Källkritik i tidningstexter

Jag har precis varit ute i skolans treor och jobbat med källkritik. Det blir lättare med de yngre eleverna att starta i skönlitteraturen, tycker jag.
Därför hade jag med mig Dödens bröder av Åsa Lind med illustrationer av Johan Unenge. Det är Opus Olsson som är huvudperson och en väldigt nyfiken kille. Han har upptäckt att vaktmästaren är borta och efter att ha hört några samtal och själv kommit på en del har han kommit fram till att Vaktis nog är kidnappad. Opus kompis Elena hjälper honom att bena upp bevisen. Hon gör en lista över vad de verkligen vet och vad de bara tror. Opus tycker nog att listan blev onödigt kort.
Efter att ha läsberättat denna inledning går vi över till tidningstexter. Jag har med mig artiklar ur Åtta sidor och SvD Junior som vi ska jobba med.


Eleverna läser i par och sen funderar vi på vad vi vet och vad vi bara tror. Är det något av det vi tror som det går att ta reda på? Så jobbar vi oss igenom artikeln och därefter kan de arbeta mer självständigt med nästa text.
Det är så många "nyttigheter" som kommer med i de här resonemangen. Hur letar en på en karta?. Men va ligger inte Norrbotten längst ner! Varför heter det egentligen lappuggla? Jo fjädrarna ser ut som lappar, den har lappar i näbben, ansiktet är platt som en lapp... Aha, så smart säger de när sanningen uppdagas. De ställs även inför dilemmat att hela artikeln kanske bara är bluff och båg och hur kollar en sånt?
Både jag och eleverna tycker att det här är kul och de känner sig klokare när jag lämnar klassrummet.

Cirkus Mirandus

Micah har vuxit upp med sin farfar Ephrahims berättelser om den magiska och fantastiska Cirkus Mirandus som farfadern besökte när han själv var barn under andra världskriget. Farfar Ephrahim har berättat om Ljusmästaren, eller Mannen som bemästrar ljuset som är hans fullständiga namn, och de fantastiska saker som denne fick farfar att uppleva, han har berättat om den fantastiska Fågelkvinnan som både flög och sjöng som en gudinna och han har berättat om önskningen som han fick men sparade till senare.

Nu har farfar blivit en gammal man, och han är riktigt sjuk. Så sjuk att hans syster Gertrudis kommit för att bo med dem och ta hand om både farfar och Micah. Gertrudis hatar Ephrahims berättelser och hon i stort sett förbjuder Micah att träffa honom eftersom hon påstår att Micah bara gör honom tröttare och sjukare. Men farfar Ephrahim har bestämt sig för att nu är det dags att utnyttja den där innestående önskningen och Micah måste hjälpa honom.

Micah lyckas få cirkusen att komma till hans hemstad, men det visar sig svårare än han trott att övertala Ljusmästaren att komma hem till farfars hus och rädda farfars liv. För det är i alla fall vad Micah tror att farfar har önskat sig.

Besöket på cirkusen, och allt som händer därefter, blir ett äventyr och nåt så fantastiskt som Micah aldrig trodde att han skulle få uppleva, men det leder också till uppvaknande. Micah inser saker om både sig själv, farfar Ephrahim och sin, sedan länge försvunna, farmor som inte är bara roliga och underbara.

Supernyckelpigan och kritiskt tänkande

Under vårterminen så kommer en grupp på 16-18 barn från Skattkistans fritids till biblioteket på måndagar mellan 14.45 och 15.45. Skattkistan är fritids för förskoleklassen på Rinnebäcksskolan.
De senaste fyra veckorna har en grupp i taget arbetat med den fantastiska boken "Supernyckelpigan är på väg" av Guido van Genechten.

