Anton och andra olyckor

Anton har just fått reda på att han är en olycka på grund av en pyspunka på kondomen. Hans värld förändras i ett enda slag. Finns det någon mening i ens liv om det liksom inte var meningen att en skulle födas?!
Det är allvarliga funderingar att brottas med. Som tur är finns Ine, de har varit vänner sedan barndomen och går i samma sjundeklass. De startar stora projekt som att försöka hitta en ny partner till Antons försoffade, kanske rentav deprimerade, pappa. (Antons mamma är död. Hon förolyckades i en tragisk bussolycka.) Eller att rädda kärleken mellan Ines föräldrar. Allt detta sker mot
en kuliss av en tredje familj där allt verkar SÅ lyckat med ständigt nybakade bullar, föräldrar som har ork och förmåga att se alla och dessutom fortfarande är förälskade i varandra. Det är Oles familj, Ines och Antons gemensamma lite udda vän.
Jag förstår om det här låter som en svart tung berättelse, men nej den är lika orange som utsidan av boken. En skrattar om inte hela tiden så nästintill. Debutanten Gudrun Skretting målar med breda penslar och berättar rappt och frustande roligt om hur det är att vara på gränsen till tonåren och ens trygghet håller på att rämna.
Jag tänkte en hel del på Asptjärn och Emanuel Kent när jag läste boken om Anton. Han är som en yngre själsfrände skulle en kunna säga.
Anton mognar i berättelsen och inser ett och annat t.ex. att allt inte går att räta upp och det gör inget. Eller att känslor till andra människor kan förändras. Kärleksbekymren löser sig på olika sätt för personerna i berättelsen. Och begreppet att gå på plankan får en helt ny betydelse, laddad och en bra bild av berättelsen.
Jag läser gärna mer av Gudrun Skretting och varför inte mer om Anton.

Rimligt lyckade ögonblick

Emanuel Kent är tillbaka - Hurra!

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit om Emanuel och hans kompisar i böckerna Konsten att ha sjukt låga förväntningar och Manifest för hopplösa. Jag gillar verkligen böckerna om Emanuel och jag blir inte besviken när jag läser nya Rimligt lyckade ögonblick. Det är precis lika bra, träffsäkert - och pinsamt - som i tidigare böcker.

I Rimligt lyckade ögonblick får vi möta Emanuel 2.0. Nu börjar han gymnasiet och Emanuel har bestämt sig för att inte vara pinsam utan bara ligga lågt. Det går inte jättebra. Redan första dagen säger Emanuel fel (?!) namn vid uppropet och därefter fastnar han med håret i en väggtavla (hur är det ens möjligt?). Emanuel lyckas ändå få nya kompisar: Frank (som verkar vara stenrik), Iggs (som egentligen heter Ilse Dahl men bestämt berättar första dagen att hon heter Iggs och att hennes pronomen är han) och Kaisa (som Emanuel genast blir förälskad i).

Jag gillar verkligen Åsa Asptjärns böcker. Hon skriver smidigt, lättläst och fnissigt samtidigt som hon underfundigt och subtilt beskriver tonåringarna och deras vanor och värderingar.

Om du inte redan har läst någon bok om Emanuel så är det verkligen dags nu. Läs själv och tipsa eller ge bort till tonåringar i 13-15-årsåldern!

Youtubers och böcker

Jag läste en intressant artikel om detta ämne i söndagens Sydsvenskan. Du kan läsa hela artikeln här.
Summa summarum är att ungdomar idag inte nöjer sig med att dyrka sina idoler på avstånd, som många av oss som växte upp på 1900talet gjorde, utan de interagerar via kommentarsfälten och när det är mässor, eller som de möts IRL så är det självklart att hälsa, ta en selfie mm.

PewDiePie och Clara Henry var bland de första med att ge ut böcker, men  har på senaste tiden följt av fler populära Youtubers som Kissie och Therese Lindgren.

En spännande utveckling som artikelskrivaren upptäckt, som jag missat, troligen för att jag inte direkt är i Youtubergenerationen, är att nu börjar det dyka upp boktips på vloggarna! Här är en spännande utveckling tycker jag! Fenomenet kallas Booktubers, dvs Youtubers som tipsar om böcker. De är stort i USA och tydligen på frammarsch även här i Sverige. Misslissibel och Clara Holmberg är två som vloggat mer om böcker än smink på sistone, och det är väldigt roligt! Jag kastade mig ut på Youtube och här är ett smakprov av Clara Holmberg.

