7)-åring och vi läste den i förra veckan. Det är ingen bilderbok direkt, även om den har bilderboksformat och många och väldigt fina bilder, men den är inte heller uppdelad i kapitel. Tre kvällar tog det oss att läsa ut den.


Men så var det innehållet. En flicka som älskar böcker och en gammeldags bibliotekarie i kjol och knut. Okej, det kan jag ta. Men när sedan bibliotekarien har ångest över att behöva gallra böcker som ingen vill läsa längre och behåller dem på sitt rum... Nja, där får jag problem. Visst finns det enstaka titlar som jag inte vill ska försvinna från biblioteket för att jag tycker att de förtjänar att bli lästa och älskade av många fler, men generellt är min inställning till gallring ganska krass. Det måste göras. Alla, både bibliotekarier och låntagare, mår bra av att det görs.
Nåja, bibliotekarien tipsar flickan om en bok som är så otroligt bra att hon varken kan eller vill släppa den. Hon läser och läser och plötsligt är den slut, men berättelsen slutar som mitt i. Huvudpersonen ska få veta något fantastiskt, men vad?!? Frustrationen är stor och flickan letar med ljus och lykta efter boken i stadens bokhandlare för att hitta en där slutet finns med. Och här någonstans tappar boken mig fullständigt. För hon försöker inte rädda några böcker. Hon vill ta reda på slutet på en enda bok. Hon engagerar hela sin klass i letandet, men alla exemplar av boken saknar slutet. Flickan försöker få tag i författaren, men boken är skriven under pseudonym och inte ens personerna på förlaget vet vem det är. Det handlar om den här enda boken och alla de där böckerna som bibliotekarien ville rädda undan gallringen försvinner helt och hållet ur historien. Det är synd.


Det visade sig att inget skolbibliotek i kommunen hade köpt in boken, bara folkbiblioteken, och det kanske var rätt beslut. För boken kan inte bara leva på sina bilder när inte själva historien håller.

Svarta Madam

Efter att ha läst den här boken är du kanske inte så sugen på att leka "Svarta Madam" igen, om du nu någonsin gjort det.  "Svarta Madam" är den senaste i raden av flera böcker med spök/rysar tema av Eva Christina Johansson.
 Juni, Stella och Fanny är kompisar, det är sommarlov och de fikar allt som oftast på ortens lilla museum. Junis pappa jobbar där och fikan är gratis. På museet finns två historiska miljöer uppbyggda, en av dem är "Svarta Madams handelsbod", uppkallad efter en sträng svartklädd dam, som tittar ner på dem med kalla ögon ifrån ett foto på väggen.
Kompisarna leker "Svarta Madam" , viskar i spegeln "Vem är rädd för Svarta Madam"? Kort efter ramlar Stella på några glaskulor som plötsligt ligger på golvet. En svag doft av gamla otvättade kläder känns ,  och ett lågt, nästan omärkligt skratt hörs.
Juni upptäcker också att fotot på Svarta Madam förändrats, hennes ögon är som istappar och hennes mungipor har vinklats uppåt i ett elakt leende.
Det är bara början på en lång rad olyckor, som alla drabbar Stella. Den allvarligaste är att hon blir utknuffad framför en bil och hamnar på sjukhus. Finns Svarta Madam verkligen och varför är hon ute efter Stella?

Guldstunden

Många gånger läser jag bara första delen av en serie och bildar mig en uppfattning om serien utifrån den första boken. Framförallt när det är serier där delarna bygger på varandra och måste läsas i ordning. Tiden finns inte att läsa allt, inte lusten heller. När jag bokpratar om böcker i sammanhängande serier är det ju ändå första delen jag berättar om. Men när min äldsta dotter nu nått den aktningsvärda åldern 6, snart 7, år så får jag chansen att läsa de där fortsättningsdelarna också. Som Tam tiggarpojken. Jag hade bara läst del 1 tidigare (men tipsat i det oändliga om hela serien) och nu har vi ägnat den senaste dryga månaden åt att läsa hela Tamserien. Igår läste vi ut sista och sjätte delen, till dotterns stora sorg. Som vi har längtat efter att fortsätta läsa. Eftersom jag läser för 4-åringen också så blir det 2, max 3, kapitel åt gången för att inte klockan ska bli för mycket. Dessutom nattar pappan ibland och han har absolut inte fått läsa Tam - för mig alltså, jag har inte velat missa ett enda kapitel. Det har känts oändligt långsamt. Men nu är det slut!

Tam är en tiggarpojke i den stora staden Demar. Demar ligger på ett högt berg och har fem murar. Längt ut och ner, innanför den yttre stadsmuren bor de fattiga, tiggare, tjänstefolk och trashankar, innan för nästa mur bor köpmän och hantverkare, ytterligare högre upp på sluttningen bor handelsmän och läkare, innanför den fjärde muren bor adelsfamiljerna och högst upp ligger slottet och drakstallet.
Tam bor i ett litet fallfärdigt skjul som lutar sig mot den yttersta muren. Han är föräldralös och hankar sig fram tack vare sin goda vän Indre och stadsvakten Hind. Varje kväll står Tam på stadsmuren och ser stadens åtta drakar komma inflygande, och han drömmer en omöjlig dröm om att en gång själv få rida på en drake. Men det är bara adelsfamiljernas barn som blir drakriddare. Till och med för att få bli drakskötare och stalldräng måste du komma från en adelsfamilj. Tam har inte en chans. Men så blir Tam sjuk. Han får huvudvärk, feber och tycker att han hör röster i sitt huvud. Han tror att han har blivit galen, men en kväll dyker en av drakarna, den blå som kallas Sky, ner mot muren och griper tag i Tam och det visar sig att det är drakens röst han hör i sitt huvud. Sky är den yngsta av drakarna och det är hennes uppgift att hitta den nya draken, och den nya drakens drakriddare. Kan det vara Tam?
Det blir inte någon enkel uppgift för Tam som aldrig gått i skolan att lära sig allt som de andra blivande drakriddarna haft flera år på sig att lära sig och dessutom känner sig barnen från adelsfamiljerna hotade av Tam och gör allt för att han ska misslyckas. Som tur är har han Sky, Magister Taftar och den mystiska flickan Chaia som lider av en hemsk förbannelse och lever gömd i lönngångarna i slottet.
Böckerna om Tam är verkligen väldigt spännande och alla slutar med en cliffhanger. Vi har bara varit tvungna att fortsätta, och jag har sett till att nästa bok alltid legat på vänt medan vi läst den föregående. Allt för att inte stå boklösa.


Nästa långserie blir Olczaks böcker om Jack. Dottern fick den första samlingsvolymen med fyra böcker i julklapp. Jag kanske har läst två av de böckerna innan, men det ska bli kul att dyka ner i Stockholms undre värld tillsammans med barnen den här gången. Högläsningsstunden med barnen är troligen det bästa på hela dagen.