Varje tillfälle har börjat med att jag har läst boken och så har vi tittat på bilderna. Supernyckelpigan är helt fenomenal på att hjälpa djur i knipa, på sitt eget lilla vis. Jag och barnen har sedan tillsammans resonerat och funderat på om Supernyckelpigans räddningsinsats är rimlig eller hur en skulle kunna göra istället. Hur dricker en kamel? Hur får en loss en strandad val? Kan zebran tappa sina ränder? Behöver en isbjörn i en vak räddas? Kan giraffer ligga på rygg? Får apor nästäppa? Ibland har vi fått ta faktaböcker eller NE.se till hjälp för att få svar när vi inte varit eniga. Det är roligt att se hur det kritiska tänkandet växer hos barnen! Är detta rimligt? Kan det verkligen stämma?

När alla fått fundera och dela med sig så har barnen fått rita, antingen en räddning som supernyckelpigan gjorde i boken, en räddning som vi pratat om eller en helt egenpåhittad räddning.

Så roliga diskussioner vi haft! Jag kommer att sakna supernyckelpigan!

Hopp om livet

De senaste dagarna har jag fått en stark känsla av att allt kommer bli bättre. Inte på det sättet att vi redan i år får världsfred och att isarna slutar smälta. Men på det sättet att barnen på mina skolor faktiskt har ett större utrymme att vara sig själva än för bara 5-10 år sedan. För att inte tala om hur det var när jag gick i låg- och mellanstadiet.
Nu är det ju otroligt länge sedan, men på 80- och 90-talet skulle det till exempel varit helt omöjligt för en pojke att ligga med huvudet i en annan pojkes knä och bli pillad i håret under sagoläsingen. Det skulle föresten ha varit omöjligt om det varit i pojke och en flicka också. Två flickor skulle möjligtvis ha kommit undan med det. Men just detta hände i onsdags när jag hade Kura gryning. Idag satt två barn tätt tryckta intill varandra i en fönsterkarm och läste tillsammans i en bok, på ett sätt som hade lett till en massa hån och spe "på min tid", men som ingen idag lyfte ett ögonbryn åt.
Och igår när jag hade känslosamtal kring Gå och bada Mister Räf med elever i åk 2, och vi pratade om självkänsla, komplimanger och vad en kan säga för snälla saker, så var det en pojke som berättade att han var kär i en annan pojke i klassen. Ingen reagerade nåt speciellt på det. Jag vet inte hur allvarlig pojken var, men när en fritidspedagog som satt med frågade om han menade "tyckte om" vidhöll han att han var kär.
Jag tänker att vi vuxna har ett så otroligt stort ansvar att inte göra en stor sak av det - vilket jag delvis gör genom att skriva om det här på bloggen. Vi måste visa att det inte är viktigt vem någon är kär i, utan fokusera på det härliga med att vara kär, vad en kan göra för att visa det och hur det känns både när känslan är besvarad och när den inte är det. Samma sak när barn sitter tätt och myser, oavsett om det är med en vän eller någon hen är kär i. Det är inget vi behöver kommentera som om det vore nåt konstigt.
Nu håller jag hårt mina tummar för att de barn som växer upp nu fortsätter att vara så naturligt fysiska med varandra (självklart på ett respektfullt sätt) oavsett om det är pojkar eller flickor. Pojkar kan också krama en ledsen kompis, pojkar får lov att hålla hand och sitta nära. De måste inte gå över till att skojbrottas för att få lite närhet med sina kompisar. Men vi vuxna måste passa våra tungor, vara medvetna om med vilka ögon vi ser på barnen och vara lyhörda för andras eventuella kommentarer. En äldre elevs hånfulla ord kan göra det fullkomligt omöjligt att våga vara som en vill.

Den första vågen

Paul Dowswell har skrivit många böcker om krigsskildringar. Han har bl a tidigare gett ut böckerna Sanna historier om första världskriget och Sanna hiastorier om andra världskriget. I går läste jag den alldeles nya boken Den första vågen. Detta är en lättläst ungdomsbok som utspelar sig vid slaget vid Somme under första världskriget.

Boken är på knappt hundra sidor och mycket lättläst men den berör verkligen! Trots det lätta språket och de få sidorna upplever man den fruktansvärda ångest och oro som de unga soldaterna i skyttegravarna vid Somme måste ha upplevt.