Skolbibliotekarien Klara Önnefält har länge filmat sina boktips, så jag passar på att tipsa om hennes nya sida här också!

Ett magiskt hjärta

Kristina Ohlsson är en mästare på spök- och skräckböcker med titlar som Glasbarnen, Silverpojken och Zombiefeber på sin vällästa meritlista. Men i höstas kom hon med en bok i en lite annan genre, en magisk historia om vänskap, hopp och drömmar.

Roberta och Charlotte är grannar och bästa vänner. Charlotte har alltid varit mycket sjuk, men på sista tiden har hon varit sjukare än vanligt. Det är hennes hjärta som är dåligt och det blir allt sämre. Till slut är ett nytt hjärta det enda som kan rädda Charlottes liv, men det är inte så enkelt att hitta ett passande hjärta till en 11-årig flicka.


Men Roberta tror att hon kan hjälpa Charlotte. På en auktion har hon ropat hem en gammal jordglob som hennes morfar Horatio påstår är magisk och kan uppfylla en önskan åt den som äger den. Det enda som en behöver göra är att tända ett ljus och fem gånger snurra jordgloben och se var ljusstrålen träffar globen. Från de fem länderna ska en samla in jord och vatten. När allt är samlat vid globen kan en uttala sin önskan, som får handla om vad som helst utom döden. Tillsammans med sin nyfunna vän Erik tar sig Roberta an uppgiften. De hoppas såklart på närliggande länder, men ger nästan upp hoppet när ljuset träffas så avlägsna och udda platser som Antarktis, Tadzjikistan, Israel, Japan och Brasilien. Inte direkt länder som en elvaåring så enkelt kan åka till och hämta lite jord. Men morfar Horatio ser till att de inte tappar modet, får dem att se möjligheter och tänka ut andra sätt att få tag på jorden och vattnet.
Problemet är tiden. Charlotte blir hela tiden sämre och läget börjar bli akut. Kommer de överhuvudtaget hinna få tag i all jord innan hennes hjärta ger upp.


Det här är en berättelse om vänskap som visserligen slutar som jag förväntar mig, men ändå inte riktigt. Den tar sina läsare på allvar och väjer inte för ganska stora existentiella frågor om liv och död, sorg och saknad. Det tycker jag är modigt av en mellanåldersbok. Speciellt när många läsare säkert ser Kristina Ohlssons namn och förväntar sig en mysrysare. Jag blev inte besviken.


ps. Jag insåg att anledningen till att boken alltid verkade vara utlånade på mina bibliotek var att jag hade glömt köpa in den. Som tur var kunde jag läsa den via Bibblix istället idag när jag hemmajobbade. Imorgon ska jag in och beställa den till båda skolorna!

Hallahem

För några veckor sedan var jag på förlagsdag i Lund och blev inspirerad av vårens utgivning av barn- och ungdomsböcker. Som vanligt på dessa dagar fanns det ett litet urval av böcker att få gratis och jag plockade såklart på mig lite av varje. En av böckerna var del ett av en trilogi som jag helt missat. Den är utgiven på ett litet förlag, och det är säkert därför den gått mig förbi, och sista delen kommer i mars.

Nu har jag i alla fall läst den. Hallahem: Staden under berget heter den och handlar om troll, eller vitterfolket som de föredrar att kalla sig. Som förälder till en Frost-älskande 5-åring så är troll för mig små klumpiga, stenliknande varelser med svans, men vitterfolket liknar inget av det. De är långa, starka, smidiga, kan springa överjordiskt snabbt och klättra uppför i stort sett släta klippor. De har ingen svans, vilket ju verkligen gör bortbytning med människor enklare, men kan kommunicera med djur. För länge sedan levde människor och vitterfolk bredvid varandra, men efterhand som kyrkan fick alltmer makt över människorna så drevs vitterfolket undan och fick till slut fly ner under jord, in i bergen.

I Hallahem bor Torun. Hon är liten och svag och långsam i jämförelse med sina jämnåriga vänner. Hon känner sig inte riktigt hemma i berget utan känner att hon kommer till liv de få gånger hon får vara utomhus i ljuset och den friska luften. I staden en bit från berget bor Tilda. Hon är ovanligt lång, och stark och snabb i jämförelse med sina vänner. Hon är fantastisk på att måla och har en märklig förmåga att komma överens med djur. När Tilda och Torun var spädbarn gjordes ett byte. De är  sällsynta nuförtiden, bortbytningar, men rådet kände att de behövde bättre insyn i människornas värld för att förstå vad som är på gång där. Nu är flickorna 12 år och sanningen håller på att komma ikapp dem.

Torun och hennes vän Auda tjuvlyssnar på Rådet och får veta att Hallahem är hotat av människorna, men att det finns en flicka i staden som kanske kan rädda dem. Den flickan är naturligtvis Tilda.

Det är provborrningar på gång i berget och om dessa kommer igång som planerat måste vitterfolket fly från sin stad och försöka hitta en ny plats att bo och leva. Inte någon enkel uppgift. Men om det går att avskräcka gruvbolaget eller i alla fall försena dem lite, så skulle det göra allting mycket enklare. Tilda måste försöka komma på ett sätt  att rädda Hallahem från människorna.

Jag tycker verkligen om personerna i boken, Tildas och Toruns känsla av utanförskap och ändå samhörighet med det samhälle de växt upp i, att läsa om nordisk mytologi, den dolda världen av väsen som lever parallellt med människornas, bilderna jag får i huvudet av snidade trädörrar, flätade rep, grova tyger i murriga färger och facklor som ställs mot det alldeles vardagliga moderna som Tilda lever i med ficklampa och gympadojor.

Jag kommer definitivt tipsa om den här boken i årskurs 5 och 6, absolut till dem som gillar Mårten Melins Som trolleri, och köpa in de andra två delarna. Jag vill veta hur Tildas och Toruns äventyr fortsätter.

Spetälskesjukhuset

Spetälska eller lepra, som det också kallas, är inte en sjukdom, som en förknippar med Sverige, men ända in på 1940 talet fanns i Järvsö, Hälsingland ett sjukhus, behandlade personer med spetälska. I boken "Spetälskesjukhuset" kommer Elly som är 12 år för att hälsa på sin farmor, som bor i Järvsö. I närheten av där farmor bor, ligger det gamla sjukhuset och Elly tycker att det är både skrämmande och lockande. Numera är sjukhuset ett hem för psykiskt sjuka och just de här sommarveckorna är de iväg på en resa.   Sjukhuset och parken runtomkring är tomma och lockande för Elly, som fantiserar om de spetälska som bodde där, om deras liv och hur hemskt det måste ha varit att bo där isolerad från omvärlden, med en sjukdom som spred skräck och skam omkring sig.

En dag cyklar Elly iväg till sjukhuset och hennes nyfikenhet driver henne att öppna den tunga, gamla dörren. Hon går in och möter en flicka, Saga. Hon verkar rädd, försöker gömma sina händer i ärmarna på sin klänning, men Elly får ändå se en skymt av Sagas såriga knogar och inåtböjda fingrar, som gör att händerna ser ut som klor. "Gå inte nära, jag kanske smittar", säger hon till Elly.

Vem är Saga? Elly får inte ihop det, om Saga har spetälska och är intagen på sjukhuset, hur kan de då träffas? Den sista patienten lämnade sjukhuset för ungefär åttio år sedan. Har Saga rest genom tiden? Elly och Saga blir vänner och Elly blir mer och mer besatt av att rädda henne och göra henne frisk.

En spännande bok med möjlighet att lära sig om en del av Sveriges historia, som de flesta inte vet så mycket om. Läs också de andra spännande böckerna av Camilla Lagerqvist, t ex "Den vita döden" (tuberkulos)och serien om" De svarta rosorna"(Andra Världskriget).

Amulett av Kazu Kibuishi

För några veckor sedan när jag började planera Bokprat för Rinnebäckskolan, så gick jag och botaniserade bland serierna, och upptäckte till min förvåning att första delen av serien Amulett stod i tråget. Jag tog den och tänkte läsa den, men har inte haft tid och möjlighet förrän nu. Plötsligt så förstår jag precis varför det nästan aldrig finns några exemplar inne i biblioteket och reservationslistan är hur lång som helst på senaste delen!

Berättelsen om Emily och hennes lillebror Navin är väldigt spännande och medryckande, jag vill veta vad amuletten egentligen är, hur blev de onda så onda och på det hela taget hur det går för Emily och hennes vänner i kampen mot  Älvkungen och hans allierade.

Bilderna är tilltalande och fungerar utmärkt även utan text, på vissa uppslag är där bara ett fåtal pratbubblor.

Jag gillar också alla finurligheter som gammelfarfar Silas robotar, och husen, som "lever", Till min stora lycka så kom del två in precis innan jag skulle gå hem för helgen. Nu är jag fast, och även mitt namn kommer att hamna i reservationslistorna för del tre och sju...