Bokens huvudpersoner är Charlie och Eddie, två unga engelska killar från Hastings som anmäler sig som frivilliga till kriget och hamnar i skyttegravarna vid Somme. Året är 1916. Kvar hemma i Hastings finns Rose, flickvän till Charlie. Åh vad Charlie längtar hem till Rose. Varför anmälde han sig som frivillig till detta hemska krig!

Två andra personer i boken är bröderna Charlie och Eddie som är barnbarnsbarn till Charlie från 1916. Bröderna från nutiden har alltså fått samma namn som farfarsfar och hans bror.

Om man vill läsa om krigets fasa, oro, hopp och efterverkningar är Den första vågen en mycket bra bok att läsa och reflektera över. Det finns inte så många moderna bokskildringar av första världskriget så denna boken är viktig och kan läsas i samband med SO-undervisningens genomgång av första världskriget.

Minoo och vinterskeppet

Minoo är elva år, hennes lillebror Mirza är sju. I deras familj pratar de mycket om Brevet, Brevet, som skall komma, Brevet som kanske skall förändra hela deras tillvaro. Ibland på kvällarna pratar mamma och pappa om Brevet, mamma gråter och pappa försöker trösta.

Vi kommer in i berättelsen en fredag när Minoo skall sova över hos sin bästa kompis Ebba. Allt är förberett, väskan är packad, filmen vald, godiset köpt. Men mamma och pappa måste jobba den här kvällen och Minoo måste passa sin lillebror. Vilken besvikelse...och hon vill inte att Ebba skall komma hem till henne, de har det så litet och trångbott. När Minoo och Mirza kommer hem från skolan ligger Brevet där på hallmattan. De vänder och springer, håller varandra i handen och springer mot hamnen där de egentligen inte får vara.
Mirza släpper taget om Minoos hand och springer iväg upp på en båt som ligger vid kajen.. Det är ju där jultomten bor tror Mirza. Han har sett en stor man med skägg på båten. Minoo har inget annat val än att springa efter sin lillebror upp på båten.

Det tar en  stund innan hon hittar honom och när hon väl gör det känner dem hur båten börjar röra sig och ger sig iväg ut från kajen. "Jultomten" hittar de båda barnen efter en stund och låter meddela att nu har de inget annat val än att följa med till England dit båten är på väg med sin last...

En spännande, sorglig, värmande bok om stark syskonkärlek och på samma gång en äventyrshistoria och en rapport ifrån ett land där många människor väntar på ett Brev, som kan förändra deras liv.

Författare är Anna Ehring.

På besök i arbetslivet

Många barn tycker det verkar spännande med olika yrken och undrar vad vi vuxna egentligen gör på jobbet. Många böcker om yrken handlar om spännande blåljusjobb eller liknande. Men nu har det kommit en serie lättlästa böcker som heter På prao. De handlar om olika barn i klass 2b som testar på olika lite mer stillsamma jobb. Miriam är på biblioteket, Melker hos en frisör och Sally på bageri. Böckerna är väldigt enkla, med 3-5 rader per sida, och vi kommer av förklarliga skäl inte på djupet vare sig när det gäller karaktärer eller yrke. Men det är underhållande små vardagshistorier humoristiskt illustrerade av Emelie Stigwan och ibland räcker det.

Alla historier får en positiv twist, Sally får med sig en hel påse kanelbullar hem, Melker får göra flätor på sin pappa och Miriam inser att det är roligt att läsa efter att hon utmanat sig själv och läst högt för en grupp förskolebarn. det har än så länge kommit ut fyra böcker i serien (av någon outgrundlig anledning köpte jag inte Ridskolan), och jag hoppas att fler titlar är på gång. Jag bygger gärna upp ett helt litet bibliotek med På prao-böcker att ta fram när förskoleklass och lågstadiets första år har arbetsliv/yrke som tema.